Valet nästa höst

Det pratas ganska mycket om Sverigedemokraterna just nu. Inte minst på Facebook, där den där gruppen ”Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack” tydligen håller på att växa explosionsartat.
Jag har själv fått inbjudan att gå med i den, men är ännu inte riktigt säker på om jag ska det. Nog för att jag skulle ogilla kraftigt om Sverigedemokraterna satt i riksdagen, den saken är klar, men om de verkligen blir inröstade dit på demokratiskt sätt av väljarna så kan man ju egentligen inte ifrågasätta det. Som jag tycker att en del i den där Facebook-gruppen verkar göra… de vill snarast streta emot med näbbar och klor för att hindra att sd tar plats, på ett sätt som inte känns riktigt sakligt.

I alla fall så har det där otrevliga partiet (för det tycker jag att de är) varit på tapeten även uppe bland de olika partiledarna på sistone. De har nämligen börjat inse att Sverigedemokraterna kan komma att bli vågmästare i riksdagen nästa höst, och då måste de ju tänka ut någon strategi för hur de ska hantera det.
Det skulle onekligen bli en mycket intressant situation om varken v-s-mp eller m-fp-c-kd fick egen majoritet, samtidigt som sd tar sig in. Jag har tänkt den tanken förut, och varit så otäck att jag nästan har önskat att det ska gå på det sättet, bara för att det skulle vara rätt komiskt att se alla förskräckta reaktioner från de andra partierna och allt kaos som uppstår när man nu ska försöka bilda en regering. :)
Men nu har jag inte riktigt denna skadeglada förtjusning längre, för när man tänker på det så kommer en sådan situation att bli rent förfärlig.

Tänk själv om högersidan får 48 %, vänstersidan 47 % och Sverigedemokraterna drygt 4 %. Då har egentligen de borgerliga vunnit, men de kommer inte att kunna bilda någon regering – för då blir det med hjälp av sd som den regeringen röstas igenom, och då kommer de borgerliga att under de närmaste fyra åren bli riktigt rejält trakasserade av vänstersidan för att de ingått partnerskap med de främlingsfientliga. Lita på att s, v och mp (liksom all vänsterorienterad press) kommer att utnyttja det i sin retorik och prata om att borgarna ”visar sitt sanna ansikte” och sådant där… ett sådant slagläge väger kanske rentav upp att de förlorade valet.
En lösning för de borgerliga kan förstås vara att några av dem eller alla fyra vänder sig till miljöpartiet för att bilda regering, vilket också var vad de pratade om häromdagen. Men nu har miljöpartiet sagt att de inte tänker gå med på några sådana regeringsförsök, och det kan jag mycket väl förstå. De skulle säkert njuta av en maktsituation där de kan hånle i mjugg och säga till alliansen att ”nej, med oss får ni inget samarbete, vänd er ni till era vänner Sverigedemokraterna istället”. Så står den borgerliga alliansen där med ett mardrömslikt val: antingen bildar de regering med stöd av sd, med ovan nämnda följder – eller så blir det ingen regering alls, parlamentarisk kris uppstår och nyval utlöses. Och i det nyvalet har s, v och mp förmodligen goda chanser att ta hem spelet till slut i alla fall.
Ett mycket fult politiskt spel, men dessvärre fullt sannolikt.

Vad händer då om det blir vänstersidan som vinner valet på samma sätt, utan egen majoritet och med sd som tungan på vågen? Blir det inte motsatta förhållandet då?
Nej, för i det fallet så kommer alliansen att upplösas, och antingen folkpartiet eller centern kommer sättande och erbjuder sig att stödja s, v och mp i en regeringsbildning. För det är faktiskt så att det även i det fallet är alliansen som har pressen på sig. Erbjuder de sig inte att samarbeta med vänstersidan, så kommer det att uppfattas som att de tillsammans med Sverigedemokraterna stjälper ett nytt förslag till vänsterregering. Då blir följden densamma för deras trovärdighet, och de spelar sina motståndare i händerna. De har inget val, de måste splittras i detta läge. Och det alliansparti som går över till fiendesidan kan till råga på allt inte förhandla sig till särskilt mycket, för varje försök att streta emot kommer även det att tolkas som att de borgerliga och sd tillsammans sabbar den nya regeringen.

Ja, egentligen är det högst otrevligt att det ska kunna gå till på det här sättet och att ett parti som Sverigedemokraterna ska ha sådan makt enbart genom att finnas till (för själva står de ju helt passiva genom hela denna eventuella parlamentariska kris).
Det är unket att alliansen så desperat ska behöva hävda sitt avståndstagande från sd, trots att ingen egentligen borde tvivla på att de tar avstånd. Att de måste väga varje ord på guldvåg och att de måste akta sig hypernoga för att någonsin kunna kopplas ihop med Sverigedemokraterna. Nu tycker jag förstås att de ska undvika kontakt med det där partiet, men att situationen ska behöva gå till sådana ytterligheter som jag beskrivit nu, det är inte bra.
Allt beror egentligen på att vänsteropinionen i Sverige är så extremt angelägen om att kunna bunta ihop allt som befinner sig längre högerut med ren högerextremism. Det är likadant på många andra områden, som t.ex. (som jag sagt i flera tidigare inlägg) att konservativa kristna buntas ihop med fascister så länge de inte innerligt och uttryckligt lyckas bevisa motsatsen. I den socialistiska världen ska allting polariseras, generaliseras och målas upp i svartvitt så långt det bara är möjligt. Jag hade föredragit ett något mer sansat och nyanserat debattklimat, där det faktiskt är genomförbart att man samarbetar över blockgränserna för att stoppa Sverigedemokraterna (och för den delen främlingsfientlighet och fascism överlag) istället för att de används som slagträ. Då får de ju som sagt det inflytande man inte ville att de skulle ha.

Hoppas att jag har fel om det här. Vi får väl se efter valet om ett år.