söndag 12 juli 2020

Förvirrade känslor när Omar blir Moomin Creamy Fudge – i Sverige!


Jag har ett favoritgodis som heter Omar. Det har varit min överlägsna favorit ända sedan jag var barn, och det är för mig i godisvärlden vad ostbågar är i snacksvärlden. Det vill säga något som jag är fullkomligt galen i! Men i Sverige är det inte överdrivet många som känner till Omar. Därför att det – fram tills nu – bara har funnits i Finland.

Omar, eller Omar Kermakaramelli (”gräddkaramell”), är en mjuk och söt gräddkola som till både konsistens och smak påminner ganska mycket om fudge, men samtidigt har något eget som är svårt att exakt beskriva … ja, gräddkolakarameller är det i alla fall. Omar började tillverkas 1966 och har haft sin plats på Finlands godishyllor sedan dess. Företaget bakom var Chymos, som också var de som hittade på Marianne, och som hade sin tillverkning i Villmanstrand (på finska Lappeenranta) i sydöstra Finland. I början av 1990-talet köptes Chymos av Fazer, som då tog över hela produktportföljen inklusive Omar, men det medförde inga större förändringar och fabriken i Villmanstrand blev kvar. Varken Chymos eller Fazer har heller brytt sig om att lansera Omar på andra sidan Östersjön, till skillnad från nämnda Marianne, som ju funnits i Sverige sedan länge. Omar har förblivit något inhemskt finländskt.

När jag besökte Finland på somrarna i min barndom och ungdom blev jag bekant med Omar, och började mycket snart att älska det. Det blev ett av de småexotiska livsmedel som man förknippade med Finland och passade på att njuta av när man var där, därför att det inte gick att få i Sverige. Några andra sådana saker var ”lördagskorv”, Hartwalls Jaffa, smältosten Koskenlaskija samt ananaskarameller i en rund plåtburk (även dessa tillverkade av finska Fazer och sålda endast i Finland) … men Omar var det viktigaste av dem alla.
Mina minnen av Omar är oräkneliga: ivriga turer på cykel ner till den lokala lanthandeln där i byn Nivelax för att köpa några påsar till, tvister och slagsmål mellan familjemedlemmar om de hett eftertraktade små karamellerna, hiskliga vadslagningar och utmaningar med Omar som pris, sköna stunder på sängen med en omgång Omar och ett glas kallt vatten att släcka törsten med. Och så framför allt själva den ljuvliga känslan av en mjuk Omar-karamell vars gräddiga massa njutningsfullt tuggas, smälter i munnen och fyller munhålan med sin söta, himmelska arom.
Varje gång jag kommit till Finland har jag sett till att köpa med mig en rätt rejäl omgång Omar som räckt ett tag även efter hemkomsten. Länge gick det att köpa Omar i stora paket i taxfreebutiken på båten, så då var det naturligtvis där jag fyllde på förrådet, men sedan försvann Omar från Silja Lines taxfreeutbud och då har jag hamstrat i butiker iland istället (framför allt i en mataffär på Mannerheimvägen i Helsingfors). Jag har även använt mig av vissa andra metoder för att få tag på läckerheterna, som när jag kom över några påsar i en finsk matbutik som fanns ett tag i Göteborg; på svensk mark är det bara i sådana specialbutiker med importerat sortiment som det har gått att hitta Omar, och för den delen lördagskorv och Koskenlaskija och de andra specialiteterna.
Butiken i Göteborg upphörde tyvärr en kort tid senare, och eftersom jag inte har någon annan finsk matbutik inom räckhåll, så har Omar förblivit något som är svårt att få tag på. Något som jag i praktiken bara hittar i Finland, vilket också är en del av tjusningen med det. Att mellan varven få gå utan Omar och sedan njuta ordentligt när man får tillgång till Omar igen.

I år har det blivit ändring på det där, och på Omar-konceptet över huvud taget.
Det började med att jag i våras fick för mig att titta på finska Fazers webbplats för att se om det kanske skulle gå att beställa hem Omar därifrån. Den möjligheten har jag undersökt andra gånger utan att hitta någon sådan service, men nu hade det gått några år sedan sist så då kollade jag upp det igen. Denna gång fann jag också att det faktiskt gick att beställa Omar därifrån Finland, så då blev jag ju naturligtvis glad och gjorde det. Det som var något förvirrande var dock att Omar-påsarna i fråga hade bytt skepnad: där på sajten såldes de nu i en ny version, där namnet Omar var borttaget till förmån för den nya benämningen ”Moomin Creamy Fudge”, och det var Mumin-tema på alltihop. Nåväl, det framgick av beskrivningen att det rörde sig om vanliga Omar, så jag beställde ändå och när försändelsen kom ifrån Finland så var det alltjämt samma sak. Ja, möjligen att karamellerna verkade vara lite mindre än jag mindes dem. Annars var det samma och jag fick mitt tomma förråd påfyllt på nytt.

Men så nu då. Precis häromdagen. Då fick min omarianska världsbild sig en ordentlig omruskning. För tro det eller ej, men det här hittade jag i en vanlig godishylla i en vanlig ICA-affär i Sverige.
Det är Omar. Omar i Sverige. I den där nya Mumin-skepnaden visserligen, men ändå. Tydligen har Fazer börjat lansera den även här. Och jag som nyligen specialbeställde just sådana här påsar från Finland för dyra fraktpengar. 😀
Det hela ger onekligen upphov till en existentiell kris. Jag har som sagt alltid varit van vid att Omar är något som bara finns i Finland. Något man ser fram emot att få köpa när man kommer dit, och något man hamstrar när man är där (eller specialbeställer åt sig). Vad ska jag göra nu när läckerheten finns i vilken affär som helst nära mig? Det blir ju inte samma känsla längre. Hur hantera det?

Och en annan sak som känns förarglig är att nu kommer ju många okunniga svenskar att tro att det här Mumingodiset är något nytt från Fazer. I sin sorgliga okunskap om den stolta finska Omar-tradition som funnits sedan 1966 kommer de att se det här som vilket godis som helst, utan de känslor som jag själv har för den ädla konfektyren. Det känns bortkastat ... som att kasta pärlor för sv...svenskar. 🙂
Faktum är att jag googlade på det där nya namnet Moomin Creamy Fudge och hittade en recension från Expressens köksbilaga tidigare i år, där en godisskribent har provsmakat Fazers ”nya” sorter och ger Moomin Creamy Fudge det sorgligt låga betyget 2/5, med omdömet att den är ”för söt”. Ja, att Omar har en överdriven sötma har jag hört flera av mina egna anförvanter säga redan innan, så det var ingen överraskning, det är en för mig välbekant invändning, men det är ändå försmädligt med detta avfärdande omdöme som Expressen gett utan någon som helst bakgrundskännedom.

Jag funderar lite på hur Fazer har tänkt när de nu till sist bestämt sig för att lansera Omar i Sverige, och vad som ligger bakom deras grepp att göra det till ett Mumingodis. Så vitt jag kan se så finns namnet Omar fortfarande kvar på produkten inom Finland, men här i Sverige är det Mumin som gäller. Kanske ska det på sikt bytas i Finland också. Jag kan tänka mig att det orientaliskt klingande ”Omar” är en benämning som skulle kunna uppfattas som arab-stereotyp (även om det aldrig har funnits några arabrelaterade nidbilder på förpackningarna) och att det är därför som Fazer har börjat fasa ut det. Det är jag helt okej med, så länge själva godiset inte förändras – och så länge det finns kvar.
Men kommer det att finnas kvar …?
Även om det är trevligt att nu ha Omar på nära håll så känner jag mig faktiskt en aning orolig för att den här expansionen paradoxalt nog ska leda till att godiset tas helt ur tillverkning. Det där omdömet ”för söt” kan nog komma att fällas av flera i Sverige har jag en känsla av, för jag har fått intrycket att svenskar har mindre tolerans för sötma än vad finländare har. Följden kan bli att Omar (eller Moomin Creamy Fudge) säljer dåligt i Sverige, och då kanske Fazer börjar se över sin portfölj och rensar ut gräddkolan i fråga för gott – även från Finland, om det vill sig illa. Det är min absolut värsta mardröm. Fazer får inte ta bort Omar. De får bara inte. Det var illa nog att de tog bort de där ananaskaramellerna på burk som jag nämnde förut, vilket de gjorde för några år sedan. Om de fortsätter med att ta bort ytterligare en inhemsk finsk specialitet, nämligen Omar, så blir det för mig en djup personlig tragedi utan motstycke.

Ja, tills vidare får jag väl se det positiva med det hela – för det positiva är ju uppenbart, nämligen att det nu faktiskt är lättare för mig att få tag på Omar, eller vad man nu ska kalla dem. Jag får därför tacka och ta emot. Köpte spontant två påsar till att börja med. (För jag har en hel del kvar av det jag beställde på webben också.)

1 kommentar:

Angelica sa...

Se det positivt: Äntligen kan svenska folket avnjuta denna himmelska läckerhet, och äntligen kan du köpa ditt veckogodis i icabutiken för en billigare peng! ☺