Mitt liv som igelkott

Bloggfusion

2010-09-01T19:54:00.002+02:00

Nej då, jag har inte slutat blogga.
Däremot upphör jag nu att göra det på just den här bloggen.

Det är nämligen så att vi har startat en gemensam blogg för hela familjen, som det är tänkt att de av oss som är flytande skrivkunniga (d.v.s. för närvarande jag, Jemima och Isak) alla ska skriva på. Man kan kalla det för en "bloggfusion", där vi slår oss ihop för att åstadkomma en bättre bloggupplevelse... eller nåt sånt.

Så i fortsättningen blir det där jag fortsätter med mitt bloggande. Jag har inte tänkt byta stil eller så, utan jag skriver vidare på det sätt jag brukar, samtidigt som Jemima och Isak gör detsamma som de är vana vid. Alla gamla inlägg från våra gamla bloggar finns dessutom kvar på den nya. På det sättet blir det hela säkert mycket roligare att läsa för besökarna tror vi.
Och så har ju förstås den nya familjebloggen den fördelen att den även funkar som en praktisk allomfattande nyhetssida. Förut har man ju fått bläddra mellan flera olika bloggar och hemsidor för att ha koll på vad vi gör, nu räcker det med den här bloggen och med Facebook. (Om man nu inte vill träffa oss personligen alltså!)

Alltså, således, följaktligen: "Mitt liv som igelkott" har härmed upphört. Jag hänvisar till denna adress istället:
http://www.familjenhammarlund.blogspot.com

Ha ett underbart liv!

Vissling vid spjälsängen

2010-06-30T21:06:00.002+02:00

Sedan jag bloggade här sist har det hänt mycket i omvärlden, som jag skulle kunna kommentera när jag nu återupptar min bloggvana på prov igen.
Bara för att nämna några händelser: oljekatastrof, fotbolls-VM med vuvuzelas, Ship to Gaza, svenskt Eurovision-fiasko, Bjästa-skandal, kronprinsessbröllop... Och i min privata sfär så har jag genomgått en operation till, Isak har gått ut sin förskoleklass för vidare befordran till ettan, både han och Lydia har lärt sig simma, och vi har börjat planera vårt nya badrum.
Allt detta skulle jag kunna blogga om. Men min blogg är inte till för att nödvändigtvis fälla kommentarer om allt som är aktuellt, min blogg är enbart till för att jag ska kunna skriva om det jag känner för, och just nu känner jag för att skriva om vissling.
Nej, inte domarens visselsignaler i fotbolls-VM. Jag ska inte skriva om fotbolls-VM har jag ju sagt.

Jag menar att vissla melodier. Det är nämligen en rekommendation som jag tänkte ge till föräldrar med små barn, företrädesvis min svägerska och ”svär-svåger” som snart ska få sin första, men även till er andra som har bebisar eller brukar träffa bebisar.
I en vid det här laget passerad tid brukade jag väldigt ofta vissla melodier för mina barn när de skulle sova, för att få dem att bli lugna och somna med musikens hjälp. Det var särskilt vanligt att jag gjorde det när Isak var liten, upp till två års ålder ungefär, för han kunde vara ganska svår att få att somna.
Även om det ibland var enformigt, kunde det faktiskt också vara ganska trevligt att sitta där bredvid Isaks säng och klappa lätt på honom och vissla melodi efter melodi. Till slut brukade han ju faktiskt somna av det, och så fick man verkligen en speciell, gosig ”gemenskaps-, relations- och samhörighetskänsla” med sonen genom dessa långa stunder varje kväll. Jag ser tillbaka på dem med stor glädje.

Följaktligen vill jag också varmt rekommendera vissling för svårsövda barn. Det är ett utmärkt alternativ om man inte vill sjunga, vilket jag mycket väl förstår om man inte vill.
Och det är för den delen inte så dumt att vissla även i andra sammanhang. Jag kan själv inte låta bli att vissla för mig själv då och då. Det är mer diskret än att sjunga och det kan definitivt låta snyggare än sång ibland. På sätt och vis är vissling samma sak som att spela låtar på ett instrument (till exempel en flöjt), vilket är lite stimulerande. Odla gärna er visselförmåga ni också!
Utan att skryta så vill jag nog påstå att jag personligen visslar hyfsat snyggt – om inte annat så tränade jag ju upp förmågan att vissla snyggt när jag visslade för Isak. Och ju snyggare man lyckas vissla, desto bättre blir förstås upplevelsen för barnet och en själv. (Usch, nu låter jag som baksidestexten på en pekbok.)

Vad var det då jag visslade för något? Jo, jag byggde förstås upp en liten repertoar med favoriter, både som jag själv gillade att vissla rent tekniskt, och som Isak verkade uppskatta och bli lugn av.
Intresseväckande nog så märkte jag allt eftersom att vissa melodier funkar bättre än andra i visslad form. Visor och ballader är bra. Klassiska stycken är bra. Sånger ur musikaler är bra. Halvimproviserad, meditativ ambient-musik är mindre bra. Rock- och poplåtar är mindre bra, även om det finns undantag. Det är helt enkelt så att ju mer melodiös en sång är, desto bättre blir den när den visslas. Därav rockens begränsning, för den genren bygger inte så mycket på starka melodier, i ärlighetens namn. (Pröva t.ex. att vissla Beatles-låten ”I Am The Walrus”, den är ett skräckexempel...)
Här följer ett urval av visslingsfavoriter från min tid med den späde Isak:

Vangelis ”Song Of The Seas” är nog den allra största favoriten. Vangelis musik funkar inte alltid så bra i visslad form, eftersom den är mer stämningsfull än melodisk, men just den här lilla melodin är väldigt vacker att vissla fram. Lyssna själva på den här (obs att det tar någon minut innan låten kommer igång).
Diverse stycken ur musikalerna ”Chess” och ”Kristina från Duvemåla”. Benny Andersson är ett geni på att komma på ljuvliga melodier, men det var inte förrän ABBA-tiden redan var över som han började bli riktigt vass på det, och därför är det ur hans båda musikaler som man kan plocka de riktiga visselskatterna. Ett särskilt bra exempel från ”Kristina” är ”Ljusa kvällar om våren”, som blir helt ljuvlig om man får till den på rätt sätt med sina trutande läppar... Andra nummer som funkar fint är ”Hemma”, ”Min astrakan”, ”Vi öppnar alla grindar”, ”Stanna” och ”Aldrig”, och från den äldre musikalen ”Chess” finns i synnerhet ”Merano”, ”Anthem” och titelstycket. Men för alla dessa Andersson-mästerverk gäller att de är väldigt utmanande att vissla – det är väldigt lätt att komma fel och tappa tonarten, för melodierna är så raffinerade att de ofta blir jättesvåra.
Mats Paulsons ”Visa vid vindens ängar” är en vaggvisa som heter duga, och den blir bara ännu bättre när man visslar den – då behöver man ju inte bekymra sig om texten heller.
Likadant med ”Visa i midsommartid”, alltså den där med ”du lindar av olvon...”. Trolska melodislingor som den inbjuder verkligen till vacker vissling i aftonen.
Och så några melodiska sånger som man kan dra till med om det är juletider: ”Himlen i min famn” med Carola, ”O helga natt”, och ”Stjärngossarnas visa” (den som börjar ”Stjärnan i vinternatt, tindrar så klar, stjärngossens höga hatt...”).

Fler exempel på snygga melodier som passar för vissling: ”Memory”. ”Only Love”. ”Marble Halls” med Enya. Largo ur Vivaldis piccolaflöjtkonsert. Ravels ”Bolero”. Bachs ”Badinerie”. Folkmelodier är som sagt också utmärkta, särskilt om de är finska eller keltiska, men även svenska brukar gå bra. Och varför inte ”Underbart” med Kalle Moraeus och Orsa Spelmän? Denna melodi i folkviseton är häpnadsväckande vacker och har förutsättningar att bli en klassiker i visslingsvärlden.

Men jag skulle kunna hålla på och räkna upp bra visslingslåtar hur länge som helst – nu överlåter jag åt den visslingsintresserade att själv komma på fler. Om man bara gillar att vissla kan man som synes hålla på rätt långa stunder och experimentera och roa sig på ett virtuost sätt samtidigt som man klappar på sitt barn genom sängspjälorna. Då märker nog barnet också att man trivs med att vara där, och då trivs det själv också, och somnar. Bättre kan det inte bli.
Vissla på bara!

Melodifestivalstankar, på ett lite annat sätt i år

2010-03-04T21:51:00.003+01:00

(Detta inlägg är även infört på min blogg på Poplight, f.d. Gylleneskor.)

Ja, så kommer vi då allt närmare årets melodifestivalfinal. Bara Andra Chansen kvar och sedan är vi i stort sett framme.
En sak är jag övertygad om: i år är det viktigare än på länge att rätt låt vinner här i Sverige. För vi måste faktiskt placera oss bra i ESC den här gången. Särskilt med tanke på den ovanligt stora kritik som kommit mot Melodifestivalen detta år. Det är nödvändigt att vi får se lite resultat internationellt för att inte luften ska gå ur vår kära uttagning totalt.
Och vad gör vi då för att rätt låt ska vinna? Tänker taktiskt och försöker räkna ut vad Europa vill ha och vad som funkar i Eurovision? Nej, absolut inte. Det går inte, det har jag insett vid det här laget. Europas åsikt och röstningsbeteende kan inte förutsägas.
Allt vi kan göra är att rösta helt och hållet med hjärtat, bortse från genrer och strategiska hänsyn och nya djärva grepp, och spontant skicka den låt vi tycker är bäst. Jag tror faktiskt att det är då som förutsättningarna är gynnsammast. Då har vi gjort vårt bästa och så får vi se hur det går.

Detta kan ju verka enkelt, men tyvärr är det inte det lättaste att skicka den bästa låten. För problemet är att folk inte röstar på det sättet. Även om de tror det.
Folk röstar partiskt på artister som de gillar sedan tidigare. Folk röstar på artister som de tycker är snygga. Folk låter bli att rösta på artister som de tycker att de av principskäl inte borde rösta på. Folk röstar helt enkelt inte på den låt som de gillar mest. Och då blir det inte folkets riktiga samfällda favorit som vinner Melodifestivalen. Där har vi felet.

Jag har själv gjort mig skyldig till sådant här beteende ett stort antal gånger. Mest markant var det 2007, då jag hade The Ark som favorit i Melodifestivalen. Jag trodde själv att det var för att de hade den bästa låten. Men det var det ju inte. Det var bara för att jag gillar The Ark även i vanliga fall, och för att jag tyckte att deras medverkan var ett så stort steg framåt för tävlingen. Jag bortsåg helt och hållet från att ”The Worrying Kind” faktiskt är en av de sämre låtar som gruppen gjort, och höll på dem av ren partiskhet och av princip. (Hade de ställt upp med t.ex. ”Calleth You, Cometh I”, som verkligen är bra, hade det varit en helt annan sak!)
Av allt att döma gjorde många andra svenskar samma misstag.
För egen del borde jag med facit i hand ha röstat på Sarah Dawn Finer den gången istället. Jag tyckte faktiskt bäst om hennes låt det året, när allt kom omkring.

I år är risken överhängande att Sverige får ett bidrag som röstats fram av folk som tror att de röstar för att det är den bästa låten, men som i själva verket är vilseledda av artistens utseende och stil. Misstänker att det kan vara så både när det gäller Peter Jöback, Darin och Eric Saade (därmed inget sagt om kvaliteten på deras låtar, men det finns säkert många som kan överskatta låtarna inför sig själva på grund av det yttre i framträdandena!). Just det där med utseende är en annan farlig faktor, vid sidan av positiv partiskhet och taktiska principer.

Men när det nu är så svårt att fatta, ens för egen del, vilken låt som är den bästa och som man borde rösta på – hur bär man sig då åt för att ta reda på det? Hur ska man veta att man inte är partisk utan röstar spontant? Hur ska man göra för att rösta klokt?
Jag funderade lite på saken och kom fram till följande princip/knep/metod. Om någon tycker att det är löjligt att ta till en så ingående bedömningsmall bara för att avgöra vilken låt man ska rösta på i Melodifestivalen, så behöver ni inte läsa vidare. Märk väl att detta bara är ett litet förslag, inte något jag kräver att alla ska använda sig av! (Och om man faktiskt inte alls är ute efter att rösta fram den bästa låten, utan har andra motiv som att t.ex. lyfta fram ett särskilt nyskapande bidrag, så är den här mallen förstås inte alls aktuell.)

Så här tänker jag. Man ger varje låt poäng på en skala 1-10, efter hur bra man tycker att själva låten är. Alltså helt bortsett från det visuella. Blunda och bara lyssna, helt enkelt.
Efter det ger man låten en poäng till om man tycker att artisten övertygar utseendemässigt (sett till kläder och yttre företräden). En poäng för själva framträdandet (sånginsatsen) och attityden. Och så ytterligare en poäng om man gillar showen runt låten: koreografi, rekvisita och sceneffekter.
Gillar man inte utseende, prestation och/eller show, så gör man dessa poäng till minuspoäng istället och drar dem från de poäng man gav till låten.
Lägg märke till att de här extrapoängen är få till antalet – det är själva låtens kvalitet som verkligen ger den poäng i den här typen av bedömning. Men eftersom utseende, framförande och show har en viss betydelse väljer jag att räkna med dem åtminstone lite grann.
Lägg också märke till att vi inte ska ge eller dra ifrån poäng för hur bra eller dåligt man tror att det kan gå för bidraget i ESC. Sådant kan man som sagt inte förutsäga. I alla fall inte på ett så här tidigt stadium.
Slutligen: om man vet att man gillar artisten sedan tidigare, så drar man ifrån två poäng till. För att räkna in den partiskhet som man förmodligen har, fast man inte är medveten om den.
När man sedan satt poäng till alla tio bidragen på det här sättet, är det bara att kolla vilket bidrag man gett flest poäng till totalt. Det bidraget är det som man tycker är bäst på riktigt. Det ska man rösta på. Och då ska man inte låta sig stoppas av någon annan omständighet.

Jag kan ge ett exempel på hur det hade gått om jag använt mig av detta tillvägagångssätt i Melodifestivalen 2008.
Där hade jag BWO och ”Lay All Your Love On Me” som favorit. Med det här systemet hade min poängsättning till det bidraget blivit följande: 10 poäng för låten (för jag tycker den är fantastisk). 1 poäng för utseendet/stilen. 1 poäng för framförandet. 1 poäng för showen. Minus 2 poäng för att jag onekligen gillar BWO sedan innan. Resultat 11 poäng.
Att jämföras med Sanna Nielsens ”Empty Room”. Den låten hade jag gett 9 poäng. 1 poäng för utseendet/stilen. 1 poäng för framträdandet. 1 poäng för showen (mycket vackert var det). Men inga minuspoäng – för Sanna Nielsen gillar jag verkligen inte i vanliga fall. Resultat 12 poäng.
Kontentan blir att 2008 var det egentligen inte BWO utan Sanna som var min favorit och den som jag borde ha röstat på. Skratta gärna, men jag tror faktiskt det kan ligga mycket i det. Man är ofta styrd av sina fördomar, sina inrotade gamla sympatier och sin vilja att bete sig på ett visst sätt. En röst på Sanna hade för min del varit mer revolutionerande och banbrytande än en röst på BWO – som jag ändå alltid har tyckt är mer banbrytande än Sanna.
Dessutom medför detta på sitt sätt också en viss taktisk hänsyn – för bara för att jag gillar BWO är det ju inte säkert att en massa folk i Europa gör det, och genom det där poängavdraget för tidigare sympati har man liksom av bara farten garderat sig mot den risken också.

Nästa lördag ska jag försöka mig på det här på riktigt, för att avgöra vilket som är mitt favoritbidrag. Misstänker att det blir Salem Al Fakir, men det är ingalunda säkert.
Någon mer som nappar? Jag tar i alla fall gärna emot synpunkter på min poängsättningsmall... ifall någon kanske tycker att den borde se ut på något annat sätt med fördelningen, eller så. Trots allt är ju detta bara ett utkast, jag är öppen för förslag.

Min slutsats: om folk verkligen tänkte till lite mer på vilken låt de helt spontant gillar allra mest, och röstade därefter, så tror jag att mycket kan vara vunnet. Självklart behöver det inte leda till samma resultat för alla, det påstår jag inte. Tvärtom kommer man till olika slutsatser, eftersom alla har olika tycke och smak. Men då har åtminstone alla röstat ärligt. Och följden blir att det bidrag som då röstas fram som vinnare verkligen har blivit framröstat på ett ärligt sätt, med en ärlig majoritetsprincip.
Det är just att på något sätt få fram sitt eget spontana tycke och smak, utan påverkan vare sig från sig själv eller andra, som är hela grejen.
Väl mött vid TV:n nästa lördag!

Lite mer om det där såret som inte läker

2010-03-02T20:57:00.004+01:00

För ungefär ett halvår sedan skrev jag om min hälsa. Närmare bestämt om min pi-lo-ni-dalcysta och om det gamla operationssåret som aldrig läks högst upp på min bakdel. Om någon har glömt så kan det läsas här.
Nu har det hänt så pass mycket nytt på den här fronten att jag ska avge en ny hälsorapport. Är ni inte intresserade av det så gå vidare hit.

Sist jag skrev om detta, i september, så var det ju alltså så att jag låtit kolla upp det svårläkta såret och fått besked – av en annan läkare än den som opererade mig på hösten 2008 – om att det måste göras en ny operation. Detta var jag mycket skeptisk till, och ville helst slippa och vända mig till något annat sjukhus istället.
Jag försökte senare också att göra detta, men upptäckte snart att det inte var så lätt att bara boka tid någon annanstans – på de andra sjukhusen krävdes det remiss och listning på annan vårdcentral och sådant krångligt. Så det gav jag upp. Men när jag fick en tid för ny operation på mitt sjukhus i Kungälv så valde jag ändå att boka av den, och kungjorde då istället för sköterskan i telefon att jag först ville träffa den kirurg som opererade mig. Låta honom förklara ordentligt i detalj vad det egentligen är som har gått snett med den sista delen av läkningen, varför det måste opereras igen, vad jag ska göra för att det inte blir samma visa en gång till, och allt möjligt sådant där. Detta krav gick Kungälvs sjukhus med på.

Efter detta dröjde det evinnerligt länge innan jag fick den där tiden för att träffa kirurgen; mycket längre väntetid än inför operationen jag tackade nej till. Kanske var det vårdgarantin som inte gällde i det läget. Hur som helst så var det inte förrän nu i början av februari som jag äntligen kom tillbaka till Kungälv och träffade kirurgen som utförde den ursprungliga operationen.
Han tittade då på den alltjämt bara 90 % läkta skadan, och sade till min lättnad att han till skillnad från sin kollega inte trodde att det skulle behövas någon ny operation. Istället skulle han sy ihop det sista av såret så snart som möjligt, men han kunde typiskt nog inte göra det på stört, så jag fick en ny tid dryga tre veckor senare.
Nackdelen var att fram till dess ville kirurgen att jag skulle få såret omlagt och omskött regelbundet på min vårdcentral, så att det skulle vara garanterat infektionsfritt när han sydde sedan. Det har inneburit att jag nu under hela februari månad har kört fram och tillbaka till vårdcentralen i Kållekärr, typ var tredje dag i genomsnitt, och visat upp akterkastellet för distriktssköterskorna en massa gånger igen. Förargligt, eftersom det i synnerhet är sådant jag har velat undvika... det har nästan känts som när jag var nyopererad, för under hela det senaste året fram till denna februarimånad hade jag ju inte haft såret omlagt alls (så pass litet har det ändå varit). Men nu var det alltså plötsligt väldigt noga med sårhygienen igen.

Nåja, jag har stått ut med detta, och i torsdags var jag i Kungälv och blev äntligen sydd. För närvarande går jag alltså omkring med fem stygn i ändan, vilket smärtar mer än jag trodde, men som tur är har jag brådstörtat fått ett höj- och sänkbart skrivbord av mina chefer så att jag kan jobba stående. De gjorde slag i saken och skaffade det omedelbart när de fick klart för sig att alternativet skulle vara att jag blev mer sjukskriven (i nuläget skulle jag inte klara att sitta åtta timmar om dagen på en skrivbordsstol).

Hjälper det då med de fem stygnen? Blir det där envisa såret ihopläkt nu?
Svar: vet inte. Hittills har det inte känts så, utan snarare verkar det just nu som att stygnen håller ihop sårkanterna men att dessa ändå inte växer ihop. Två av stygnen har dessutom gett efter lite, efter vad det verkar. Uppenbarligen är det något som fortsätter att fresta på just det där stället i ”rumpstrecket” och gör att läkningen inte funkar, ens med stygn. Jag ska tillbaka till Kungälv nästa torsdag och ta bort stygnen, men frågan är om det kommer att gå att göra det då.
Så man kan ju fråga sig vad i hela friden det är som gör att det där såret vägrar läka!

Min hustru och min svärmor har hela tiden envist framhållit att det måste vara mina sittande vanor på jobbet som orsakar alltsammans. Det är de som har insisterat på att jag skulle tigga hos cheferna om det där höj- och sänkbara bordet, och det är förvisso en fördel att jag har det nu, det är säkert bra att ha i vilket fall.
Men jag tror inte att det är jobbet som är boven i dramat. Det har ju inte minst märkts nu de senaste dagarna. Jag har inte haft rumpan placerad i min skrivbordsstol vid jobbdatorn sedan doktorn i Kungälv sydde mig – men ändå är såret lika svårläkt och två stygn har nästan lossnat. Är det då jobbsittandet som orsakar problemen? Nej, det kan det ju inte vara. Jag ska fortsätta jobba enbart stående ända till återbesöket nästa torsdag, bara för att bevisa det. Om såret fortfarande är oläkt då, trots mitt stående, så är det ju solklart att orsaken är en annan än jobbet.

Vad orsaken då är kan man bara försöka gissa sig till. Personligen misstänker jag starkt toalettbesöken, för det blir ju stor påfrestning på just mitt onda ställe när man sitter och klämmer (ursäkta om jag blir osmaklig). Faktiskt har det även tidigare varit så att det är just på toa som jag rent konkret har märkt att såret varit öppet, hela det senaste året, för det är oftast då det börjar läcka lite från det.
Men det kan ju vara annat också. Kanske är det när jag böjer mig ner (eller sitter på huk eller på knä) för att plocka upp saker från golvet... det får jag ju göra titt som tätt och det är lika svårt som toalettbesöken att undvika. Kanske är det när jag sitter på en vanlig stol vid matbordet. Jag har fått en ergonomisk sittdyna på vårdcentralen, som ska avlasta svanskotepartiet, och den använder jag på sådana stolar... fast någon positiv effekt har jag inte märkt av.

Ja, sådant här detektivarbete kan man få hålla på med. Just nu så känns det i alla fall som att jag aldrig kommer att bli av med det där operationssåret. Kirurgen i Kungälv sade nu senast att det kanske ändå måste bli ny operation om det inte är läkt nästa gång heller, men det tänker jag inte gå med på. Jag har svårt att förstå vad det skulle göra för skillnad om man opererade en gång till.
Ska nog fråga om kirurgen kan skriva en remiss åt mig istället, till Sahlgrenska eller något sådant, så de får tala om för mig vad jag ska göra. Det är ju som sagt svårt att undvika att gå på toa, om det nu skulle vara det som är knuten... men de kanske har en lösning på något större sjukhus.
Nu får jag till att börja med se hur det går med den fortsatta läkningen fram till nästa torsdag: en dryg vecka då jag ska tillbringa varenda arbetsdag enbart stående. Mysigt.

Tjejkompisar

2010-02-09T21:48:00.002+01:00

Nu bryter jag bloggtystnaden, åtminstone tillfälligt, med ett inlägg som har följande två utgångspunkter:
1. För några dagar sedan hade Isak en klasskompis på besök här hemma. Klasskompisen i fråga var en tjej.
2. Nyligen inträffade ett ovanligt ruskigt hedersmord i turkiska Kurdistan – ovanligt därför att den 16-åriga tjejen som blev mördad av sin pappa och sin farfar blev levande begravd av dem. En av anledningarna till detta var att hon hade manliga vänner. Läs mer om det bl.a. här.

Att man kan ha kompisar av motsatt kön ses fortfarande inte som något självklart. Inte i Kurdistan, men inte här i västvärlden heller. Det finns det flera exempel på.
Själv uppmuntrar jag gärna till vänskap över könsgränserna. Jag tycker det var kul att Isak hade besök av en tjejkompis, och att han över huvud taget verkar ha lättare att umgås med tjejer än med killar är inte något som jag tittar snett på.

Naturligtvis beror det delvis på att jag var likadan själv. I synnerhet i lågstadieåldern, när jag bodde i Ekenässjön, lekte jag betydligt mer med tjejer – under ett par år kan man nog säga att mina två bästa kompisar var två tjejer i min klass (närmare bestämt hette de Joanna och Sara).
Men även efter det har jag haft gott om tjejkompisar, och till antalet har de för det mesta varit fler än killkompisarna, inte minst när jag var tonåring. Det var faktiskt till och med så att när jag skulle gifta mig och det skulle ordnas svensexa, så hade de som ordnade det hela (min bror och min bästa killkompis) riktiga svårigheter att över huvud taget hitta killar som kunde hänga med. Det fanns helt enkelt inte särskilt många killkompisar till mig på gästlistan till bröllopet, för jag har aldrig varit med i något utpräglat grabbgäng. När den lilla ”svensexekommittén” dessutom drabbades av ett visst manfall, så slutade det med att det bara blev de två som ”kidnappade” mig. Ganska unikt med en så liten svensexa tror jag. (Fast den var ändå jättetrevlig förstås, än en gång stort tack till er, Kristoffer och Kristofer!)

När det nu har varit på det här sättet med mig, att jag haft så många tjejkompisar genom åren, så känns det förstås ganska främmande och gammaldags när andra verkar tycka att det bästa väl ändå är när man har kompisar av samma kön. I Kurdistan är det tydligen förenat med livsfara att komma väl överens med det motsatta könet, åtminstone om man är tjej. Men som sagt, även på närmare håll finns det skepsis än i våra dagar. En av mina egna bekanta (kvinnlig) har t.ex. sagt att hon aldrig skulle kunna vara riktigt förtrolig kompis med en kille, det funkar inte, hon kunde bara inte begripa hur vissa kan vara det.
Normen tycks vara att är man pojke så är ens vänner pojkar, och om man har en vän som är en flicka så är hon en flickvän också – vänskap utan romantik finns i det fallet inte. Det är ännu mer tydligt på engelska, där normen märks i själva språket. Engelskan har ju inte ens något ord för tjejkompis och killkompis, som vi har: de har bara ”girlfriend” och ”boyfriend” och i de orden ligger automatiskt en betydelse av kärlek. Vill man på engelska understryka att det bara gäller en vän av motsatt kön, får man formulera om till något i stil med ”friends that are girls”, och det blir ju rätt så opraktiskt. Där ser man hur väl inarbetat det är i kulturen att en tjej och en kille inte kan vara vänner.

Visst, detta är i USA som är mycket mer konservativt, men är det verkligen så mycket bättre i Sverige? Nej, även här kan man bli bemött med stor misstänksamhet om man som kille omger sig med många tjejkompisar. Omgivningen lär ju förstås fundera på om man är gay, om inte annat.
Mina föräldrar undrade hela tiden när jag var tonåring om det verkligen inte var något mer mellan mig och någon av alla mina dambekanta. Detta trots att jag ihärdigt försäkrade dem att samtliga mina tjejkompisar lika gärna skulle kunna vara könlösa och att jag inte hade en tanke åt något romantiskt håll... att jag snarare såg tjejkompisarna som bonussystrar eller något. Mamma och pappa kunde inte alls ta in det.

Jag reflekterade nästan inte ens över att mina kvinnliga vänskapsförbindelser kunde framstå som suspekta. Jag har till och med sovit över hos tjejkompisar (minst fem olika), och låtit tjejkompisar sova över hos mig, på tu man hand, utan att jag tyckt att det varit det allra minsta konstigt.
Med tanke på detta tycker jag det är rätt fånigt med den där diskussionen som ibland kan blossa upp bland kristna tonårsföräldrar: ”Låter du din tonåring sova över hos sin flickvän?” Som om det automatiskt skulle innebära snusk och oanständigheter att två personer av motsatt kön sover över hos varandra... Snälla moraliska föräldrar: om de två parterna har bestämt sig för att ägna sig åt snusk så kan de nog komma åt att göra det ändå på något sätt, oavsett era förbud, och om de inte har sådana planer utan bara är kompisar så håller de fast vid det också. Jemima och jag sov för den delen över hos varandra nästan konstant under halvåret innan vi gifte oss, men det förekom inga ”tjuvstarter” under den tiden, om jag får uttrycka det så. Tvärtemot vad många nog skulle ha trott om de känt till det.
Nu kom jag delvis ifrån ämnet, men den där inställningen till övernattning påminner onekligen om inställningen till tjejkompisar överlag: i båda fallen tar folk liksom för givet att intima saker inträffar.
Jag skulle gärna slippa sådana fördomar i ett modernt samhälle.

Slutsats: Vänskapsförhållanden mellan killar och tjejer är enbart positivt, och ska ses som något fullständigt naturligt. Vänskap kan väl aldrig vara dumt? Varför dra ännu fler gränser mellan könen än de som redan finns?

Sedan medger jag förstås att det finns en nackdel med att ha tjejkompisar (alt. killkompisar), nämligen att när man som kille väl träffar en tjej som blir ens flickvän på riktigt, då är det nästan oundvikligt att man inte kan umgås lika mycket med de gamla tjejkompisarna längre. Vilket är trist på ett sätt, eftersom dessa då kan känna sig rent ut sagt dumpade.
Ibland kan det kanske funka att behålla tjejkompisarna ändå, jag skulle gärna se att fördomarna försvann på det området också, men det blir ändå extra svårt just där. Missförstånd och svartsjuka och sådant. Mina egna gamla tjejkompisar har jag ju tappat rätt mycket av kontakten med efter att Jemima och jag slog våra påsar ihop... inte så att hon är svartsjuk av sig eller så, men kontakten har liksom bara sinat ut.
Men det är klart att samma sak kan ju hända med killkompisarna...

Under alla omständigheter ska ingenting få hindra Isak från att umgås med vilka kompisar han vill, vare sig de är killar eller tjejer. Han ska inte behöva höra att det är negativt på något sätt. Han får gärna sova över hos dem också om han vill.
Och jag hoppas verkligen att inga fler tjejer behöver drabbas av något så rysligt som att bli levande begravda bara för att de umgåtts med killar.

Men varför i halva friden skriver jag ingenting här längre?

2010-01-15T14:19:00.002+01:00

Ja, jag vet att läget nu börjar bli kritiskt.
Drygt två veckor in på det nya året har jag inte skrivit något blogginlägg över huvud taget, och nu börjar folket bli otåligt. Min blogg är ju som bekant extremt populär. Alla mina fans i hela Sverige, som redan har trollbundits av mitt charmiga utseende, min självsäkra attityd, fräscha klädstil och svällande överarmsmuskler, väntar självklart också på det allra viktigaste – ett nytt visdomsord från mig i cyberrymden, där det ju är jag som har den allra mest intressanta och relevanta personliga sidan.
Alla dessa människor som ser upp till mig, tar efter mina kloka åsikter, beundrar mitt vidunderliga sätt att uttrycka mig, och har mig som ständig förebild i hela sitt dagliga liv… jag vet att de allesammans hänger här inne varenda dag och hoppas så innerligt på att det ska finnas något att läsa den här gången. Mot allt förnuft, trots att de inte fått något automatiskt meddelande om att min blogg uppdaterats, hoppas de att det ska vara något fel på den funktionen och att jag ska ha skrivit något i alla fall. Bara därför att varje nytt inlägg på min blogg ger en glimt av ljus i deras januarimörka vardag och värmer deras vinterfrusna hjärtan. De längtar och trängtar efter mina banbrytande budskap, efter mer kycklingsoppa för sina själar, och varje gång de besviket konstaterar att min uppenbarelse uteblir på nätet, bläddrar de håglöst vidare vid sin dator och slöläser komplett meningslösa melodifestivalsajter istället. Jag beter mig minst sagt respektlöst mot alla de vanliga medelsvenssons som dyrkar mig.

Nej, skämt åsido. Anledningen till att jag inte skrivit på så länge är att jag helt enkelt inte haft lust eller inspiration. Ämnen att skriva om har jag fortfarande, massor (jag har en lista över väntande ämnen...), men inget som har känts tillräckligt angeläget. Jag har tappat sugen lite grann när det gäller att blogga. Det känns inte som att det är värt det riktigt, åtminstone inte att göra det regelbundet, för jag tror inte jag har särskilt många besökare ändå om sanningen ska fram.
Sitter just nu rätt mycket med min keyboard på kvällarna istället, och komponerar en ny låt. Det är just nu avsevärt roligare än att skriva.
Fast jag tänker inte lägga ner bloggen för gott. Jag har den för att skriva av mig funderingar om allt mellan himmel och jord, och det kan ju hända att behovet av att göra detta blir starkare igen längre fram. I så fall spelar det ingen roll om folk här på nätet, som min syster säger på sin egen blogg, vill ”läsa om man vill det, eller skita i det om man vill det”.

Med detta meddelande vill jag i alla fall säga att jag nu även officiellt tar paus med bloggandet ett tag. Sedan vet jag inte hur lång pausen blir. Det kan mycket väl hända att jag är igång igen redan i morgon och har fått en ny kick, men det kan också dröja betydligt längre. Vi får se. Jag vill i alla fall inte vara bunden till bloggen just nu.
Så nu vet ni det. På återseende en annan gång.

Familjen J kommer tillbaka

2009-12-30T21:37:00.001+01:00

Nu har det gått mer än tre veckor sedan jag bloggade senast… men det kanske är ett friskhetstecken att man inte sitter och bloggar meningslösheter varenda dag, så jag ska nog vara belåten med detta. Dessutom har det varit advent och jul och då hinner man som bekant ingenting.

I alla fall så tänkte jag nu hinna med ett sista inlägg innan det blir 2010. Detta inlägg ska handla om en gammal historieberättartradition som jag har återupplivat.
Faktiskt så har den här julhelgen till stor del präglats av traditioner som blossat upp på nytt. Jag gjorde till exempel kroppkakor till julbordet i år: sådana där små vita som man har till det småvarma i östra Småland, och som farmor alltid gjorde till jul när jag var yngre. Nu skickade hon receptet till mig, jag prövade att göra kroppkakorna själv och det gick alldeles utmärkt. Vidare så spelade jag ett långt parti Monopol med Isak på julaftonskvällen, det var första gången han fick spela det spelet, och då lärde jag honom förstås lite av den där typiska finska Monopoljargongen som min morfar alltid körde med: utropet ”Voi kammala!”, ordet ”punt” för en tjock sedelbunt och ”putkan” för fängelset.
Men den allra förnämsta traditionen som jag startat på nytt den här julen, det är ingen mindre än mammas historier om ”Familjen J”. Om än i min egen tappning förstås.

Det var nämligen så att mamma brukade berätta små äventyrliga historier för mig och mina syskon, ofta i samband med att vi satt i bilen och var ute på någon lång resa, för då var det ett bra sätt att fördriva tiden. Jag tror det var när vi fyra syskon var i åldrarna 10-8-5-”påtänkt” som hon först hittade på familjen J, och berättelserna om den familjen blev sedan ett stående inslag på bilresorna.
Familjen J var egentligen vår egen familj, för deras barn var lika gamla som vi och därför identifierade också vi barn oss med dem, men riktigt samma sak var det ändå inte för mamma gjorde om vissa detaljer. Framför allt försåg hon oss med andra namn, som alla började på J, därav namnet. Min motsvarighet var Johan, och syskonen var Joakim (Kristoffer), Josefina (Elisabet) och lille Jakob (Mikael, när han föddes). Sedan fanns också mamma Jessica och pappa Jesper, och dessa sex personer var alltså ständigt ute på hiskligt spännande äventyr som vi bara älskade att få berättade för oss. Det var alltid en höjdpunkt när mamma hade kommit på ”en ny J” och berättade den. Bovar och banditer, spöken, naturkatastrofer, mysterier och olyckor – allt var lika spännande när familjen J råkade ut för det i bästa flick- och pojkboksstil.

Och nu på juldagen, när vi i min nuvarande familj åkte ner till barnens mormor och morfar i Skåne, så tog jag mig alltså för att berätta en spännande historia i exakt samma stil och tradition som ”familjen J” för Isak, Lydia och Adam.
Med en viktig skillnad – jag har nu inte som mamma försett oss med några alias, utan jag berättade om vår familj rätt och slätt. Tyckte egentligen att det gick lika bra, för på min tid var det ju ändå uppenbart att familjen J egentligen var vi själva, och då kunde ju nu jag lika gärna låta Isak, Lydia och Adam vara det också. Var annars först inne på att uppfinna en ”familjen F”, men så blev det alltså inte; det hade kanske varit att härma mamma för mycket också för den delen.

Historien jag berättade handlade i alla fall om att barnen ser ett mystiskt ljussken inne i skogen hemma på Askerön en vinternatt, och hör underliga ljud som de måste gå och utforska… På vägen hem från Skåne igen i måndags blev det sedan en historia till, nu om ett gäng smugglare som har ett vapenförråd i en hästtransportvagn som Lydia råkar komma in i på McDonalds parkering.
Det var rätt kul att låta fantasin flöda utan att behöva bry sig om haltande logik här och var… och självklart kunde jag inte heller låta bli att lägga in vissa typiska formuleringar som ofta återkom i mammas ”J”-historier: ”de tittade på varann”, ”det måste finnas en naturlig förklaring” och ”där fick de syn på två karlar” (underförstått skumma typer).
Utan att skryta vill jag nog påstå att det hela blev tämligen uppskattat av barnen, fast de tyckte kanske att det var lite för spännande här och var också, även om det hela naturligtvis slutade lyckligt. Det är möjligt att jag får göra nästa berättelse lite ”gulligare” och spara de värsta bovjakterna tills telningarna är lite äldre!

Men fortsätta ska jag. Förutom att jag på detta sätt för en ståtlig tradition vidare och ärar min moders minne, så är det kul att hitta på sagor till barnen; de håller sig anmärkningsvärt lugna i bilen under hela tiden man berättar (och det är ju en klar fördel); och så kan det säkert spä på deras egen fantasi och berättarförmåga. Enbart fördelar alltså. Här ska underhållas.

Gott nytt år!

Är det nån som känner igen dessa okända låtar?

2009-12-07T23:01:00.003+01:00

Jag antar att vi alla någon gång har drabbats av det. Man hör plötsligt en låt, som man råkar lägga på minnet och går och gnolar på – men man vet inte vad den heter, och så får man gå där och kanske aldrig få reda på det heller.
Personligen tycker jag det kan vara irriterande, och värst är det i de fall då man inte har lyckats uppfatta ett spår av texten (eller om melodin i fråga inte ens hade någon text). För då kan man ju inte hitta låten genom att googla på de textfraser man kommer ihåg, eller fråga på något forum på nätet… och det blir också mycket svårare att fråga andra om de vet vilken låt det kan vara, eftersom man inte kan göra annat än att gnola eller vissla. Eller helt enkelt bara försöka beskriva hur stycket lät, vilket är dömt att misslyckas.

Men nu tänkte jag pröva en annan metod.
Det finns två melodier som jag har hört, och som jag i många år har undrat vad det är för några låtar egentligen. Ja, det finns säkert fler, men dessa två är de främsta i raden.
Dessa två melodier har jag nu spelat in som små korta snuttar på min keyboard, och överfört dem därifrån till datorn, och nu ska ni få lyssna på dem via nedanstående länkar härifrån bloggen. Därefter ska ni få tala om för mig vad det är för låtar, så att jag äntligen kan få veta det.
Självklart med reservation för att jag kommer ihåg melodierna aningen fel, förstås. De är långt ifrån fullständiga i mitt minne, jag har bara lite fragment av dem där. Men inspelningarna borde ändå vara tillräckligt användbara för att det ska kunna ringa klockor hos dem som faktiskt hört verken någon gång.
Vill ni alltså pröva lite musikaliskt detektivarbete…?

Vi börjar med den första låten. Det är en poplåt som jag hört på radio några gånger, bland annat för många år sedan, så jag tror den är ganska gammal. Grejen är att den inte är på svenska eller engelska utan på något annat språk, så jag har ingen aning om vad den kan tänkas heta. Den sjungs av en kvinnlig sångerska och refrängen är ganska pompös. Något säger mig att språket (som ni förstås inte kan få höra här, tyvärr) är ryska eller kanske något av språken i f.d. Jugoslavien – jag minns i alla fall att jag har tyckt att låten har lite östeuropeisk känsla. Kan tänka mig att det t.ex. är en låt av Alla Pugatjova, men det är bara en ren gissning.
Så här låter den med pianoljud i min enkla keyboardversion: Okänd låt 1

Och så den andra låten. Den ligger ännu längre tillbaka i minnet; jag hörde den några gånger i mitten av 80-talet, alltså när jag fortfarande var barn, och då var det på radio jag hörde den. Sedan dess har jag inte hört den alls, men den sitter i minnet ännu och jag kommer ihåg att jag som barn tyckte att den lät så vacker att jag nästan fick tårar i ögonen... Den var instrumental, och lät i det närmaste som något klassiskt stycke, men det är också möjligt att det var en signaturmelodi till något radioprogram som fanns på den tiden. Mest var det flöjter som hördes i arrangemanget, och jag tolkar den här alltså med ett flöjtljud.
Denna okända melodi låter så här: Okänd låt 2

Någon som kan kasta ljus över min okunnighet? Jag är i så fall mycket tacksam!

Innan jag slutar ska jag också passa på att berätta om ett fall då jag faktiskt har fått reda på namnet på en okänd låt – efter mer än tio års tid.
När jag gick på gymnasiet fick jag vid ett tillfälle höra något band som spelade i skolans aula (det kanske var estetklassen, det är möjligt). De spelade då bland annat en tung och väldigt ödesmättad låt, som dominerades av ett riff på keyboard som lät som dova klockor, och jag tyckte att den låten lät jättebra så fort jag hörde den. På vägen ut ur aulan efteråt frågade jag min kompis om han visste vad den hette, och han sade rätt hastigt (han var just på språng iväg någon annanstans) att han inte visste säkert men att han trodde att den hette ”The Mission Bell”. Eller något sådant. Jag hörde aldrig titeln riktigt tydligt, men det var så jag uppfattade den.
Vilken artist som gjort låten i original hann kompisen dessvärre aldrig svara på, jag frågade honom inte fler gånger, och sedan föll den där melodin i stort sett i glömska. Dock hade den hunnit göra intryck på mig, för det är inte ofta jag blir störtförälskad i en låt vid första öronkastet!
Nu för några år sedan fick jag en samlingsskiva med den finska opera-powermetalgruppen Nightwish i julklapp (en grupp som för närvarande är på god väg att segla upp och bli en favoritgrupp, en sådan som jag vill köpa alla skivor med). Sista låten på den skivan heter ”High Hopes” och den gillade jag verkligen direkt – en tung och väldigt ödesmättad låt, som dominerades av ett riff på keyboard som lät som dova klockor. Känns det igen?
Ja, jag reagerade i alla fall när jag efter en tid lade märke till en rad i den låtens text, ”the ringing of the division bell”. För då kom minnet från gymnasiet tillbaka: ”division bell”, ”the mission bell”… jo men det måste ju vara den där låten! Den med klockorna. Det stämmer ju precis.
Självklart kollade jag upp det, och fick nu veta att det är Pink Floyd som har gjort ”High Hopes” i original. På ett album som heter ”The Division Bell”. Därav den lilla missuppfattningen mellan mig och min kompis på gymnasiet.
Att äntligen få veta detta var ju självklart jätteroligt, och därför vill jag gärna ha fler sådana trevliga ögonblick, då det äntligen går upp ett musikaliskt ljus!
Hoppas som sagt att ni kan hjälpa mig. Jag hjälper gärna er också, om ni har någon gammal melodi ni undrar över.

P.S. Jag kan fortfarande rekommendera ”High Hopes”. Fantastisk låt – jag har inte lyssnat på Pink Floyds originalversion ännu, men Nightwish gör den på ett strålande sätt (just i detta fall utan kvinnlig sång). Den var värd att vänta på.
Ja, ni kan ju också lyssna på den förstås. Här.

I kväll ska jag titta på "På Spåret"

2009-12-04T19:06:00.001+01:00

Just det, det har jag tänkt att göra. Det har gått många år sedan jag senast medvetet slog på TV:n för att se just det programmet, men nu är det dags igen.
Låt mig berätta lite kort om min relation till ”På Spåret”. Det är en lätt motsägelsefull historia.

Det var i slutet av 80-talet som jag upptäckte att programmet fanns – och då älskade jag det från första stund. Inte helt förvånande, för konceptet passade ju verkligen mig som älskade såväl tåg som Sveriges geografi i största allmänhet. Ett frågesportprogram där de tävlande reste i tågvagnar och med hjälp av kryptiska ledtrådar skulle försöka lista ut vart de var på väg, medan själva resvägen blixtrade förbi i snabb takt längs järnvägsspåret och även man själv som tittare försökte känna igen sig… jag kunde ju inte annat än gilla ett sådant program. Följdfrågorna som handlade om staden som de tävlande kom till var också intressanta för all del, men det var själva resemomentet som var allra roligast. Inte minst för den medryckande musiken, som hördes medan tåget körde fram. ”Jærnbanegalop”, av danske 1800-talskompositören H. C. Lumbye, men det visste jag förstås inte förrän långt senare.
Jag blev självklart inspirerad av det där tävlingskonceptet, och gjorde under åren 1989-91 massor av egna ”På Spåret”-frågesporter som familjemedlemmar och släktingar fick tävla i. Det var tider det.
Gillade för övrigt även de medverkande lagen i programmet… särskilt det som bestod av Lasse Brandeby, Malena Ivarsson och C-H Hermansson. De var roliga. (Ett par år senare var även min biskopsidol Bertil Gärtner med i ett lag, vilket förstås också var kul.)

Men sedan tappade jag nästan helt och hållet intresset för ”På Spåret”. Till viss del berodde det på att programmet utökades till att omfatta resmål i hela världen och inte bara Sverige; det blev lite väl stort då tyckte jag. Framför allt var det dock programledarna jag tröttnade på. Ingvar Oldsbergs humor var faktiskt inte direkt i min smak i längden, och när Björn Hellberg blev permanent bisittare åt honom steg programmets töntfaktor ordentligt, tyckte jag. Det där värda paret kläckte inte bara ur sig mediokra skämt hela tiden, de var dessutom förfärligt dåliga skådespelare, i de inslag där de tog på sig lustiga hattar och skulle försöka agera lite mera. Programprofilen blev besvärande pensionärsinriktad, om man säger så.
Alltså slutade jag titta på programmet – förutom när jag råkade slå på TV:n och hamna mitt i en resesekvens. Då tittade jag faktiskt, för då var det ju snabbspolning från en tågresa och den där järnbanegaloppen igen. Just den biten tröttnade jag aldrig riktigt på. Men så fort båda lagen dragit i nödbromsen och det var dags för ortsfrågorna bytte jag kanal.

Nu i kväll har jag emellertid bestämt mig för att ge ”På Spåret” en ny chans. Eftersom det är Kristian Luuk och Fredrik Lindström som ska ta över. Jag gillar ju båda dessa förträffliga komiker, i synnerhet språkfarbror Lindström, och jag är väldigt nyfiken på vad de kommer att göra med det där programmet. Förhoppningsvis kan det bli riktigt bra. I alla fall är det ju definitivt värt att kolla upp.
Hoppas bara att de inte har förnyat programmet så mycket att de har strukit ”Jærnbanegalop” som resemusik. I så fall blir jag förfärligt besviken. Vad man än gör med ”På Spåret” så hör det till att den melodin finns med.
Om en knapp timme får jag veta svaret. Väl mött framför TV:n. Trevlig helg också förresten.

Andreas och hans kors

2009-11-30T20:31:00.001+01:00

Idag är det min namnsdag. Eftersom jag heter Andreas i andranamn. Carl-Henrik finns ju inte i almanackan (jovisst, egentligen finns ju både Karl och Henrik där men jag heter inte något av det, jag heter bara en kombination) och därför har jag inget annat val än att fira namnsdag på Andreas-dagen.

Inte för att jag nu firar namnsdag i särskilt hög grad. Men lite speciellt är det ändå att åtminstone reflektera över att idag är det Andreas. För namnet Andreas har flera betydelser för mig. Det är som sagt mitt andranamn, och om jag själv hade fått bestämma så hade det varit mitt tilltalsnamn. Det är ett av de vackraste pojknamn jag vet, och följaktligen har min son Isak också fått det som ett av sina namn.
Dessutom föreställde jag aposteln Andreas när jag konfirmerades, på en gudstjänst och ett helt månadslångt konfirmationsläger som gick i de tolv apostlarnas tecken, och det gör att jag känner särskilt starkt även för Andreas som bibelperson. Han verkar ha varit sympatisk: lite blyg av sig, för han säger inte särskilt mycket i Bibeln utan står mest i skuggan av sin bror Petrus, men han är ändå nyfiken och söker sanningen… först är han lärjunge till Johannes döparen, och sedan fortsätter han att förstå allvaret i vad Jesus förkunnar och ser till att hålla sig i hans allra innersta krets.
Så Andreas är lite av mitt skyddshelgon, kan man nog säga (tillsammans med den helige Hieronymus som är skyddshelgon för översättarna). Jag gillar särskilt att Andreas är blyg och försynt, för det är ju jag med.

Eftersom jag gillar Andreas har jag i många år gärna velat bära hans symbol, som är ett andreaskors – det vill säga ett kors som är format som ett X. Han led tydligen martyrdöden genom att bli korsfäst på ett sådant. Just nu är denna önskan starkare än någonsin, eftersom jag beklagligt nog har tappat det ”vanliga” kors jag förut hade om halsen. Jag måste ha ett nytt att ersätta det med, och då skulle jag gärna vilja att det var just ett andreaskors. (Tycker inte att jag blir helgondyrkare eller mindre inriktad på Jesus för det… kors som kors!)
Men det är svårt att få tag i andreaskors med halskedja; jag har tittat i många affärer och stånd där de säljer smycken, men inte hittat något. Börjar nästan tro att korset i fråga bara går att hitta i något av de länder som har Andreas som skyddshelgon, det vill säga Skottland, Grekland, Rumänien eller Ryssland. Jag kanske borde åka dit och kolla.
Ifall jag inte hittar något så kan ni ju lägga på minnet att vill man ge mig en present som gör mig riktigt glad så är det där andreaskorset ett bra tips! Eller om någon bara händelsevis vet var de finns att köpa. Den upplysningen skulle göra mig nästan lika glad.

Nu ska jag avsluta detta inlägg och se om jag kanske kan hitta något gott ätbart att högtidlighålla denna Andreas-dag den 30 november med. (Visst är det väl trevligt att ha en annan anledning att uppmärksamma den här dagen än otrevligt rasistiskt Karl XII-stuk?)

Oro

2009-11-24T22:29:00.004+01:00

Nej, jag syftar inte på det spanska ordet för guld. Inte heller på det serbiska ordet för folkdans. Jag syftar på känslan av oro.
Det är något som jag alltid har dragits med, ibland mer, ibland mindre, men den har alltid i någon mån funnits där. För det mesta har det alltid funnits något som jag gått och oroat mig för. Naturligt nog, för det är det väl många som gör. Ändå inbillar jag mig gärna att just jag är särskilt bra på att oroa mig, att det är ett släktdrag eller något.

(Detta är ett mycket personligt inlägg som jag väntat några veckor med att lägga ut, men nu gör jag det.)

Jag har på sistone reflekterat över de orosmoment som är vanligast att jag har. En sak är lite intressant med dem, och det är att när jag säger vad jag oroar mig mest för, så kan man se det på två olika sätt. Det är nämligen skillnad på det som jag fruktar allra mest och det som jag oftast bekymrar mig för att det ska hända. Om jag går igenom mina främsta orosmoment så har den skillnaden en viss betydelse.
För med den första definitionen är det ingen tvekan om vad mitt största orosmoment är: det är självklart att Isak, Lydia eller Adam ska avlida/omkomma. Det är den värsta tänkbara mardrömmen, att katastrofen ska drabba barnen. Men det brukar jag av någon anledning ändå inte gå omkring och vara särskilt bekymrad över till vardags (såvida jag inte får syn på Adam klättrande på ett livsfarligt sätt, eller liknande…). Kanske är det för att det är så särdeles hemskt att föreställa sig att jag förtränger det, eller för att det inte är lika sannolikt som en del andra otrevliga tänkbara händelser. De enda tillfällena då jag på allvar drabbas av den oron är när jag läser någon tragisk nyhet eller artikel om omkomna/dödssjuka barn och dödsfall som splittrat familjer, och får en ytterst obehaglig ilande känsla av hur det skulle vara om det varit mina barn.

Så oron för barnens liv kommer nog snarast på fjärde plats på en lista, om man ser till vad jag oftast bekymrar mig för, rent frekvensmässigt. De tre orosmoment som kommer före är dessa (som åtminstone i ett fall är avsevärt mindre traumatiskt, men icke desto mindre en mardröm):

Oron för att Jemima ska råka illa ut. Eftersom det känns mycket mer sannolikt än att barnen gör det. Jag har faktiskt en tendens att bli nervös när hon är ute och kör och dröjer lite med att komma hem, vilket är ganska vrickat eftersom hon då ofta har barnen med sig och de alltså är lika utsatta för faror… men å andra sidan kör hon ganska ofta helt ensam också, inte minst vissa kvällar när hon jobbar. Dessutom har vi ju det där att Jemima har opererats för sina sköldkörtelproblem och fortfarande inte har det där sköldkörtelhormonet riktigt i balans, och att hon faktiskt har haft en tumör där, även om den är borta nu. Jag bekymrar mig kort sagt för hennes hälsa, lite titt som tätt. Särskilt de dagar då hon verkar hypertrött eller så.
Men nu ska jag inte uppehålla mig för länge vid hustruns privatliv och åkommor utan bara konstatera att henne oroar jag mig rätt ofta för. Vidare har vi:

Oron för att jag ska bli arbetslös. Det är den oron som jämfört med det andra snarast är en bagatell, men det är en tanke som jag verkligen inte står ut med. Jag har varit arbetslös tidigare och det var otrevligt. Det jobb jag har nu fick jag tack vare en god portion tur, och om jag blir av med det kan det bli ganska svårt att hitta ett annat. Den långvariga arbetslöshet som då blir följden kommer att leda till svåra ekonomiska omställningar och en genast mycket mer osäker tillvaro för familjen. Plus en massa kontakt med a-kassa och arbetsförmedling och sådana inrättningar som jag helst vill undvika.
Risken för detta är nog egentligen inte så hög, för mina chefer har sagt att de är nöjda med mig och de verkar angelägna om att ha mig kvar. Men det kan ju till exempel hända att firman går omkull (trots allt är det finanskris), eller att jag klantar mig så till den grad att en "timeout" är det enda tänkbara. Man vet aldrig. Det där är ett område där jag har gott om tvångstankar.
Slutligen:

Oron för att barnen ska bli mobbade, missanpassade eller på annat sätt utanför. Det känns mer befogat att oroa sig för det än för deras överlevnad. Snart ska de på allvar in i skolvärlden och den kan vara tuff. Hur kommer Isaks, Lydias och Adams personligheter att bemötas där? Blir de totalt missförstådda av alla andra (inklusive lärarna)? Blir de riktiga särlingar, i negativ bemärkelse, som utsätts för utredningar och får diagnoser och stämplas för livet?
Jag reagerar alltid väldigt snabbt och automatiskt med olust varje gång jag konstaterar att barnen beter sig udda eller avvikande ihop med andra barn. Jag känner då att jag allra helst vill att de ska smälta in fullständigt och göra och vara precis som alla andra. Inte därför att jag har något emot att de är som de är, för egentligen tycker jag ju att man ska få vara sig själv och att det är bra att folk är olika, men därför att jag oroar mig för hur de andra barnen (och de vuxna) ska reagera och om det redan nu är kört med mina barns sociala kompetens.
Kalla mig gärna nojig, det är jag nog också, men så är också det där det tredje av mina Top 3-orosmoment. Jag står inte ut med tanken på att barnen blir olyckliga, jag vill undvika det till varje pris, det är hela saken.

Ja, det här är alltså mina stora orosmoment. Jag har ett antal små också, men dem är det knappast lönt att börja räkna upp nu, kanske en annan gång.
Man kan tycka att det är fånigt av mig att ha dem, för egentligen är jag lyckligt lottad. Många, många människor har det värre ställt än jag både sett till känsloliv, relationer, ekonomi och sociala förhållanden. Synd att jag ändå oroar mig då.
Tyvärr är jag heller inte särskilt bra på att lägga orosmomenten i Guds händer och sedan slappna av, vilket man väl borde kunna göra om man är kristen (Jemima till exempel har ofta varit bra på det). Jag fortsätter att bekymra mig, för jag vet ju att man inte automatiskt är helt skyddad mot alla faror och sorger bara för att man är kristen (det är ansvarslös och stöddig framgångsteologi att tänka så) och då blir den där tanken om Guds beskydd och omsorg genast lite uddlös. För logiken säger att även om katastrofer kanske kan vara lite mindre sannolika för kristna så kan de hända kristna också.
Inte så att jag inte tror på Guds omsorg och att man har en hand att hålla i, det är bara lite svårt att helt förlita sig på det, så att säga.
Men jag får väl fortsätta försöka... och kanske lite oftare upprepa mitt personliga bibelord (alltsedan barndomen) Joh 14:27, "Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er, jag ger er inte det som världen ger, känn ingen oro och tappa inte modet".

Bibeln på landsbroiska

2009-11-10T22:56:00.003+01:00

Häromveckan fick jag en något lustig tanke, som bara slog mig en kväll när jag precis hade läst ett stycke ur barnbibeln för mina små och stod och diskade Adams vällingflaska.
Jag tänkte tillbaka till min gamla hemort Landsbro, och den mycket breda småländska dialekt som många av ortsborna talar där, och så föreställde jag mig att det bibelställe som jag precis läst om i barnbibeln citerades på denna Landsbrodialekt. Det blev väldigt kul när jag föreställde mig det, faktiskt.
Och sedan spann jag vidare lite grann på detta, och kan nu därför stolt presentera några klassiska ställen ur skriften i en ny språkdräkt. De kommer här nu i en version på klingande landsbroiska. För varför ska inte även Landsbrobor få höra ordet på sitt eget tungomål…?
Lägg märke till att jag i detta fall ser landsbroiska som just ett eget språk, och därför har gett det en egen standard för stavning, som stämmer bättre med uttalet. Det typiska skorrande r:et motsvaras där av ett diakritiskt ř. (Observera också att vokalen ö på landsbroiska nästan alltid uttalas slutet, som i rikssvenskans öga, och mycket sällan öppet som i öra.)

Folk kom te Jesus me luvař föř att han sulle řöřa ve dom. Men lääjungâ skjuffa dän dom. Nä Jesus så dä blev han aaj, å sa: ”Låt luvâ kjomma te mee, å hinnřa dom inte. Gjuss řike tillhöř såna som dom. Ja säeř te eř, så ja göř, att den som inte tař emot Gjuss řike som en luv kjommeř allři in däeř.” Å han to luvâ i famnen, la händeřâ på dom å välsignade dom.

Mens dom åt sa han: ”Ja säeř te eř, så ja göř, att en av eř sa föřåda mee.” […] Judas, som sulle föřåda han, sa: ”Dä ä la inte ja, dö?” Jesus svařade: ”Dä läř dä va.”

Oåmen va listiast av alla vilda juř som Heřen Gjud hade jott. Den fřågade käřingâ: ”Hař Gjud vääkligen sagt att ni inte fåř äta av nått třäd i třägåden?” Käřingâ svařade: ”Vi fåř äta fřukt fřå třäden, men om fřukten fřå třädet mitt i třägåden hař Gjud sagt: Ät den inte å řöř den inte! Göř ni dä kommeř ni å dö.” Oåmen sa: ”Ni så inte alls dö. Men Gjud vet att den da ni äteř av fřukten öppnas eřa ögon, å ni bli som gjudař å föřstå va som ä gjôtt å va som ä katigt.”

Så kan det se ut.
Är det någon som nu tycker att det är vanvördigt av mig att hålla på så här och driva gäck med bibeltexterna (och med Landsbrodialekten för den delen)?
Tänk då på en sak – att när Bibeln för första gången översattes till italienska, så var förmodligen åtskilliga katolska präster och prelater skeptiska på precis samma sätt. De tyckte nämligen att italienskan bara var en ful och vulgär folklig version av latin, såväl i tal som i skrift, och att se bibeltexterna uttryckas på det tungomålet väckte säkert samma reaktioner hos dem som landsbroiskan gör hos er nu.
På så sätt kan den här ”översättningen” faktiskt vara lite tänkvärd, även om jag förvisso i första hand har menat att skämta.
Språket förändras och utvecklas, och det måste det få fortsätta göra, även i heliga skrifter. Ibland glömmer man nästan bort det.

Mest om fotboll (så det är väl inte så jättekul att läsa)

2009-11-09T21:48:00.004+01:00

Jaha, så var den svenska fotbollssäsongen slut. Den slutade inte precis som jag ville. Kalmar blev av med sitt SM-guld och det dessutom till AIK… och som kronan på verket lyckades Djurgården resa sig till slut även i kvalet igår, precis när jag hade börjat hoppas på att de verkligen skulle åka ur. Det var för bra för att vara sant. Och tråkigt för min hustru som håller på Assyriska.

En liten extra besvikelse var att nämnda Djurgården nu ändå inte bytte plats med sitt tidigare farmarlag Åtvidaberg, som jag skrev om i augusti (nu spelar de i allsvenskan båda två nästa år). Sedan stämmer nu inte längre heller min flotta sportsliga/politiska teori, som jag inte tror att någon annan kommit på: nämligen att den som är Sveriges statsminister alltid får se sitt favoritlag i fotboll åka ur allsvenskan under sin tid vid makten. Det har stämt för både Göran Persson (Norrköping 2000), Carl Bildt (Halmstad 1991) och Ingvar Carlsson (Elfsborg 1987), och det hade stämt även för Olof Palme om han inte blivit skjuten ett halvår innan hans lag åkte ur (Djurgården 1986). Längre tillbaka i tiden än så har jag inte kommit i mina efterforskningar. Men i alla fall så håller Fredrik Reinfeldt på Djurgården, och att de nu lyckades hänga kvar sabbar min teori. Såvida inte Reinfeldt sitter kvar efter valet förstås, då finns chansen kvar. Man får hoppas på det…

Som synes har jag svårt för Djurgården i fotboll. Jag har svårt för Stockholmslag över huvud taget, men det har väl redan framgått. Underligt nog är den anti-känslan lite olika stark beroende på vilken sport det gäller: i bandy avskyr jag Hammarby, men i fotboll har jag lättare att fördra dem och ser hellre dem och AIK i högsta serien än Djurgården – samtidigt som jag kan tåla Djurgården i ishockey men däremot inte kan med AIK i samma sport.
Kan dock inte påstå att jag gillar något stockholmslag så där jättemycket. Klubbar som haussas upp av flåsande hysteriska medier, och dessutom nästan alltid representerar en väldigt kommersiell syn på sporten, står inte högt i kurs hos mig. Det är förklaringen.
I fotboll är det Djurgården som är mitt främsta hatobjekt. Förmodligen var det min (på sistone hysteriskt intensiva) önskan att se dem degraderade som gjorde att högre makter bestämde sig för att någon med min skadeglädje inte ska få ha så roligt. Ett rättvist beslut av högre makter kanske. Men när djurgårdsfansen igår firade genom att slå ner Assyriska-spelare fick man ändå bita ihop tänderna ordentligt och muttrande gå och gräva ner sig. Visst hade väl allsvenskan varit bättre utan de där…?
Dessutom hade det varit väldigt skönt att få den där satsningen från Tommy Jacobson uppskjuten ett år. Alltså han som förmodligen kommer att köpa in sig som Djurgårdens ordförande och pumpa in en massa pengar i klubben. Hade de åkt ur nu hade det inte märkts direkt, men nu blir det miljonregn och storsatsning i DIF redan nästa säsong, räkna med det.

Och det är egentligen detta jag mest tänkte kommentera på bloggen idag (men nu har jag i och för sig redan skrivit alldeles för mycket…ordbehandlardiarré igen).
Samtidigt som jag sitter och grämer mig över att Djurgården klarade sig kvar, är det säkerligen många krönikörer som tvärtom anser att det är till fördel för svensk fotboll att Djurgården finns i allsvenskan. Tack vare publiksiffror och sådant förstås, som Stockholmslagen alltid är bäst på. Det verkar vara det enda som räknas, att höja publiksnittet. Lag från små orter göre sig därför icke besvär.
Hade också på Radiosporten häromveckan och hörde en ”fotbollsforskare” som kommenterade det där med Tommy Jacobson. Han för sin del tyckte att det absolut behövs mer av den sortens tänkande som gör att en miljonär kan köpa sig en plats i en fotbollsklubbs styrelse. Eftersom det är så man tänker ute i Europa. Svensk klubbfotboll ligger väldigt mycket efter just nu och kan aldrig hävda sig och är väldigt gammalmodig, till och med jämfört med Danmark och Norge, menade experten… och han tyckte att vi måste börja göra något så att inte alla svenska talanger flyr Sverige redan i späd ålder och vi får en helt urvattnad allsvenska utan publik och profiler.
Ja, så tyckte den snubben, så han är väl nöjd idag nu då antar jag.

Jag håller inte med honom ett dugg. Jag anser i flera frågor att Sverige har fel och resten av världen rätt (som i synen på musiken i Eurovision Song Contest, eller när det handlar om vissa PK-reformer inom kyrkan…) men i det här fallet är det vi som har rätt och omvärlden fel, enligt mig. Jag vill inte att svensk klubbfotboll ska bli som ute i Europa och svämma över av äckligt stora pengabelopp, klubbar i bolagsform, täta investerare och sponsorer som kräver resultat, en massa råkommersiell merchandisingverksamhet, resurser som bara finns i storstäder så att mindre orter lämnas utanför, och ekonomiskt prat om ”affärsidén” att ”sälja” en ”idrottsupplevelse”. De sportsliga resultaten blir nästan betydelselösa i ett sådant sammanhang.
Det hör inte ihop med det gamla idrottsidealet, och det är det idealet som jag vill att svensk fotboll ska behålla. Det behöver inte vara stort och fläskigt, det behöver inte nödvändigtvis vara publiksiffror över 40 000 i varje match, det behöver inte vara stora stjärnor i lagen och framgång i Champions League. Allt som behövs är lag som i slutändan kämpar om titeln ”Sveriges bästa fotbollsklubb”, det är en ärofylld titel som i sig borde kunna skapa intresse och dramatik så det räcker, och för det behövs inte något av allt det där andra. Snarare är det en fördel om kampen om titeln som Sveriges bästa fotbollsklubb sker nära inpå gräsrötterna.
Visst är det tråkigt om svenska fotbollsspelare alltför tidigt lockas till de stora klubbarna utomlands, men helt tömda kan väl de svenska lagen aldrig bli…

För övrigt ska djurgårdare och andra förespråkare för den stora europeiska modellen hålla tyst med argumentet att ”svenska klubbar måste vara köpstarka, för annars blir Sverige utarmat på bra spelare”. Eftersom utarmning är precis vad de själva sysslar med när de tömmer landsortsklubbarna på deras bästa spelare.
Likaså kan de hålla tyst med argumentet att det är bra med storstadslag i allsvenskan eftersom de har bättre publik. En enkel division mellan en klubbs publiksiffror och antal invånare på orten ger omedelbart resultatet att det är de mindre lagen som har den bästa publiken. Stockholm, Göteborg och Malmö kommer inte i närheten av publiken i Mjällby och Åtvidaberg, sett till hur stor andel av befolkningen som går på fotboll. Så det så.

Att just Mjällby och Åtvidaberg finns i allsvenskan nästa år är, som jag sagt tidigare, en stor ljuspunkt. Tyvärr finns nu även Djurgården med i allsvenskan, och det besvärar mig eftersom de alltså representerar den främmande och felaktiga synen på fotboll. Får sådana som Djurgården bestämma så förlorar Sverige hela sin fotbollssjäl. Därför spelar det ingen roll att de egentligen också själva har en stark fotbollstradition. Så som de beter sig just nu (såväl klubbledning som supportrar) vill jag inget annat än ha dem degraderade. Bort med dem bara! Ut! Ut! Ut! De kan kanske få komma tillbaka när de lärt sig sätta traditionen högre än pengarna, och när media lärt sig att behandla alla klubbar lika i sin rapportering.

Ja, förhoppningsvis kan denna drömdegradering bli verklighet om Fredrik Reinfeldt fortsätter vara statsminister.
Apropå det förresten, är det någon som vet vilket lag Thorbjörn Fälldin håller på? Han är tydligen från Västernorrland så han kanske håller på IFK Sundsvall? I så fall stämmer min ”statsministerteori” på honom också för de åkte ur allsvenskan 1981.

Valet nästa höst

2009-10-28T21:40:00.004+01:00

Det pratas ganska mycket om Sverigedemokraterna just nu. Inte minst på Facebook, där den där gruppen ”Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack” tydligen håller på att växa explosionsartat.
Jag har själv fått inbjudan att gå med i den, men är ännu inte riktigt säker på om jag ska det. Nog för att jag skulle ogilla kraftigt om Sverigedemokraterna satt i riksdagen, den saken är klar, men om de verkligen blir inröstade dit på demokratiskt sätt av väljarna så kan man ju egentligen inte ifrågasätta det. Som jag tycker att en del i den där Facebook-gruppen verkar göra… de vill snarast streta emot med näbbar och klor för att hindra att sd tar plats, på ett sätt som inte känns riktigt sakligt.

I alla fall så har det där otrevliga partiet (för det tycker jag att de är) varit på tapeten även uppe bland de olika partiledarna på sistone. De har nämligen börjat inse att Sverigedemokraterna kan komma att bli vågmästare i riksdagen nästa höst, och då måste de ju tänka ut någon strategi för hur de ska hantera det.
Det skulle onekligen bli en mycket intressant situation om varken v-s-mp eller m-fp-c-kd fick egen majoritet, samtidigt som sd tar sig in. Jag har tänkt den tanken förut, och varit så otäck att jag nästan har önskat att det ska gå på det sättet, bara för att det skulle vara rätt komiskt att se alla förskräckta reaktioner från de andra partierna och allt kaos som uppstår när man nu ska försöka bilda en regering. :)
Men nu har jag inte riktigt denna skadeglada förtjusning längre, för när man tänker på det så kommer en sådan situation att bli rent förfärlig.

Tänk själv om högersidan får 48 %, vänstersidan 47 % och Sverigedemokraterna drygt 4 %. Då har egentligen de borgerliga vunnit, men de kommer inte att kunna bilda någon regering – för då blir det med hjälp av sd som den regeringen röstas igenom, och då kommer de borgerliga att under de närmaste fyra åren bli riktigt rejält trakasserade av vänstersidan för att de ingått partnerskap med de främlingsfientliga. Lita på att s, v och mp (liksom all vänsterorienterad press) kommer att utnyttja det i sin retorik och prata om att borgarna ”visar sitt sanna ansikte” och sådant där… ett sådant slagläge väger kanske rentav upp att de förlorade valet.
En lösning för de borgerliga kan förstås vara att några av dem eller alla fyra vänder sig till miljöpartiet för att bilda regering, vilket också var vad de pratade om häromdagen. Men nu har miljöpartiet sagt att de inte tänker gå med på några sådana regeringsförsök, och det kan jag mycket väl förstå. De skulle säkert njuta av en maktsituation där de kan hånle i mjugg och säga till alliansen att ”nej, med oss får ni inget samarbete, vänd er ni till era vänner Sverigedemokraterna istället”. Så står den borgerliga alliansen där med ett mardrömslikt val: antingen bildar de regering med stöd av sd, med ovan nämnda följder – eller så blir det ingen regering alls, parlamentarisk kris uppstår och nyval utlöses. Och i det nyvalet har s, v och mp förmodligen goda chanser att ta hem spelet till slut i alla fall.
Ett mycket fult politiskt spel, men dessvärre fullt sannolikt.

Vad händer då om det blir vänstersidan som vinner valet på samma sätt, utan egen majoritet och med sd som tungan på vågen? Blir det inte motsatta förhållandet då?
Nej, för i det fallet så kommer alliansen att upplösas, och antingen folkpartiet eller centern kommer sättande och erbjuder sig att stödja s, v och mp i en regeringsbildning. För det är faktiskt så att det även i det fallet är alliansen som har pressen på sig. Erbjuder de sig inte att samarbeta med vänstersidan, så kommer det att uppfattas som att de tillsammans med Sverigedemokraterna stjälper ett nytt förslag till vänsterregering. Då blir följden densamma för deras trovärdighet, och de spelar sina motståndare i händerna. De har inget val, de måste splittras i detta läge. Och det alliansparti som går över till fiendesidan kan till råga på allt inte förhandla sig till särskilt mycket, för varje försök att streta emot kommer även det att tolkas som att de borgerliga och sd tillsammans sabbar den nya regeringen.

Ja, egentligen är det högst otrevligt att det ska kunna gå till på det här sättet och att ett parti som Sverigedemokraterna ska ha sådan makt enbart genom att finnas till (för själva står de ju helt passiva genom hela denna eventuella parlamentariska kris).
Det är unket att alliansen så desperat ska behöva hävda sitt avståndstagande från sd, trots att ingen egentligen borde tvivla på att de tar avstånd. Att de måste väga varje ord på guldvåg och att de måste akta sig hypernoga för att någonsin kunna kopplas ihop med Sverigedemokraterna. Nu tycker jag förstås att de ska undvika kontakt med det där partiet, men att situationen ska behöva gå till sådana ytterligheter som jag beskrivit nu, det är inte bra.
Allt beror egentligen på att vänsteropinionen i Sverige är så extremt angelägen om att kunna bunta ihop allt som befinner sig längre högerut med ren högerextremism. Det är likadant på många andra områden, som t.ex. (som jag sagt i flera tidigare inlägg) att konservativa kristna buntas ihop med fascister så länge de inte innerligt och uttryckligt lyckas bevisa motsatsen. I den socialistiska världen ska allting polariseras, generaliseras och målas upp i svartvitt så långt det bara är möjligt. Jag hade föredragit ett något mer sansat och nyanserat debattklimat, där det faktiskt är genomförbart att man samarbetar över blockgränserna för att stoppa Sverigedemokraterna (och för den delen främlingsfientlighet och fascism överlag) istället för att de används som slagträ. Då får de ju som sagt det inflytande man inte ville att de skulle ha.

Hoppas att jag har fel om det här. Vi får väl se efter valet om ett år.

Ilsket utbrott mot Google Translate

2009-10-24T21:15:00.005+02:00

(OBS! Besserwisservarning på detta inlägg!)

”I Have A Dream” är en låt av Svenska popgrupp ABBA. Sången skrevs av Benny Andersson och Björn Ulvaeus Och togs från koncernens 1979 album ”Voulez-Vous”. Anni-Frid Lyngstad sjöng den sång. […] ”I Have A Dream” var ABBA:s sista singelsläpp under 1970-talet, det decennium då de uppnått tvekan mer kommersiell framgång än någon annan populärmusik agera i världen. […] I Storbritannien, den enda utfärdades i en överdådig gatefold hylsa avsedd som en souvenir för brittiska fans som hade deltagit i Wembley konserter.”

Tyckte ni att ovanstående text var skriven på god svenska? Gick den att förstå helt och hållet? Inte det? Lyd då ett gott råd och akta er för att använda Google Translate.
Texten är nämligen översatt från engelska med hjälp av denna ”finurliga” tjänst – från början kommer den från engelska Wikipedia.
Personligen anser jag att Google Translate är i bästa fall skrattretande, i sämsta fall värdelöst. Det är klart att det nog finns översättningsmaskiner som presterar ännu sämre, jag tror nog att Google har gjort sitt bästa och ett visst sammanhang får man ju när man läser, så de har lyckats relativt bra. Faktum är att de har använt metoden "statistisk maskinöversättning" med en enorm textkorpus som ska hjälpa till att göra översättningarna bättre, och det kan ju låta förtroendeingivande.
Men som ni ser är det fortfarande inte perfekt. Långt ifrån. Bara i det där lilla stycket finns det många ord som verkligen sabbar läsförståelsen för folk ("koncernen", "den enda", "agera", "gatefold hylsa"). Och under sådana omständigheter blir hela tjänsten obrukbar. Vad ska det vara bra för att automatöversätta om man ändå måste bry sin hjärna med att korrigera texten efteråt och försöka förstå vad som menas?

Det är nästan skrämmande att se vilken tillit folk faktiskt ändå har till fenomenet automatöversättning. De verkar tro att språk är något i grunden okomplicerat och att tekniken minsann klarar allting, att det alltid går att föra över ett budskap och att det inte är så viktigt med de där småfelen som kan dyka upp.
Sanningen är att detta är ett typiskt fall då datorn inte klarar att överträffa människans intelligens. Det finns inte en chans. Människans språk är alldeles för abstrakt och mångsidigt för att någonsin kunna bemästras till fullo av en maskin – det är min uppriktiga övertygelse. Det räcker med att ett och samma ord kan ha flera betydelser för att alla försök ska sabbas. Se t.ex. på ”den enda” ovan, som kommer av det dubbeltydiga engelska ”the single” – det borde ha stått ”singeln” istället.
För att sedan inte tala om de nyansskillnader som finns mellan olika synonymer, med mera med mera. Inget datorprogram kan någonsin lära sig sådant. Jag som är ”mänsklig” översättare får själv ofta jobba hårt med att tolka rätt och exakt och försöka läsa tankarna bakom en text, och då säger det sig självt att en oorganisk datorhjärna borde ha det ännu svårare.
Detta borde vara en självklar sanning, men det är det alltså tyvärr inte. Inte när företag medvetet väljer att automatöversätta stora bruksanvisningar och på fullt allvar tror att det kommer att duga. (Patetiskt.) Och inte när Google satsar en massa på en översättningstjänst som de avser att folk ska ha praktisk nytta av.

Mina teser över ämnet är följande:
1. Babelfisken i ”Liftarens guide till galaxen”, som tolkar alla främmande språk åt en om man stoppar in den i örat, är orimlig inte bara biologiskt (vilket väl alla fattar) utan också lingvistiskt (vilket inte alla fattar).
2. Den dag då datorer och datorprogram kan översätta saker helt korrekt och felfritt åt oss, då har vi också självständigt tänkande människoliknande robotar som i science fiction-filmerna. I båda fallen krävs det nämligen att datorerna blir helt humanoida.
3. Ge alltså upp alla era försök att få fram bra översättningsprogram, för det tjänar inget till. Fatta det.
4. Viktigast av allt: jag kommer ju för höge farao att bli arbetslös om folk i god tro fortsätter att använda Google Translate och Babel Fish och andra korkade maskiner, så lägg nu av med det där tramset omedelbart och inse istället att inget går upp mot en översättning utförd av en mänsklig översättare!!!!!!!
Tack för idag.

P.S. Apropå mina avslutande utropstecken: ”too many exclamation marks is a sure sign of increasing madness”. (Terry Pratchett)
Eller som Google Translate skulle uttrycka det: ”också många utrop märken är en säker skylt av ökande galenskap”.

Jag tänker aldrig mer skriva en bok

2009-10-15T21:45:00.003+02:00

För tio år sedan skrev jag en bok, en roman. Den hette ”Men utanför är hundarna” och det var fjärde gången jag skrev ett bokmanus. Ja, egentligen sjätte, om man räknar med mina två handskrivna deckarförsök som jag fick till i tidiga tonåren.
Under hela 90-talet var det i väldigt hög grad min hobby att skriva böcker, kan man lugnt säga. Eftersom det var min högsta dröm att bli författare ville jag gärna få böckerna utgivna också, men så blev inte fallet.

Nu har det alltså gått tio år sedan jag senast skrev en bok. Jag har försökt, flera gånger, för jag har ofta verkligen velat fortsätta. Men det har inte gått. Sedan ”Men utanför är hundarna” blev klar har jag börjat med… ja, vad blir det nu… fyra eller fem olika bokmanus. Det senaste försöket var bara för ungefär ett halvår sedan. Vad de alla har gemensamt är dock att jag har tröttnat på dem efter ett eller max två kapitel, tänkt att nej, det här funkar inte eller nej, det här blir alldeles för dåligt, och gett upp. I ett fall var jag så förskräckligt missnöjd att jag raderade allt jag skrivit (ungefär trettio sidor) från datorn. Det är första gången jag gjort något så drastiskt, men jag ångrar det inte ett ögonblick. Värdelöst skräp var vad det var. (Tyvärr kommer ändå min hjärna ihåg tillräckligt mycket av vad jag skrev för att ibland kunna påminna mig om det, så att jag får rysningar av skam och obehag.)
Kort sagt har jag drabbats av en kombination av skrivkramp och bottenlös självkritik, som gör att alla mina försök är dömda att misslyckas. Det är väldigt frustrerande, för egentligen vill jag skriva. Jag tycker egentligen att det är kul. Allra helst vill jag skriva raffinerade pusseldeckare, gärna i kombination med andra genrer och stilar – har bl.a. haft en idé till en fantasydeckare och en annan till en satirisk deckare i konservativt kyrklig miljö – men de idéerna blir det aldrig heller något vettigt av.

Och nu kan det nog vara läge att jag kungör för allmänheten att nej, jag tänker aldrig mer försöka skriva en bok. Jag tror det är bäst jag lägger av helt och hållet och låter mitt skönlitterära författande vara ett avslutat kapitel i livet, en gång för alla. Att jag aldrig kommer att få något utgivet har jag vetat i flera år, men nu måste jag inse att det inte är meningen att jag ska skriva romaner ens som ren hobby.
De böcker jag skrev på 90-talet var inte bra. De som förgäves har fått vänta på att bli färdigskrivna nu på 00-talet skulle inte heller ha blivit bra. Jag har inte förmågan att skriva bra. Åtminstone inte romaner. Jag måste inse det och finna mig i det.
Visst, jag medger att jag har en förmåga att uttrycka mig i skrift, det är klart, annars skulle jag t.ex. inte kunna babbla i skrift så mycket som jag gör här på bloggen. Men det är skillnad på att kunna skriva och att kunna skildra, och det är just skildra man måste kunna om man ska vara en god berättare. Jag kan inte skildra.
För att skildra måste man framför allt ha känsla för psykologi, och kunna iaktta människor och skriva träffande, så att folk känner igen sig själva och sin omvärld och berörs av personligheter och miljöer. Detta kan inte jag. Jag har alltid varit väldigt fixerad vid mig själv och kan egentligen inte förstå några andra känslor än mina egna, aldrig någon annan personlighet än min egen (och förmodligen inte den heller). Jag har saknat all distans och all form av objektivitet. Allt skönlitterärt jag någonsin skrivit har egentligen byggt till hundra procent på min egen värld, utan att jag ens har tänkt på det när jag har skrivit. Ska man bli författare är det en mycket dålig egenskap. Man måste ha någon sorts anknytning till läsarens värld. Att jag inte har haft det är just det som har gjort mina tidigare bokmanus så dåliga och i flera fall rentav obehagliga.
(Faktum är att alla mina tre syskon, som också gillar att skriva, är betydligt bättre än jag i det där avseendet. Det har jag sett när jag läst det de har skrivit.)
Och när jag nu vet om att jag har den här bristen, då känns det meningslöst att börja på ett så långt och ambitiöst projekt som en roman. Jag vet ju ändå att den inte kommer att funka.

Det här har jag förstås pratat en del om med min hustru, och hon brukar säga att jag i så fall bara borde släppa alla hämningar och skriva rent spontant istället, inte bry mig om ifall boken kommer att bli utgiven eller inte, utan bara skriva på för att roa mig. Hon tycker att jag ska skriva något mer humoristiskt, för där är inte psykologin lika viktig. Det är för övrigt fler än hon som har sagt så, redan när jag skrev som mest seriöst då på 90-talet.
Men jag kan inte förmå mig att börja på sådana mer spontana bokprojekt heller, för även det känns som slöseri med tid. Skriver man en lång roman måste väl ändå syftet vara att den ska kunna ges ut? Annars kan det ju kvitta.
För övrigt kan jag lika lite förmå mig att skriva humoristiskt. Det blir i sådana fall bara någon sorts krystad humor som inte fungerar alls. Och om jag verkligen släppte alla hämningar och skrev alldeles fritt, som Jemima säger, så skulle jag med största säkerhet läsa igenom det hela efter en stund och genast radera alltsammans med inställningen att det är fullkomligt vansinnigt att en vuxen människa slösar tid på att sitta och skriva sådana där omogna och klyschiga meningslösheter.

Alltså finns det inget som funkar. Jag ska aldrig mer skriva en bok.
Möjligen en och annan novell även i framtiden, det utesluter jag fortfarande inte, för en novell är så kort att man inte hinner bli missnöjd förrän den redan är färdig.
Likaså tänker jag fortsätta att blogga och kåsera, för det får jag ut mycket av, men det är en helt annan sorts litteratur så det räknas nog inte riktigt.
Och översättning sysslar jag ju också med, något mer professionellt än när jag författar (hoppas jag i alla fall).

Att skriva romaner är förbehållet andra människor än jag, sådana människor som har en annan sorts begåvning. Jag har inte fallenhet för skönlitteratur, och man ska hålla sig borta från branscher där man saknar förutsättningar.
Hädanefter ska jag läsa romaner istället. Jag har haft riktigt svårt att göra det på senare år, delvis för att jag fortfarande har haft i bakhuvudet att jag skulle vilja skriva romaner själv, och då har det känts mer och mer olustigt att se hur väl andra har lyckats när jag inte har lyckats. Men om jag nu släpper det där och vet att jag helt enkelt aldrig kan komma in i den världen, då kanske det går lättare att läsa skönlitteratur också. För att läsa mår man bra av.
Amen.

Woody Allen i "Woody Allen"

2009-10-11T20:53:00.002+02:00

Nu är ju inte jag någon expert på film. Inte ens särskilt filmintresserad om man jämför med många andra. Jag har inte mycket koll på hur man gör film och hur branschen fungerar. Sådant är min bror Mikael mycket bättre på.
Men jag har ändå fått en liten tanke om film, som jag undrar om den redan kan ha blivit förverkligad av någon annan eller om det är möjligt att göra allvar av den.

Tänk er en regissör… ja, vi kan ta ett exempel i form av, låt oss säga, Woody Allen.
Han bestämmer sig en vacker dag för att göra en film där det bara är han själv som gör hela jobbet. Och då menar jag rubbet. Ingen annan ska få hjälpa till med någonting. Målet är att göra en film helt och hållet på egen hand. Dessutom ska filmen ge intryck av att vara en fullständigt vanlig film som gjorts med alla resurser. Den ska framstå som ett mästerverk, en enastående ren soloprestation. Woody Allens tanke är att bara hans eget namn ska förekomma i för- och eftertexterna.
För säkerhets skull säger han ingenting till någon om sina planer på den här filmen, inte till sitt vanliga filmbolag heller. Han bekostar hela projektet ur egen ficka.

Så sätter han igång. Han spelar självklart alla roller i filmen själv, både de manliga och kvinnliga, och av den anledningen går han verkligen lös på sig med sminkutrustningen. Han riggar själv upp ljus och ljud och rekvisita och inte minst kameror för varje scen, och han tänker noggrant och omsorgsfullt ut hur han ska stå, hur tagningarna ska gå till och vilka vinklar han måste använda. Han använder bara inspelningsplatser där han kan vara säker på att få vara helt ensam.
För att få det att se ut som att alla de karaktärer han spelar interagerar med varandra, klipper han och trixar en hel massa, så att det blir flera personer i samma ruta fast det i själva verket bara är han själv. När han ska filma stora folksamlingar kan han förstås inte göra på det sättet, men inte ens då använder han en enda liten statist – där jobbar han med ytterst omfattande datoranimeringar istället.
Jobbet är självklart jättesvårt, det är ett projekt som får Roy Anderssons filmteknik att framstå som hafsig, men Woody Allen arbetar lugnt och metodiskt och målmedvetet hela tiden. Efter några år är han till slut äntligen färdig, och det är alltjämt ingen som vet om det, ingen som han behöver ge credit till. Han har skrivit och planerat, byggt och sminkat, arrangerat och filmat, mixat och klippt, manipulerat och röstbehandlat, komponerat och spelat in (filmmusik och bakgrundsljud) och alltsammans har han gjort helt själv.
Nu när han har hela sin film på fickan uppsöker han en biografkoncern och ber dem distribuera ut filmen till biograferna, samtidigt som han håller en presskonferens och offentliggör vad han har åstadkommit. Förväntansfulla biobesökare och kritiker tar plats i salongerna och ser följande texter visas på duken när filmen börjar:

WOODY ALLEN presents
a WOODY ALLEN production
WOODY ALLEN in
”WOODY ALLEN”
starring WOODY ALLEN
WOODY ALLEN
WOODY ALLEN
WOODY ALLEN
and WOODY ALLEN as WOODY ALLEN
music by WOODY ALLEN
edited by WOODY ALLEN
production designer WOODY ALLEN
director of photography WOODY ALLEN
executive producer WOODY ALLEN
screenplay by WOODY ALLEN
produced by WOODY ALLEN
directed by WOODY ALLEN

Voilà! Sedan följer själva filmen, en två timmar lång självfixeringsorgie utan dess like, men det spelar ingen roll med tanke på hur den faktiskt är gjord. Kritikerna jublar förstås över Woody Allens fantastiska arbete och kan inte annat än att ge filmen toppbetyg och hylla honom som världens främsta cineastiska geni, och sedan får han förstås en rad med Oscarstatyetter. Tre års vedermödor har betalat sig.

Min fråga som lekman är nu: skulle det vara möjligt att ge sig på något sådant här? Om man är stenrik sedan tidigare och har resurserna? Går det i så fall verkligen att undvika att andra personer blir inblandade?
Finns det någon som har åstadkommit någonting i den här stilen?
Man kanske kan tipsa Woody Allen om saken...

Slagsmålstabeller och ockerräntor – minnen av barndomens månadspengsjuridik

2009-09-30T21:57:00.006+02:00

På senare tid har jag funderat lite på om det snart kan vara dags att börja ge Isak veckopeng eller månadspeng. Helt obefogat är det inte, för han har en viss känsla för pengar, det är inte säkert att han skulle slarva med dem. Dessutom är det bra att ha något riktigt effektivt att hota med om han inte uppför sig, alltså avdrag på veckopengen… :)
Just nu har jag dock kommit fram till att någon sådan avlöning till Isak inte är aktuell. Däremot har funderingarna fått mig att tänka tillbaka på min egen barndom, och hur det brukade vara med min och mina syskons ekonomi och hur det gick till när vi fick våra månadspengar… Det var ofta rena rama cirkusen, ska jag säga.

Avdragen på min och syskonens månadspeng är en lång historia i sig.
Det var nämligen så, i synnerhet när jag var i tolv-trettonårsåldern, att det i vårt hem i Landsbro förekom alldeles för mycket av dels slagsmål mellan syskonen, dels vilda och frustrerade gallskrik som gjorde familjemedlemmarna halvdöva. För att råda bot på detta införde mamma en Slagsmålstabell och en Skriktabell. Om man slog eller på annat sätt misshandlade någon annan i familjen, fick man ett streck i Slagsmålstabellen, och varje streck betydde 10 kronors avdrag på månadspengen. På samma sätt blev det streck i Skriktabellen om man gallskrek, fast där var avdraget per streck bara 5 kronor.
Jag minns också att det mycket snart tillkom en tredje tabell, nämligen Rap- och Fistabellen, eftersom även sådana gasutsläpp var ett oskick som syskonskaran ofta ägnade sig åt. Där kostade varje streck 1 krona, om jag inte minns fel. Slutligen infördes också efter ett tag, på förekommen anledning, en Rettabell – för det var ju oundvikligt att många slagsmål och skrik kom till som resultat av att någon retat och provocerat någon annan. Sådant kan ju inte heller få gå ostraffat förbi.
För att göra det hela mer rättvist var till på köpet mamma och pappa med i de här tabellerna, för det hände minsann att de också gjorde sig skyldiga till de olika brotten (möjligen med undantag för slagsmål…). Ett streck för föräldrarnas del betydde att de var tvungna att lägga motsvarande summa ur sin plånbok till Lutherhjälpssparbössan.

Men trots alla dessa ansträngningar funkade det inte särskilt bra med tabellerna. Det blev självklart oreda med alla strecken, inte minst för att vi syskon själva kunde få för oss att gå och sätta streck för varandra när vi tyckte det var befogat… Jag har för mig att sådant obehörigt strecksättande kunde resultera i att man fick ett streck för egen del (i Rettabellen), men det hjälpte inget vidare.
Framför allt ledde ju själva situationen när ett eller flera streck skulle utdelas, till ytterligare konflikter. Det säger sig självt att stämningen bara blev ännu mer uppretad när pappa satte ett streck i ens tabell samtidigt som han flinande konstaterade: ”Ett Fett Strrrrreck…!” Han fick förstås själv ett streck i Rettabellen för det, och på samma sätt ledde bara det ena strecket till det andra hela tiden.
Så till slut lade vi av med de fyra tabellerna, de visade sig helt verkningslösa, och när det var dags för utbetalningen av månadspengen var det ju på grund av kaoset ändå ingen som hade reda på hur mycket som egentligen skulle dras av för varje syskon.

Nåja, hur som helst. Jag och mina syskon fick alltså våra månadspengar, och vad som hände efter att vi fått dem är även det intressant – eftersom vi hanterade pengarna på lite olika sätt. Själv var jag familjens store girigbuk, som samlade sedlar i min feta plånbok och sällan använde dem (annat än till ostbågar) och till och med höll ordning på mitt kapital i en liten kassabok, medan brorsan och syrran tvärtom hade en tendens att låta sina slantar rulla iväg direkt. Sedan kom de ofta och ville låna av mig, och det var en annan källa till konflikter.
För visst lånade jag ut till dem, men jag var ju som sagt en riktig snåljåp. Dels tog jag ut ockerräntor av mina stackars syskon; jag minns att jag vid ett tillfälle tog 300 procents ränta av min syster, och det var ju inte särskilt snällt.
Vidare så började jag så småningom kräva att det skulle skrivas kontrakt varje gång ett syskon lånade av mig – för om det inte fanns något kontrakt kunde de inför föräldrarna helt enkelt blåneka till att de lånat något, och då kunde man ju titta sig i månen efter pengarna. Därför skrev jag omsorgsfulla skuldförbindelser som syskonen muttrande tvingades skriva på. Gällde det pengar tog jag verkligen situationen på mycket stort allvar, det vill jag lova.

Problemet var att i synnerhet pappa ibland stod på syskonens sida när jag kom och krävde tillbaks mina pengar, och han satte en ära i att på ett eller annat sätt kunna ogiltigförklara mina kontrakt och annullera hela skulden. Jag försökte göra kontrakten tydligare och tydligare – och tränade mig säkert en hel del i juridik på det sättet! – men faderskapet lyckades ändå alltid hitta någon passus som gjorde att hela kontraktet blev värt noll och intet och syskonen slapp betala mig. Om inte annat kunde pappa komma dragande med att olagliga ockerräntor automatiskt gjorde skuldförbindelsen värdelös. Tyvärr kände jag på den tiden inte till den mycket praktiska fras som man bör ha i ett viktigt kontrakt, nämligen att ”om någon paragraf förklaras ogiltig fortsätter ändå övriga paragrafer att gälla”.
Det behöver väl knappast sägas att diskussionerna om syskonens lån från mig i slutändan resulterade i att de flesta familjemedlemmarna fick streck i Slagsmåls-, Skrik- och Rettabellen!

Ja, som ni ser så var det stora och invecklade juridiska fall i samband med månadspengen på min tid, både med alla bestraffningsavdragen och med skuldförbindelserna. Fördelen med det hela var väl att vi i familjen i det långa loppet kanske lärde oss ett och annat om vad som funkar och vad som inte funkar i rättssamhället.
Innan jag slutar måste jag påpeka att jag nu för tiden inte alls anser mig vara så sniken som förr i världen; numera är jag faktiskt inte så nogräknad med att få tillbaka pengarna snabbt när jag lånat ut till någon, och jag tar inte några räntor. (Fast jag kan nog tyvärr fortfarande vara ganska dumsnål i andra sammanhang… jag rår inte för det, jag är ju gammal smålänning.)
Och om någon undrar så har jag inte för avsikt att införa Slagsmålstabell och Skriktabell när Isak väl börjar få veckopeng.
Men även om jag tänker undvika just sådana konflikter, så känns det ändå skönast att vänta med veckopeng för honom ett tag till.

Vackert väder och TV

2009-09-27T21:48:00.001+02:00

Idag ska jag försöka att inte skriva mycket, bara några enstaka rader om barns logik.

Mina barn har nämligen ett anmärkningsvärt logiskt sinne för sambandet mellan väder och TV-tittande. Det är ett tänkande från deras sida som bara blir mer och mer skruvat hela tiden.
Det började någon gång häromåret med den ack så vanliga frasen från Jemima och mig: ”Nej, ni behöver inte se på TV nu för det är ju så vackert väder, då ska man vara ute istället.”
Visst, det resonemanget kunde barnen finna sig i. Men det dröjde inte länge alls förrän de började komma med sin egen version: ”Nu är det dåligt väder, då får vi titta på TV!”

Där hjälpte det inte alls att vi föräldrar försökte förklara att även om man ska vara ute när det är sol, behöver inte det automatiskt innebära att man måste titta på TV när det är regn. Isak, Lydia och Adam har ändå envist hållit på sin princip under en lång tid sedan dess. Märker de att det är dåligt väder, då vill de titta på TV. De får det långt ifrån alltid, men de vill det ändå och de kan tjata ganska mycket för att få det.
Ja, det har faktiskt blivit ännu värre än så. Numera krävs det inte ens att det regnar för att de ska föreslå TV-apparaten, det räcker med att det är lite mulet. Det har till och med hänt att det har varit nästan helblå himmel men att telningarna ändå blixtsnabbt har kommit fram med sin TV-begäran bara solen tillfälligt gått i moln. Självklart nekar vi, men åter igen, de slutar aldrig tjata.

Något som definitivt har gjort läget hopplöst är att vi har blandat in även det här med datorn och datortider i väderresonemanget. Enligt en några månader gammal regel får nämligen Isak ha datortid en timme varje dag, förutsatt att det är dåligt väder, för är det fint väder måste han vara ute.
Häromsistens var jag ute med honom en gråmulen dag för att lära honom cykla på tvåhjuling, något som går trögt eftersom han dels är ganska ointresserad av det, dels blir tvärilsken och vill ge upp varje gång han tappar balansen. Vid det här tillfället var det uppehåll, men plötsligt när vi for omkring där på grusvägen så började det komma en liten regnskur. Och Isak släpper förstås genast cykel och hjälm och allting och rusar in för att få sin datortid som han vet att han har rätt till… Skuren var över fem minuter senare, men då var det så dags. Det blev inget mer cyklande den dagen.

Och nu för några dagar sedan kom kulmen på hela ”väder- och TV- och datortänket”. Jag mötte Isak vid skolbussen, och bland det första han sade när han steg av var:
”Det är fullt med stratocumulus på himlen, så nu får jag sitta vid datorn!”
Att han är en alltigenom teoretisk innesittare torde väl nu därmed vara bevisat.
Jag får väl vara tacksam för att han har koll på vad molnen heter, även om han och syskonen har bestämt sig för att alltid i mesta möjliga mån försöka undvika att vistas under dem.

En stor, stor, stor förebild har gått bort

2009-09-22T09:02:00.004+02:00

Mina små funderingar på vad nästa blogginlägg skulle handla om upphörde genast häromdagen när jag fick syn på nyheten att biskop emeritus Bertil E. Gärtner har avlidit.
För om honom har jag verkligen många minnesord att säga. Bertil Gärtner har alltid varit en av mina främsta kristna förebilder, om inte rentav den allra främsta. Och han har alltid legat nära till hands att nämna bland personer jag beundrar, alla kategorier. Jag är uppriktigt ledsen över hans bortgång, även om den inte var oväntad (han hade ju hunnit bli rätt gammal).

Det började egentligen redan när jag var väldigt liten, för mamma lärde mig Sveriges stift och biskopar på ett tidigt stadium och jag fick tidigt höra att Gärtner som var biskop i Göteborg, han var allt väldigt bra. Men jag såg inte den beryktade biskop Bertil själv förrän jag var tio år och var med mamma och pappa på aKF:s kyrkodagar i Uppsala, det första kyrkodagstillfället som jag faktiskt minns ordentligt. Då fanns han självklart med i spetsen för deltagarna, och jag var så oerhört imponerad av honom där han kom i processionerna med sin mitra och kräkla. Det var liksom själva sinnebilden av en riktigt kunnig och klok och duktig kristen person, ledaren för alltsammans, väldigt respektingivande… men samtidigt gav han ju intryck av att vara vanlig och rolig också, på festkvällen på Östgöta nation där det glammades ordentligt. Jag minns att det gick att köpa dekaler där på kyrkodagarna, med texten I ♥ GÄRTNER (typisk självironisk högkyrklig humor!) och en sådan köpte jag och klistrade fast på min skrivbordslåda därhemma. Den hängde med länge… ja, så länge jag hade det skrivbordet.
Året därpå var jag lika full av beundran för biskop Gärtner där på kyrkodagarna, och då tog jag mod till mig och gick iväg med ett papper för att få hans autograf. Jag minns tillfället mycket väl; han stod och pratade med någon annan prästerlig herre, och jag smög mig fram tills han fick syn på mig och bad då om autografen, och biskopen blev glatt överraskad och skrev muntert ner sin namnteckning och räckte över papperet med ett leende och orden ”Så här ser jag ut!”

Sedan blev jag tonåring och började röra mig i aKF:s ungdomskretsar, och då kom det några år då jag hade som allra bäst tillfälle att träffa min idol Bertil Gärtner personligen. Jag var t.ex. med på aKF:s ungdomsläger i Onsala på sommaren 1994, och då var han där som föredragshållare och hängde också med på många av lägeraktiviteterna i övrigt. Bland annat var han med och spelade brännboll, och både sköt och sprang käckt hela matchen igenom trots sin redan då ganska höga ålder. Dessutom var han hygglig nog att skjutsa ner några av oss ungdomar till badplatsen vid ett tillfälle då vi spontant blev sugna på att ta ett dopp. Alltsammans gjorde förstås att han steg ännu mer i min aktning, det där att han var så trevlig som privatperson och gärna umgicks med oss i den yngre generationen också. Ytterligare en positiv detalj i det sammanhanget var att han var sportintresserad… han kunde ibland ses på fotbollsmatcher på Ullevi eftersom han var supporter till Blåvitt (fel lag i mitt tycke, men ändå). En så häftig och folklig biskop kunde man ju inte annat än gilla!
När jag blev ännu äldre och började studera i Göteborg, träffade jag Bertil Gärtner fler gånger eftersom han då dök upp och höll föredrag även på Credo. Även då språkade jag med honom vid något tillfälle och blev rätt imponerad över att han kände igen mig från aKF-lägren!

På senare år har jag inte alls träffat biskop Bertil, men har ändå tyckt att det varit väldigt trevligt vid de tillfällen jag fått se och höra honom, som på OAS-möten och så. Han har alltid predikat väldigt bra.
Och jag måste säga att just det där att han även ofta dök upp just på OAS, det är en av anledningarna till att jag har fortsatt att ha honom som förebild. Bertil Gärtner var högkyrklig, och det är i hög grad hans förtjänst att jag delvis också blev det – han var som sagt den store förebilden som alltid sade så kloka saker där han framträdde genom rökelsedoften och de pinglande klockorna. Men det är väldigt imponerande att han med samma entusiasm kunde delta även på de karismatiska tillställningarna och uppskatta lovsjungandet där precis lika mycket! Precis som han säkert också kunde trivas hos de mer gammalkyrkliga i sitt stift. Det är verkligen sann ekumenisk anda, som jag också försöker efterlikna.
Sedan är jag ju medveten om det där att Bertil Gärtner var kvinnoprästmotståndare också och att han hade sina belackare för det. När jag var barn och tonåring var jag mot kvinnliga präster och då var Gärtner en förebild på den punkten också, och sedan dess har min inställning som bekant skiftat, men det har inte ändrat min syn på Gärtner. Han har ändå fortsatt att betyda mycket, på grund av allt det där andra – och jag har för den delen ändå fortsatt att tycka att han har varit modig, som hela tiden har stått upp för en mycket obekväm övertygelse. Och man kan också säga att Bertil Gärtner för mig nästan är det främsta beviset på att kvinnoprästmotståndare absolut inte är otrevliga och oresonliga.

Bertil Gärtner är för mig en gestalt som en massa olika kristna kretsar har samlats kring och har som gemensam nämnare. Till och med när jag var i Kanada och var volontär i anglikanska kyrkan så visste de vem han var… Livet som kristen har på något sätt känts tryggt med honom som apostolisk (eller vilket ord man nu ska använda) ledare. När man stod utanför domkyrkoporten i Uppsala och hela församlingen just hade gått ut i procession efter högmässan, och man hörde biskop Bertils ”Låt oss gå i frid!” och folkmassan svarade ”I vår herres Jesu Kristi namn!” så att det skallade, och därefter brast ut i spontan applåd, då upplevde man verkligen att man var del av en stor kristen familj och att han stod i spetsen för den. (Eller ja, i spetsen står ju Jesus själv förstås, men av oss människor i församlingen då.)
Så det är ett stort tomrum som nu har bildats, när Bertil Gärtner har gått bort. Lyckligtvis finns det fler storartade kristna förkunnare och vägledare som kan fylla det tomrummet… men ”Berra” kommer som sagt alltid att vara bland de främsta av mina kristna förebilder.
Funderar faktiskt allvarligt på att gå på begravningen. Fast det lär väl bli fullsmockat i Göteborgs domkyrka förstås, om det nu är där det äger rum.

Kärleksförklaring till Sarah

2009-09-17T21:46:00.001+02:00

Nu ska jag avslöja något som verkligen är det värsta hittills. Alla som läser det kommer att tycka att jag är dum i huvudet. Garanterat.
År 1988 kom det en låt som hette ”Sarah”, med Mauro Scocco. Och det som jag härmed förkunnar är att jag ända sedan den kom har gillat den låten, och gillar den fortfarande. Ja, inte bara gillar. Den är faktiskt till och med en av mina favoritlåtar. Jag tycker den är rent ut sagt fantastisk.
Sådant kan man inte säga högt. Särskilt inte när jag var lite yngre och var tonåring och ung vuxen. Då hörde ”Sarah” till de låtar som man verkligen förväntades både avsky och hånskratta åt. Man skulle tycka att den var så fruktansvärt dålig och banal och töntig, med den där sanslöst värdelösa texten i refrängen: ”Åh Saaa-rah, kom uuut i kväll, jag väntar i hörnet, vid 7-Eleven...” Om man så mycket som antydde att man inte tyckte att ”Sarah” var helt kass, fick man kompisarna på sig direkt – i bästa fall var de nedlåtande, i värsta fall kunde de bli riktigt aggressiva över ens dåliga smak.
Men nu har jag kommit upp i en så hög ålder att man inte behöver skämmas för sin musiksmak hur den än är, och därför förkunnar jag härmed stolt att jag tycker ”Sarah” är en Mycket Bra Låt. Den är definitivt bland de bästa som spelats in på svenska... möjligen i konkurrens med ”Fred” med Imperiet, ”I morgon” med Di Leva och ”Då står pojkarna på rad” med Orup.

Om någon inte förstår varför jag tycker så här ska jag försöka förklara, för det här inlägget är en kärleksförklaring till detta musikaliska mästerverk från Mauro Scoccos penna.
Det är nämligen så att om man lyssnar ordentligt på låten ”Sarah”, och försöker göra detta helt förutsättningslöst, så är sanningen att den är helt magnifikt producerad. Hela arrangemanget är mästerligt gjort. Verserna bygger på en sorts dramatiskt riff som är väldigt tjusigt bara det, och de tar sig via en snygg brygga över till en storslagen och catchig refräng – den strukturen är schlagerhantverk när det är som bäst. Mauro Scocco sjunger dessutom i ärlighetens namn riktigt bra; det är väldigt höga toner i refrängen, men han träffar dem klockrent.
Allra bäst musikaliskt sett är dock alla de där lösa infallen av slagverk, stråkar, gitarrslingor, flöjt och annat läckert som dyker upp hela tiden, i synnerhet i verserna – det är verkligen fantasifullt och snyggt och omsorgsfullt gjort. Ett par exempel: trumslagen precis innan Mauro ska börja sjunga verserna, och de svängande slidegitarrljuden som låter särskilt bra alldeles efter raden ”de är hjältarna i filmen”. Stråkarrangemanget som hörs då och då är också jättesnyggt för den delen. Och basgången.
Alltsammans stavas popkänsla. Det kan inte bli bättre. Jag lovar.

Vad gäller texten så står jag för att jag gillar den också, och även här är det i verserna som den är som effektivast. Där beskriver Mauro tjejen som det handlar om, hur mystisk och fascinerande hon är och hur fängslad han själv också är av henne... och allra bäst blir det i raderna ”jag går fram till hennes dörr och ringer på / på andra sidan börjar nån att gå”.
Jag vet inte hur det är med er andra, men själv får jag verkligen på pricken rätt vibbar – jag fattar precis vilken känsla av spänning och nervositet han vill förmedla, och det lyckas han åstadkomma bara genom de där orden. Jag tycker det är förträfflig poesi, om än vardaglig sådan... det är ungefär som countrytexter där man istället för att beskriva en känsla beskriver någon vanlig händelse som i sin tur beskriver känslan man vill åt.
Mauro Scocco är inte någon stjärna på att skriva texter i övrigt, men precis som en del andra mer utpräglade popartister i Sverige som inte är det (t.ex. Orup, Tomas Ledin och Niklas Strömstedt) har han ibland sina ljusa stunder då han verkligen träffar mitt i prick med en låttext. Det blir då faktiskt mer lyckat än vad de mer seriösa rockpoeterna någonsin har kunnat få till. Faktum är att en av de sämsta låtar jag vet som skrivits på svenska är den extremt störiga ”Oh Boy” av den så anti-kommersielle och progressive Peps Persson.
Nåja, detta var en parentes. Nu kommer jag slutligen till ”Sarah”s text i refrängen, där den är som mest markant, och där medger jag att om det är någonstans där jag kan fatta att folk är kritiska så är det på den punkten. Jag medger att det kan låta lite väl fjantigt och prosaiskt med det där om 7-Eleven och ”ta på dig jackan så går vi ut och går”... särskilt efter verserna som är så mycket mer genomarbetade. Men samtidigt så tycker jag inte att texten i refrängen är så dålig att det stör heller, och man får också tänka på att i schlagerhänseende så funkar den utmärkt. Refrängens text sätter sig ordentligt och den är mycket sångbar, och namnet Sarah är rent fonetiskt nästan det allra bästa att använda, sett till klang och så. Det hade blivit mycket värre om Mauro valt att kalla låten ”Hjördis” istället.

Sammanfattningsvis är min åsikt att Mauro Scoccos ”Sarah” är ett mästerverk. Jag har den på min låtlista med favoritmusik i Media Player på datorn, och tröttnar aldrig på att höra den… snarare reagerar jag alltid med samma förtjusning när jag hör den mjuka inledningen med den där klockspelsliknande gitarren (eller vad det är) och vet att nu börjar fyra och en halv minut av ren musikalisk njutning.
Lyssna på låten här (så kan ni som bonus se den gamla videon till den också) och se om ni inte håller med mig trots allt!

Känd, trodd, älskad och eventuellt lydd

2009-09-13T22:19:00.003+02:00

Om en vecka är det kyrkoval. Nog för att det alltid är en sorglustig historia att följa överspända, generaliserande och smutskastande debatter och artiklar i samband med denna tillställning… jag är nästan tacksam ju mindre jag behöver se och höra av det. Men någon liten kommentar till kyrkovalet måste jag ju komma med.
Och min kommentar gäller en liten detalj som jag lade märke till förra gången det var kyrkoval, alltså 2005.

Som en och annan kanske känner till så finns det en kristen studentförening som förut hette SESG och numera (sedan mitten av 90-talet) heter Credo. Den har jag alltid haft starka sympatier för. Inte minst för att Jemima och jag träffades på Credo i Göteborg. Men jag håller också med om väldigt mycket av det som föreningen står för. Bland annat har Credo ett motto som klingar mycket trevligt i mina öron: deras syfte är att ”göra Jesus Kristus känd, trodd, lydd och älskad bland skolungdomar och studenter i Sverige”.
Jag vet inte om det var Credo som hittade på det där med ”känd, trodd, lydd och älskad” från början. Googlar man på den frasen så upptäcker man att den verkar förekomma hos ganska många kristna grupper och organisationer. Men i min värld är den en genuin Credo-slogan, om inte annat så för att Credo verkligen har den som sitt uttalat främsta mål – själva kärnan för verksamheten, liksom.

Nu är det så att Credo inte är särskilt populära i kyrkliga kretsar, och särskilt inte bland många av nomineringsgrupperna i valet. Credo anses vara alldeles för konservativa. De lägger för stor vikt vid den traditionella formen av kristendom. De kritiserar homosexualitet, och i likhet med OAS är de neutrala i ämbetsfrågan. I samband med förra kyrkovalet läste jag insändare från diverse socialdemokrater som tyckte att organisationer som Credo var bland deras främsta fiender.
Döm då om min förvåning när jag precis i samma veva också läste annat material, även detta från socialdemokrater, där det stod att de ville göra Jesus ”känd, trodd och älskad”.
Min spontana reaktion den gången var då självklart att det faktiskt är ganska magstarkt, och väldigt fräckt, att spy sin galla över fienden Credo samtidigt som man helt enkelt går och snor åt sig det som är just Credos allra främsta motto – och använder det som en egen slogan att locka väljare med!
Med den mycket intressanta skillnaden att man tog bort ordet ”lydd”. Det var nästan det allra mest anmärkningsvärda. Definitivt värt att reflektera över, så det ska jag låta er läsare göra själva och inte kommentera det vidare.
I alla fall tyckte jag som sagt att det var ett fult trick, det där med den stulna sloganen. Så pass fult att det har stannat kvar i minnet under fyra år ända tills nu när det är val igen.

Jaha, nu har jag som synes själv bidragit till den dåliga stämningen i samband med kyrkovalet, genom att beskylla en nomineringsgrupp för fult uppträdande. Borde egentligen ha låtit bli det. Socialdemokraterna kan ju mycket väl uppriktigt ha menat allvar med att de ville göra Jesus ”känd, trodd och älskad”, och man behöver ju inte heller bli så arg för att de tog bort ”lydd”. Om de nu över huvud taget stal mottot från Credo. Kanske var det de själva som var först ändå, eller någon helt annan. Någon som vet?
Jag ska sluta kommentera kyrkopolitik nu, jag blir ändå mest på dåligt humör av det. Rekommenderar istället valintresserade läsare ett besök hos Miriam, som har en beundransvärt storsint och fredsmäklande inställning till allt som har med kyrkan att göra.
På återseende.

Dålig sportjournalistik

2009-09-11T22:00:00.006+02:00

Kristoffer skrev för några dagar sedan på sin blogg om Zlatan-hysterin och att tidningarna överdriver Sveriges chanser i VM-kvalet. Jag höll med redan då, och nu efter mötet med Malta är hela grejen ännu mer aktuell tycker jag.
För trots att landslaget i viss mån sågas efter den där ”självmålssegern” så uttrycker sig fortfarande media som att det är gruppseger som gäller. ”Nu vinner vi mot Danmark, så blir vi etta i gruppen”, menar tidningar och TV. Som om det var realistiskt att tro, efter Sveriges bleka insats på Malta, att de skulle kunna rå på danskarna på bortaplan!
Nej då, jag tycker att man inom sportjournalistiken ska tänka realistiskt och långsiktigt, och därför borde media istället skriva som det är: att den största risken är att Portugal kommer att smita förbi Sverige i nästa omgång.
Visst, i teorin gäller nästa match mot Danmark lika mycket att vinna gruppen som att undvika att ramla ner och bli trea (lustigt nog kan vi nästan inte fortsätta vara tvåa), men det troliga är att det blir tredjeplatsen som spökar.

Sportjournalistik är över huvud taget väldigt irriterande numera tycker jag. De som skriver nyhetsartiklarna har verkligen inget långsiktigt eller analytiskt tänkande alls. Det enda de vill rapportera om är hur läget är precis just nu – det tar de som utgångspunkt och förstorar upp och dramatiserar, för att sälja lösnummer, typ... I vissa fall kan detta arbetssätt bli ganska vrickat.
Som i rapporteringen om allsvenskan. Tänk er rent hypotetiskt att IFK Göteborg leder allsvenskan med 36 poäng, AIK är tvåa med 35, Elfsborg och Kalmar kommer därnäst med 34, och femma är Helsingborg som har 33. Alla fem lagen har spelat lika många matcher. Men så kommer en omgång med matcherna utspridda på flera dagar, som ju så ofta är fallet, och följande händer:
Helsingborg vinner sin lördagsmatch, går upp på 36 poäng och tar över serieledningen på bättre målskillnad än IFK Göteborg. Genast skriker TV och tidningar ut: ”Helsingborg nya serieledare!”
På söndagen spelar Elfsborg tidig match och vinner. Media meddelar: ”Elfsborg upp i serieledning!” Senare samma dag spelar Kalmar och vinner också, och då står det ”Kalmar ny serieetta!”
Måndag. AIK spelar och tar tre poäng. Rubriken lyder: ”AIK tog över serieledningen!”
Och slutligen vinner IFK sin match på tisdagen. Först då har alla lagen spelat lika många matcher, och det är egentligen inte förrän då det är relevant med den nya rubrik som kommer: ”Blåvitt just nu svenska mästare!”

Jag har sett väldigt många exempel på det här de senaste åren, och börjar reta mig mer och mer på det.
Liksom detta: låt oss anta att AIK och Elfsborg precis ska spela mot varandra. De ligger trea och fyra i tabellen, men båda kommer att gå upp i serieledning om de vinner. Media beskriver då den matchen som en ”seriefinal”. Även det är att ge en ganska felaktig bild av det hela, för det kan ju bli rätt många seriefinaler på en och samma säsong… det går riktig inflation i dem.
Grädden på moset är sedan alla melodramatiska överdrifter om spelare som Zlatan, som bror min redan har kommenterat.

Nej, dagens sportjournalistik är inte mycket att hurra över. Mycket bättre och roligare att sitta och analysera själv och bilda sig sin egen uppfattning.
Tack för ordet.

Jag och min rumpa

2009-09-06T12:12:00.003+02:00

Nu är det nästan ett år sedan jag opererades, om någon kommer ihåg det. Tyvärr har jag nu, precis lagom till detta jubileum, varit på sjukhuset och fått det mycket otrevliga beskedet att jag måste opereras en gång till! Förargligt är bara förnamnet.

Eftersom Jemima har berättat en del på sin blogg om sin operation och behandling, och förklarat ingående vad det handlar om för hennes del, så tänkte jag göra detsamma här och därmed räta ut en del frågetecken. Vad var det jag opererades för? Varför måste jag göra om det? Och så där. (Är ni inte intresserade så gå vidare hit.)

Saken är den att det jag hade från början var en så kallad pilonidalcysta. Jag repeterar: pi-lo-ni-dal-cysta. Jag är lite generad av mig och har därför tidigare sagt ”ryggslutet” när jag har förklarat var en sådan sitter, men egentligen är det nog bättre att säga ”rumpan”. Närmare bestämt sitter en pi-lo-ni-dal-cysta i höjd med svanskotan, precis där rumpan börjar, i det där strecket högst upp. Eller som Galenskaparna sjunger ”vecket som löper vertikalt från ryggslutet”.
En pi-lo-ni-dal-cysta är en sorts onaturligt vävnadssystem med en eller flera håligheter, blåsor och förbindelsegångar (fistlar) strax innanför huden där i ”rumpstrecket”, som inte ska vara där egentligen. Hur eländet uppkommer är inte helt klarlagt, men en faktor är inåtväxande hårstrån, därav namnet (”pilonidus” betyder ordagrant ”hårbo” på latin), och sjukdomen är också vanligare hos män – i synnerhet män med mycket hårväxt. Sedan finns det förstås också ett samband med om man sitter mycket och onaturligt. Under andra världskriget kallades pi-lo-ni-dal-cystor för ”jeep rider’s disease”, eftersom det drabbade folk som satt i jeepar och skumpade omkring i oländig terräng. Ett annat namn på fenomenet är ”tvillingcysta”, eftersom den där fistelklumpen när man tar bort den ibland har haft både hår- och tandvävnad och man därför har trott att det varit en outvecklad enäggstvilling. Jag vet inte hur sant det är…
Ofta märker man inte av en pi-lo-ni-dal-cysta, men det kan hända att den blir infekterad och då kan det bildas en stor abscess (varböld), som gör hiskligt ont. Det har hänt mig två gånger, 2003 och 2008, och det var därför jag fick hela kittet bortopererat i september förra året.
Slutligen: när jag opererades sydde kirurgen inte ihop såret efteråt, p.g.a. inflammationsrisken, utan jag fick under en lång tid gå omkring med en öppen sårhåla i bakdelen som det skulle tryckas in en särskild sorts bandage i (och det bandaget skulle bytas då och då). Detta var mycket besvärligt, kan jag lugnt säga.

Men varför är då inte allt frid och fröjd nu, när operationen är avklarad sedan länge?
Jo, problemet är att mitt operationssår från den gången har aldrig läkt helt och hållet. Det läktes nästan färdigt, så pass mycket att det slutade göra ont och vätska sig och jag kunde lägga av med bandage. Men den sista lilla biten har ändå inte läkt ihop. Jag var på det sista återbesöket i februari, och då var läkaren något förbryllad över att det fortfarande var lite sår kvar, men han tyckte att vi skulle avvakta.
Sedan har det gått ett halvår, och under långa perioder har jag inte känt något alls från operationsstället och därför trott (hoppats) att det varit läkt. Tyvärr har det ändå alltid börjat göra ont igen efter ett tag, och enstaka gånger vätska sig en aning, varefter det har gått över igen… och så har det fortsatt i någon sorts cykel. Det försökte jag länge ignorera, av många skäl (önsketänkande, bagatelliserande, ovilja att dra upp mina egna besvär medan Jemima opererades och behandlades, vägran att visa upp rumpan för en massa sjukvårdspersonal igen, olust vid tanken på att vara sjukskriven). I förra månaden kom jag dock äntligen till skott och hörde av mig till sjukhuset och sade att jag gärna ville ha såret kollat igen.
Och nu i onsdags så var jag där, med inställningen att de väl bara kunde ta och sy igen det som var kvar av såret så att det fick läka färdigt. Dessvärre ville inte doktorn det, utan han sade bara direkt att det får bli en operativ åtgärd igen om några månader. Mycket mer än så fick jag inte veta eftersom han hade så bråttom… men tydligen ser det för komplicerat ut för att bara kunna sys ihop, och det var visst möjligt att det har bildats nya fistlar och otrevligheter någonstans inunder.

Detta känns ju fruktansvärt jobbigt förstås. Och faktum är att jag börjar tvivla på att läkarna där på mitt sjukhus egentligen vet vad de gör. Jag har hela tiden fått väldigt vag information av dem angående hur såret ser ut, hur det läks, vad jag ska göra för att bättra på läkningen, vad som påverkar, hur hela grejen kan ha uppkommit och så vidare. Tror egentligen inte att läkarna vet mycket mer än jag. Kan det verkligen ha bildats en helt ny cysta bara av att det sista av såret inte har läkts…?
Just nu är jag långt ifrån säker på att jag kommer att bli bra ens efter nästa operation – det kanske bara blir en ny vända med öppen sårhåla och en massa kontrollbesök och flummiga rekommendationer, bara för att konstatera att det inte läks som det ska nu heller.
Så jag tänker faktiskt ringa till ett par lite större sjukhus, kanske till och med till någon privat vårdinrättning, för att få det här utrett. Jag vill gärna bli frisk från den här pi-lo-ni-dal-cystan en gång för alla, och eftersom mitt fall verkar vara så komplicerat känns det som att det nästan måste till ett utlåtande från någon som verkligen är expert.

Precis så här ligger det till.
Och jag vet exakt vad en och annan av er säkert är på gång att säga nu, och mitt svar är: det är ingalunda säkert att mina besvär och den ofullständiga läkningen beror på att jag sitter en massa på jobbet. Tvärtom finns det mycket som talar emot det. Men det finns förstås lite som talar för det också, och därför ska jag nog vara på den säkra sidan och åter igen fråga mina chefer om de inte kan betala ett höj- och sänkbart skrivbord åt mig (så jag kan växla mellan att jobba sittande och stående).
Fast nu ska jag till att börja med försöka smälta det här beskedet att sagan om pi-lo-ni-dal-cystan fortfarande inte är över.

Skolbarn, Forrest Gump, åldrar, Karl XII...

2009-08-27T22:57:00.002+02:00

Isak har börjat skolan. Han gjorde det i förrgår, och har nu tre dagar i rad travat iväg till bussen med sin lilla skolryggsäck på sig (och sedan kommit tillbaka med samma buss och de två första gångerna missat att stiga av på rätt ställe).
Visst, det är bara ”nollan” han har börjat i, men i alla fall. Det har känts som tre högtidliga dagar. Och lite vemodiga.
Av någon anledning har jag ABBA-låten ”Slipping Through My Fingers” på hjärnan. Ja, det är kanske inte så konstigt förresten.
School bag in hand, she leaves home in the early morning / Waving goodbye with an absent-minded smile…/ Slipping through my fingers all the time / I try to capture every minute / the feeling in it…
Med mera. Det är verkligen igenkänning i den texten, det inser man nu. Jag har aldrig haft den som någon favorit bland ABBA-låtarna, men det är väl mycket för att den handlar om ett så pass vuxet ämne – att se sina barn växa upp och bli lite ledsen för att man har missat så pass mycket. Ganska typiskt att jag inte har tagit så mycket notis om den texten förrän på senare år!

Och likadant med filmen ”Forrest Gump”. Den har hört till mina favoritfilmer ända sedan första gången jag såg den, och förut har jag ju tyckt att andra scener ur filmen har varit mera minnesvärda, men nu har man ju börjat tänka mer och mer på scenen där Forrest går ombord på sin skolbuss… och i synnerhet slutscenen där han själv följer med sin egen son till samma buss.
Allt som fattas när jag följer med Isak till bussen är väl en Nicke Nyfiken-bok som det ramlar ut en fjäder ur!

Om jag tänker efter så är jag nog ganska gammal vid det här laget. Jag är 31, och det är i många sammanhang en väldigt gammal ålder. Man kan ju till exempel jämföra med följande:
När medlemmarna i Beatles var 31 var gruppen redan upplöst, de hade klarat av hela sin gemensamma karriär och hunnit med att sätta de outplånliga spår i musikhistorien som märks än idag.
När Franz Schubert var 31 var han död, men även han hade då hunnit med att skapa en massa odödlig musik.
När Karl XII var 31 befann han sig i Bender och skapade kalabalik, och han hade då massor av krig och slag och fälttåg mot Ryssland och Polen och Danmark bakom sig. Inte illa.
När min pappa var 31 var han också trebarnspappa, och jag var sex år precis som Isak är nu (något äldre till och med). Det känns faktiskt inte särskilt länge sedan, ändå var ju pappa i mina ögon väldigt vuxen och mogen år 1984, så det är ju en svindlande tanke att jag själv nu är lika gammal som han var.
När Jesus var 31 var han i full färd med att gå omkring och förkunna Guds rike och göra under. Han behövde minsann inte uppnå en högre ålder än så.

Intressant allt det här… för nu för tiden så tycker väl de flesta att 31 inte är någon ålder att tala om. Massor av folk har inte ens börjat bilda familj då, många har inte kommit igång med karriären heller, de känner sig fortfarande som ungdomar och försöker också bete sig så. Jag själv också ibland. Och fyrtiotalisterna tycker väl (antar jag) att jag som är född på 70-talet väl bara är en duvunge. Det kan väl inte finnas någon vishet eller erfarenhet i mig heller.
Jo, det är nog så att synen på åldern har blivit lite förskjuten uppåt, så att man förväntas göra allting mycket senare.
Ovanstående exempel visar att det inte stämmer.

Vad vill jag då säga med detta flummiga prat? Egentligen ingenting. Mer än att det som sagt känns som ett stort steg att Isak har börjat skolan. Och att jag för egen del borde strunta i att grubbla vidare på vad man ska göra vid en viss ålder och vad man är för ung eller för gammal för.
Jag fortsätter med de intressen och reflektioner som känns naturliga för mig just nu. Är de alltför beroende av åldern så försvinner de av sig själva, och nya tillkommer istället.
Som det där att jag plötsligt har börjat uppskatta ”Slipping Through My Fingers”.

Den skrattande herrn

2009-08-24T22:52:00.001+02:00

Nu ska jag berätta för er om en gubbe.
Men först lite bakgrund. På sistone har Jemima och jag tittat på gammalt material av Galenskaparna & After Shave… ja, även sådant går att hyra på Lovefilm, är det inte fantastiskt?
Vi har sett deras två äldsta revyer ”Skruven är lös” och ”Träsmak”, och ”Cyklar” står närmast på tur. Förutom att Galenskaparna självklart alltid är väldigt roliga så är det lite charmigt att se sådana där inspelningar, från förhållandevis små teatrar och krogar. Man får lite känsla av studentspex, vilket väl inte är så konstigt eftersom i synnerhet de fyra After Shave-medlemmarna började sin humorkarriär på det sättet. De var ju med i Chalmersspexen på sin tid.

Och detta med studentspexkänslan har väckt upp ett gammalt minne hos mig, från ett tillfälle för snart tio år sedan då jag själv var och tittade på Chalmersspexet. (I Stenhammarsalen, där Galenskaparna & After Shave också höll till när de spelade ”Skruven är lös”.)
Spexet det året hette ”Mose” och handlade följaktligen om Mose, och om Farao och de andra där i Egypten. Jag och mitt damsällskap tyckte att det var rätt så roligt, men på bänkraden framför oss satt det en medelålders herre, och uppenbarligen tyckte han att det var ännu roligare. Hysteriskt roligt, rentav. För han skrattade på ett helt sanslöst sätt.
Det märkte särskilt vid ett tillfälle i föreställningen. Ett sångnummer, där Farao och ett par av de andra figurerna (general Thotmes, tror jag en av dem hette) sjöng en text som fått sin melodi från ”Den siste mohikanen” av Karl Gerhard. Det var något i stil med ”att få storma framåt i ett fälttåg, det är drömmen för en militär…” Samtidigt dansade de någon sorts marschaktig, struttig dans på scenen iförda sina egyptiska soldatmunderingar, och svängde på armarna och flinade klämkäckt.
Visst såg det lite lustigt ut för all del, men just det inslaget var ju ändå inte så roligt att det fick mig att mer än dra på munnen en aning. Den där herrn framför däremot… han höll verkligen på att gå åt.
Han skrattade. Och skrattade. Och skrattade ännu mer. Han kunde verkligen inte sluta. Han grät av skratt, jag är säker på att han måste ha skrattat så det kom tårar, och ju längre spexarna på scenen höll på med sin marschdans (och det gjorde de en stund), desto mer skrattade han.
Om det inte vore för att jag ogillar att höra min egen röst på en inspelning, så skulle jag spela in en imitation på en ljudfil och lägga in den här så att ni själva kan höra hur det lät. Det var verkligen något i hästväg, bland det värsta jag hört när det gäller skratt, och det är också därför jag kommer ihåg det här.
Särskilt minnesvärt är det ju att det han skrattade åt inte precis var något höjdarnummer, som sagt. ”Att få storma framåt i ett fälttåg, det är drömmen för en militär”… är det storkomik det?!?

Inte för att jag nu stördes av den där herrns hysteriska garvande. Jag minns att jag snarare lämnade Stenhammarsalen den kvällen med den vänliga tanken att det nog måste ha varit väldigt skönt för min bänkgranne att få ha riktigt, riktigt roligt. Han fick ju verkligen valuta för biljettpengarna, och att få skratta gott är ju vad spex går ut på. Kanske hade han inte så mycket att glädjas åt i vanliga fall, stackarn. Så för min del fick han gärna hålla på.
Men man kan ju undra vad det var som han tyckte var så fantastiskt roligt med det där numret… Kan det ha varit så att den skrattande herrn uppfattade något komiskt i det som jag inte såg? Något litet internt skämt som bara militärer kan fatta?
Eller hade han hemskt dålig humor? Eller var han helt enkelt bara ovanligt lättroad?

Sådant kan man ju fundera på.

Djurgården och Åtvidaberg

2009-08-23T20:45:00.000+02:00

Dags att skriva lite om sport. Närmare bestämt om fotboll.
Fast jag tänkte faktiskt inte kommentera Kalmar FF och deras chanser till SM-guldet just nu. Det är lite mer anmärkningsvärt hur det ser ut i botten av den allsvenska tabellen, samt i toppen av den näst högsta serien superettan.
Som ställningen är just nu ligger nämligen Djurgården på nedflyttningsplats i allsvenskan, tillsammans med Örgryte. Medan det i superettan är Mjällby och Åtvidaberg som toppar och i nuläget kommer att ersätta DIF och ÖIS i högsta serien. I skrivande stund ligger dessa fyra lag ganska fast i sina respektive tabellpositioner.

Att det går så bra för Mjällby och Åtvidaberg är intressant bara det. Intressant och i mitt tycke väldigt roligt. Två lag från väldigt små orter, som inte borde ha en chans att finnas i fotbollens finrum, står nu ändå där och knackar på. Det anser jag är bra. Klubbar från små orter är idrottens själ.
Samtidigt är det alltså två storstadslag från Stockholm och Göteborg som just håller på att ramla ur högsta serien. Klubbar med mycket pengar och stora resurser, men det hjälper inte. Det verkar onekligen gå mer och mer mot att mindre klubbar visar framfötterna och de stora går på pumpen. Att Kalmar och Elfsborg finns med i striden om SM-guldet är ett annat exempel på det.

Men det allra roligaste med den här situationen just nu, det tycker jag är att det är just Djurgården och Åtvidaberg som håller på att byta plats med varandra.
För några år sedan hade dessa två klubbar ett farmaravtal. Då var det Djurgården som var stora och mäktiga och hjälpte Åtvidaberg, som alltså hade rollen som det lilla laget på vischan som bytte tjänster med storstadsklubben.
Sedan tog samarbetet slut. En av orsakerna till det var att Djurgården kom med det fullkomligt vrickade förslaget att Åtvidaberg skulle börja spela sina hemmamatcher i den närmaste större staden Linköping – för eftersom det finns mer publik där skulle det ge mera vinst, tyckte djurgårdarna (eller något i den stilen). Protesterna från Åtvidaberg var självklart vilda, och det hedrar deras klubbledning att de inte böjde sig för sina mäktiga partners och gick med på det kravet.
För visst var det helt befängt! Även om Åtvidaberg är en liten klubb så har de faktiskt anor. Det är ett av Sveriges mest traditionstyngda lag. De har tagit två SM-guld och fostrat stjärnor som Ralf Edström. Deras hemmaarena Kopparvallen är klassisk fotbollsmark. Jag fattar verkligen inte hur Djurgården ens kunde komma på tanken att flytta ett sådant lag till ett helt annat ställe! Det går verkligen inte. Det är ungefär samma sak som att flytta Edsbyns bandylag till Malmö.
Allra fräckast var dock att det i ungefär samma veva diskuterades vitt och brett i Stockholm ifall Djurgården skulle sluta spela på Stadion och skaffa en ny arena. För i den debatten så tyckte nämligen de flesta djurgårdare att ”vi kan absolut inte spela nere på Söder, vi ska ha vår hemmaplan vid Östermalm, det är äkta djurgårdsmark, vi flyttar inte!”
Djurgårdarna tyckte alltså att det var helt okej att anrika Åtvidaberg skulle flytta sin verksamhet fem mil bort – men själva ville de inte ens flytta inom sin egen stad!
Det var så dålig stil att man nästan baxnade.

Nu är det ju inte utan att jag känner mig lite skadeglad, när Djurgårdens och Åtvidabergs farmaravtal är uppsagt sedan länge och Åtvidaberg är på god väg att ta steget upp i allsvenskan utan det. Samtidigt som pengastinna Djurgården blir degraderade! Visst kan man flina länge åt något sådant.
Många sportkrönikörer och tyckare verkar anse att det är katastrof när klubbar från små orter, som nämnda Åtvidaberg och Mjällby, mitt eget Kalmar FF samt Ljungskile, lyckas bra. Enligt dessa experter måste det till storstadsresurser och satsningar med mycket pengar från Djurgården, AIK, Hammarby, IFK Göteborg och Malmö FF för att svensk klubbfotboll ska få högre status igen. Så för dessa är säkert inte tabellerna just nu någon rolig läsning.
Men jag håller inte med. Lite mer inslag av äkta lantliga plantskolor och talangodlingar skadar inte.
Och jag ser gärna ett klassikermöte mellan Åtvidaberg och Kalmar FF på Kopparvallen nästa säsong!

Bra och dåliga bad

2009-08-12T08:07:00.000+02:00

Hemma från Gotland igen sedan några dagar, och jag började jobba i måndags. Sitter annars tyvärr mest och väntar på att hustrun ska få komma tillbaka hem igen efter sin radiojodbehandling (läs mer om detta på hennes blogg). Svärföräldrarna är här och hjälper till med barnvaktande så att jag kan jobba som vanligt, men det är ändå aldrig kul att vara gräsänkling... särskilt inte när det är på obestämd tid.

Bättre att jag pratar ytterligare lite grann om Gotland. Till exempel om bad, och vilka badplatser som egentligen kan anses bra. Sådant är fantastiskt subjektivt, har jag nu lärt mig en gång för alla.
För några år sedan var mitt och Jemimas favoritbadställe på Gotland ett vattenfyllt kalkbrott som ligger på norra delen av ön, vid en liten by som heter Ar. Kalkbrott är fantastiska att svalka sig i, och det gällde inte minst detta. Alldeles turkosblått och rent vatten, alltid behagligt varm badtemperatur, inga alger, stora djup att dyka i, trevliga små strandremsor med fint kalkgrus, och inte särskilt mycket folk. Vi upptäckte Ar sommaren 2003, tack vare ett tips från dem som ägde huset vi bodde i det året (det var i samma trakt), och sedan återkom vi dit ett par år till eftersom vi blivit så förälskade i kalkbrottet.
Sedan insåg vi att det var fler som hade börjat upptäcka det. Det var lite fler besökande där för varje år, ryktet om detta kalkbrott spred sig tydligen bland turisterna, och då tvekade vi ju lite. Häromåret fick vi höra att nästan alla på Gotland kände till stället och att det hade börjat kallas för ”Blå Lagunen”, och då tog vi nästan för givet att det nog inte var lönt att åka dit upp något mer. Turisthorderna måste ha förstört idyllen vid det laget.

Nu i år var det ju självklart en del diskussioner i vårt semestersällskap om var vi skulle bada någonstans, och Jemima och jag ville då gärna pröva lite andra kalkbrott än Blå Lagunen. Vi läste en tidningsartikel med tips på tre andra sådana brott, och i den artikeln stod det att Blå Lagunen var ”överskattad”, ”utanför listan” och ”tenderar att bli skräpigt”... så då blev vi ju desto mer nyfikna på de andra brotten.
Samtidigt ivrade svärmor i vanlig ordning för havsbaden i närheten av vår egen vistelseort Fröjel, och vi hade dessutom en ”badplatsjoker” som vi inte prövat ännu: den svårtillgängliga Ireviken (även detta ett havsbad), som vi blivit tipsade om av en infödd gotlänning redan förra året.
Vad blev då resultatet av vårt badande under Gotlandsvistelsen?

1. Vi prövade ett av de andra kalkbrotten, Skogsholm, strax utanför Visby. Det var absolut inte otrevligt, men ändå avsevärt sämre än Blå Lagunen så som vi mindes den. Stora nackdelar: kalkgruset var så vasst att barnen fick bada iförda foppatofflor, och det var dessutom lite skräpigt – bland annat låg det ett bildäck på botten på ett ställe. Var det inte Blå Lagunen som skulle vara skräpig...?
2. När vi skulle kolla upp havsbaden nära Fröjel stank det av rutten tång på det första stället. På det andra luktade det inte lika mycket, så där var vi ett par gånger, men det var verkligen inget speciellt med denna badplats i mitt tycke.
3. Däremot upptäckte vi ett trevligt ställe på Östergarnslandet, som gick under det egendomliga namnet Sjaustru. Angenämt havsbad med sand och ganska folktomt. Den badplatsen hade då ingen rekommenderat åt oss, men där trivdes vi.
4. Ireviken blev en riktig antiklimax – det var så mycket alger i vattnet att det inte gick att bada, utan vi fick åka därifrån igen. Det är klart att det kanske är bättre där vid andra tillfällen. Men vår slutsats blev ändå denna:

5. När vi upptäckte att Ireviken var ”obadbar”, bestämde vi oss för att köra några mil till och åter uppsöka kalkbrottet Blå Lagunen i Ar. Och tro det eller ej, men där var det fortfarande lika ljuvligt som Jemima och jag mindes det! Det var definitivt värt de extra milen i bil. Trots att stället nu är så etablerat att Vägverket har börjat skylta dit, är det alltjämt samma turkosa vatten, samma behagliga temperatur, samma fina stränder. Och inte så mycket folk att det störde heller, men det var kanske för att vi var där vid femtiden när ganska många är hemma och äter middag...
Hur som helst, alla i familjen älskade Blå Lagunen nu också, och där hade vi en minnesvärd picknick som avslutning på Gotlandsvistelsen. Det råder ingen som helst tvekan om att detta kalkbrott fortfarande är vår favoritbadplats på Gotland.

Verkligen underligt. Här får man tips från diverse olika håll om vilka badplatser som är bra, och i tidningen står det rentav att Blå Lagunen är överskattad och skräpig... jag fattar inte hur den reportern kunde få det till det. (Förmodligen såg han sin chans att äntligen kunna skrämma bort turisterna därifrån.)
Plus att EU varje år publicerar sin fåniga lista över bad som är godkända och inte. (Som om det finns någon i Sverige som bryr sig om det...?)
Men sedan visar sig flera av de ställen som rekommenderas vara riktigt usla, samtidigt som de man själv har gillat förr om åren fortfarande håller måttet. Och när vi upptäcker nya bra badplatser är det för att vi själva råkar hitta dem av en händelse, som i fallet Sjaustru.
Man borde inte alls lyssna till andra badrecensenter utan istället följa sin ”inre badröst” och gå dit den leder en!
Därför ska ni som läser detta inte heller lyssna på mig när jag rekommenderar Blå Lagunen. Tro inte på mig. Ni gillar den säkert inte alls. Åk inte dit!
Utmärkt. Nu får kanske Jemima och jag ha kalkbrottet för oss själva då.

Ett mycket långt inlägg om något man inte bör tala om

2009-08-08T11:50:00.004+02:00

Pride-festivalen ägde nyligen rum uppe i Stockholm. Kanske läge då att jag skriver ett inlägg som jag länge funderat på att skriva – med risk för att bli ännu mer personlig än vanligt. Nämligen om min inställning till homosexualitet.
Ja, där finns ju för den delen även andra risker, som att jag blir lynchad av såväl värdekonservativa kristna som tycker att jag är liberal och pervers, som HBT-personer som tycker att jag är trångsynt och fundamentalistisk. Men lite risker får man ta!

Egentligen handlar den här frågan för mig inte bara om sexuell läggning, utan även om ”heteronormen” i allmänhet. Det är därför det passar så bra att jag tar upp ämnet nu, eftersom heteronormen tydligen var årets tema på Pride.
Jag känner mig lite berörd av det där. Inte för att jag är homosexuell själv, för jag är hetero... kanske bäst förresten att jag inleder med att tydligt klargöra detta. Jag är hetero!
Men frågor om homosexualitet och heteronormer angår ändå mig, för jag hör nämligen till de personer som har misstänkts för att vara homosexuella. Det är faktiskt en hel del människor som har trott det om mig, eller åtminstone funderat på det. Till och med mina syskon. Och för några månader sedan fick jag veta, via min syster på hennes blogg, att vissa av mina klasskompisar på högstadiet var ”helt säkra” på att jag var bög. En av dem reagerade tydligen med förvåning när han nu på senare år fick höra att jag är gift med en tjej och har tre barn.
Ett visst litet fog finns det trots allt för det här. Jag har nämligen vid vissa tillfällen, låt vara i likhet med flera andra straighta, funderat på om jag var bisexuell. Märk väl, inte homo – jag är på tok för förtjust i flickor för det – men bi. Detta var dock huvudsakligen när jag var ungefär 20-21 år, jag kom senare fram till att jag ändå var hetero, och om jag inte hade gjort det hade jag ändå haft inställningen att inte leva ut den andra riktningen. De tankar jag hade åt det hållet då i slutet av 90-talet berodde nog också mycket på akut längtan efter kärlek och ömhetsbetygelser över huvud taget. (Jag hade ju aldrig någon flickvän före Jemima.) Samt på osäkerhet på min egen manlighet, se nedan.
Så egentligen har det aldrig funnits någon riktig anledning, allra minst på högstadiet, att tro att jag var ”på det viset”. Ändå trodde folk det.

Detta är tragiskt. Mycket tragiskt. Jag tar inte illa upp av själva misstanken, men det tragiska är att jag faktiskt kände mig lite utanför på högstadiet. De andra killarna i skolan var liksom inte några kompisar till mig, mer än att jag spelade kort med en del av dem på rasterna, och jag hade inte någon nära kontakt med dem – snarare verkade de se mig som en lite besynnerlig typ. Berodde detta alltså i själva verket på att de trodde att jag var bög? Var det det som var grundorsaken till att jag inte hade så många kompisar? Att jag var lite misstänkliggjord?
Sådant ska verkligen inte behöva ske. Att det ändå skedde berodde väl förmodligen på att jag ofta har framstått som lite fjollig och halvfeminin... mina sämsta ämnen i skolan var idrott och träslöjd, jag har aldrig vare sig kunnat med eller klarat av typisk manlig jargong (för det mesta inte i alla fall), jag är som bekant väldigt oteknisk och opraktisk, och jag uppträdde helt enkelt inte tillräckligt maskulint. Kanske ledde detta alltså till att mina klasskompisar trodde att jag var bög, så att de hade en tendens att undvika mig, och det i sin tur kan ha påverkat min sociala förmåga där på den småländska landsorten.
Det är faktiskt upprörande. Där är jag till stora delar på samma linje som RFSL och alla de ”frisinnade” och det som de har sagt nu på Pride. De ifrågasätter vissa typiska heteronormer, som att killar alltid förväntas använda det runda slagträet i brännboll, och jag förstår mycket väl vad de menar eftersom jag själv alltid fick hålla mig till det platta (och inte slog särskilt långt med det heller) medan de andra killarna pockade iväg bollen fyrtio meter med det runda. Pinsamt var ordet. Om jag bara hade sluppit den oskrivna lagen att det är manligt att kunna slå långt i brännboll, plus en massa andra sådana normer för hur en riktig karl uppträder, då hade jag helt klart fått en mycket mer angenäm uppväxt och dessutom kanske inte alls blivit misstänkt för att vara homo eller bi, vare sig av mig själv eller någon annan.
Så helst inget prat om typiskt manliga och kvinnliga egenskaper för mig, tack. Åtminstone inte på det sättet att man helt verkar utesluta undantag – det måste få finnas utrymme för olikartade personligheter också. Allt ska inte hänga på platta eller runda slagträn.

Detta om heteronormerna. Vad har jag sedan för åsikt om homosexualitet och bisexualitet i allmänhet?
Jo, även där har jag faktiskt viss förståelse för hur bögarna och flatorna tänker och känner. Delvis för att jag, på grund av mina gamla ”bi-funderingar” som jag nämnde, kanske lite lättare kan tänka mig in i deras situation än vad vissa andra straighta personer kan. Jag inser vilken ömhet och närhet som kan finnas i en homosexuell relation, och använder inte beteckningar som ”vidrigt” och ”vämjeligt” om samkönat sex.
Egentligen är det också ganska underligt att så många straighta känner olust inför detta – för både oralsex och analsex förekommer ju även bland heterosexuella par, men ändå tycker samma människor som håller på med det att det plötsligt är äckligt när det är två personer av samma kön som gör det.

Ja, hur som helst. Vidare har jag inte heller någon ”homofobi”, misstänksamhet eller skräck för homo- och bisexuella personer, och jag har inte sådana åsikter som att de alla skulle vara komplett vrickade och att det de gör inte kan tas på allvar. Det finns tvärtom flera homosexuella kändisar som jag beundrar mycket. Jonas Gardell är en av mina favoritförfattare (även om jag inte delar hans teologiska åsikter) och inom musikvärlden gillar jag skarpt Alexander Bard. Jag tycker rentav nästan att det är trevligt med alla syntbögar och schlagerfikusar och hela deras kultur, som ger upphov till så många bra låtar! Det skulle bli rätt tråkigt om jag resonerade ”hoppsan, han är homosexuell, då får jag se upp för hans musik”.
Jag anser mig inte ha några fördomar mot homosexuella.
Jag känner några personer som är homo- eller bisexuella, och jag har inga som helst planer på att säga upp bekantskapen med dem för det.
Jag är självfallet emot alla former av hatbrott mot och trakasserier av homosexuella, och tycker att Åke Green gick kraftigt till överdrift med sitt prat om cancersvulster.
Om jag hade ett företag, utlyste ett ledigt jobb och en bög skickade in ansökan, skulle han ha precis lika stor chans att få jobbet som alla andra. Jag diskriminerar inte.

Men...
Ja, när jag nu har intygat min tolerans på alla de här punkterna, på ett sådant sätt att en del säkert skulle uppmana mig att komma ut som den bisexuelle person jag nog i själva verket är (eller åtminstone att vara med på nästa års Pride), så är det faktiskt så att det dyker upp ett men också.
Jag råkar nämligen vara kristen, och tror på Bibeln, och vill följa det som står i den. Det känns viktigt för mig. Och i Bibeln läser jag, både i Gamla och Nya testamentet, att Gud har förbjudit homosexuella handlingar. Därför anser jag, trots allt ovanstående, att utlevd homosexualitet är fel.
Ska också använda den vanliga (men sanna) klyschan: att vara homosexuell är ingen synd, det kan man inte hjälpa, men att utföra homosexuella handlingar är en synd.

Det låter säkert tråkigt det här, men jag kan faktiskt inte tycka annorlunda. Jag kan inte börja plocka bara de delar jag gillar ur Bibeln, det undergräver hela dess trovärdighet tycker jag. Visst kan vissa delar i skriften tolkas på alternativa sätt och efter sitt sammanhang, man behöver väl inte vara helt bokstavstroende, men i fallet med homosexualitet tycker jag det står ganska tydligt att det inte är något bra. Därför följer jag det, efter mitt samvete.
Fråga mig sedan inte varför Gud har förbjudit homosexuella handlingar, för det vet jag inte. Jag vet bara att det säkert finns någon bra anledning. Enligt min uppfattning förbjuder inte Gud människorna något bara på pin kiv, han har goda skäl och vill vårt bästa. Även till synes meningslösa bibliska förbud, som förbuden mot olika sorters mat, hade från början den funktionen. Att Gud i lagen förbjöd judarna att äta skaldjur var inte för att han ville krångla till det för dem i onödan; det var för att det var ganska riskabelt att äta skaldjur på den tiden, innan man hade lärt sig det bästa sättet att tillaga och förvara dem. Nu när vi vet hur man kokar kräftor är det OK, vilket också Gud i viss mån förklarade för Petrus i Apostlagärningarna när han visade honom duken med orena djur på taket i Joppe.
På samma sätt har kanske förbudet mot homosexuella handlingar någon medicinsk orsak, som vi i dagsläget inte vet något om. Omöjligt är det väl inte? Och på samma sätt som jag äter mina kräftor ordentligt kokta, är jag inte helt främmande för att ändra inställning till homosexuellt leverne om det faktiskt skulle komma fram genom diverse medicinska rön att det är skadligt på ett par olika sätt och detta senare åtgärdades.
Fast helt säker är jag inte på detta förstås... Gud har kanske andra skäl också till sitt förbud, som att hans världsordning bygger på att människan är skapt till man och kvinna och att dessa två är till just för varandra. Det ska man nog inte glömma. Även om jag personligen anser att man inte alls behöver vara så inrutad med att fastställa exakt vad som är manligt och vad som är kvinnligt, närmare bestämt.

I vilket fall tar jag, som läget är nu, Guds ord på allvar och tycker av princip att det inte är rätt att ägna sig åt homosexuella handlingar. Jag anser alltså inte att kyrkan borde bidra till sådant och skulle helst inte ha velat ha några samkönade vigslar i kyrkorna – och om det nu ändå ska förekomma, så kan väl ändå vi som tycker att det är fel få ha kvar vår rätt att tycka så utan att bestraffas eller påtvingas en annan uppfattning. Jag sympatiserade därför med Yngve Kalin och de andra prästerna i prästuppropet häromåret.
Vilket alltså, som sagt, inte hindrar att jag ändå har respekt för homo- och bisexuella människor som människor. Det är också därför jag inte har något emot att umgås med sådana människor eller lyssna på deras musik eller allt det där andra. Ogilla handlingen men älska människan.
När det gäller min attityd till deras uppträdande, och det där med ifall man ska få dem att ändra sig, så bryr jag mig inte om något sådant när det gäller homosexuella som ändå inte är kristna. Där får deras gärningar bli en senare fråga. Kristna homo- och bisexuella har jag ännu inte pratat riktigt mycket med om det här, men dem skulle jag nog försöka påverka en del, i alla fall så långt det är möjligt. För kristna borde väl kanske försöka följa Bibeln tycker jag.
Om något av mina egna barn ”kommer ut” när de blir stora, så blir jag i och för sig lite ledsen eftersom jag inte tycker att de handlar riktigt rätt... och jag skulle kanske aldrig upphöra att tala om för dem hur jag själv känner, om det nu går att säga sådant på ett taktfullt sätt... men stöta bort dem från min åsyn i vrede (som vissa föräldrar säkert har gjort) skulle jag aldrig göra. Sådant gör man inte med sina barn, oavsett vad de hittar på. Jag går på Adams bröllop om han gifter sig med en karl, självklart något motvilligt, men jag går ändå dit.

Detta är min uppfattning om homosexualitet. Självklart finns det mycket mer jag skulle kunna säga och utveckla (t.ex. om vad de stackars homosexuella ska ta sig till när jag inte tillåter dem att vara sig själva, eller var gränsen går mellan kritik och trakasserier), men jag har redan skrivit tre hela sidor...
Avslutningsvis har jag också en liten provocerande fråga om att ”komma ut”. Att folk gör det är ju ganska vanligt nu för tiden. Men har det någonsin inträffat att någon går in i garderoben? Alltså att en person som är homosexuell efter moget övervägande tillkännager att han/hon istället är hetero? (Här räknar jag inte med upplevelser bland kristna i stil med att ”när jag blev frälst blev jag befriad från Sodom och Gomorra”.)
Är toleransen lika stor i det fallet, eller skulle någon som kommer in bemötas med skepsis? Bara en stilla undran.

Järnvägsnostalgi

2009-08-04T23:12:00.000+02:00

Hej igen. Jag är fortfarande kvar på Gotland, och vi har hunnit med att göra en hel del utflykter och andra aktiviteter de här dagarna. I lördags till exempel var vi i Dalhem och åkte museitåg på Gotlands-Hesselby Järnväg: en återuppbyggd liten sträcka (fast med autentiska gamla tågvagnar) som ursprungligen ingick i linjen Roma-Slite. Ja, förr i tiden fanns det ju ett helt järnvägsnät på Gotland, som sedan försvann helt och hållet förutom just denna lilla stump.

Jag är som bekant oerhört förtjust i tåg och järnvägar, och varje gång jag och familjen är i Gävle brukar vi vara på järnvägsmuseet där, så det är klart att jag uppskattade den här lilla turen också. Mycket trevligt tåg med en mysig liten passagerarvagn som vi fick ta plats i.
Samtidigt blir jag alltid lite vemodig varje gång jag blir påmind om hur mycket järnvägar det har funnits i Sverige och hur många av dem som har försvunnit. På museet i Gävle finns det flera stycken kartor där man kan se hur det svenska järnvägsnätet har vuxit; störst var det någon gång på 30-talet, då hela landet var ett gytter av järnvägar, men därefter har det krympt. Även i Dalhem kunde man beskåda Gotlands alla historiska linjer på en sådan karta. Intressant, men det är också så hemskt tråkigt att de inte finns längre!
Allra mest deprimerande tycker jag det är med sådana ställen där det är lätt att se exakt var den upprivna järnvägsrälsen har funnits någonstans. Visby är ett sådant exempel – där finns stationshuset fortfarande kvar med både perrong och typiska järnvägslyktstolpar, och allt som fattas är själva rälsen. Jag har sett många andra orter också med samma fenomen, inklusive sådana där jag själv har åkt på den försvunna järnvägen i min barndom. Småländska Åseda t.ex. minns jag som en livfull järnvägsknut där linjen Nässjö-Kalmar korsade smalspåret Växjö-Västervik, men kommer man dit nu finns det nästan ingenting kvar... det har blivit en riktig ”spökstation”.
Också min gamla uppväxtort Landsbro har haft järnväg och blivit av med den. Där fungerar den gamla banvallen nu som cykel- och promenadstig, och som sådan är den fin och praktisk (jag har cyklat på ”järnvägen” hundratals gånger), men jag hade ändå föredragit om det hade susat fram tåg på den istället.

Än i denna dag inträffar det ju tyvärr att järnvägar alltför förhastat rivs upp, stationer läggs ner, tåg slutar stanna på vissa ställen och gamla järnvägsknutar dräneras. När det satsas på järnvägar är det mest de stora linjerna som byggs ut så att det ska gå fortare mellan de större städerna, och linjerna dras om så att järnvägen inte ens kommer i närheten av stadskärnorna längre (vilket ju annars är en av tågens stora fördelar) utan gör snabba uppehåll på nybyggda stationer i utkanten. Så är det i t.ex. Laholm, Falkenberg, Landskrona, Söderhamn och Södertälje.
På andra orter får man bygga om helt och hållet så att X2000 ska kunna susa igenom utan att sänka hastigheten: så gjorde man i Sävsjö på 90-talet, och invigde ironiskt nog sin nya formgivna stadskärna med någon sorts stolthet, trots att det i själva verket var en tragedi att snabbtåget inte skulle stanna i stan.

Om jag fick bestämma skulle jag, mot allt förnuft och ekonomiskt tänkande, inleda en gigantisk satsning för att återupprätta det svenska järnvägsnätet som det såg ut 1936 – och ännu bättre än så. Järnvägar överallt och nära inpå! Direkt in i städerna där människorna finns, och ut i landsbygden så att folket där inte behöver ta bilen så mycket.
Gärna små smalspåriga varianter också, där rälsbussar kör fram under trädens skugga med betande kor alldeles inpå, och det finns plåtstinsar på hållplatserna som man kan vrida på för att visa när lokföraren ska stanna. Mer i harmoni med naturen, kan man säga. Gotlands-Hesselby Järnväg är en sådan järnväg, smalspåret Växjö-Västervik var det och många av de andra gamla försvunna linjerna var det. Jag tycker inte det är något fel på den sortens järnvägstrafik, den kan väl fungera som lokalt pendlingsalternativ, även om fjärrtågen inte behöver användas där? Min järnvägssatsning utesluter över huvud taget inte X2000, de ska självklart finnas där de också, vid sidan av de långsammare tågen.

På ett sätt borde väl en sådan här uppmuntran av tågresandet ligga i tiden, med tanke på miljön och de globala uppvärmningarna och sådant där. Å andra sidan har vi finanskris också, så det är väl osannolikt att det går att få fram pengar till nya och rekonstruerade järnvägsbyggen. Även om en massa bemannade järnvägsstationer ger arbetstillfällen...
Nej, det är nog tyvärr en omöjlig dröm det där. Åtminstone så länge vi kör så mycket bil som vi gör. Och köra bil kan ju inte ens jag förmå mig att sluta med.
Tur att det finns ställen som museijärnvägen i Dalhem, så att man i alla fall får en liten vemodig men ändå skön nostalgisk aning om hur det skulle kunna ha varit.

Veganer och abort

2009-07-28T21:53:00.002+02:00

Den här månaden har det inte blivit mycket skrivet här på bloggen, men det har det inte på någon annans blogg heller så jag är kanske ursäktad... Orsaken till skrivtorkan är uppenbar, det är sommar och semester och då får man inget nedknackat.
(Fast jag har faktiskt skrivit ett inlägg som jag lade in men nästan genast tog bort igen, samt ytterligare ett som jag inte alls lagt in eftersom det mer såg ut som en dåligt påläst uppsats i musikvetenskap än ett blogginlägg. Det får vara någon måtta på vad jag publicerar från mina anfall av ordbehandlardiarré.)

I alla fall, just nu är jag på Gotland sedan ett par dagar med mina nära och kära. Och i förra veckan var vi på OAS i Borås. Tyvärr blev det bara en dag, på grund av sjukdom i familjen, men dagen i fråga var trevlig.
På ett OAS-möte kan man uppleva en hel del och få rätt mycket reflektioner som går att blogga om... t.ex. 1. att det inte är någon bra idé att blanda välling till barnen i muggar i trängseln på kvällsmötet (flaskor är att föredra, även om Isak och Lydia egentligen är för stora för nappflaska), 2. att kristna har en tendens att generalisera och slänga ut barnet med badvattnet när det gäller ockultism och New Age, även om de förvisso har rätt i en hel del också, 3. att de personer och organisationer som förekommer på mötet skulle göra rätt många mörkrädda (Ja till Livet, Ulf Ekman, Alf Svensson, Frimodig Kyrka, Bertil Gärtner, allmän kärlek till staten Israel).
Jag började också tänka till lite när jag stod inför Ja till Livets bokbord och läste i deras tidningar och annat informationsmaterial.

I det stora hela sympatiserar jag med Ja till Livet; det jag inte gillar med dem är att de indirekt uppmanar folk att rösta på kd (det rimmar illa med att de kallar sig partipolitiskt obundna) och att de är lite dåliga på att betona papparollen och pappornas ansvar – de pratar mest om mammorna. Men de har ändå ett visst stöd från min sida; jag håller med om deras argument mot abort och att ungdomar faktiskt inte behöver ha så förfärligt mycket sex jämt. Dessutom är Ja till Livet rätt bra på att visa hur inkonsekventa abortförespråkare ibland kan vara.
Själv har jag redan tidigare ställt mig denna fråga, som jag nu kom att börja fundera på igen: vad tycker egentligen veganer om abort? I största allmänhet alltså?

Jag startade häromåret en tråd på Passagen och frågade detta, av ren nyfikenhet, för jag undrar faktiskt hur veganer får ihop det etiskt sett när de är så angelägna om allt liv men ändå inte verkar ifrågasätta aborter. Tyvärr fick jag bara ett par stycken svar, och inget av dem var särskilt bra: dels fick jag en trotsig motfråga om vad jag själv tyckte (förmodligen av någon som gärna ville kalla mig för dömande), dels blev jag förmanad av en som ansåg att man ju verkligen inte kan dra alla veganer över en kam (vilket jag inte var ute efter att göra heller, jag tänkte bara pejla vad det finns för attityder inom denna grupp).
Så det gjorde mig inte mycket klokare, och jag undrar fortfarande om det finns någon djurrättsaktivist, vegan, frukterian eller annan fridsförespråkande individ (typ Thomas Di Leva) som faktiskt ser även mänskliga foster som liv som man ska värna om. Eller om de mer eller mindre allihopa tycker att abort är ett självklart undantag.
Nu är jag ju ganska okunnig och känner själv faktiskt ingen vegan alls, men jag har fått intrycket att de flesta som har "veganaktiga" åsikter ligger ganska mycket till vänster på en etisk-politisk skala. Vilket borde innebära att de är väldigt mycket för abort, som en mänsklig (kvinnlig) rättighet och frihet. Hur går det ihop när de samtidigt är så rädda om alla levande varelser och inte vill döda?
Jag kan tänka mig att rätt många av dem, i synnerhet de mer politiskt-solidariskt inriktade, har den där inställningen att man förvisso ska respektera allt liv, men att ett liv inte börjar vara ett liv förrän vid ett visst tillfälle som mamman mer eller mindre själv bestämmer. Antar att de därför också skulle kunna godta abort på t.ex. en gris, under den första halvan av dräktigheten, trots att de annars inte vill döda djur. (Fast... om jag ska vara lite raljant... hur ska de kunna veta exakt när suggan börjar uppleva att hennes griskultingar har liv i magen?)
Hur de personerna tänker kan jag alltså i viss mån föreställa mig.

De individer vars uppfattning jag är allra mest nyfiken på är därför egentligen de mer andligt lagda. De som kanske är hinduiskt inspirerade och tror på själavandring och karma och följaktligen en person i varje organism (rimligtvis ända från befruktningen, eller...?). Sikher som sopar marken framför sig för att inte råka trampa på något småkryp, strikta frukterianer som bara vill äta fallfrukt (eftersom de inte tycker att något liv ska få dödas, ens på en växt). Nyandliga personer, häxor och naturmystiker som gillar det heliga kvinnliga samtidigt som de är veganer...
Omfattar dessa personers kärlek till livet även ett 8 veckor gammalt foster?
Ifall den inte gör det, hur drar de då gränsen? Kan verkligen en gren på ett äppelträd, eller ett encelligt djur som en amöba, eller ett tämligen ofullgånget grodyngel, ha större värde än en liten blivande människa? Hur förklarar man skillnaden?
Och om den här sortens djurrättskämpar faktiskt är mot abort, borde de inte då ha rätt intressanta diskussioner emellanåt med de mer ”traditionellt” vänsterorienterade aktivisterna som ser abort som något självklart? Kan abortförespråkarna i det fallet verkligen beskylla sina motståndare för att vara dömande och konservativa och mörkermän och manschauvinister? Det handlar ju om folk som verkligen vill visa kärlek till allt levande – just det som väl ändå är veganernas yttersta ideal!

Som sagt, jag vet ingenting om hur folk i de här kretsarna tänker. Skulle gärna vilja veta någon gång. Men att försöka starta diskussionstrådar om det är ju ett dödfött företag, eftersom man bara blir utsatt för motattacker. Vågar inte ens föreställa mig reaktionerna om jag kom med dessa funderingar på t.ex. Familjeliv.
Någon som vet mer än jag?

På återseende från Gotland.

För mycket uppmuntran

2009-07-16T22:54:00.002+02:00

Nästa månad ska Isak börja i förskoleklass. Eller nollan, som man också kan säga. Eller lekis, som det hette på min tid men som ingen numera säger längre. Han ska i alla fall börja där, för han är snart sex år.
Egentligen skulle han kanske kunna få börja ettan istället, och alltså börja skolan ”på riktigt”. Jag har några gånger fått frågan om han inte ska och borde göra det. Isak kan ju redan både läsa, skriva och stava, han är duktig på att räkna också och han kan en hel massa om allt möjligt som han har läst om i böcker.

Men nej. Mitt svar är att det absolut inte är aktuellt att han skulle få hoppa över ett år. Främst för att kunskapsmässig mognad ingalunda behöver betyda att man är mogen på andra plan. Isak kanske är smart för sin ålder, men på flera andra områden ligger han på samma nivå som sina jämnåriga, om inte sämre. Det gäller väl mest det motoriska, men även lite det sociala. Och det tycker jag är skäl nog att inte flytta upp honom alltför tidigt.
Till detta kommer dessutom att han faktiskt är född i september, och det innebär att han skulle bli mer än ett och ett halvt år yngre än de äldsta i sin klass, ta studenten redan när han är sjutton, och så där. En sådan ständig åldersskillnad tror jag stundtals skulle kännas rätt besvärlig för honom. Bättre att han får vara en riktig 03:a.
Jag är för egen del uppriktigt tacksam mot mina föräldrar för att de lät mig förbli 78:a och inte 77:a. Uppflyttning var lite grann på tal för mig, det vet jag. Men det passade mig absolut bäst att hänga med min årskull. Därför ska Isak också få göra det.

Nu är det säkert en och annan som blir ilsken åt det jag tänker säga härnäst, men jag tycker att man överlag faktiskt borde akta sig lite för att framhäva sina barn alltför mycket. Inte bara genom att putta upp dem en årskurs för att man anser att de är extra begåvade. Det finns så många andra exempel.
”Fotbollspappor” är kanske det tydligaste. Sådana pappor som tar pojklagstränaren i nackskinnet och ryter att ”det är ju självklart att min grabb ska spela forward, han är bäst, han är världens största fotbollstalang, sätt upp honom i anfallet, han ska för XXX inte spela i nån XXX backposition!!!!”
Men det finns även andra sorters föräldrar som inte kan se sina barn som något annat än fullständigt perfekta och oöverträffbara, och anser att de står i en klass för sig. ”Åååh vad vackert du spelar, du är ett musikaliskt geni!” ”Skicka in den där berättelsen till ett förlag, de kommer att ge ut den, jag lovar!” ”Lilla Viola är så vacker så nu ska vi anmäla henne till att bli H&M-modell!” ”Här är en teckningstävling till, Kalle, rita nånting nu du som är så duktig, du vinner säkert!”
Ibland är det önsketänkande, som när vissa föräldrar vill att deras barn ska bli de stjärnor som de inte själva blev inom ett visst område... men det kan också vara en helt uppriktig övertygelse om att ens barn helt självklart är särbegåvat. Ens egna ungar är ju alltid perfekta.

Missförstå mig rätt nu. Självfallet ska man få berömma sina barn när de är duktiga, och självfallet ska man få tycka att de är det. Man kan väl för den delen även sporra dem och komma med förslag att de ska göra något mer av sin begåvning, som att vara med i tävlingar och så där. Jag berömmer ofta både Isak för hans läsande och skrivande och allmänbildning, och Lydia för att hon ritar så väldigt bra (vilket hon gör). Bland mycket annat. Klart man ska uppmuntra barnen att tro på sin förmåga.
Bara man inte tar i för mycket. För faran är nämligen, tror jag, att alltför mycket beröm kan stiga barnen åt huvudet fullständigt.
Även om ens barn är väldigt duktigt på något, bättre än alla andra i sin ålder, så får man inte bli alldeles till sig och helt tappa all besinning och allt förnuft. Ett försprång är inte nödvändigtvis lika med en supertalang. Det händer faktiskt ganska ofta att de andra i barnets åldersgrupp kommer ikapp efter några år eller så, vilket område det än gäller. Precis som Isak (förhoppningsvis) kommer att vara lika bra på det motoriska som sina jämnåriga om ett tag, kommer många av dem säkert också att skriva lika bra och kunna lika mycket som han.
Om både man själv och ens barn tror att barnet är på någon särskilt hög nivå, över alla andra, då säger det sig självt att det bara blir någon sorts förnämt elittänkande. Vi vill väl inte drilla våra barn som man gör med unga gymnastiktjejer i Kina?

Jag kan ge ett exempel på ett barn som fick för mycket beröm.
Nämligen jag själv. När jag var liten fick jag jämt höra att jag var så otroligt duktig, både på att skriva och berätta och rita och sjunga och komma ihåg saker och en massa annat. Jag blev i och för sig aldrig uppflyttad en klass, men de översvallande komplimangerna saknades ändå inte. Många släktingar och andra tyckte att jag var någon sorts underbarn, och det märkte jag förstås och njöt ordentligt av. Klart jag själv då också blev övertygad om att jag var så oerhört talangfull.
Så därför blev det också en desto större identitetskris när jag sedan gradvis började märka att andra i min ålder visade upp samma specialiteter som jag trodde att jag var ensam om. När de sprang ifatt mig, och sprang om mig, och sprang ifrån mig, genom hela uppväxten och upp i vuxen ålder. Jag försökte klamra mig fast vid de saker jag visste att jag var (eller åtminstone hade varit) bra på, men självförtroendet urholkades hela tiden ju mindre speciell jag kände mig, och det har tyvärr fortfarande inte återhämtat sig riktigt.
Nog för att jag alltid har varit ganska egocentrerad av mig. Men där är i alla fall ett fall som visar att för mycket uppmuntran kan orsaka för mycket självbelåtenhet, som sedan vid eventuella motgångar kan slå tillbaka mot en så att man får sämre självkänsla än man skulle ha fått annars.
Eftersom Isak, Lydia och Adam har mina anlag kanske jag alltså borde akta mig för att behandla dem som jag själv blev behandlad.

Odla alltså gärna barnens talanger, men på ett sansat och realistiskt sätt, snälla… det är för deras eget bästa.
Man kan uppmuntra och utveckla dem även utan att haussa upp dem.
Säg gärna emot mig om ni tycker att jag är en taskig pappa vars stackars barn kommer att få kasst självförtroende bara för att jag tror på någon sorts jantelag.

Larvigt, bortskämt i-landsproblem

2009-07-03T23:27:00.003+02:00

Om ni vet med er att ni inte gillar när bortskämda, rika personer klagar och gnäller en hel massa över något litet larvigt i-landsproblem – då ska ni inte läsa detta. För nu tänker jag gnälla ordentligt, utan någon egentlig anledning, jag vet.

Låt mig börja med att berätta att jag och familjen var nere hos Jemimas föräldrar i förra veckan. De bor ju i Glimåkra i norra Skåne. Inte alltför långt bort från Danmark, så på lördagen hade vi planerat att tillsammans med svärföräldrarna göra en dagstur från Glimåkra till Köpenhamn, och sedan åka hem till Bohuslän direkt därifrån under lördagkvällen. Idén var min, för jag tar alla chanser att få se lite nya ställen, och just Köpenhamn har jag egentligen aldrig varit i på riktigt (bara passerat).
Men nu blev den där utflykten tyvärr inte av. Jag tänker inte skylla detta på någon annan i sällskapet, för även här var beslutet mitt. Eftersom de andra vuxna verkade anse att det mest var för min skull som vi skulle till Köpenhamn (vilket det inte var, jag hade lika mycket barnen i åtanke!) lät de mig avgöra, och då drog jag mig ur av flera skäl. Jag insåg att det hade blivit alldeles för stressigt att hinna göra Köpenhamn på bara några timmar i högsommarvärmen, och att barnen bara hade blivit trötta och ledsna, och att vi vuxna ändå inte hade kunnat komma överens om vad vi skulle använda dagen i Danmark till. Förnuftet fick tala, helt enkelt. Jag tror fortfarande att det nog var ett klokt beslut av mig.

Vilket inte hindrar att jag ändå blev rätt besviken, på ett sätt. Det är nämligen ganska typiskt för mig och Jemima att det går så där när vi planerar något. Resor och utflykter som inte blir av, spännande idéer och förslag som bara rinner ut i sanden.
Det känns alltid lika frustrerande, för jag känner mig ofta så svältfödd på att se nya ställen. Om någon inte vet om det så älskar jag att åka runt och se mig omkring. Jag är en sådan som drömmer mig bort i kartboken och vill åka till alla platser jag får syn på där. Min restörst går inte att släcka, ingen plats verkar tråkig, jag vill ut, jag vill åka överallt! Inte bara till Påskön eller Mont-Saint-Michel... ibland blir jag så desperat att jag nästan dreglar över Montenegros eller Liechtensteins kartbild, eller över ett vackert foto från någon fjord i Norge. Även en liten tur till en närbelägen, ganska tråkig stad som Vänersborg skulle säkert kunna göra mig överförtjust, bara för att jag inte varit där tidigare. Sådan är jag – och det var likadant med den kittlande tanken på Köpenhamn nu i förra veckan. Därav frustrationen när jag tvingades inse fakta och ställa in.

Så som situationen är nu brukar vi i och för sig komma iväg en del – jag har ju själv förut kommenterat hur mycket vi är ute och flänger och far i vår bil – men det är faktiskt ganska sällan något nytt. Det blir resorna till Gotland när det är medeltidsvecka, det blir några dagar på OAS i juli, det blir den årliga turen till släktingarna på mammas sida i Gävle, det blir en liten weekendkryssning till Finland varje år, och så visiterna hos släkten på lite närmare håll (mest Glimåkra).
Och det är ju förstås här jag säkert framstår som bortskämd. Jag borde ju vara tacksam för att de resorna blir av åtminstone. De går sannerligen inte av för hackor. Många, många människor i Sverige kommer inte iväg på sådana små nöjesturer ens en gång. För att inte tala om mina förfäder förr i världen... de satt på sin lilla täppa i Småland och på Finlands sydkust och tyckte det var världens största äventyr om de bara kom så långt som till Kalmar respektive Åbo.
Inte ens om jag var för evigt fast här i Bohuslän skulle jag ha rätt att klaga. Jag bor faktiskt i en väldigt vacker landsända, där många skulle vara tacksamma över att få slå sig ner för gott. Om jag inte hade bott i Bohuslän hade jag säkert längtat mig galen efter att få åka hit. Så jag ska väl inte vara otacksam över att jag får bo här?
Nej visst. Jag uppskattar verkligen de platser jag faktiskt får se, men jag kan ändå inte låta bli att hela tiden längta någon annanstans. Om än bara tillfälligt, så vill jag kunna resa lite mer.

Men res då! kanske någon nu invänder. Det är väl bara att packa väskorna och åka?
Nja... nej, det går nog inte. Häri ligger problemet. Det går helt enkelt inte att få det att funka med några andra reseprojekt än våra vanliga.
Först är det problemet med tiden. Jag har fem veckors semester varje år, plus ett antal komplediga dagar som jag brukar jobba till mig, men trots att det är så mycket räcker tiden inte till i alla fall. Gotland, OAS, Gävle, Helsingfors och de små släktvisiterna tar sammanlagt alltid så väldigt många dagar... det blir verkligen många små bäckar och så är plötsligt mina lediga dagar nästan slut. De som återstår brukar slukas i samband med jul och påsk och andra högtider, när jag måste ta lite här och lite där, och det kommer förslag från omgivningen om att ”du kan väl ta ut den dagen också, så hinner vi...”, ”du måste nog ta en extra dag för den bästa färjan går nämligen vid den tiden…” och annat i den stilen.
Svisch, så är tiden slut. Ja, ni vet väl ni också hur det är med tid.
Och om någon undrar ifall vi inte helt enkelt kan skippa någon av de traditionella resorna, så är svaret att det går inte. Medeltidsveckan ruckar man inte på. OAS är välbehövlig andlig spis. Mormor i Gävle blir så glad om vi kommer och hälsar på henne. Att kryssa ger frid i själen och så kan jag köpa mera Omar-kola där i Helsingfors.

Vidare: även om vi mot förmodan har tid, så har vi inte alltid pengar. Eller jo, visst har vi rätt så gott om pengar, men vi har ett vardagsliv också och råkar bo i ett hus. I det huset har vi en massa saker vi vill få gjorda, som när vi byggde nytt kök för ett år sedan. Plus att vi kanske borde ha en ny bil, och nya datorer när de gamla pajar, och alla möjliga sådana investeringar. Det kostar en förskräcklig massa pengar. Även om vi hittills inte har blivit ställda på bar backe genom alla våra driftskostnader, så känns det ganska olustigt varje gång pengarna rasslar iväg i stora sjok till hantverkare och affärsidkare. Man är ju sparsam också, och vill ha en buffert (för tänk om jag skulle bli av med jobbet?!?) och är liksom inte på humör för att använda de sista slantarna till en resa.
Slutligen finns också de fall då resor och utflykter blir inställda bara av rent praktiska skäl. Som nu i förra veckan. Det var helt enkelt för att det inte skulle funka praktiskt som vi inte kunde åka till Köpenhamn. Och invändningar av det slaget dyker upp titt som tätt. Bilsemestrar i Europa är omöjliga så länge barnen är barn, charterflyg kan vi nog inte ta om vi inte har någon annan familj med oss också, och det är jämt så mycket som måste klaffa. Följden blir att det helt enkelt aldrig klaffar.
Alltså får vi en gång för alla nöja oss med det vi har. Jag får fortsätta att hålla mig till kartboken. Det känns extra bittert när jag ser att även Isak är fascinerad av den, och jag konstaterar att han precis som jag kommer att få vara begränsad till en kartbild som han drömmer sig bort i. Någon verklighet blir det inte. Jag skulle vilja se glädjen och förväntan i hans och syskonens ögon när de får flyga flygplan, men så långt kommer vi inte.
Såg i Vi Föräldrar häromsistens att den genomsnittliga sextonåringen har besökt 20 länder. Den uppgiften fick mig nästan att krevera av bestörtning och avundsjuka.

Jag tycker som sagt mycket om att resa till Gotland, Finland och Gästrikland, och det är klart att vi ska förbättra vårt hus emellanåt (jag har ju faktiskt alltid velat bo i eget hus), men ibland kan det faktiskt ändå hända att jag blir på lite vresigt humör när båtbiljetterna ska bokas eller när jag kommer att tänka på att vi borde måla om eller lägga nytt tak. Bara för att jag vet att det går ut över all spännande omväxling som jag också skulle vilja ha.
Men det är ju klart att man inte både kan äta kakan och ha den kvar. Ursäkta så mycket att jag är så bortskämd.

Vem kom först - Lilla Sportspegeln eller ABBA?

2009-06-24T23:05:00.005+02:00

Nu ska jag uttala mig om ett fall av misstänkt musikalisk plagiering.
Känner ni till en grupp som hette ABBA? Jaså, det gör ni, okej. Då kanske ni också vet att de har gjort en låt som heter ”Take A Chance On Me”? En riktigt bra låt i mitt tycke. Faktiskt en av de bästa som ABBA spelat in. (Den släpptes på singel tre dagar innan jag föddes, så den borde ha varit bland det första jag hörde när jag kom ut...)
Men låt oss gå vidare. Känner ni till programmet ”Lilla Sportspegeln”? Ni gör det? Bra. Då är ni kanske också bekanta med det programmets signaturmelodi? En låt som på 80-talet var på engelska, ”You Can Always Be Number One”, men senare gjordes om till en svensk version, ”Du kan alltid bli nummer ett” som sjöngs av Robyn.
Grejen är att den där Lilla Sportspegeln-låten påminner ganska mycket om ”Take A Chance On Me”. Eller om det är tvärtom. I alla fall är det nästan exakt samma melodislinga i raden ”you can always be number one” som i ”if you change your mind, I’m the first in line”.

Likheten är så pass förvillande att vissa svenskar faktiskt på allvar pratar om ”den där ABBA-låten som är i Lilla Sportspegeln...”. Och de som inte gör det har ändå lagt märke till likheten, och kan ofta inte låta bli att kommentera den. Särskilt inte inför mig som är ABBA-fan. Jag har flera gånger fått höra retsamma uttalanden, bland annat från min hustru, i stil med att ”jo men den där melodin har ju ABBA snott, hehe”. (Eftersom jag totalt saknar självironi när det gäller min ABBA-passion är jag ett lämpligt offer för sådana provokationer...)
Vid sådana tillfällen försöker jag självklart förklara att det ju lika gärna kan vara Lilla Sportspegeln som har snott från ABBA. Men ingetdera påståendet har gått att bevisa.
Så nu tänkte jag reda ut det här en gång för alla. Det skulle vara skönt att få fram svart på vitt att ABBA inte har plagierat, särskilt med tanke på att Björn och Benny brukade vara mycket noga med att inte sno från någon annan låt och till och med kunde skrota en inspelning helt och hållet om de kom på att melodin redan fanns. Här gäller det liksom deras heder.

Jag har alltså undersökt saken med hjälp av Google och Wikipedia med mera, och fått fram för det första att Lilla Sportspegeln-låten ”You Can Always Be Number One” också kallas för ”Sport Goofy Anthem”. Det är alltså en sorts temamelodi för Disney-karaktären Sport Goofy, en sportig version av Långben, som förekom i vissa serier och kortfilmer på 80-talet om någon minns. Ganska passande att ha den låten som vinjett i ett sportprogram då. Den har använts i Lilla Sportspegeln sedan programmet startade 1983.
Men när skrevs den egentligen?
Det är inte så lätt som man kan tro att hitta någon uppgift om detta på Internet – bland annat är det svårt att upptäcka när Sport Goofy (och därmed hans temamelodi) först lanserades. Dock har jag konstaterat att låten är skriven av en Dale Gonyea, och det engelska originalet är insjunget av sångerskan Lora Mumford. Låten släpptes första gången på en Disney-skiva som hette ”Mickey Mouse Splashdance”. Man får väl anta att den var nyskriven då.
Och, gott folk – ”Mickey Mouse Splashdance” utkom 1983. (Samma år som Lilla Sportspegeln började sändas.)
Vad gäller Sport Goofy så verkar det som att han dök upp första gången 1979, som allra tidigast.
Därmed är frågan avgjord, för ABBA:s ”Take A Chance On Me” släpptes första gången på albumet ”The Album” i december 1977. Jag har fortfarande inga riktigt säkra bevis för att ”You Can Always Be Number One” är av senare datum, men med tanke på att ”Mickey Mouse Splashdance” är från 1983 och Sport Goofy inte verkar ha existerat före 1979, är det nog väääääldigt osannolikt att den kunde höras tidigare än 1977.

Alltså, således, följaktligen: ABBA har inte plagierat! Det är Lilla Sportspegeln-låten som är härm och stöld och imitation, inte ”Take A Chance On Me”. Dale Gonyea måste ha hört ”Take A Chance On Me” (vilket inte är så konstigt, för den var ju en hit även i USA) och lånat lite av melodin, medvetet eller omedvetet, när han skrev ”You Can Always Be Number One”. Eller så är likheten bara en slump. I vilket fall var ABBA först.
Punkt slut. Så nu vet ni det. Jag har alltid rätt.
Hehe.

Lite av varje om familj och arbete och porr och sånt

2009-06-15T20:45:00.004+02:00

På mitt jobb får jag vid rätt många tillfällen översätta texter som på ett eller annat sätt känns lite otrevliga. Eller som åtminstone inte stämmer särskilt bra överens med mina ideal.
Det kan vara reklamtexter för cigarretter som man får cancer av, spelsajter där folk gör av med alla sina pengar, eller säkerhetsdatablad för kemiska produkter där det står rakt ut att ämnena i fråga har testats i ögonen på kaniner. En gång dök det faktiskt också upp ett översättningsuppdrag för någon sorts snuskig sajt där besökarna kunde lägga in webbkamerabilder på sig själva i diverse porriga utvikningsposer.
Något mindre moraliskt klandervärda, men ändå ganska motbjudande, är alla de ”villkor och bestämmelser” och andra avtalstexter från olika företag, där de omsorgsfullt formulerar varenda liten paragraf så att det verkligen inte ska gå att få några pengar från dem eller ställa dem till ansvar för någonting över huvud taget. Sina upphovsrätter, patent och varumärken skyddar de med sitt liv, alltid lika beräknande. I vissa fall märks det tydligt hur snikna vissa stora firmor faktiskt kan vara och hur hänsynslöst de utnyttjar sina kunder.

En annan sorts texter just från stora företag är deras månadsbrev och personaltidningar och uppförandekoder och annat sådant internt material. Även dessa kan vara ganska avslöjande, på ett sätt som inte är särskilt positivt... och nu börjar jag sent omsider närma mig ämnet för dagens inlägg.
Jag tänker nämligen särskilt på ett företag som jag har översatt uppförandekoden till (och även lite andra regler för hur deras personal ska bete sig). Vid en första anblick verkar de där reglerna rimliga och fullt acceptabla – men börjar man läsa lite mera mellan raderna så framträder en annan bild. Bland annat så finns det i företaget ett bonusprogram, som i realiteten innebär att direktörerna kan roffa åt sig riktigt feta bonusar... just sådant som de flesta inte brukar gilla här i Sverige. Principerna för uppsägningar är också lite intressanta vid en närmare titt. Och de anställda ska i händelse av intressekonflikter mellan den egna familjen och företaget alltid vara lojala mot företaget i första hand. Befogat i vissa fall förstås (som insideraffärer), men som utomstående läsare kan jag ändå uppfatta det egentliga budskapet: dubbla lojaliteter tolereras över huvud taget inte, utan en god anställd ska alltid sätta företaget allra först.
Ja, man har ju hört ibland att det fungerar så utomlands, och att man där rentav kan få sparken om familjen kommer i vägen för arbetsinsatsen. Särskilt om man är kvinna. Men det blir intressant när man faktiskt kan läsa det mellan raderna i en sådan där uppförandekod, och tänker på att den koden gäller för de svenskar som jobbar för företagets filial i Sverige. Trots våra arbetsmarknadslagar finns nog fortfarande mycket av den där principen om ”ständig lojalitet mot företaget” kvar hos oss också, dessvärre.

Själv anser jag att familjen alltid är viktigast. Det borde vara fullständigt självklart att var och en, kvinna som man, tänker på sin familjs bästa allra först, och att alla andra har förståelse för det som den naturligaste sak i världen. Många människor idag har sin identitet och personlighet i sitt jobb, och visst kan man ha det, men om man har en familj tycker jag att den identiteten är ännu mera värd. Det måste den ju vara. Tycker man att det är jobbet och inte familjen som är det dyrbaraste man har så är någonting väldigt fel.
Rent praktiskt sett så tänker jag mig en idealvärld där det inte finns en kotte på någon arbetsplats som blir sur eller förebrående när någon anställd vill vara borta i samband med en förlossning, ta en längre tids föräldraledighet, gå ner i arbetstid, vabba eller tacka nej till någonting med hänsyn till barnen. Inget av detta ska kunna få några påföljder eller anstränga några arbetsplatsrelationer över huvud taget – för i min idealvärld anses detta som självklart och folk blir snarare förvånade om någon inte tänker på familjen.

Nu finns det alltså fortfarande mängder av arbetsplatser som har mycket långt kvar till den här idealvärlden, och mängder av människor (i synnerhet män) som inte lever nämnvärt efter den. Det har nog emellertid inte bara med den personliga inställningen att göra. Man ska inte alltför lättvindigt döma någon som verkar strunta i familjen, även om det är lätt att säga att ”det är väl upp till dig, du kan väl bestämma själv att du vill ta föräldraledigt”. Ofta kan förstås folk det – men det handlar inte bara om det, utan det är allt hela klimatet som påverkar också. Många skulle kanske innerst inne vilja ägna mer tid åt familjen, eller villigare låta någon annan göra det, men vågar inte eftersom det för dem är ett för djärvt steg, i just deras arbetssituation.
Jag är ju själv inte heller ofelbar i det här avseendet, för jag ska göra auktorisationsprov på Isaks födelsedag, det skrev jag om häromsistens här. Också det är för att det inte funkar att göra på något annat sätt.

Det är på grund av dessa svårigheter jag alltså skulle vilja att hela samhället och hela näringslivet ändrade inställning. En sorts paradigmskifte och övergång till tanken att familjen är viktigast. En värld där verkligen alla är överens om just det, som en naturens grundlag.
Jag tror det bara skulle vara sunt om mänskligheten i stort slutade tänka så mycket på vinster och resultat och samhällsnytta, och började ha familjen som kärnvärde istället. Då blir ju många av problemen med dålig jämställdhet och kvinnoförtryck och stress och ansträngda relationer också lösta ganska automatiskt, föreställer jag mig.
En kompis till mig har klagat över att det blir mycket mer att göra på jobbet och en massa merjobb och krångel och olägenheter varje gång som någon vabbar. I det uttalandet gick det att märka en viss irritation över småbarnsföräldrarna, och det är klart att det kan man väl förstå på ett sätt. Men om familjeidealet var mycket mer rotat i hela befolkningen än vad det är nu, då skulle man kanske bara rycka på axlarna åt allt vabbande...?

Fråga mig nu bara inte hur man gör för att nå ett sådant här drömsamhälle. Röstar på kd kanske... de tjatar ju mycket om hur viktig familjen är. Å andra sidan är de rätt fixerade vid vinstgivande företagsamhet också… urk.
En sak är i alla fall säker, och det är att så länge det finns sådana uppförandekoder som den jag nämnde, med klausuler om att de anställda vid intressekonflikter ska sätta företaget i första hand – då är vi tyvärr ganska långt borta från visionen. Det är därför den sortens texter på ett sätt till och med är värre att översätta än porriga webbkamerasajter.
(P.S. Om någon undrar så har jag ännu inte vägrat översätta något av moraliska skäl, jag brukar i regel bita ihop och göra mitt jobb, med motiveringen att vi har yttrandefrihet och tryckfrihet. Men om det någon gång dyker upp renodlad hårdporr, rasism eller satanism, då tänker jag totalvägra och det vet min arbetsgivare om också.)

Lite om Alf och Ella (politisk kommentar, typ)

2009-06-10T23:16:00.002+02:00

I söndags var det EU-val, och självklart röstade jag. Ja, för mig är det självklart. Jag har hittills inte röstskolkat från ett enda val, förutom kårvalen när jag studerade, och de är så ofattbart meningslösa att de nästan inte räknas riktigt. (Bara det faktum att ett av de största partierna i min kår i Göteborg kallade sig Pilsner På Kåren säger väl en del...)
Nåväl. Valet till Europaparlamentet hade jag egentligen inte tänkt kommentera, men nu ska jag nog göra det i alla fall, för idag läste jag diverse reaktioner på utgången av personvalet och det där att Alf Svensson tar kristdemokraternas mandat istället för Ella Bohlin.

Frågan intresserar mig eftersom jag själv röstar på kd. Det har jag gjort i varje val sedan 2002, till och med i kyrkovalet –05 där jag annars hade tänkt lägga min röst på Frimodig Kyrka. (Anledningen till att jag inte gjorde det var att de inte hade några valsedlar utlagda i min församling, och då blev jag osäker på om det över huvud taget gick att rösta på dem därifrån och om rösten kanske inte skulle räknas om jag skrev Frimodig Kyrka på en blank valsedel, så då blev det mina vanliga kristdemokrater istället.)
Att jag röstar på kd innebär inte alls att jag håller med dem om allting – tvärtom, många av mina åsikter är snarare röda och gröna. Jag röstar heller aldrig på kd per automatik utan överväger alltid andra partier också. Men det har bara blivit så att de har fått min röst eftersom de tycker som jag i en del av mina hjärtefrågor, kan man säga.
Nu den här gången kryssade jag för KD:s toppnamn Ella Bohlin, vilket alltså var förgäves. Lite tråkigt kanske. Men jag är ändå inte riktigt beredd att instämma i det utfall som gjorts mot det här personvalsresultatet av miljöpartisten Per Gahrton (som jag för övrigt också har röstat på en gång, i EU-valet 1999 då jag fortfarande var anhängare till hans parti).

Per Gahrton verkar tycka att Ella Bohlin blev någon sorts ”offer” för gamla manliga stofiler inom kd, som inte kan finna sig i att det dyker upp någon yngre kvinnlig förmåga och som mer eller mindre hade planerat det här på förhand. Han sparar inte på krutet när han kritiserar Alf och kristdemokraternas gubbvälde.
Min reaktion är dock att han överreagerar lite. Trots allt var det ju väljarna själva som lyfte fram Alf istället för Ella, och det kan väl knappast ha varit resultatet av någon smart uträkning för att utmanövrera henne (även om Alf hade en rätt stor kampanj). Skulle Sveriges kristdemokrater alltså medvetet ha gått ihop och samfällt röstat på den gamle veteranen bara för att få bort den kvinnliga kandidaten...? Gahrton dumförklarar nästan väljarna lite grann här, tycker jag, och kommer med ganska obefogade konspirationsteorier.
Den enkla och uppenbara sanningen är istället att ”Affe” fortfarande är väldigt populär bland de gräsrötter som röstar kristdemokratiskt, och att de kryssar för honom allt vad de orkar är inte något som förvånar mig för fem öre. Jag misstänker dessutom att många kd-anhängare blev besvikna när värdekonservative Lennart Sacrédeus petades från partiets lista, och att de därför röstade på Alf Svensson istället som ett säkert kort.
Faktum är att jag själv funderade på att kryssa för Alf, av den anledningen att jag känner till honom och vet vad han står för och inte var riktigt lika säker på det när det gällde Ella. Förmodligen tänkte många andra på samma sätt, och det hade ingenting med kön att göra. Nu föll ändå min röst på den yngre generationen, bl.a. eftersom Ella verkar gå in för miljön betydligt mer än vad Alf gör (och det oroar mig lite), och så för att det faktiskt hade varit trevligt med en ung kvinnlig kristdemokratisk förmåga i Strasbourg.

Som sagt så hjälpte inte min insats, men jag ser ändå ingen anledning att gnälla alltför mycket. Särskilt inte om man tillhör ett helt annat parti och börjar kommentera mest för att man ser sin chans att svartmåla de politiska motståndarna (för inte kan väl egentligen Per Gahrton tycka särskilt synd om en kristdemokrat, även om hon är en ”utsatt kvinna”?).
Låt kd sköta sina egna inre angelägenheter.

Några bra filmbröllop

2009-06-03T21:03:00.001+02:00

Jag tror faktiskt jag ska kåsera lite (lätt ostrukturerat) om bröllop i alla fall. Man blir ju oundvikligen lite inspirerad när man precis har varit på ett sådant.
Bröllop i verkliga livet kan vara nog så intressanta – jag har vid det här laget varit på cirka tolv stycken, och de har alla varit högst minnesvärda på sitt sätt. Roliga intermezzon, klavertramp och felsägningar, pinsamma bröllopsgäster, lustiga sånger, uppseendeväckande kläder, tårdrypande vackra tal, smaskig mat, placeringslistor som i själva verket är aktiva försök till matchmaking, och så inte minst festprogrammen där man får tillfälle att noggrant kontrollera vad brudparet har skrivit om en själv i gästpresentationen och se hur bra de känner en egentligen. (Värsta kommentaren om mig i ett sådant program var ”Gymnasiestuderande naturare” – förutom att den var tråkigt kortfattad var det en gruvlig förolämpning, eftersom jag inte var naturare utan humanist!)

Men även på film är bröllop intresseväckande, och det är framför allt det jag tänkte skriva lite om.
Till att börja med verkar det nästan vara obligatoriskt att bröllopsscener på film visar antingen hur bruden leds fram genom mittgången av sin far, eller hur bruden kastar sin bukett, eller både och. Just de två sakerna förekommer nästan alltid (fast undantag finns förstås), oavsett tidsepok eller plats eller kultur där filmen utspelar sig. Det spelar ingen roll om så bröllopet äger rum i en fantasyvärld eller på en annan planet, brudens far eller en kastad bukett måste finnas med i alla fall. Förmodligen är det väl för att den amerikanska publiken annars inte skulle fatta att det rörde sig om ett bröllop.
Trots denna lätta inskränkthet så finns det ändå en hel del exempel på filmer som jag tycker innehåller väldigt bra och odödliga bröllopsscener. Eftersom jag gillar att rangordna saker ska jag tillkännage fem favoriter i det avseendet.
Här följer alltså fem klassiska filmbröllop, kan man säga.

Svart katt, vit katt. Hela den sista tredjedelen av denna, även i övrigt hysteriskt härliga, Kosturica-film utgörs av en enda lång kaotisk bröllopssekvens, där det i sanning är mycket som händer vid Donaus strand. En flyende brud i en stubbe, en plötsligt uppdykande ny brudgum med mustascher, två döda gubbar i is på vinden, två jamande katter som vittnen, en ödesdiger fälla på utedasset, gömda pengar i ett dragspel och vilt dansande bröllopsgäster... alltsammans till ackompanjemang av urballad zigenarmusik med härligt Balkan-brass. Man kan inte bli annat än glad av denna saliga bröllopsröra, som efter alla förvecklingar slutar så lyckligt som bara går.

Fyra bröllop och en begravning. Självklart måste denna engelska komedipärla omnämnas, den är ju bröllopsfilmen i sin prydno och den höjer sig ett snäpp över andra filmer på samma tema. Åtminstone två av de fyra bröllopen är riktiga klassiker: dels bröllop nummer 2, där Rowan Atkinson spelar nervös präst med förfärliga felsägningar som ”your awful wedded husband” och ”the Father, the Son and the Holy Goat”, och så förstås nummer 4 där Hugh Grant själv gör bort sig och får en smäll på käften när han säger ”I do” på liiite fel ställe. Måste ses.

Trolltyg i tomteskogen. Ni vet, den där gamla tecknade TV-filmen som på grund av bortslarvad copyright bara finns tillgänglig som "olaglig" nedladdning. Bryt gärna mot lagen här, för filmen i fråga bjuder på tidernas bästa tecknade filmbröllop! Först ett roligt party med inslag av både skräckinjagande operasång och kosackdans... och sedan själva den dramatiska höjdpunkten, då brudens slöja lyfts åt sidan och det inte är bruden utan den lille trollungen Fjant som kikar fram till allas förskräckelse. Disney har trots många försök aldrig lyckats överträffa dessa scener, enligt min mening.

Sound of Music. Bröllopsscenen i den här gamla klassikern är bara någon minut lång, men den minuten är en av de bästa i filmen (trots att dialog saknas). Övermåttan pampigt och ståtligt, filmat i en stor katedral, och dessutom ser det samtidigt lite roligt ut när alla nunnorna står bakom gallret och nyfiket kikar fram och sjunger sin "how do you solve a problem like Maria" som någon sorts bröllopsmarsch... Tilläggas ska också att scenen sedan övergår, på ett mycket effektfullt och dramatiskt sätt, till en helt annan stämning: man får nämligen se hur bröllopsklockorna i kyrktornet tonar över till en annan klocka, som ringer över ett torg där nazister marscherar… och därmed börjar filmens mer spännande parti. Tala om snygg kontrast.

Braveheart. Också ett mycket kort inslag i en mycket lång film, men det är en scen som är förunderligt och trolskt vacker, när hjälten William Wallace gifter sig i största hemlighet med sin Murron. Det är bara de båda och prästen som är närvarande, det hela äger rum långt ute i skogen i den dunkla månskensnatten, och istället för att brudparet sätter ringar på varandra flätas deras händer ihop med ett band på ett mycket vackert sätt medan James Horners ljuvliga keltiska musik får ljuda. Ovanligt och väldigt känslosamt tycker jag… det är lite midsommarnattsdröm över alltihop.

Ja, de här fem var det alltså. Men det finns ju som bekant oändligt många filmer som innehåller bröllop. Jag har säkert glömt bort en hel del, och det finns nog ännu fler som jag inte ens känner till. Ni som läser kan ju fylla på min lista om ni vill.
(Upplysningsvis så är det med flit som jag har skippat ”Min bäste väns bröllop”, ”Runaway Bride”, ”Mitt stora feta grekiska bröllop”, ”Muriels bröllop” och ”The Wedding Singer”. Alla dessa anser jag är ganska överskattade.)

Utebliven helgdag

2009-06-02T00:20:00.001+02:00

Annandag pingst. Är det idag. Fast när jag lägger in det här inlägget om en stund är det inte annandag pingst längre, men i alla fall.
Rätteligen borde jag ha fått vara ledig idag, men tyvärr tog de ju bort just den här röda dagen för några år sedan, som bekant. Jag hör till dem som tycker att det var synd.

Inte för att jag har något emot nationaldagen, den får gärna vara helgdag. Om jag hade fått bestämma så hade vi dock infört den utan att ta bort någon annan helgdag istället. Så förfärligt stor och allvarlig skillnad kan det väl inte göra för Sveriges BNP? Det finns många länder som har fler helgdagar än vad Sverige har. Och att det blir en massa lediga dagar i maj och juni borde väl i praktiken inte ha blivit något bekymmer när det ändå rätt ofta är ett par av dessa som sammanfaller.
En av konsekvenserna av den lösning vi fick är att Kristi Himmelsfärdsdag i det här landet nu firas mer än pingst, eftersom den förstnämnda fortfarande är en långhelg (tack vare den där klämdagen på fredagen) medan den sistnämnda har slutat vara det. Lite paradoxalt eftersom pingsten faktiskt är en viktigare högtid så vitt jag vet.
Ytterligare en knasig detalj är att man ju egentligen inte kan ta bort en rörlig helgdag och ersätta den med en fast. För då kan det vissa år i värsta fall bli så att flera stycken fasta helgdagar råkar infalla på ett veckoslut och därmed försvinner. Så kommer det att bli nästa år, då 1 maj är en lördag och 6 juni en söndag. Inte så lyckat, väl?

Alltså hade jag föredragit att behålla annandag pingst, men ändå göra nationaldagen röd. Jag äter gärna kakan och har den kvar.
Men om man nu ändå envisas med att nationaldagen måste kompenseras på något sätt, då hade jag ändå protesterat mot att ta bort annandag pingst. Vilken dag hade jag då tagit bort istället för den, om jag nu haft oinskränkt makt?
Ja, inte första maj i alla fall. Jag vet att det finns en del folk, i synnerhet kristna, som verkar ha något emot den dagen och upprörs över att den behölls på annandag pingsts bekostnad och tycker att det självklart borde ha varit den förhatliga första maj som man tog bort. Förmodligen är det någon sorts socialistskräck som spelar in. Jag håller inte heller själv med om allt som skanderas i demonstrationstågen, men jag anser ändå att arbetarrörelsen gott kan få ha kvar sin dag – man har faktiskt haft ett visst inflytande i Sverige genom åren och det inflytandet har långt ifrån varit enbart av ondo. Det är mest fånigt att svartmåla första maj, och för övrigt är det synd att skära ner på firandet av valborgshelgen i sin helhet.

Den dag jag helst hade tagit bort är därför en dag från en helt annan del av året. Nämligen trettondedag jul.
Visst är detta också en betydelsefull kyrklig helgdag, men i det fallet gör det egentligen inte så mycket om man måste jobba den dagen - för varenda gudstjänst på trettondedag jul hålls ju ändå på seneftermiddagen eller kvällen, med en massa ljus och annat vackert. Så det funkar bättre att slopa den än annandag pingst.
Folk är dessutom lediga så pass mycket omkring jul och nyår i vilket fall, och tar ut semester hit och dit, så det är inte utan att trettondedagen nästan känns överflödig ibland.
Enda nackdelen som jag ser det är väl att trettondedagen den 6 januari för närvarande utgör en effektiv spärr för att hindra skolorna från att dra igång vårterminen alltför tidigt. Tar man bort den helgdagen är säkert skolledarna framme direkt och bestämmer att eleverna ska komma tillbaka redan den andra eller tredje, när de nätt och jämnt hunnit kvickna till efter bakfyllan från nyår.:)
Kanske bäst att låta den dagen också vara då. Åter igen tycker jag ju att det bästa hade varit att inte skippa någon helgdag alls! Men det var tydligen för mycket för vissa politiska och kommersiella element som i mitt tycke framstår som lite småsnikna av sig.

(För övrigt var bröllopet på Gotland mycket trevligt, men hustrun har redan berättat en hel del om det i sin blogg, så det behöver inte jag göra här.)

Auktorisationsprov kontra sexårsdag

2009-05-25T00:10:00.000+02:00

Officiellt så har jag inte tid att skriva blogginlägg just nu, för det är bråda dagar och redan på tisdag ska vi åka österut för att vara med på min svägerskas bröllop på Gotland. Men något måste jag ju få inlagt här innan dess, så att jag inte förlorar de få besökare jag har här inne (typ den närmaste släkten och några till).
Jag väljer den här gången att berätta om ett litet dilemma jag fått på sistone.

I höst är det nämligen så att jag ska göra ett översättningsprov för att eventuellt få bli, som det heter med ett mycket vackert uttryck, Auktoriserad Translator. Det är ett väldigt svårt prov som ordnas en gång om året av Kammarkollegiet. Om jag klarar det får jag förutom själva titeln ett auktorisationsdiplom och en snygg stämpel som intygar att jag är en riktigt bra översättare, och min arbetsgivare kan imponera på sina kunder genom att skriva på sin webbplats att de har en auktoriserad translator till förfogande. Trevligt för alla parter.
Anmälningsavgiften till auktorisationsprovet är ganska hög, men mina chefer betalar både den och min resekostnad till Göteborg där provet äger rum. De vill nog väldigt gärna att jag får den där titeln… men samtidigt är de medvetna om att provet som sagt är väldigt svårt, och har därför sagt att de inte kommer att bli besvikna om jag inte klarar av det.
Ska också tillägga att jag i förra veckan satt på jobbet och på chefernas initiativ gjorde gamla exempelprov att öva mig med inför det stora testet.
Detta om detta. Nu finns det emellertid en liten hake, och det är denna:
Provet äger rum den 10 september. Det råkar vara min äldste son Isaks födelsedag, han fyller sex år då. Fruktansvärt typiskt att den enda dag på hela året då jag inte sitter och jobbar hemifrån är just en sådan dag då det hade passat som allra bäst att jag var hemma!
Eftersom provtiden är utspridd på en stor del av dagen, kommer jag nog att vara ganska länge i Göteborg och göra det där provet. Vilket innebär att det kan bli rätt svårt att vara med och fira sonen ordentligt, för jag kommer kanske hem sent.

Är då detta för mig en förfärligt svår valsituation?
Nej, egentligen inte. Jag kan knappast backa ur och låta bli att göra provet – inte när jag redan är anmäld och avgiften betald och cheferna säkert förväntansfulla. Om jag hoppar av får auktorisationstiteln vänta ett helt år till, och det skulle allt bli försmädligt. Så jag är inställd på att åka in till Göteborg och göra mitt prov, och försöka göra det bästa av situationen.
Men problemfritt blir det inte, det vet jag redan nu. Redan ganska tidigt på morgonen måste jag ju hasta iväg, efter skyndsam uppvaktning av Isak på sängen, och sedan är risken stor att jag blir mer stressad under provet när jag vet att familjen väntar på mig därhemma och kanske snart blir otåliga och vill börja äta tårta någon gång. Hoppas verkligen att det inte påverkar min prestationsförmåga.
Allting kan ju dessutom vara i onödan, eftersom det är långt ifrån säkert att jag klarar provet.
Framför allt är dock problemet mitt dåliga samvete, och ängslan för att jag sviker Isak på hans födelsedag och låter jobbet gå före familjen. Åtminstone att han ska uppfatta det så.

Jag har ju i vanliga fall inte mycket till övers för pappor som struntar i sina barn; pappor som går upp i sitt hyperviktiga arbete så mycket att de ibland inte ens tar sig de där första tio pappadagarna i samband med förlossningen, och som sedan knappt ser sin avkomma under hela uppväxttiden bara för att de nödvändigtvis måste jobba så mycket. Jag gillar inte sådant beteende alls. Men när jag tillbringar Isaks födelsedag i en provlokal på anmodan av mitt jobb, då gör jag mig kanske skyldig till samma sak själv? Även om en sådan här sak inte inträffar särskilt ofta, så är ju tillfället i fråga desto viktigare. Isaks sexårsdag. Den kommer aldrig igen.
Det är en sak om jag inte hade haft något val, om jag verkligen inte hade kunnat vara med och fira min grabb, av någon anledning. Men nu kan jag ju rent teoretiskt det. Jag kan hoppa av. Är det vad en bra och ansvarsfull pappa skulle göra, även när det gäller något så betydelsefullt som ett prov för att bli auktoriserad translator? Är den moraliskt rätta lösningen att hoppa av även då?
I så fall väljer jag ju nu att inte göra det, och drar därmed en dom över mig. Sårar Isak ordentligt. Får på mitt samvete att jag inte sätter mina barn tillräckligt högt ändå, när allt kommer omkring, trots mina stora ord.
Och så blir jag precis som alla de upptagna fäderna på film, som tvingas möta sina ledsna barns förebrående blickar och måste gräla med sina fruar för att de är gifta med både en kvinna och sitt arbete. Kommer bara på ett exempel just nu och det är Jim Carreys rollfigur i "Liar Liar", men jag vet att det finns en uppsjö av sådana filmer och böcker. Och där jobbar ändå papporna i fråga ofta med saker som är rätt viktiga, och har människoliv på sitt ansvar och allt möjligt. De får på tafsen av familjemedlemmarna trots det. Vad ska då inte jag få, när min frånvaro ”bara” gäller att försöka skaffa mig en prydlig titel som ger mig och min arbetsplats mer anseende?
(Fast om jag får auktorisationstiteln skulle jag kanske kunna begära en betydligt högre lön…)

Ja, sammanfattningsvis så känns alltså detta fortfarande som ett dilemma, även om mitt beslut redan är fattat och jag är helt säker på att jag tänker göra provet.
Om ni som läser har någon åsikt om detta och om alla aspekterna jag har nämnt, så börja gärna kommentera! Jag skulle behöva lite synpunkter i denna olustiga situation.
Ha det gott.

Mobbning och sånt

2009-05-17T17:41:00.000+02:00

En pojke i vår bekantskapskrets har det lite jobbigt på sin förskola. Efter vad Jemima och jag fick höra för någon vecka sedan, så har han fått en stämpel på sig att vara jobbig och besvärlig – barnen på hans avdelning tycker det, och barnen på de andra avdelningarna har också fått den bilden. Något som fröknarna på förskolan tydligen har bidragit till, genom sitt sätt att behandla honom.
Nu senast var det två av de andra barnen som uppenbart hade hållit på att frysa ut och viska och tissla och tassla om honom, på det där lite sluga och elaka sättet, men fröknarna hade inte ens märkt det. Tvärtom menade de fortfarande att det var just den här pojken som var jobbig och att ”de andra barnen är rädda för honom” och gjorde alltså det hela ännu värre.

Det här får mig att tänka till en hel del vidare på fenomenet mobbning, och hur skevt det kan bli när man uttalar sig om sådant.
Utfrysning, utestängning och elakt skvaller är i mitt tycke lika allvarlig mobbning som mer konkreta former av trakasserier. Men det har alltid varit så, och är uppenbarligen fortfarande så, att det är den mer märkbara mobbningen som räknas. Fröknarna på den här förskolan ser av allt att döma inget annat än just den här pojkens beteende, och de missar totalt det andra som kan ligga bakom – bara för att det inte märks utåt på samma sätt.
Och tyvärr är de alltså långt ifrån ensamma. När det gäller mobbning och kränkande behandling är mörkertalet ofantligt stort, det är jag säker på. Det finns gott om intriger som bubblar under ytan, och konfliktbilder som är felaktiga och onyanserade.

Innan man har lärt sig att på allvar ta itu även med den här formen av mobbning, blir allt tal om anti-mobbning helt innehållslöst. Personligen tycker jag mest det är patetiskt när någon skola eller annan inrättning skryter om att ”här har vi minsann ingen mobbning, vi har haft ett bra förebyggande arbete mot mobbning och här är alla snälla mot varandra”.
För det är nog ganska sällan som det är så idylliskt. Tvärtom tror jag att när det inte finns någon synlig, fysisk mobbning på en skola, då finns det desto mer otrevligt som kan komma fram när man skrapar på ytan. (Tänk t.ex. på alla prydliga internatskolor som är så föredömliga och förstklassiga utåt, men som invändigt är kokande grytor av hemlig pennalism.)
Det allra besvärligaste är att i sådana fall, när man verkligen har tagit krafttag mot mobbning och tror att man inte har någon, då är barnen och ungdomarna inte ens medvetna om när de själva sysslar med psykisk mobbning. De kan mycket väl sitta där på temadagen om mobbning och diskutera moget och förståndigt och vara helt överens om att självklart ska vi behandla varandra schysst, men så fort de kommer ut ur klassrummet börjar de trakassera någon annan utan att ens tänka på att det är det de gör.

Likadant är det med de vuxna, som ju verkligen borde veta bättre, men som ändå kan bete sig på de mest odrägliga och avskyvärda sätt på sina arbetsplatser hela tiden (samtidigt som de absolut tycker att man ska följa uppförandekoden). Själv har jag länge varit relativt förskonad från att bevittna stora läskiga, såpoperaliknande konflikter mellan vuxna, men de senaste åren har jag oftare i olika sammanhang sett vuxna människor som ägnat sig åt att intrigera, ljuga, såra, fördöma, frysa ut, baktala, döma ut, generalisera, skända, undanhålla, kväsa, trakassera, spionera, bedra, utnyttja, lura och beröva.
Och jag är säkerligen inte bättre själv. Garanterat inte. Jag skulle inte vara bättre ens om jag inte kom på något tillfälle då jag gjort likadant (och det kommer jag visst på…). Av den anledningen vill jag inte heller anklaga eller prisge någon som jag vet har gjort ovanstående. Bara konstatera att mindre snällt beteende alltid finns, ibland utanpå fasaden, ibland innanför, men det finns alltid där.

Därför tror jag att problemen med mobbning är nästan omöjliga att rå på. Vilket förstås inte innebär att man ska ge upp kampen, men man måste se till att fortsätta vara lika vaksam hela tiden och kunna se saker och ting ur flera perspektiv när konflikter uppstår. Inte naivt tro att nu är väl allt okej bara för att det inte är någon som ropar glåpord eller toalettdöper någon annan längre.
Trots allt så är människan en elak varelse, som råkar ha något som kallas arvsynd på halsen, och det får man ju ändå akta sig för att glömma.
Ett sista exempel: i extremfallet så leder de ständiga elakheterna mellan människor till krig, och så länge det fortfarande förekommer krig i världen kan man då verkligen inte inbilla sig att det går att ha en helt mobbningsfri skola eller förskola. Man kan gärna ha det som vision, men det är en omöjlig vision.

Ursäkta om detta inlägg blev rätt så pessimistiskt, men så blir det tyvärr när man väljer ett ämne som mobbning och andra tråkigheter.

Jag vill inte ha nån GPS!

2009-05-10T23:22:00.001+02:00

Puh! har jag tänkt i några dagar nu.
Och då syftar jag inte på björnen med mycket liten hjärna, utan på lättnaden över att min fru har återvänt från sjukhuset efter lyckligt genomförd sköldkörteloperation.
Jag var faktiskt förfärligt nervös i tisdags medan den pågick, och även efteråt... för risken för komplikationer och blodproppar och sådant obehagligt. Blev nog inte ordentligt lugn förrän i fredags, då Jemima redan hade varit hemma bortemot ett dygn och det började bli uppenbart att läget var helt under kontroll.
Sedan saknade jag henne faktiskt också väldigt mycket under de dagar hon var borta. Kanske fånigt av mig, för de flesta gifta par är väl ifrån varandra lite då och då (och ibland rentav i outhärdligt långa perioder) och klarar ändå av det, men Jemima och jag har varit så väldigt sammanhållna under snart åtta års äktenskap att de nätter vi tillbringat på skilda håll fortfarande går att räkna på ena handens fingrar. Så ovanan gjorde att jag blev direkt deppig av att ha henne inlagd på sjukhus.
Skönt att det är över.

Nu tänkte jag övergå till dagens riktiga bloggämne. I tisdags, eller rättare sagt natten till i tisdags, åkte ju Jemima in till Sahlgrenska i Göteborg med en sjuktaxi som kom och hämtade henne klockan halv fem. Dessförinnan ringde dock taxichauffören två gånger och bad oss bekräfta att han var på rätt väg – detta trots att han hade GPS.
Inte för att det gjorde så mycket med de uppringningarna, vi var ju redan vakna. Men de gjorde mig om möjligt ännu mer skeptisk till en pryl som jag redan var väldigt skeptisk till. Alltså GPS-mottagaren.
Meningen med att ha ett navigationssystem i bilen är väl att man behändigt ska kunna hitta vart som helst, utan att behöva ringa och fråga efter vägen. När en taxichaufför blir så där osäker trots sin GPS, då bevisar det ju att apparaten inte fyller sin funktion. Den är egentligen helt onödig.
Jag har fått det bestämda intrycket att det inte krävs speciellt mycket för att en GPS ska bli oanvändbar. Är det inte så att det räcker med ett oväntat vägarbete, ett aningen felaktigt avstånd eller en avstängd gata någonstans, för att man som förare genast ska bli helt förvirrad trots sitt ”smarta” hjälpmedel?

En och annan kanske hade väntat sig att en sådan som jag borde vara överförtjust i fenomenet GPS och olika sorters navigationssystem. Jag som är så förtjust i kartor och geografi och att hitta rätt väg, borde inte jag trivas förträffligt med en så rolig sak som handlar om just detta?
Nej, tvärtom – jag är förtjust i kartor och geografi och att hitta rätt väg, och därför vill jag klara mig själv med mina kartor utan någon GPS. Hela nöjet och äventyret med resan och reseplaneringen försvinner ju när man blint förlitar sig på någon dum manick som till på köpet uppenbarligen inte funkar.
Jag vill använda kartan, folks egna vägbeskrivningar, mitt eget lokalsinne och min egen logik samtidigt. Var och en för sig funkar de inte, men tillsammans blir de en stimulerande kombination. Nog för att jag kan komma att köra fel med den också, men då har jag åtminstone kvar förmågan att hitta rätt igen utan att tappa orienteringen totalt.
GPS-apparater behöver inte alls ingå i denna kombination, de är överflödiga. GPS-apparater är till för folk som inte är ett skvatt intresserade av sin geografiska omgivning utan bara vill ta sig från A till B och få sträckan däremellan serverad åt sig på ett silverfat. De är till för folk som har en naiv tilltro till teknikens under... ungefär som (om jag ska jämföra med mitt yrke) de människor som tror att maskinöversättningar funkar. De är till för folk som tycker att ”om inte verkligheten och GPS:en stämmer överens så gäller GPS:en” och de är till för folk som varken har tid eller lust att tänka själva.

Oj då, nu blev jag kanske nästan lite för uppretad på GPS-användarna. Ursäkta. Det är klart ni får köra med GPS om ni tycker det är trevligt.
Men var beredda på att ni säkert inte kommer fram som ni ska i vilket fall som helst, och blir stående uppretade och vilsekomna någonstans ute på vischan eller på någon trång enkelriktad gata där man plötsligt inte alls får svänga höger längre!
Jag tycker faktiskt ni ska lära er läsa en karta istället. Det är värt de extra minuterna.

Om någon förut har funderat på att ge mig en GPS i julklapp, så var det tur att ni inte gjorde det. Om ni funderar på vad ni ska ge mig i julklapp härnäst, så vet ni nu att ni inte ska köpa någon GPS, för det vill jag inte ha. Ge mig en bra detaljerad kartbok istället.
Tack för ordet.

Taxi för femton - en episod från 1998

2009-05-03T08:56:00.002+02:00

Istället för att skriva ett helt nytt inlägg om något brännande aktuellt ämne (typ svininfluensa och sådant) ska jag idag roa läsarna med en historia från förr i tiden. Den handlar om ett tillfälle då jag verkligen höll på att göra bort mig riktigt ordentligt, och det har i mångt och mycket att göra med en taxiresa.
Detta tillkännagivande kan mycket väl uppfattas som att jag skämmer ut mig i onödan, men tanken är att uppmuntra mina medmänniskor att träda fram och på samma sätt blottlägga sina pinsamheter, då jag är övertygad om att sådan ärlighet kan bidra till att skapa sympati mellan människor och därmed en bättre värld.
Bla bla bla. Nu börjar jag.

Den här historien utspelar sig i augusti 1998 i Uppsala. Jag befann mig där på de s.k. kyrkodagarna, som högkyrkliga aKF brukar anordna varje år (ungefär deras motsvarighet till Nyhemsveckan eller sommar-OAS, om än inte lika stort). På nittiotalet ingick jag som bekant i ett stort gäng av ungdomar som var konfirmerade på Hjelmserydsstiftelsen och brukade träffas där och på läger på andra ställen, och kyrkodagarna i Uppsala var ett av de tillfällen på året då vi samlades.
Berättelsen börjar en tidig fredagskväll, då jag och min bror Kristoffer precis hade anlänt till Uppsala. Vi satt på McDonalds i stadens centrum och åt en enkel måltid i sällskap med två tjejkompisar från Hjelmserydsgänget, Karin och Helena, och direkt efter detta var det tänkt att vi skulle förflytta oss bort till S:t Ansgars kyrka och studenthem i en annan del av staden. Där hade vi vårt nattlogi, på ett särskilt logement för ungdomarna på kyrkodagarna, och där var det också en ungdomssamling och förbönsgudstjänst klockan sju den här kvällen som vi skulle gå på.
Vi märkte snart att vi var på väg att komma försent till den där samlingen, och bestämde oss därför för att ta en snabb taxi till S:t Ansgar. Det här var på den tiden då alla människor faktiskt inte var utrustade med mobiltelefon, och jag var fortfarande nästan den ende i Hjelmserydsgänget som hade en sådan. Därför blev det jag som ringde på denna telefon till Taxi Uppsala och beställde en bil, som sedan fraktade oss alla fyra till S:t Ansgar. Kostnaden blev sextio kronor, som Helena betalade, och lite enkel matematik säger att vi andra tre alltså blev skyldiga henne femton kronor var. Jag hade inga kontanter just då men lovade att hon skulle få när jag tagit ut vid tillfälle.

Nåväl, vi kom fram till S:t Ansgar och var med på samlingen och förbönsgudstjänsten, och när de var slut var vi pigga kristna ungdomar förstås uppe ganska länge på natten och umgicks frejdigt på vårt logement i samma byggnad. Vi somnade nog inte förrän vid fyratiden, och följaktligen var vi väldigt trötta när vi vaknade morgonen därpå. Kanske i någon mån en förklaring till vad jag ställde till med under denna morgon.
Dagen inleddes med en kort morgonmässa i S:t Ansgars kyrka klockan halv nio, som vi ungdomar sömndruckna vacklade in och var med på. Efter detta tänkte de allra flesta i gänget (ungefär femton personer) fixa frukosten genom att gå till närmaste affär och handla lite frukostmat. Kristoffer och jag var de enda som inte gjorde det, för vi hade nämligen skaffat måltidskuponger till den frukostbuffé som aKF själva stod för, nere på Göteborgs nation i centrum. Vi kom överens med de andra om att efter våra respektive frukostar träffas på Katedralskolan, där det enligt programmet för kyrkodagarna var en sådan där kristen föreläsning klockan halv elva eller när det nu var.
Och så skulle då Kristoffer och jag promenera iväg in till Göteborgs nation. Men precis innan vi skulle gå kom Helena fram till mig och sade väldigt snabbt något i stil med ”Taxi, femton, om en stund!”
Självklart var detta en påminnelse om att jag var skyldig henne femton kronor för gårdagens taxiresa och att hon ville ha de pengarna när jag tagit ut. Men nu var jag ju så sömnig och förvirrad att jag tänkte fullständigt uppåt väggarna fel, och istället resonerade så här:
”Jaha, så de tänker ta taxi bort till Katedralskolan allihopa efter frukosten och vill att jag ska ringa efter den taxin på mobilen åt dem... ja, de är ju femton stycken och det kan nog bli lite bråttom om de inte tar taxi och det är bara jag som har en mobil... jo, så är det nog.”
Märkligt nog gjorde jag inget annat än att bara nicka okej åt Helena, och så gick Kristoffer och jag. Men medan vi promenerade bort mot vår väntande frukost på Göteborgs nation började jag ändå fundera lite på saken och blev något osäker på vad Helena hade menat. När vi kommit fram till Göteborgs nation och plockat åt oss frukosten, frågade jag därför för säkerhets skull Kristoffer om han trodde att jag förväntades beställa någon taxi åt Helena & co. Han svarade bara lite undvikande ”Ja, kanske det...” Antagligen förstod han inte alls vad jag dillade om, men jag tog detta som att han hade uppfattat saken på samma sätt som jag.
Så jag gick lite avsides, tog fram min mobiltelefon och ringde upp Taxi Uppsala för andra gången denna kyrkodagshelg. Taxi Uppsala svarade och jag förklarade att det var femton personer som befann sig på S:t Ansgar och behövde taxi in till Katedralskolan en liten stund senare. Telefonisten som jag pratade med blev uppenbart förbryllad över en så omständlig förfrågan och påpekade att ”då behövs det ju i så fall minst tre bilar”, men jag sade att ja, då får det väl bli så då.

När jag ringt färdigt samtalet var jag emellertid fortfarande inte helt säker på om jag gjort rätt. Grubblande över Helenas begäran om taxi gick jag i sällskap med Kristoffer över den korta biten från Göteborgs nation till Katedralskolan, där vi slog oss ner i aulan för att höra på föredraget. Strax därpå fick jag syn på ingen mindre än Helena, som tydligen gått i förväg från resten av gänget på S:t Ansgar och gått till fots till föredraget.
Självklart dök jag då genast på henne och frågade vad hon egentligen hade menat med sitt ”taxi femton om en stund” tidigare på morgonen. Hon såg ärligt talat ut som att hon tvivlade en del på min intelligens (med all rätt...) när hon förklarade att det var ju det där med min andel av resan dagen innan som hon syftade på...
Och först då insåg jag till fullo vilken fruktansvärd blunder och osannolik missuppfattning jag precis hade begått – jag hade beställt inte mindre än tre fullständigt onödiga taxibilar till de andra i gänget på Ansgar, som inte hade en aning om detta!
Jag fick nästan panik och skyndade mig ut ur aulan, bort till en ytterst undanskymd korridor inne i Katedralskolans gömmor, där garanterat ingen kunde höra det fruktansvärt pinsamma samtal jag nu genast måste ringa. Nämligen ännu en gång till Taxi Uppsala, för att försöka få de där taxibilarna avbeställda innan det var för sent!
På Taxi Uppsala var nu telefonisten märkbart besvärad och irriterad, när jag helt desperat och med andan i halsen försökte förklara att den där beställningen jag gjorde för en stund sedan var en missuppfattning och att den tredubbla taxiresan inte alls behövdes och att jag måste avboka den. Och till min oerhörda fasa fick jag höra henne säga ”Ja men bilarna är på väg” och ”Dina kompisar måste ju betala framkörningsavgiften i alla fall”.

Full av bävan och med hjärtat febrilt dunkande återvände jag till aulan och föredraget, där jag sedan satt som på nålar en lång stund och bara väntade på den oundvikliga stund som snart skulle komma, då jag skulle bli utskämd upp över öronen. För när som helst skulle ju de andra i gänget dyka upp där i aulan och genast utbrista ”Hur i hela friden kunde det komma tre taxibilar åt oss som vi var tvungna att betala?!?!?” När då den osannolika sanningen kom fram skulle det verkligen bli något för dem att skratta åt på min bekostnad i många år efteråt.
Men, men... ibland är Gud god mot de tankspridda. De andra i gänget dök inte upp på föredraget alls, och när vi sedan träffade dem senare på dagen sade de faktiskt ingenting om att det skulle ha dykt upp någon oväntad taxi eller tre. Jag antar att taxichaufförerna helt enkelt vände utan att kräva någon på framkörningsavgiften, när de fick besked om att beställningen dragits tillbaka. Möjligen infann de sig på S:t Ansgar men fick vända tillbaka då de bara möttes av en eller ett par ovetande ungdomar som försäkrade att ”nej, vi har inte beställt någon taxi”.
Jag vet inte så noga vad som hände, eftersom jag av förklarliga skäl inte har vågat ta upp händelsen med någon av dem som befann sig på S:t Ansgar vid det där tillfället. Men jag ska nog i vilket fall vara tacksam att jag slapp den där genanta situationen. Nu kan jag ju åtminstone berätta om episoden och förklara den med egna ord.

Som de flesta som känner mig vet har jag en förmåga att ibland missuppfatta saker och fatta fel på de mest hiskliga och långsökta sätt, beroende på att jag ofta är så tankspridd, och det är nog den här historien det allra bästa exemplet på. En annan sak som nog också är ganska säker är att det är händelser som denna som har gett mig en viss telefonskräck, dessvärre. Sådana samtal som jag var tvungen att ringa till Taxi Uppsala är ju verkligen rena mardrömmen.
Avslutningsvis är det också så att jag efter den där förmiddagen i augusti 1998, på grund av negativa vibbar, faktiskt ogärna åker taxi. Och definitivt inte i Uppsala.

Har du gjort bort dig någon gång, på ett sätt som nästan är en hel liten historia? Berätta i så fall gärna på din egen blogg! För nu har ju jag gjort det.

Fortum i bänkpressen

2009-04-29T20:51:00.000+02:00

Det här inlägget kommer nog att handla om lite av varje, men man behöver väl inte alltid vara så strukturerad...
Ska börja med att berätta att jag i förrgår kväll tränade ihop med Christian. För den som inte vet är han vår kompis och granne, Lydias gudfar och alltså också min träningspartner med bänkpress och skivstång, i idealfallet två gånger i veckan.
Vid detta tillfälle hade Christian precis råkat ut för att deras Internetbank hade hängt sig när han skulle betala en stor hög med räkningar, så att han fick börja om från början igen och lägga in dem allihop på nytt, och när han nu skulle lyfta tyngder skojade vi om att han skulle låtsas att det var banken han skulle pressa upp (för att få utlopp för agressionerna). Sedan fortsatte vi förstås med att komma på andra institutioner som man jämt irriteras av och skulle kunna använda bänkpressen på, som t.ex. CSN, Försäkringskassan, slamtömningsfirman Sita och inte minst alla översättningskunder på mitt jobb. Utan att riktigt kunna bestämma oss för vad som var värst.

Men dagen därpå, alltså igår, insåg jag en gång för alla vilket som är värst och mest idealiskt som bänkpressobjekt. Det är vårt fenomenala elbolag Fortum.
Vilket berodde på att de bröt strömmen utan förvarning tre gånger igår förmiddag. Eftersom jag jobbar hemifrån på en dator är jag minst sagt beroende av att ha ström, och när den försvinner utan vidare försvinner också det arbete jag gjort den senaste stunden, såvida jag inte sparat det alldeles nyss. Det hade jag självklart inte gjort igår, så där försvann fyrtiofem minuters jobb, plus allt det jag inte fick gjort medan strömavbrottet pågick.
När jag sedan ringde till Fortum och frågade vad som stod på, kände deras kundtjänst inte till att strömmen var bruten ute på Lilla Askerön, så då började jag förstås tro att det var fel på vår egen anläggning. Snart visade det sig dock att det var gubbar som grävde ner en ledning i grannens trädgård, som helt sonika hade stängt av strömmen för hela grannskapet. Märk väl att gubbarna var från Fortum – men de hade inte förvarnat om att de skulle stänga av, och Fortums egen kundtjänst visste alltså inte någonting de heller. Snacka om glappkontakt...
Ännu mer irriterande var att när de väl slagit på strömmen igen och jag precis hade satt mig ner vid datorn för att i stor brådska ta igen det jag missat, då bröt de plötsligt strömmen en gång till. Och så kom den tillbaka. Och sedan en gång till. Och så kom den tillbaka. Därefter stannade den faktiskt kvar, men då hade jag fått sådan noja att jag sparade varannan minut under resten av dagen.
När man dessutom har i åtanke att Fortum vid ett annat tillfälle häromsistens (likaledes utan något meddelande) ställde in ett planerat strömavbrott, så att jag fick krångla med backup på laptopen helt i onödan, samt att nätavgiften vi betalar till dem är hiskligt dyr, då inser man att de förtjänar sin plats i bänkpressen.

Jag borde kanske inte gnälla så mycket över detta, men som sagt, strömavbrott är för mig något väldigt störigt. Det borde kanske inte behöva vara så allvarligt att jag blir avbruten i jobbet, men det är allvarligt, för kunderna som jag översätter åt har nämligen ingen förståelse för strömavbrott.
Vi lever ju i en tidsålder då alla företag med självaktning har UPS-aggregat, datasynkronisering och backupdatorer för att kunna hålla driften igång vad som än händer. Kunderna på mitt jobb är ofta stora företag som tycker att en översättningsfirma ska kunna ge ständig service, på samma sätt som de själva kan det. Att en översättare sitter för sig själv ute på landet och jobbar hemifrån finns nog inte i deras värld. Ett strömavbrott är helt enkelt ingen godkänd ursäkt längre.
Väldigt sorgligt med all denna stress och de ständiga kraven på att man ska kunna jobba och tjäna pengar och vara aktiv och gå att nå hela tiden. Det är något av det värsta med företagsvärlden – en värld som jag har gett kängor åt redan förut i denna blogg och fortsätter att ge ytterligare en känga åt nu (och det kommer säkert ännu mer i framtida inlägg) men det känns ofta väldigt befogat.
I vilket fall som helst så är nu saker och ting som de är, och därför måste jag ha ström hela tiden och därför tål jag inte när Fortum sabbar det för mig på det här lite mer onödiga sättet.

Kanske bäst att avsluta april månads sista inlägg med en kort reflektion om något helt annat och betydligt roligare.
Nämligen att nu har jag sett de två första ”Inför Eurovision Song Contest”-programmen, och de bidrag jag gillar mest hittills är helt klart Schweiz, Finland och Malta. Blev ganska förvånad själv, framför allt åt att jag gillade Malta, för den låten är ju egentligen en rätt traditionell schlagerballad med tonartshöjning och allt, sjungen av ett ylande fruntimmer. Sådant brukar ju jag rynka på näsan åt. Men jag tyckte faktiskt helt spontant att låten var oerhört fin och att hon sjöng fantastiskt bra. Hoppas verkligen att hon och de andra två nämnda länderna (samt Sverige) går vidare från semifinal 1.
Om ni som läser detta delar mitt Eurovision- och melodifestivalintresse och mot förmodan tycker att jag bloggar för sällan om sådant, så kan jag tipsa om att jag faktiskt har en annan blogg enbart om det ämnet, på Gylleneskor.se (en mycket bra sajt, för övrigt). Titta på den här. Jag har haft den bloggen ganska länge och använder den för att då och då, om än inte så jätteofta, fördjupa mig ytterligare i viktiga Eurovision-frågor. Välkomna.

Trevlig Valborg. Var försiktiga med elden.

Golf och konferens i Portugal

2009-04-22T22:43:00.001+02:00

För närvarande längtar jag till Portugal.
Ja, jag brukar ju förstås alltid längta bort någonstans – oftast till Påskön, Kenya, Tibet, Island, Machu Picchu, Rio de Janeiro, Nordkalotten eller Spanien. Jag är en sådan som ”sover gott med kartan i hand, just som Christoffer Columbus” och som ”drömmer mig bort, blir kvar i en dröm”, som det hette i en bra gammal låt från tidigt 90-tal.
Men just nu är jag mest inne på Portugals soliga och varma klimat, pittoreska byar och korkekskogar. Detta beroende på att jag häromdagen översatte en reklamtext om Algarve. Den fick onekligen avsedd effekt på mig, kan man lugnt säga... jag satte igång att dagdrömma ordentligt om gammalmodiga medeltidsstäder, fiskrestauranger, katedraler och atlantiska vågor.

Det som möjligen inte lät så positivt med Algarve i den där reklamtexten var allt som stod om golfbanor och konferensmöjligheter. Sådant finns det tydligen också i överflöd längs den där portugisiska kusten.
Jag kanske har missat någon poäng någonstans, men jag tycker spontant att det är smått irriterande med allt det där golfandet och konferensandet som man nödvändigtvis måste ha att locka turister med. Just de aktiviteterna är ju faktiskt sådant som man kan göra hemma i Sverige också, hur mycket som helst. Det verkar lite onödigt att åka iväg ända till Portugal för att sätta sig i en konferenslokal och titta på powerpointpresentationer där man får veta vad det finns för personlighetstyper i ett arbetsteam och vad företaget har för mål inför 2010.
För att inte tala om golfen då. Fasligt bortskämd sport egentligen. Just golfarna nöjer sig tydligen inte med att få spela ett parti då och då, utan de måste göra det med olika vyer i bakgrunden varje gång. Golf med en portugisisk korkekskog som horisont, golf med egyptisk öken som horisont, golf med Alperna som horisont, och de skulle nog inte ha något emot att golfa inne i Peterskyrkan i Rom heller (den är väl tillräckligt stor för det?).
Tänk om hockeyspelare hade sådana krav!

På ett sätt påminner resande golfare och konferensdelegater om mina barn och deras inställning till lekplatser. Det är nämligen så att oavsett vart man kommer med Isak, Lydia och Adam så är de alltid mest intresserade av att utforska närmaste lekplats. Som de gånger de kommer till Marstrand... de brukar i och för sig gilla att vara uppe vid fästningen, men det är lekplatsen bredvid kyrkan som är den främsta höjdpunkten, trots att de leker på lekplatser betydligt oftare än de får titta på spännande slott. Och i Slottsskogen finns det både sälar och pingviner och påfåglar, men där finns också en lekplats, och gissa vad barnen brukar rikta in sig på i första hand?
Naturligt beteende när det gäller barn, det är klart. Men därför är det ju också lite lustigt när vuxna människor håller på i samma stil, och alltid tar sikte på golfbanorna och de flotta konferenshotellen (som i sig ser likadana ut överallt) trots allt annat som finns att se runt omkring.

Visst, det är väl kanske så att de inte bara sysslar med detta utan också tar sig tid att upptäcka vilket land de befinner sig i. En och annan konferensgrupp som läser detta skulle nog påpeka att det de gör är att förena nytta med nöje: de passar på att få lite arbete uträttat samtidigt som de gör en spännande utlandsresa.
Fast min skepsis kvarstår ändå. Det kan väl inte vara kul att åka utomlands och ändå vara tvungen att arbeta? Är man ute och reser är det väl trevligare att vara ledig och avslappnad till hundra procent, så varför helt enkelt inte köra en vanlig personalresa utanför jobbet?
Nej, för mig känns det som att semesterresa och arbete i kombination snarast är någon sorts lyxbeteende för att visa att man minsann har råd att fortbilda sin personal i en annorlunda miljö.
När det gäller golfarna tycker jag det hade varit mer logiskt att koncentrera sig på det mer exotiska på resmålet istället för att tillbringa många timmar ute på gräsmattorna. Men det är väl samma rikemansbeteende där...
Jag identifierar mig rätt mycket med arbetarklassen i den här frågan, tror jag.

Nåja, jag skulle ändå gärna vilja åka till Algarve, trots golfbanorna och konferenshotellen. Sådana håller ändå på att växa upp som svampar ur jorden här på Tjörn och Orust också (vi måste ju se till att de välbeställda får ha sina konferenser och slå sina birdies även i vår skärgårdsmiljö!) så man kommer ju knappast undan.
Någon gång ska det bli av att vi reser till Portugal!

Jag är en tiggare

2009-04-18T22:55:00.004+02:00

Idag rapporterade SVT på sin hemsida (jag vet inte hur mycket som har sagts på TV-nyheterna) om att fler röster höjs för att tiggeri ska göras olagligt. Det är tydligen ett stort problem att det är så många tiggare synliga i de större städerna, och enligt flera polisrepresentanter som uttalade sig så är tiggarna i själva verket redskap för kriminella ligor (det var till och med någon som sade att all form av tiggeri är förtäckt organiserad brottslighet), så därför kan man gott motarbeta dem ordentligt.
Det märkliga var att i kategorin tiggare verkar man räkna med även gatumusikanter. Åtminstone var en av artiklarna försedd med en bild på någon som spelade dragspel, och även i texten så verkade den sortens verksamhet räknas som tiggeri.

Vilket betyder att Jemima och jag är tiggare varje gång vi gästar Gotland i samband med medeltidsveckan. Där brukar vi ju ofta sitta och sjunga i den stämningsfulla Österport i Visby med våra medeltidskläder på, två tända marschaller, vår snitsiga medeltida sångpärm till hands, samt ett lammskinn som folk får lägga pengar på om de tycker att vi sjunger bra. (Ofta tycker de det...)
Jag har verkligen aldrig sett detta som tiggeri. Inte heller anser jag att någon annan som framför musik, i Visby eller på andra ställen, tigger. De står och spelar/sjunger för att de tycker det är roligt, och visst ser de det också som en möjlighet att få in lite pengar, men det är ju inte precis någon medveten strategi för att tjäna sitt uppehälle.
På medeltidsveckan vimlar det av spelemän och underhållare som inte tackar nej till pengar när de uppträder, men alla dessa är nog i det civila ganska välbeställda tror jag – pengarna är bara en bonus och en sorts mått på publikens uppskattning. Och gatumusikanter har väl sedan många hundra år varit ett charmigt inslag i stadsmiljöerna?

Så jag tycker verkligen inte att vi som musicerar på detta sätt ska buntas ihop med de människor som ägnar sig åt mer utpräglat tiggeri, typ att bara sitta ihopkrupen med en skylt och vänta på att folk ska skänka något. Det är helt enkelt inte samma bransch.
Det skulle därför verkligen bli tragiskt om tiggeri enligt polisens definition blev olagligt, för det innebär att Jemima och jag får lägga ner verksamheten tillsammans med många andra medeltida talanger. Plus att Frälsningsarmén inte längre kan hålla grytan kokande, och barnen kan inte längre gå runt och be om godis när det är påsk eller Halloween.
Samt att jag tycker att det är ganska hjärtlöst med ett förbud, med tanke på de arma människor som faktiskt inte har möjlighet att skaffa pengar på något annat sätt än att tigga. Jag tror inte att de alla är redskap för den internationella brottsligheten, många lider nog ”äkta” nöd. Att sopa undan dem från gatorna tyder snarast på något sorts unket tänkande att ”här i Sverige ska vi minsann inte erkänna att vi har någon fattigdom”.

Men jag medger att det ibland är svårt att avgöra var gränsen går för när man egentligen tigger.
Själv råkade jag en gång ut för att bli tagen för tiggare av en utländsk dam, som fick syn på mig när jag stod med den då sju månader gamla Lydia i famnen i nämnda Österport. Jag sjöng inte alls just då, men Lydia och jag hade medeltidskläderna på oss, och vi stod still och väntade på Jemima och Isak som var borta och gjorde något annat. Tydligen trodde damen att den där fadern och barnet med sina gammalmodiga kläder måste vara fattiga... hon såg oerhört medlidande ut och envisades med att trycka ett mynt i handen på mig, och jag försökte ihärdigt försäkra henne på engelska att jag inte behövde några pengar och att jag inte tiggde, men det förstod hon inte utan hon gav mig pengen och gick. Något pinsamt. Och som sagt, vid detta tillfälle gjorde jag inget annat än att stå på en gata i Visby klädd i medeltidskläder.
Tur att inte tiggeri var olagligt när detta inträffade. Då hade jag väl blivit tagen av polisen.

Testa dig själv - tycker du att Jemima och jag är ansvarslösa föräldrar? :)

2009-04-13T21:27:00.002+02:00

Häromveckan kom Isak in till mig gnolande på Galenskaparna & After Shaves textrader ”under en filt i Madrid / ligger en flicka på glid...”, från skivan med dem som han tydligen precis hört i bilen.
Det fick mig genast att börja tänka på att skriva ett blogginlägg om den låten, eftersom jag hade moraliska betänkligheter mot den när jag var tio år (det är en roande liten historia, jag kanske berättar den någon gång), och över huvud taget om hur pass lämpligt det kan vara att Isak och hans syskon får höra låtar med Galenskaparna & After Shave. Trots allt har de vissa sånger som passar mindre bra för barnaöron, som t.ex. den där ”dröm om sex, dröm om sex, dröm om sex” och den om svärföräldrarna där refrängen går ”vem i XXX är du?!?”

Men vid närmare eftertanke ska jag inte skriva precis om det, utan göra på ett annat sätt. Jag har ju en tendens att ganska ofta blogga i termer av ”är det här verkligen lämpligt för Isak och Lydia och Adam?”, som när jag har funderat på hur pass mycket bokmalar de bör tillåtas vara och om deras mormor ska få sjunga gammalmodiga sånger om negrer för dem.
Så nu tänkte jag göra ett regelrätt test av det hela, där ni som läser min blogg själva kan avgöra om Jemima och jag är dåliga föräldrar som utsätter våra barn för en massa olämpligt hela tiden. Jag ska rada upp ett antal saker av olika slag som vi har låtit barnen se, göra och höra (självfallet beskriver jag företeelserna på ett negativt vinklat, något ironiskt sätt) och om det blir väldigt mycket av det som ni är skeptiska till så vet ni vad ni tycker om oss!
Vågar du göra detta test? Fortsätt i så fall att läsa, och ange för varje fråga om du tycker att detta är acceptabelt (A), om det kvittar (B) eller om det är helt oanständigt (C).

1. Förutom Galenskaparna & After Shave har vi spelat Markoolio i bilen när barnen har hört på. En synnerligen smaklös artist som uppskattas av många barn och utger sig för att vara rolig, men hans image och låttexter bygger till stora delar på temat att ragga brudar och dricka öl. Han svär ganska mycket också. Usch.

2. Barnen får säkerligen se alldeles för mycket på TV. Nästan en timme barnprogram varje kväll, och ofta någon av våra tecknade filmer också, tidigare under dagen. Såväl programmen som filmerna är ofta typisk skräpkultur med fula teckningar och en massa flimrande och blinkande.

3. Så sent som i förra veckan var vi på en Finlandsbåt där Lydia och Adam skuttade omkring på dansgolvet på Club Bali till dunkande musik på hög volym. Förmodligen kommer de att få såväl epilepsi som tinnitus av alla hysteriska discolampor och öronbedövande ljud. Till råga på allt somnade Lydia i en sittvagn mitt i detta elände, istället för i en trygg och ombonad säng.

4. Och så ska man ju bara inte prata om de tillfällen då vi har varit på Gotland och sjungit i Österport på kvällarna, med alla tre barnen närvarande och utspökade i medeltidskläder. Förutom att de inte fått sin kvällssömn ordentligt har de fått sitta där till allmänt beskådande mitt bland alla fulla och halvfulla partynissar och semesterfirare (och en och annan uteliggare) som passerat förbi. Tänka sig att vi riskerar deras liv på detta sätt.

5. Förresten, på Finlandsbåten var det också karaoke som Isak lyssnade på, och han tittade på videoskärmarna och följde med i låttexterna. Det blev följaktligen smått makabert när en herre sjöng Rolling Stones ”Sympathy For The Devil”. Visst, det är väl ingen riktig satanistlåt och dessutom kan ju inte Isak engelska, men i alla fall. Han har faktiskt hört även Lordis ”Hard Rock Hallelujah” (som inte heller är satanistisk enligt Lordi själva, men vadå då, det är den väl, det vet man ju hur de där djävulsdyrkarna ljuger). Vi borde verkligen passa oss för vad barnen kommer i kontakt med för musik.

6. Apropå musik, barnens mormor sjunger ”Lilla svarta Sara” för dem. Det har jag skrivit om tidigare. De arma barnen kommer att utvecklas till rasister på grund av detta, sanna mina ord.

7. Ganska många söndagar släpar vi iväg Isak, Lydia och Adam till kyrkan, där de får sitta inträngda i en kyrkbänk och hela tiden blir hyssjade på och hutade åt medan de frustrerade längtar efter att få komma ut i friheten. Vi försöker alltså banka in en religiös fostran i huvudena på dem och hämmar dem till tusen med vår inställning att man måste sitta stilla och tyst och lyssna till Guds ord, annars kommer man inte till himlen, typ.

8. Vi låter i synnerhet Isak bli en besserwisser som plöjer böcker dagarna i ända och därför kommer att bli totalt utanför när han börjar skolan, eftersom han vid det laget kommer att tala och uppföra sig som en hel uppslagsbok. Sportiga friluftsaktiviteter ligger inte för honom ett dugg och vi har nästan inte ens försökt att ändra på det.

9. Gång efter gång har vi stuvat in barnen i bilen och åkt iväg på långresor, ofta med övernattning på flera anhalter, helt utan kontinuitet. Oräkneliga är de timmar då telningarna suttit där i svett och kladd i sina bilbarnstolar, och många är de slafsiga besök på McDonalds där barnen under resorna blivit utfordrade med skräpmat som de kommer att få skörbjugg av, samt fått uträtta sina behov på sjabbiga vägkrogtoaletter. Det är inte för inte som Isak, Lydia och Adam av vissa har kommit att benämnas ”zigenarbarnen” – men skillnaden är att hos zigenarna och andra nomadfolk har man åtminstone en ordentlig kultur.

10. Som kvällslektyr för barnen har vi Barnens Bibel, och andra böcker i samma stil. Var och en som läst Jonas Gardell vet hur upprörande detta är; på samma sätt som vid kyrkobesöken hjärntvättar vi barnen in i en förljugen religion, där den ohyggliga sanningen om folkmord, etnisk rensning och en blodtörstig Jahve i Gamla Testamentet effektivt döljs, förtigs och bortförklaras med förenklande barnbibelformuleringar som ”de onda människorna i Jeriko som inte trodde på Gud”.

11. Vi har hemsidor och bloggar där vi lägger ut BILDER av våra barn på Internet, så att ALLA kan SE dem!

12. Vi klär väldigt ofta barnen i de me&i-kläder som Jemima säljer, och utsätter dem alltså för fånigt mode- och märkestänkande redan i späd ålder.

13. Och kanske det värsta av allt: våra barn går inte på dagis. Jo, Isak gör det, men han började inte förrän han var fyra och går fortfarande inte längre än femton timmar i veckan. De övriga två har inte ens hunnit så långt ännu. Som alla människor vet är heltidsförskola nödvändigt för att barnen ska bli socialt kompetenta (och för att inte Jemima ska bli förtryckt) men detta struntar vi fullständigt i, och väljer istället att ta barnen till en massa halvflummiga öppna förskolor på vardagarna. De kommer att bli fullständigt förvirrade när de en gång möter det verkliga livet.

Är du färdig och har räknat dina svar?
Ja, då ska jag inte ge något långrandigt ”facit”. Det är ju för övrigt lite svårt eftersom det knappast finns någon människa som tycker att allt av ovanstående är oanständigt; vissa av punkterna är ju liksom motsatser till varandra.
Men vi kan säga som så här, att om du har kommenterat C på fem punkter eller mer så tycker du nog att Jemima och jag är ansvarslösa föräldrar.
Fast det gör inget i så fall, vi tycker om dig ändå. :) Man kan inte vara överens om allting. Du får gärna höra av dig med synpunkter om hur vi kan bli bättre.
Förutsatt att du inte har blivit så upprörd av det här testet att du tänker kontakta sociala myndigheterna direkt.

Mörkret i påsknattsmässan

2009-04-13T18:17:00.002+02:00

De senaste dagarna har det varit påsk, vilket är mycket trevligt. Påsken är faktiskt min favorithögtid på året, jag har under många år ansett att den överträffar julen (och även Eurovision Song Contest, men den högtiden kanske inte riktigt är i samma klass...).
Höjdpunkten när det är påsk brukar alltid vara midnattsmässan. Det är den mest underbara gudstjänsten på hela året, och det enda tillfälle då jag verkligen inte kan avstå från ett kyrkobesök. Jag bara måste ha en påsknattsmässa – den ger andlig spis så det räcker ett bra tag, med sina inslag av ”från mörker till ljus”, förnyade doplöften, vigvattenbestänkning och min favoritpsalm 153 (titta själva i psalmboken om ni inte vet vilken psalm det är...).

Den form av midnattsmässa jag egentligen tycker bäst om är den långa och mer fullständiga versionen, alltså den som innehåller en påskeld som tänds utanför kyrkporten och som man tänder det stora påskljuset på innan det bärs fram i den mörklagda kyrkan under ropet ”Kri-sti ljuuus”. Den mässa som också har sju olika gammaltestamentliga läsningar medan det fortfarande är mörkt i kyrkorummet (bland annat om tåget genom Röda Havet och om Hesekiel i de förtorkade benens dal), samt ett introitus med orden ”detta är den natt...”. Jag uppskattar också när evangelietexten läses på flera olika språk i olika riktningar (för att symbolisera hur budskapet förs ut till alla folk), samt när man sjunger Gloria ur Missa Angelis medan alla ljusen tänds. För även om detta gloria knappast skulle räknas som en riktig, godkänd lovsång av lågkyrkliga och karismatiker (det låter nog på tok för liturgiskt för det), så är den melodin och texten nästan ursprunget till allt lovsjungande som förekommit därefter - och jag har för den delen varit med om att den har sjungits väldigt hängivet.
Nu är det förstås inte på särskilt många platser i Sverige som sådana där avancerade påsknattsmässor förekommer. Det är bara på Hjelmserydsstiftelsen jag har varit med om dem förut – fast nackdelen med Hjelmseryds påsknattsmässor är att de firas under benämningen påskotta, klockan fem på morgonen istället för vid midnatt.
Tanken svindlar lite när man tänker på att mässan i fråga, vilken tidpunkt under natten man än lägger den till, bara är en väldigt förkortad version av den ortodoxa påskvakan, som är urmodern till alltsammans och som pågår i nio timmar, från midnatt till nio på morgonen!

Hur som helst. Även om jag som sagt föredrar en riktigt lång och mastig påsknattsmässa enligt ovan, så uppskattar jag mässan nästan oavsett i vilken form den hålls. Hur man väljer att ordna den varierar ju mycket från plats till plats, men jag har hittills ändå inte gått ifrån en påsknattsmässa utan att ha blivit andligt berörd.
Möjligen har jag några gånger blivit lätt irriterad över att vissa detaljer i påsknattsmässan inte respekteras tillräckligt mycket på vissa håll. Som det där med det inledande mörkret. Enligt min mening ska det vara ordentligt mörkt när mässan börjar, men ibland kan man ändå få stå ut med starka ljus från gatan eller diverse gröna nödutgångsskyltar utan att någon verkar bry sig om det eller göra något åt det.
Jag tycker också att det i början av påsknattsmässan ska vara lika stillsamt som det är mörkt. När ljusen väl har tänts och glädjen har brutit in, då kan församlingen gärna få explodera i massor av högljudd sång, och också braka loss på sina trummor och gitarrer om de är utrustade med sådant (hela mässan måste ju självklart inte låta medeltida...). Däremot tyckte jag att känslan blev en aning förstörd den gången då jag var på påsknattsmässa på Åh stiftsgård, och redan när jag kom in konstaterade att kyrkan inte var nedsläckt nämnvärt och att en massa folk stod upp i bänkarna och sjöng glada lovsånger för full hals med lyfta händer... och dessutom med sångtexterna på en stor vit duk som lyste alldeles för mycket.

Nej, det ska vara stillhet och mörker i början, så blir effekten desto härligare när ljuset tänds sedan efter en stund. Så mycket borde väl ändå kyrkfolket kunna fatta.
Tyvärr finns det alltså, i synnerhet i mer frikyrkligt influerade kretsar, någon sorts motstånd mot all liturgi som gör att man blir oemottaglig för symbolik och kontraster. Det är lite tanklöst, när det faktiskt är så att midnattsmässan till påsk inte skulle finnas till utan ortodoxa, katoliker, högkyrkliga och andra kristna av det mer ritualistiska slaget. Det var de som uppfann den här mässan och såg till att den kom till Sverige, så då kan man ju inte göra om konceptet hur mycket som helst. (Det är ungefär samma sak som när gamla mossiga kantorer envisas med att göra om glada väckelsepsalmer till tunga och släpiga orgelversioner.)
Det är för övrigt likadant med attityden till långfredagen, en dag som jag tycker ska vara lågmäld och innehålla mer stillsamma sånger och inte de allra mest hejdundrande. Något som heller inte alltid helt respekteras. Varför kan inte olika dagar på kyrkoåret få ha olika karaktär?

Någon gång framöver har jag faktiskt tänkt att blogga lite mer om den karismatiska lovsångstraditionen och för- och nackdelarna med den – med risk för att göra mig impopulär i min hustrus släkt, eftersom de är mycket för den biten.
Nu lämnar jag emellertid detta ämne därhän tills vidare, och förklarar avslutningsvis att jag som sagt alltid uppskattar påsknattsmässan! Även om det inte skulle vara ordentligt mörkt i början är den faktiskt alltid en härlig andlig upplevelse – det var den även den där gången på Åh, om än på ett annat sätt. Och min svärfars påsknattsmässor i Glimåkra, där jag har varit de senaste åren, brukar alltid vara riktigt bra trots att påskelden saknas.
Så i ekumenikens namn önskar jag alla en glad påsk i efterskott!

Dålig översättning ledde till 348 människors död

2009-03-29T22:39:00.001+02:00

De senaste veckorna på jobbet har jag hållit på med ett projekt som är ett av de knepigaste (och mest besvärliga) jag varit inblandad i. Jag kan förstås inte säga rakt ut vad det är för företag som är kund eller vad det handlar om i detalj, men så här mycket kan jag meddela:
Projektet består av en helt sanslös massa tekniska bruksanvisningar på flera hundra tusen ord sammanlagt, och bara texternas skick i sig är svårhanterligt, eftersom de allesammans är dåliga exporter av gamla inskannade bruksanvisningar. Sådana filer blir alltid väldigt röriga när de görs om till översättningsbart format; meningarna blir splittrade och svårlästa och så där. (Dessutom är de i flera fall redan översatta från andra språk än engelska.)
Och sedan är det vad de handlar om... Ärligt talat har jag fortfarande inte kunnat skapa mig en ordentlig helhetsbild av vad alla de där texterna gemensamt ska användas till, men det är alltså en mängd separata bruksanvisningar och kopplingsscheman och komponentlistor för ventiler, tryckmätare, kopplingsdosor, armaturer, strömbrytare, aggregat, rörstycken och jag vet inte vad. Efter vad jag förstår ingår alltsammans i en (som det verkar) väldigt stor elektrisk anläggning.

Problemet är ju nu självklart att jag som bekant inte är så inne på teknik. Framför allt inte praktiskt, men inte så mycket teoretiskt heller. Jag har fått ta mig an det här uppdraget ändå.
Nu har jag förstås ändå lärt mig en del på jobbet och jag har gått iland med tekniska texter ganska bra tidigare, trots att jag saknar specialistkunskaper, men i det här fallet känner jag i högre grad att jag hade behövt sådana. Även om jag gör mitt bästa och nog får till många av termerna och beskrivningarna rätt, är jag säker på att det måste ha blivit fel på en hel del ställen också. Särskilt eftersom jag jobbar under tidspress hela tiden (ligger cirka en vecka efter schemat just nu).
Är det någon som tycker att detta är upprörande, att jag sitter och översätter en sådan här grej utan att veta vad jag gör? Tja, sådan är nu för all del verkligheten i översättningsbranschen, och jag kan säga att jag inte är ensam. Som hjälpmedel har jag ett översättningsminne som kunden tillhandahållit, och när jag söker i det minnet och får upp träffar från andra översättares gamla arbeten, så märker jag tydligt att de översättarna har varit minst lika förvirrade som jag... Och uppdragsgivarna har uppenbarligen inte varit särskilt noga med att granska det hela. Jag tror nog att min översättning också kommer att passera.

I alla fall har jag funderat lite på vad följden i värsta fall skulle kunna bli – om det nu är så att jag har klantat mig ovanligt mycket med alla de här tekniska översättningarna.
Vad händer om de är så dåliga att personalen på den där stora elektriska anläggningen missförstår dem totalt, och blandar ihop och kopplar fel? Då kanske det hela slutar i ett förfärligt haveri, där alltsammans flyger i luften och hela personalen får sätta livet till. Plus kanske också ett antal civilpersoner i grannskapet som träffas av nedfallande klaffbackventiler och T-stycken.
Intressant att föreställa sig reaktionerna från dels företaget, dels folk i allmänhet, när det sedan kommer fram vid haveriutredningen att alltsammans berodde på en missvisande bruksanvisning!
För då kan det ju säkert först och främst utbryta debatt om översättningar och hur dåliga de är, och alla skribenter och krönikörer spyr sin galla över inkompetenta översättare och att allting är deras fel. (Kritikerkören lär nog få tillskott i form av alla översättarhatande fantasy- och science fiction-nördar.) Samtidigt kommer väl en och annan från motsatta sidan att påpeka att utbildade tekniker faktiskt borde vara så pass intelligenta att de kopplar rör och kablar rätt även om bruksanvisningarna är svårtolkade och luriga, och att översättarna därför inte kan lastas. Förhoppningsvis går det att klargöra för allmänheten vad översättarna faktiskt har för arbetsvillkor.

Det andra som händer vid en sådan här katastrof är det rättsliga efterspelet. Skadestånd och böter och andra kostnader måste betalas, och eftersom det olycksdrabbade företaget vill slippa detta stämmer de givetvis den översättningsbyrå som de anlitade för att få fram svenska bruksanvisningar. Den byrån i sin tur skyller självklart på den de själva anlitade: firman där jag jobbar. De har säkert någon passus i kontraktet om att mitt jobb är ansvarigt för det inträffade, så de stämmer mina chefer på 429 miljoner dollar, vilket är mindre roligt. Cheferna blir utblottade och jag får sparken, något som påhejas av den allmänna opinionen, som ju kräver huvuden på fat efter så många omkomna. (Efter tsunamin var det Laila Freivalds, den här gången blir det jag.)

Nej, visst, det här är osannolikt. För det första skulle inte katastrofen inträffa, eftersom jag är övertygad om att tekniker faktiskt har kompetens och kan få sin anläggning att fungera som den ska oavsett hur bruksanvisningen ser ut. För det andra går inte häxjakten vid katastrofen så långt som till min nivå. Det blir allt det ansvariga företaget själva som får bära hundhuvudet, inte översättningsfirmorna – för oavsett om översättningen av en bruksanvisning räknas som en fullvärdig version av denna eller inte, faller ansvaret på folk inom företaget (antingen på ledningen, som är ansvariga utgivare för en kass manual, eller på de anställda, som valde att följa en kass översättning). Hihi.

Men det är ändå lite alarmerande att tänka på det här sättet och fundera på allvar över hur illa det är ställt med den språkliga hanteringen av så viktiga saker som teknisk dokumentation. Om inte annat blir ju personalen på tekniska anläggningar irriterade på oss inkompetenta översättare, när de får bruksanvisningarna i sin hand. Samtidigt som vi blir irriterade på dem, eftersom de fattar noll om språk och översättning och ger oss jobb med dåliga minnen och referensmaterial, taskig filkvalitet och korta deadlines.
Det bidrar knappast till att förbättra den redan ansträngda och oförstående relationen mellan teknister och humanister!

(OBS! Nej, den ”stora elektriska anläggningen” som jag översätter till är inte ett kärnkraftverk! Så ni behöver inte vara oroliga för att jag just skulle vara i färd med att orsaka en härdsmälta.)

Lilla svarta Sara och Tintin i Kongo

2009-03-23T22:14:00.002+01:00

Där uppe ingen nöd ska vara / och inga tårar, ingen natt / Så sjöng den lilla svarta Sara / ett fattigt negerbarn så glatt.
Någon som känner igen de där raderna? De kommer från en gammal kristen barnsång (av Lina Sandell faktiskt) som var ganska populär för väldigt många år sedan. I visan talas det sedan vidare om det som Sara har hört av ”den vite läraren”, och i slutklämmen så får man veta att ”lilla svarta Sara / är vit och skär i Lammets blod”.
I vår moderna tid låter den där texten förstås inte så trevlig. Jag kan inte själv påstå att jag gillar den något vidare, och jag är egentligen inte heller så förtjust i att min svärmor ibland har sjungit ”Lilla svarta Sara” för mina barn. Hon sjunger för övrigt inte bara den utan också en annan gammal visa i samma stil, med samma något ålderdomligt klingande innehåll:
Jesus har en bok i himlen / snart så är den full med namn / Namn på frälsta små kineser / negerbarn från Kongoland / Indianer, eskimåer / svenska barn med hjärtat rent / Jag vill möta dem i himlen / där din bok är full med namn.

Självklart är inte svärmor rasist eller så. Det där med negrer och annat skrattar hon mest bara åt, hon tycker att visorna är vackra i övrigt, och det är därför hon sjunger dem för Isak, Lydia och Adam. Jag har också låtit henne hållas, hon kanske blir ledsen annars, typ...
Men det hindrar ju inte att jag ibland har mina betänkligheter och undrar om det verkligen är särskilt lämpligt att mina barn nu på 2000-talet får höra visor som har en så gammaldags syn på afrikaner, ursprungsamerikaner och inuiter (för att använda de numera korrekta benämningarna). Är det i själva verket inte rasism det är fråga om? Och vad kan barnen tänkas få för bild av ”negrer” när de hör mormors sånger?
Jag har samma tvivel när det gäller Tintin-albumet ”Tintin i Kongo”. Isak älskar ju som bekant Tintin och sitter ofta och läser alla albumen, och det är väldigt trevligt att han gör det, men just ”Tintin i Kongo” har jag faktiskt funderat på att gömma undan. Ja, ni har säkert sett den boken... den är från 1930, då Hergé fortfarande var ung och precis hade börjat teckna Tintin och ännu inte gjorde särskilt mycket research, och den är full av korkade kolsvarta negrer med enorma läppar. Det var lite alarmerande när Isaks kompis häromåret pekade på omslagsbilden med negerpojken Coco och kommenterade något om ”apan”.
Ytterligare ett exempel är Pippi Långstrump – som de flesta vet är ju hennes pappa kung över alla negrerna på Kurrekurreduttön, och det ligger inte heller direkt i tiden. Och Povel Ramel, som vi ibland lyssnar på i bilen, har gjort en hel del låtar där han sjunger vitsigt om exotiska folk och länder på det där lite mer fördomsfulla sättet.

Så hur ska man hantera alla dessa gamla litterära klassiker nuförtiden? Jag har ett flertal gånger läst kolumner och kulturartiklar där skribenterna har dömt ut verken väldigt kraftigt som rasistiska och tycker att dagens barn absolut inte ska få läsa det där som är så unket och gammaldags. En av dem som är särskilt förtjust i att påpeka detta är Thord Eriksson i Vi Föräldrar.
En sak tycker jag dock är klar från början, och det är att det inte i något av fallen handlar om rasism. Snarare är det okunskap och bästa oförstånd. Alla de där sångerna och historierna kom ju till i en tid då folk här i Europa inte visste särskilt mycket om Afrika och Söderhavet och Fjärran östern; de skrev bara om det de hade fått höra och tog för givet att de exotiska schablonbilderna stämde. Även om de hade en något nedlåtande attityd och trodde att de själva var mycket mer civiliserade och begrep mycket bättre, så nedvärderade de inte medvetet de avlägsna folkslagen – de kände helt enkelt bara inte till verkligheten. Jag är faktiskt till och med osäker på om ens de där rasbiologerna på 30-talet, som folk nu för tiden förfasar sig så mycket över, var rasister egentligen. Åtminstone kanske de inte var det allihopa.
Däremot utnyttjade ju människor som Hitler, och en hel del andra makthavare, den där synen som folk hade (och byggde vidare på den) för att driva sin egen tes att de vita verkligen skulle styra och att de andra var mindre värda. Och att det till och med var okej att gasa ihjäl dem som stod allra lägst i rangordningen.
Men att ”Lilla svarta Sara” och ”Tintin i Kongo” skulle förknippas med Hitler och hans ideologi, det är ju helt befängt. Tycker man det så överreagerar man.

Som vuxen gör man nog därför rätt i att som min svärmor helt enkelt bara skratta åt gammalmodiga ”rasistiska” texter. I och med att man vet att de inte är illa menade, och för att man ändå har någon sorts distans. Jag tycker till exempel att det är väldigt roligt med verser som ”trots den bästa tvål och vatten blir en Neger svart som natten” (ur Lennart Bernadottes ABC-bok) och för egen del anser jag också att negerteckningarna i ”Tintin i Kongo” mest är roliga.
Att en sång eller en bok är gammaldags ska ju egentligen inte få hindra en från att uppskatta de andra värdena den har, så länge den alltså inte är medvetet rasistisk. Man kan alltså gott uppskatta ”Lilla svarta Sara” som vacker och from visa betraktad. Och Pippi är och förblir bra och Tintin spännande, och det ska man inte bortse från.

Detta alltså när det gäller en själv. Men hur gör man då med barnen, som inte har bakgrundskunskapen och distansen och kanske lättare får fel intryck?
Ja, det kanske verkar som ett problem, men efter viss eftertanke tror jag faktiskt inte att det kan påverka dem så till den grad negativt. Inte så länge man ser till att i andra sammanhang försäkra dem om alla människors lika värde och sådant där. Rent praktiskt sett kan jag låta dem få höra ”Lilla svarta Sara” så länge de ibland också får höra ”Jesus älskar alla barnen” (”röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt”), och om de läser om Pippi och Kurrekurreduttön och man tycker det är fel så kan man med fördel också sticka ”Bamse och Kalle Svartskalle” eller ”Pricken” av Margret Rey i handen på dem, som balans.
Ärligt talat tror jag inte att det är någon fara ens om man inte jobbar på ett så målmedvetet sätt med valet av böcker – de lär sig säkert de rätta värderingarna i vilket fall, bara genom att man själv har dem och visar dem i många andra sammanhang.
Själv läste jag ”Tintin i Kongo” för första gången när jag var åtta år, och den påverkade mig då inte till att bli särskilt fördomsfull. Kanske för att jag också läste Kamratposten och visste hur förfärligt det var med apartheid i Sydafrika och hur förståndiga de ungdomar var som gick ut och målade om alla klottrade BSS till BSB (Bevara Sverige Blandat).

Slutsats: svärmor får fortsätta att sjunga sina sånger för barnen, även om de sagt inte är några favoritsånger för mig. Jag tror nog att det ska bli folk av Isak, Lydia och Adam i alla fall!

Barnuppfostran i dödsstraffets anda

2009-03-20T23:51:00.003+01:00

Jag är ganska mycket mot dödsstraff. Inte bara det förresten utan också andra former av dödande, som abort, dödshjälp och krig. (Till skillnad från t.ex. den kristna högern i USA är jag mot alla dessa saker och inte bara ett par stycken av dem, något som känns konsekvent och bra.)
Men just idag tänkte jag filosofera mest om dödsstraffet. Denna företeelse tycker jag är grym, hjärtlös, cynisk, vad ni vill, men framför allt känns det för mig som en väldigt otrevlig form av hämndbegär – en önskan att den som gjort något väldigt fult ska få lida till varje pris.
Det märks ju ganska tydligt på avrättningstraditionerna i USA (detta beundransvärda, förlovade land!) att det till stor del är den aspekten det handlar om. Bara det där att de anhöriga till mordoffret får vara med och titta på när den dödsdömde mördaren får sin giftinjektion... det ger mig ett så fruktansvärt osmakligt intryck! Dessa anhöriga säger ofta själva saker i stil med att de får någon sorts frid i sinnet när de ser den skyldige sona sitt brott, när de konstaterar att deras döde familjemedlem blir tillbörligt hämnad, men jag tvivlar faktiskt på att de blir särskilt gladare av det innerst inne. Även om man har rätt att vara förbittrad på den som gjort en mycket illa, kan väl aldrig ren blodtörst göra en människa gott.

I alla fall är det lite intressant, samtidigt som det är tragiskt, att den typen av dödsstraffsförespråkare har en livssyn som är så väldigt inriktad på hämnd och ”öga för öga”-principen. Borde inte det tänkandet få konsekvenser även lite mer till vardags?
Tänk er en dödsstraffsanhängare som är småbarnsförälder och ska uppfostra sina barn på bästa sätt. Vad tar han till för metoder när hämnden uppenbarligen är så viktig för honom?
Kanske kan följande scen utspela sig i hans hem:

Dottern Liz kommer springande och gråter och klagar: Max slog mig!
Fadern (mycket strängt): Max! Vad är det här? Slog du Liz?
Liz: Ja, han slog mig med knytnäven så det kom blod! (Visar att hon fått lite näsblod.)
Max: Förlåt! Förlåt!
Fadern: Jaha, då får vi bestämt lov att ta till lite bestraffning här. Kom med båda två.
Max: Neej! Förlåt! Snälla! Jag sa ju förlåt!
Fadern släpar med Max till ett särskilt hörn i huset. Liz, fortfarande snyftande, följer efter. Fadern ställer fram en stol som Liz får sätta sig på, och så placerar han den darrande Max bredvid sig mitt på golvet så Liz kan se honom.
Fadern: Så här går det om man slåss, Max!
Han smockar till Max på näsan så att han också får näsblod. Liz slutar gråta och flinar förtjust när hon ser detta, och fadern ler uppmuntrande mot henne.
Fadern: Känns det bättre nu?
Liz: Ja, nu mår jag mycket bättre.
Fadern: Bra. Så där ja, Max. Rättvisa är skipad. Nu kan ni gå och leka igen.

En alternativ variant är att Liz under faderns överinseende själv får slå näsblod på Max.
Låter det i något av fallen som en trevlig form av barnuppfostran? Inte? Ja, det är inget annat än det hämndgiriga dödsstraffstänkandet överfört till barnkammarnivå. Principen är nämligen exakt densamma.
De flesta tycker nog att det är ganska inkonsekvent att förbjuda sina barn att slå varandra men själv få slå dem, och dessutom tillåta dem att skadeglatt gotta sig i varandras olycka i samband med bestraffningar. Det är inte ett kristligt ”vända andra kinden till”-beteende. På samma sätt tycker jag det är inkonsekvent och fel att tillåta dödsstraff, och påstå att det behövs för att brottsoffren ska få frid. Så långt behöver man inte gå för att skipa rättvisa.
Bättre då med botgöring i kombination med förlåtelse. Det vet jag att jag har skrivit om tidigare. Men tyvärr finns det många som inte verkar greppa det riktigt.

Undrar om dödsstraffsanhängarna verkligen uppfostrar sina barn enligt ovan?

Datorkrasch och tjuvstart

2009-03-20T23:47:00.001+01:00

För närvarande är den dator jag brukar använda här hemma, ”vita datorn”, kraschad. (Detta skriver jag på den gamla primitiva laptopen, med avsikt att lägga ut det med hjälp av Jemimas något nyare laptop efteråt.) Vita datorn började plötsligt ryka och osa i förmiddags, så jag blev tvungen att brådstörtat stänga av den, och nu går den inte att sätta på över huvud taget. Mycket tråkigt med tanke på att jag hade en hel del trevliga saker på den... tur i oturen att jag hade gjort säkerhetskopior av det allra viktigaste. Jag vet inte om innehållet på hårddisken kommer att gå att rädda, men i vilket fall får vi väl skaffa en ny. Hur lång tid nu det kan ta.

Bäst att tänka på något trevligare, som att Malena Ernman vann melodifestivalen för en vecka sedan. Jag tyckte ju faktiskt att hennes låt var bäst, så det är klart att jag var nöjd. Men jag hör också till dem som inte hade haft något emot att skicka Caroline af Ugglas.
Hur som helst, nu när festivalen är över vidtar den där något tomma perioden då man har svårt att vänja sig vid att det inte är något musikspektakel längre (tur att man snart har födelsedag och att det blir påsk) och därför börjar se mer och mer fram emot det riktiga Eurovision längre fram i vår.
Om man har självbehärskning och karaktär kan man vänta ett tag tills man börjar frossa i förhandslyssningar och experttips inför den större tävlingen. Det är dock inte så lätt med tålamodet nu för tiden när jag känner till existensen av fansajter som Gylleneskor och Esctoday, där det finns en hel massa att läsa om, och det dessutom går att se och höra alla Malenas konkurrenter på svt.se.
Jag vill egentligen faktiskt inte alls kunna alla 42 ländernas bidrag utantill redan innan ”Inför Eurovision Song Contest” börjar sändas på TV mot slutet av april – jag vill helst vänta med dem allihop åtminstone till dess. Det är att gå lite till överdrift att börja förhandslyssna redan nu. Så jag försöker låta bli. Men frestelsen är svår att motstå när alla bidragen ligger där hos SVT och lockar... nej då, jag ska inte tjuvstarta, jag ska så klart inte lyssna, men man kanske bara kan ta och höra lite på Norges bidrag som tydligen ska vara så bra... eller på Storbritannien som har en låt skriven av Andrew Lloyd Webber... eller på Azerbajdzjan som representeras av svenske Arash... eller på Montenegro som de säger har fått fram sin bästa låt hittills...
Farligt, farligt. Det kommer säkert att sluta med att Jemima och jag sitter där i TV-soffan och jag kan vartenda bidrag utan och innan medan hon inte har hört ett enda.

Därför bör jag verkligen undvika alla sajter med Eurovision-relaterat innehåll nu ett tag, och dessutom se till att inte Isak upptäcker dem (för då kastar han sig över land efter land som en dreglande schlagerhund).
Kanske tur att vita datorn har gått sönder.

En femårig Wikipediagalning

2009-03-15T21:18:00.003+01:00

Jag tror att jag idag har gjort mig skyldig till ett fatalt misstag, som nu blir spiken i kistan för min äldste sons personlighet och fortsatta utveckling.

Jag satt vid datorn och gjorde ett skivomslag, närmare bestämt till den där hemmagjorda mixen med låtar från Finland som jag har planerat för så länge. (Den heter "Finlandsvarning eller Ska ni åka på kryssning nu igen?!?!?" och är tänkt att vara färdig allra senast tills vi ska åka på nästa Helsingforskryssning strax innan påsk.)
In kommer då Isak och börjar titta intresserat, och så frågar han vad låttiteln "Missä miehet ratsastaa" betyder. Jag vet inte riktigt det, och så är jag dum nog att kläcka ur mig "vi kan kolla det på den här sidan" och slå upp låten på Wikipedia!
Med följden att Isak omedelbart blev stormförtjust i den där roliga sidan där man kan skriva in precis vad som helst och läsa en massa om det... Under timmen närmast efteråt kunde jag inte slita honom från datorn och uppslagsverket i fråga, trots att han egentligen inte hade sin datortid enligt familjens regler. Tittade in till honom ett par gånger - första gången var han som bäst i färd med att läsa om dvärgsilkesapor och andra gången om planeten Merkurius. Plus att man då och då kunde höra hans förtjusta utrop inifrån datorrummet:
"Höjdskräcken! Den är 60 meter hög och 12 personer kan åka i den!" (Uppenbarligen läste han om Liseberg just då.)
"I Botswana pratar de engelska!"
Och så när jag skulle försöka få honom bort därifrån för att sätta sig vid matbordet:
"Nej, inte än, jag ska läsa färdigt om Bahrain! Det är ett pyttelitet land, det är så litet så man måste titta på det i mikroskop om man är på månen!"
(Den där sista detaljen var nog hans egen reflektion snarare än Wikipedias.)

Men det här känns ju pinsamt. Min avsikt var ju att Isak inte skulle bli en överdrivet allmänbildad liten besserwisser som jag själv var.
Tja, det är inte så mycket jag kan göra åt det. Trots dagens blunder från min sida har hans intresse för allmänbildning faktiskt mestadels kommit från honom själv, och det lär inte gå att stoppa.
Jag får väl hoppas att han inte blir stämplad som alltför nördig när han börjar skolan.

(P.S. "Missä miehet ratsastaa" betyder "Där männen rider".)

Så var det dags att kommentera melodifestivalen lite

2009-03-04T21:13:00.001+01:00

Ja, nu har det ju gått fyra deltävlingar och det börjar närma sig slutet, så då är kanske tiden mogen för mig som expert att göra en vis, allvetande, kunnig och insatt analys av årets melodifestival.
Nej förresten, jämfört med nördarna på sajter som Gylleneskor och Esctoday är jag inte någon expert. Men ett och annat kan man ju kommentera i alla fall.
Och det jag har att säga ska jag (i likhet med de flesta predikande präster) dela upp i tre delar.
1. Det finns två M som absolut inte får vinna i Globen, ty det är liktydigt med katastrof.
2. Låtskrivare som Fredrik Kempe och Bobby Ljunggren lever dubbelliv.
3. Internationella juryn är inte att lita på.

Låt oss börja med den första punkten – de två förbjudna M:en.
Jag är hyfsat nöjd med de bidrag som hittills gått direkt till final (och bland dem har jag Malena Ernman och H.E.A.T som mina personliga favoriter). De enda riktigt stora undantagen bland de åtta, de som inte borde ha fått vara med, är självfallet Måns Zelmerlöw och Molly Sandén.
Måns bör inte vinna, av den anledningen att hans låt är exakt samma låt som ”Hero” som vi korkat nog skickade iväg Charlotte Perrelli att sjunga i fjol. Är det ingen mer än jag som lagt märke till hur lik den låten ”Hope And Glory” är? Precis samma stil, i och för sig snyggt och välgjort, men ack så tråkigt och slätstruket på samma gång. Bidraget sticker inte ut ett dugg och kommer inte att ha en chans att vinna i Moskva, eller ens gå vidare från semin där. Charlotte floppade, precis som jag misstänkte att hon skulle, och det kommer Måns också att göra. Tro mig.
Till Måns fördel ska sägas att han gör ett trevligare intryck på scen än den alien-liknande Perrelli, och kanske kan charma lite mer publik än hon av den anledningen, men bara kanske. Är det en risk vi bör ta? Nej. Framför allt är numret som helhet som sagt bara trist och inte någon bra presentation av Sverige i Europa.
Och sedan har vi Molly – vinner hon kan följderna bli ännu värre. I hennes fall beror det paradoxalt nog på att jag tror hon skulle ha goda chanser i Eurovision. En söt liten svensk tonårstjej som kommer fram i rutan och ser glittrande charmig ut och får européerna att smälta… Hon skulle greja det bara på sin ungdomliga utstrålning, tror jag. Eurovision-bidrag som sjungs av tonårstjejer brukar det ofta gå rätt bra för.
Men med tanke på själva låten Molly sjunger skulle det vara högst tragiskt om det blev så, för den är ju en så fullständigt hopplöst urmodig gammal smörschlager som tar hela branschen tjugo-trettio år tillbaka i tiden! Texten är dessutom signerad ”Pling” Forsman när hon är som värst, med en massa flum om ”stjärnorna” och ”gudarna”. Jag blir spyfärdig av hela eländet och kan bara konstatera att om det bidraget vinner och placerar sig bra i ESC, då har vi vridit hela melodifestivalklockan tillbaka. Kommer svenska folket då att tro något annat än att det är traditionella schlagerballader som funkar? Kommer några andra artister än Berts schlagerrävar att vilja vara med längre? Icke sa Nicke. Allting blir helt kört i botten.
Låt inte något av detta ske! Inse situationens allvar och hjälp till att rösta fram någon annan istället för Måns eller Molly!

Nu över till något annat. Måns Zelmerlöws låt har som bekant skrivits av Fredrik Kempe, och Molly Sandéns av Bobby Ljunggren. Dessa herrar visar mer än någonsin i år hur besynnerligt dubbelsidiga de är, i och med att de genom åren har stått bakom såväl helt kassa och bakåtsträvande låtar som ett antal väldigt bra och nyskapande.
Mest tydligt är det med Kempe, som har skrivit tråkiga nummer som ”Hope And Glory”, ”Hero”, ”Vågar du vågar jag” och ”Du och jag mot världen” (ja, ursäkta Jemima, men jag är faktiskt inte så förtjust i den sistnämnda låten heller). Samtidigt är han också inblandad i två förträffliga låtar bara i år, Malena Ernmans ”La Voix” och BWO:s ”You’re Not Alone”, och för sex år sedan gjorde han den fantastiska ”Vinceró” (som dock inte var med i melodifestivalen).
Det är inte utan att man lite får intrycket att Kempe och Ljunggren, och några stycken andra låtskrivarproffs som Henrik Wikström och Alexander Bard, egentligen tävlar mot sig själva med lite olika sorters låtar. Jämt får de med en massa bidrag, och de framställer dem dessutom tillsammans med varandra i olika kombinationer. Oinspirerad Kempe-Wikström möter inspirerad Bard-Ljunggren i duell, ungefär… På ett sätt är det lite roande, men samtidigt kan man bli ganska trött på det. I slutändan får man bara försöka glömma bort vem som har skrivit vilken låt och helt enkelt hålla på den som är bäst!

Så ska jag också nämna något om den där internationella juryn, som ju är med i år och utser sina favoriter. Förutom att de gör det på ett ganska förvirrande sätt, som onekligen påverkar det taktiska läget nu inför Andra chansen (tre av internationella juryns nomineringar är också med där på vanligt sätt), så kan man ju undra hur de tänker och om det spelar någon roll hur de tänker.
Personligen skulle jag nog akta mig för att ta för givet att den internationella juryns åsikter är representativa för vad folk i allmänhet tycker ute i Europa. Juryn i fråga består av bara elva ledamöter, som inte är det minsta samspelta utan bara räknar ihop varandras oberoende röster till ett resultat. Medlemmarna är dessutom alla insatta i musikvärlden och är i flera fall med i Eurovision-delegationerna i sina respektive länder. Deras nomineringar är alltså bara mixar av de godtyckliga åsikterna från elva Eurovision-proffs – det är inte fråga om ett brett statistiskt urval av vanliga europeiska TV-tittare. Vilket det kommer att vara när det verkligen gäller i Moskva i maj.
Ha alltså inte den internationella juryn som vägledare när ni bedömer vad som kan gå hem i Europa! Den där juryn är med i melodifestivalen mest för syns skull, och för övrigt spelar deras röster så liten roll i finalen i Globen så de lär inte göra någon skillnad. Tyvärr. Idén med internationell jury hade kunnat gå att göra till något bättre.
Sedan kan man ju ändå filosofera över varför den jury som finns har fallit för just Caroline af Ugglas, Amy Diamond, Sofia och Sarah Dawn Finer. Men när det kommer till kritan gör man bäst i att rösta på de låtar man själv spontant tycker bäst om.

Vad kan man nu säga mer om årets festival innan jag avslutar det här inlägget?
Lili & Susie var överraskande bra, men BWO var ännu bättre så jag hoppas på att de klår både dem och Sarah Dawn Finer i Andra chansen. Fler ljusglimtar var Star Pilots, Alcazar, nämnda H.E.A.T och Malena, och jag gillade faktiskt Susanne Alfvengren rätt skapligt också (men hon såg nog för mycket ut som en tjock och stirrig gammal tant för att kunna få några röster). Värsta lågvattenmärket var Thorleifs, de var till och med värre än Molly… Amy Diamond var bara menlös. Och Caroline af Ugglas vet jag inte riktigt om jag ska gilla eller ogilla.
Nu undrar jag bara om det blir någon sådan KUPP på lördag som en bloggare på Gylleneskor föreslog häromsistens. Nämligen att Kevin Borg fullständigt överraskande presenteras som ett tolfte bidrag till finalen, med en gratisbiljett tack vare vinsten i Idol, och som ett resultat av ett topphemligt avtal mellan SVT och TV4. Det skulle i så fall förklara varför Peter Jihde tjatade hela tiden i Idol i höstas om att ”vinna Sveriges största musiktävling”, samt varför SVT inför det här året lade in en liten passus i reglerna om att de förbehåller sig rätten att ändra antalet deltagare.
Medge att det skulle vara ganska kul om detta var sant!

(Oj då, ytterligare en grej kom jag på. Jag räknade upp mina ”drömjokrar” sist jag bloggade om melodifestivalen, men jag glömde en: Bert Karlsson! Det vore ju omåttligt roande om han någon gång sjöng själv.)

Pedofili och gubbsjuka

2009-03-01T21:38:00.002+01:00

I det här inlägget har jag tänkt att försvara pedofiler.
FÖRLÅT? utbrister nu säkert genast samtliga läsare. Skämtar du? Försvara pedofiler…? Har du fullständigt förlorat förståndet?!?!?
Jag svarar då bara: ta det lugnt. Den grupp jag syftar på är sådana människor som brukar anses vara pedofiler, men i själva verket inte är det i strikt mening. Och jag är faktiskt inte ute efter att försvara dem heller. Bara reda ut ett och annat som jag inte tycker riktigt stämmer angående pedofiler och när man egentligen räknas som en pedofil.

Utgångspunkten är att för ett tag sedan läste jag om att det hade hållits en luciauppvaktning för fångarna på en anstalt – där det satt pedofiler. I luciatåget ingick barn. Som lussade för pedofiler. Förskräckligt, inte sant?
Jovisst. Men sedan framgick det att ”barnen” i luciatåget var i åldrarna 15-17 år.
Det är det som får mig att reagera lite. Jag påstår inte att det var någon bra idé att ha det där luciatåget för sexualbrottslingarna i vilket fall som helst, för det kan säkert ha väckt mindre bra reaktioner hos dem att få se ett luciatåg med ett gäng snygga tonårstjejer. Däremot tycker jag det är fel att kalla tjejerna i fråga för barn, och blanda in hela pedofiliaspekten i det inträffade.

Konstigt nog så är det ofta på det sättet: att män som åker fast för sexualbrott kallas för pedofiler, trots att det visar sig att deras offer är i övre tonåren.
I själva verket vet vi ju alla att även om en person inte har uppnått myndighetsåldern arton år och alltså inte är myndig, så får han/hon ha sexuellt umgänge redan vid femton. När det gäller allting som är sexualrelaterat så tycker jag därför det är logiskt att se alla från femton år och uppåt som vuxna. Inte som barn. Därför kan man inte heller beskylla en fyrtiofem år gammal gubbsjuk herre för att vara pedofil om han får ihop det med en sextonåring. Inte rent juridiskt.
Man kan för den delen inte göra det biologiskt heller. De allra flesta sextonåringar (i synnerhet tjejerna) ser ju mer ut som vuxna än barn. Då är man väl inte pedofil om man tänder på dem?
Däremot kan man ju beskyllas för att vara en ”äcklig gubbe”. I mitt tycke är det fortfarande synnerligen osmakligt när fula farbröder börjar intressera sig för tonårstjejer. Men ändå… något så sjukt och förvridet som pedofili handlar det faktiskt inte om. Rent kroppsligt är båda parterna vuxna.
Ifall en gubbe har nakenbilder på sexton-sjuttonåringar i sin dator så är det faktiskt inte barnpornografi utan vanlig pornografi. Vilket inte är så mycket bättre – porr är alltid avskyvärt – men ändå. Gubben är då inte sjuk i huvudet på samma sätt som en pedofil, utan ”bara” osunt sexfixerad på samma sätt som en nittonårig kille som tittar på samma bilder.

Om det nu är en del folk som inte håller med mig om detta utan anser att man är pedofil även om det är en sextonåring man intresserar sig för, då tycker jag faktiskt att vi borde justera åldersgränserna lite. Antingen höja gränsen för att ha sex (det tycker jag är en rätt god idé i vilket fall) eller sänka myndighetsåldern, så att dessa båda ingångar till vuxenstadiet inträffar samtidigt. Det blir mycket enklare.
Behåller man de åldersgränser vi har idag, borde man åtminstone försöka vara så pass konsekvent att man inte blandar ihop dem med varandra och överlappar dem för att kunna sätta stämpeln pedofili på ren gubbsjuka. Man kan inte ge en tonåring rätt att själv bestämma över sitt sexliv samtidigt som tonåringen fortfarande ska vara förbjudet område för vissa och skyddas genom förmynderi.

Det är nog ganska viktigt att inse den här skillnaden, eftersom pedofil är ett så väldigt laddat ord. Man ska nog vara försiktig med att använda det om en person om det inte står helt klart att det verkligen är ren pedofili det handlar om.
Just därför behöver man också definiera och använda ordet på ett korrekt sätt, liksom ordet barn (i juridisk, politisk, sexuell och vanlig biologisk mening).
Och inte virra till begreppen, som jag tycker att de gjorde i det där fallet med luciatåget.

Musik, text och koncentration

2009-02-28T23:43:00.002+01:00

De senaste veckorna har jag haft lite svårare än vanligt att koncentrera mig på jobbet. (Ja, för er som inte vet så jobbar jag helt och hållet hemifrån, med min arbetsplats i familjens datorrum.)
Till viss del kan nog detta bero på saker som jag inte själv råder över, som att jag varit extra trött på sistone och att de översättningsuppgifter jag fått göra varit lite segare än vanligt. Men det finns också en annan faktor, och det är störande ljud utifrån. Nu när vi har inrett det nya datorrummet vägg i vägg med TV:n, och det enda som skiljer mig från den apparaten är en inte alltför ljudisolerad skjutdörr, kan det vid vissa tillfällen bli problematiskt.
Som i förrgår när barnen satt och tittade på ”Aladdin” samtidigt som jag jobbade. Det är faktiskt en av de Disneyfilmer jag tycker minst om; den är alldeles för skrikig och gapig och överdriven (och inte så snyggt tecknad) och nu hörde jag den dessutom alldeles för tydligt genom skjutdörren, så att det inte gick att samla tankarna för fem öre. Situationen blev så ohållbar att jag dels fick säga åt familjen att sänka volymen (självklar åtgärd), dels hämtade två bomullstussar som jag stoppade i öronen. Man måste ju i all sin dar kunna sköta sina uppgifter på betald arbetstid.

Men igår gjorde jag en mycket intressant iakttagelse beträffande sambandet mellan min koncentration och ljud utifrån.
Isak började lyssna på en skiva utanför dörren – vi spelar musik i DVD:n för närvarande eftersom stereon är trasig – och jag tänkte att jaha, nu får jag nog gå och hämta bomull alldeles strax igen för det här kommer inte att funka. Skivan i fråga var för övrigt melodifestivalskivan från förra året… trevlig musik, men det är ändå glättig pop och den kommer definitivt att sabba min tankeverksamhet, trodde jag.
Döm då om min förvåning när jag konstaterade att det med ens gick mycket lättare att jobba! Jag fick nästan genast in ett riktigt behagligt arbetsflyt och satt helt avslappnad och harmonisk och översatte i godan ro, samtidigt som musiken hördes mycket väl från vardagsrummet intill.

Väldigt märkligt. Jag har i många år gått och trott att jag inte kan ägna mig åt intelligenskrävande uppgifter (förr om åren pluggande, numera jobb) samtidigt som jag spelar låtar med texter på CD-spelaren. Jag tog liksom för givet att orden tränger in i min hjärna och förstör mitt tänkande. Så är tydligen inte fallet.
Efter att ha funderat lite på saken kom jag fram till att det nog ändå inte är så konstigt, för jag har ju faktiskt låtar som surrar omkring i huvudet nästan jämt – som jag tänker på, på ett av planen i mitt medvetande. Jag har så att säga alltid någon låt på hjärnan, och det hindrar mig inte från att jobba samtidigt. Därför gör det ingen skillnad om jag hör låtar på riktigt från en skiva. Tvärtom åstadkommer det mer frid i sinnet. Uppenbarligen.
När barnen tittar på filmer som ”Aladdin” däremot, då blir det annorlunda. För då lyssnar jag på pratet från filmen på ett annat sätt än när jag lyssnar på orden i en låt. Lite mer aktivt, så där. Jag kan då inte heller låta bli att göra det… och så ryker koncentrationen all världens väg.

Jag skulle egentligen kunna fortsätta att resonera kring detta, alltså hur man lyssnar. Det här med att orden i en låts text inte stör mig, bevisar ju nämligen att orden i musik i och för sig har en funktion och utgör en del av musiken, men att den inte gör det rent betydelsemässigt.
Förr om åren diskuterade jag ofta det där med en kompis, som tyckte att det var väldigt viktigt att en låt har en bra text med bra budskap i. Han menade att textinnehållet är en fundamental del av musiken, något som jag inte höll med om eftersom jag tyckte att det rent musikaliska var det allra viktigaste (och därför tyckte jag också till skillnad från honom att musikvetare inte ska hålla på med textanalys, utan koncentrera sig på själva den klingande musiken).
Nu tycker jag så mer än någonsin. Visst spelar texten en roll, men bara ljudmässigt, inte sett till budskapet. Texten är så att säga viktig fonetiskt, men inte semantiskt.
Om texten var en del av musiken även semantiskt, då skulle låtar med text störa min koncentration på jobbet lika mycket som ”Aladdin” gör.
(Och kom sedan inte och prata om att melodifestivalmusik är ovanligt slätstruken och i praktiken saknar text och att det är därför den inte stör mig! Melodifestivalskivan var inte den enda skiva jag körde igår, och jag jobbade lika bra till all musik jag hade på. Jag tror att jag tar in ljudet av texterna på ett plan och jobbar på ett annat, oavsett genre.)

Hur som helst, i fortsättningen ska jag ha på musik på DVD:n när jag jobbar, så ofta som möjligt!
Ibland får väl telningarna förstås använda apparaten till att se på film. Men då förser jag mig med MP3 och hörlurar.

Lite om semlor

2009-02-24T20:58:00.002+01:00

Idag är det fettisdag och vi har ätit semlor här hemma för sista gången i år.
Ja, ni läste rätt. Sista gången. Inte första.
Jag är nämligen av den åsikten att fettisdagen är den sista dagen då man äter semlor. De flesta andra verkar tycka att det tvärtom är semlepremiär på fettisdagen, och att det ju är helt befängt att konditorierna börjar servera semlor redan några dagar efter nyår, alldeles för tidigt. Men enligt min mening har konditorierna gjort rätt hela tiden. Ja, möjligen kunde de väl vänta några veckor in i januari… men det är inte så väldigt noga. Det fick jag lära mig som barn och det har jag alltid tyckt.

Det där med semlor och fastan och fettisdagen är lite av en tvistefråga, även bland kristna har jag fått erfara.
Som jag ser det är poängen med semlor att man får frossa i dem före fastan, och att det sedan är slut på kalasandet när fastan börjar. Det känns ju ganska logiskt. Ungefär som traditionen att ha karneval: den håller på under de tre dagar som kallas för fastlagen och avslutas med fettisdagen. Och precis på samma sätt som karnevalsfestligheterna sedan upphör dagen därpå, på askonsdagen, så är det finito med semlorna från och med den dagen.
Enligt min mening gör det sedan alltså ingenting om man tjuvstartar med semlor redan innan fastlagen börjar, det vill säga någon gång i januari. Före fastlagen kommer ju några veckor som kallas förfastan, och jag tycker nog att de två perioderna går in i varandra lite och har samma karaktär.
Om man nu ändå är av den åsikten att semlor inte får ätas förrän på fettisdagen, då måste nog konsekvensen bli att det bara är just på den dagen som de får ätas. För efter fettisdagen går det inte att frossa. Rent traditionellt sett så stämmer inte det.

Men nu har det faktiskt ändå hänt att jag har diskuterat detta med kristna vänner som har en avvikande mening, trots sin kyrkliga respekt för fastan. Deras version av det här är följande: 1. semlepremiären är visst på fettisdagen, 2. man äter dem inte under fastan, men 3. på de fem söndagarna i fastan så bryter man tillfälligt fastan och då är det helt okej att äta semlor.
Egentligen tycker jag att den synen är den mest egendomliga. Jag ställer mig väldigt tvivlande till uppgiften att man bryter fastan på söndagarna. Hela grejen med att avstå lite av livets goda under fastetiden (och släppa loss och fira när det blir påsk) går liksom förlorad på det sättet, tycker jag. Så vitt jag vet bygger fastetanken på att Jesus fastade i fyrtio dagar ute i öknen… men är det särskilt troligt att han bröt den dieten tillfälligt varje gång det blev sabbat? Nej, jag tror faktiskt inte att han gjorde det, och därför tycker jag inte heller det är konsekvent att man bryter fastan på söndagar. Har inte heller hört talas om att man gör det eller någonsin har gjort det i katolska länder, där de är noggranna med kyrkoåret och väl kan sägas ha ”facit”.

Nåja, det här kan man som sagt ha högst olika åsikter om. Den som tycker att jag har fel får gärna höra av sig med en officiell protest.
Sedan tycker jag i ärlighetens namn inte heller att världen går under om man äter semlor vid fel tidpunkt. Jag har allt ätit semlor under fastan många gånger. Jag kan säkert komma att göra det i år också. Man får inte bli slav under märkesdagar och liturgiska mönster.
Men det är ju alltid trevligt att försöka reda ut begreppen lite och få ordning på traditionerna!
Och när man än äter semlor så smakar de förträffligt.

Hemliga sällskap

2009-02-18T00:02:00.003+01:00

Min pappa är medlem i ett hemligt sällskap. Han är en sådan där som då och då klär upp sig i fin kostym och vita handskar och träffar ett gäng andra herrar i en loge, där de tillsammans ägnar sig åt att dyrka symboler, lägga dödskallar i likkistor, dricka blod, begå hieros gamos och infiltrera den amerikanska kongressen.
Nej, skämt åsido, men han är faktiskt frimurare och han har några gånger försökt övertala mig att också bli det.
Jag tror inte att jag har tillräckligt mycket status för att kunna bli frimurare, men även om jag hade det har jag inga planer på att göra pappa till viljes. Gillar inte riktigt tanken på att ha en massa hemligt fuffens för mig som jag inte får berätta om för min fru (henne vill jag ju dela allt med) och över huvud taget att damer inte är välkomna på de där tillställningarna. Plus att jag inte vill avlägga någon sorts löften som tydligen ska gälla över allting annat.

Men lite har jag nog ärvt pappas fascination för sådant där, för det är ju jätteintressant att läsa om Prieuré de Sion och Tempelriddarna och Illuminati... och tanken på att vara med i ett hemligt sällskap känns ändå på ett sätt ganska spännande. Jag vill inte vara det i egenskap av frimurare eller liknande, eftersom det alltså känns lite väl suspekt, men man kan ju leka med tanken på att engagera sig i andra former av hemlighetsmakerier.
Mest intressant tycker jag det är med underjordiska motståndsrörelser och sådana saker. Små tappra sällskap som kämpar i det tysta mot en stor förtryckande makt, och aldrig ger upp kampen och inte tappar tron på det goda. Som använder täckmantlar och koder och symboler för att inte bli avslöjade, och lever dubbelliv och tar stora risker hela tiden men ändå fortsätter.
Ett par exempel från litteraturens värld: folket i Törnrosdalen i ”Bröderna Lejonhjärta”, eller Fenixorden i ”Harry Potter”.
Ytterligare några exempel från verkligheten: de första kristna i romarriket, eller motståndsrörelserna i Nazityskland – i synnerhet kanske Vita Rosen – eller de oliktänkande i Sovjet... ja, listan är oändlig.
Grupperna i Sovjet har för övrigt beskrivits av ABBA i deras mest dramatiska, mystiska och politiskt färgade låt, ”The Visitors”, där någon sitter hemma i sitt hus och hör hur det ringer på dörren och vet att nu kommer myndigheterna för att hämta mig. Några utdrag:
But how I loved our secret meetings / We talked and talked in quiet voices / smiling...
These walls have witnessed all the anguish of humiliation / and seen the hope of freedom glow in shining faces...
I have been waiting for these visitors / Help me...
Oerhört spännande stämning i den låten.

Ja, hur som helst. Av dessa hemliga rörelser är det i sin tur de kristna som jag är mest fascinerad av. Bara att tänka sig att de under antikens dagar gömde sig nere i katakomberna, eller att de vid samma tid hade fisken som sitt hemliga tecken.
Jemima och jag har faktiskt själva en fisk utanpå bakluckan på vår bil. Det finns en hel del kristna i Sverige som har det, just för att det var en hemlig symbol de där första århundradena, och på ett sätt är den fortfarande det eftersom det är få icke-kristna som känner till vad den där lilla fisken betyder. Men för oss som vet det är det riktigt kul att ha den där på bilen, och upptäcka andra fiskar på andra bilar här och var. ”Åh, titta, där är en annan kristen!”
Jag gillar verkligen det. Man får lite känslan av hemligt sällskap, i positiv bemärkelse.

Och fast det egentligen är helt befängt att tänka på det sättet, så är det ibland nästan så jag önskar (usch, vad dumt det låter) att jag levde i ett land eller en tid där man faktiskt var tvungen att smyga med att man var kristen. Då kunde ju jag och ett antal andra trogna jobba i den där fiskens anda, fortsätta att utöva vår tro och försöka sprida den vidare i hemlighet, med yttersta försiktighet för att undgå överhetens vaksamma blickar. Vilket spännande liv det skulle vara… ungefär som i ”The Visitors”. Även om det skulle vara ruskigt farligt och läskigt också.
Vem vet, kanske kommer det en tid då min märkliga masochistiska önskan blir uppfylld? Det skulle inte alls förvåna mig om det redan någon gång under min livstid blir illegalt att vara kristen i traditionell mening. Ja, vid närmare eftertanke tror jag på allvar att det kan komma ganska svåra tider.
Om jag ska vara realistisk så får jag väl inse att jag då inte alls skulle vara särskilt djärv och modig och brinnande för den hemliga kampen, utan snarare darra av rädsla och göra i byxorna och försäga mig hela tiden.
Men det är nog ändå sannolikt att jag, ifall detta scenario blir verklighet, följer min pappas exempel och går med i ett (om än inte så flummigt) hemligt sällskap!

Obs! När du nu har läst färdigt detta inlägg, var vänlig och glöm bort det!
I annat fall kanske du drar dig det till minnes och skvallrar för myndigheterna om mig och mitt hemliga sällskap någon gång i framtiden.

Rör inte mitt Narnia!

2009-02-11T23:07:00.001+01:00

I helgen såg Jemima och jag den andra Narnia-filmen på hyrd DVD. ”Prince Caspian”, eller som den boken heter på svenska, ”Caspian, prins av Narnia”. Det är den andra boken i serien, eller egentligen den fjärde sett till i vilken ordning de utspelar sig, men det var i alla fall den andra som C. S. Lewis skrev. Jag har alltid varit en vän av Narnia och älskar fortfarande alla sju böckerna, så den här filmatiseringen ville jag ju gärna se.
Tyvärr blev både jag och hustrun väldigt besvikna på den. Film nummer ett ”Häxan och lejonet” var ju som bekant helt okej, men i den här nya var det inte mycket som återstod av originalstoryn. Stora sjok av boken var bortredigerade (i synnerhet det mer andligt tänkvärda innehållet), och det hade ersatts med en massa meningslösa krigsscener och onödiga tillägg i olidligt svulstig och sentimental Hollywood-anda. Allra värst var nog nästan att Susan och Caspian pussades på slutet… hur i hela friden kan man lägga in sådant omotiverat trams i manuset?

Hur som helst, när vi sett klart filmen började vi kolla upp om det kommer någon tredje också, och vi upptäckte att Disney tydligen har lagt ner de planerna eftersom den här tvåan har gått så dåligt. (Inte underligt…)
Då blev jag ju på ett sätt lite besviken, för det innebär ju att ett bolag ytterligare en gång ger upp innan de hunnit fram till de böcker i serien som skulle vara intressantast att se på film: ”Min morbror trollkarlen” och ”Hästen och hans pojke”. Nästa gång någon ger sig på att filma Narnia, om tjugo år eller något sådant, kommer det teamet självklart också att börja med ”Häxan och lejonet” och sedan lägga ner innan man ens är halvvägs genom bokserien. De sista böckerna är sålunda dömda till att aldrig bli filmatiserade!

Men nu är kanske inte hoppet riktigt ute ändå, upptäckte vi sedan. Det är nämligen nu istället 20th Century Fox som ska fortsätta med Narnia-serien istället för Disney, och de kommer att filma nummer tre (fem) i serien, ”Kung Caspian och skeppet Gryningen”. Förhoppningsvis kan de göra något av de återstående fyra böckerna också efter det.
Att det blir historien om skeppet Gryningen nu härnäst är förstås lite roligt, för det råkar vara min favorit av böckerna. Även om ”Silvertronen” och de ovan nämnda ”Min morbror trollkarlen” och ”Hästen och hans pojke” inte kommer långt efter.
Måtte nu bara produktionsbolaget bakom hela projektet ha lärt av sitt senaste misstag med film nummer 2, och inte misshandla ”Kung Caspian och skeppet Gryningen” på samma sätt som ”Caspian, prins av Narnia”!
Man kan ju alltid hoppas på att bytet av filmbolag får effekt, så att den värsta Disneyfieringen försvinner.

I annat fall kan det verkligen bli hemskt. ”Kung Caspian och skeppet Gryningen” är ju en berättelse som bygger mycket på episoder… att sällskapet är ute och seglar på havet och reser från ö till ö, med en ny liten historia på varje ställe de kommer till (men hela tiden mot ett bestämt mål). Det är ett väldigt charmigt och fantasifullt upplägg, lite i Odysséens anda.
Men hur blir det om filmmakarna skulle få för sig att anpassa denna pikareskhandling (som jag tror att det kallas) till Hollywoods dramaturgi? De kanske tar bort nästan alla öarna ur handlingen och koncentrerar sig på bara någon enstaka av dem, och bygger upp historien på ett helt annat sätt, med typisk stegring och klimax. Och vad gäller stridsscener så har jag i och för sig svårt att föreställa mig hur man skulle kunna lägga in särskilt många sådana i ”Gryningen”, men tänk om de verkligen gör det… hu!
Jag vill inte vara med om att amerikanska filmproducenter förstör eller tonar ner den underbara scenen där Aslan räddar Eustace från att vara drake (det är det mest uppenbart kristna avsnittet i hela Narnia-serien; Eustace blir ju bildligt talat både omvänd och frälst och döpt).
Inte heller vill jag att den hypnotiska stämningen vid havets yttersta ände, eller skräckscenen vid ”den mörka ön”, går förlorad i någon sorts larmande vapenstrid mot sjöfolket respektive de makter som lurar i mörkret. Eller att det blir en massa obefogat slisk-slask mellan Caspian och Ramandus dotter.

Kort sagt: jag börjar få nog av melodramatik och specialeffekter! Vid nästa Narnia-filmatisering vill jag att man ska försöka ta fram stämningen från boken istället.
Annars tänker jag inte se den filmen. Jag ska läsa recensionerna noga, och om det står där att filmen inte är trogen mot boken så bojkottar jag den.
Bara så ni vet, 20th Century Fox!
Rör inte mitt Narnia!

Två låtar att lyssna på

2009-02-06T20:02:00.004+01:00

I höstas beklagade jag mig här på bloggen över att jag så väldigt gärna vill göra musik, men inte har kunnat göra det på något bra sätt – eftersom jag inte riktigt har kommit underfund med hur man får över det man gör på en keyboard till datorn så att det kan sparas där.
Nu kan jag glädja folket med att det problemet är löst, och jag har nu möjlighet att komma igång och göra en hel massa musik, precis om jag ville i höstas!
Jag ska inte tråka ut alla och envar med att berätta hur jag har gått till väga. Bara tala om att min metod är att 1. göra en låt på sådär fem-sex-sju kanaler på keyboarden, 2. tanka över låten till datorn så att det sedan finns plats i keyboardens minne för att göra nya.

Och detta har jag nu gjort med två av mina gamla låtar, som jag gjort på keyboarden tidigare och sedan haft liggande ett bra tag. Nu är de förevigade. Jag tänkte att jag skulle lägga upp dem här på bloggen också, för att kanske få lite kommentarer...
Lägg märke till att jag inte är hundraprocentigt nöjd med någon av dem, det är mest mina ”första försök” och kritik mottages tacksamt. (Än så länge har jag inte raderat låtarna från keyboarden, så de går fortfarande att putsa på.) Om ni som lyssnar rentav tycker att min musik är skräp och att jag bara slösar bort min tid vid keyboarden, så säg det till mig också så kan jag använda tiden i fråga till något bättre.
Förresten, ljudvolymen är nog lite låg på inspelningarna, men det är bara att höja den i Media Player eller skruva upp högtalarna så fixar det sig.

Den första av låtarna heter ”In A Stall”. Obs: börjar med ett litet intro på säckpipa innan själva låten sätter igång. Den bygger upp sig lite gradvis men är ändå tänkt att förbli ganska lugn och liksom lite vaggande... Här är den.

In A Stall

Och den andra heter ”Eyes Of A Stranger”. Den medger jag att den hade kunnat bli mycket bättre, tempot haltar lite på en del ställen och mixen kunde också ha blivit lite mindre grötig. Jag kanske borde ha valt lite andra instrumentljud... Men den var så svårinspelad så jag fick nöja mig med detta till slut. Kanske börjar jag om med låten från scratch någon gång. Här är den som den låter nu.
(Trumkompet i refrängen är mitt eget, jag använder inte de förinspelade rytmerna som finns på keyboarden utan vill hitta på själv.)

Eyes Of A Stranger

Välkomna med feedback om ni vill!
Ja just ja, jag ska kanske också påpeka att låtarna har de titlar de har därför att de egentligen är försedda med texter. Som jag inte alls känner för att sjunga in. Texten kommer ändå i andra hand för mig.

Bland svampar och sköldpaddor

2009-02-03T22:37:00.001+01:00

Lika förtjust som jag är i att spela sällskapsspel – det vill säga brädspel, runt ett bord, med en samling goda vänner – lika skeptisk har jag alltid varit till sådana spel som man spelar på en skärm. Datorspel, TV-spel, videospel… av någon anledning har jag aldrig varit särskilt intresserad av det. Vet inte varför.
Som barn tyckte jag verkligen att det var urtråkigt när kompisarna fastnade framför någon sorts automat där man körde racerbil, och det hände också att de försökte få mig att inse tjusningen med att spela hemma på datorn: oftast helt förgäves.

Så är det fortfarande, för det mesta. Men det finns ändå några undantag. Vissa spel på datorn kan även jag ägna mig åt, fast det brukar då vara fråga om de simpla och IQ-befriade spelen: i synnerhet Pipe Dream (de där rören med grönt vatten), Rattler Race (den långa ormen som äter äpplen), samt Röj.
Jag har också i enstaka fall varit intresserad av datorspel som varit lite svårare. King’s Quest till exempel. Och något spel där man skulle gräva sig fram genom lera… vad det nu hette.
Slutligen har vi det allra största undantaget. Ett visst gammalt Nintendo-spel som man lirade på en sådan där gammaldags plastlåda som var kopplad till TV:n. Jag har aldrig varit särskilt inne på Nintendo, men just det där spelet var jag verkligen fast i ett tag – och hela min familj med mig. Det är hypernostalgi, och precis nu i dagarna har jag oväntat kommit att återupptäcka det (ska snart berätta hur).
Spelet är Super Mario Bros 3. Där de små rörmokarna Mario och Luigi hoppar omkring bland en massa rör och samlar ihop pengar, stampar på fiender, plockar upp sköldpaddsskal, krossar tegelblock och äter svampar som ger dem kraft.
Jag har faktiskt spelat även volym ett i serien, men det var trean som jag, mina syskon och även mina föräldrar blev mest sålda på.

Om man ska dra lite historia så var det när jag var fjorton-femton år som Super Mario gjorde sitt intåg i familjens vardag. Våra kusiner hade Super Mario Bros 3 och demonstrerade det för oss, vi tyckte det var jättekul, och familjen var nästan genast överens om att vi ju absolut måste skaffa ett eget Nintendo någon gång.
Så blev det också, och besynnerligt nog så var det i samband med min konfirmation som vi skaffade det. Familjen köpte nämligen dels själva apparaten, dels Super Mario-spelet, som konfirmationspresent till mig. Högst anmärkningsvärt egentligen, att en prästfamilj väljer att ge sin äldste son något så sekulariserat och vulgärt som ett Nintendo i konfirmationspresent. Visst, de gav mig ett silverkors också, men i alla fall. Det är nästan värre än en synt, som han i ”Macken” helst vill ha.
Hur som helst, när jag väl hade fått spelet så satte galenskapen igång. Det spelades jämt. Alltid var det någon av oss som satt placerad framför TV:n med den lilla kontrolldosan. Till och med pappa föll för frestelsen då och då, trots att han ofta har verkat ha inställningen att han som präst absolut inte kan förknippas med barnsliga saker som lek och spel (annat än i smyg då).

Eftersom TV-spelet officiellt var mitt hade jag det ett litet tag inne i mitt rum, kopplat till den mindre av våra två televisionsapparater. Detta visade sig emellertid ohållbart. Jag fick aldrig vara ifred på mitt rum eftersom mina syskon och deras kompisar absolut måste spela hela tiden, och det hjälpte inte att säga till mamma – hon satt ju där själv och tryckte och plickade (och släppte knapparna och skrek varje gång det kom en fiende i riktning mot henne).
Till slut minns jag att jag tog saken i egna händer och flyttade ut hela anordningen till den stora TV:n i vardagsrummet. Lugnast så. Särskilt med tanke på hur mycket konflikter det kunde bli runt Nintendot och Super Mario Bros 3… repliken ”nu är det min tur att spela!” var den som oftast hördes i huset. Och ofta slutade bråken med att någon i ren frustration gick fram och tryckte på Reset-knappen, så att hela spelet plötsligt började om från början. Det gick inte att spara pågående spel på det där Nintendot, så då tog allting tvärt slut.
Men det fanns också tillfällen då hela familjen satt och spelade i kamratlig anda under ordnade former, och turades om att sköta Mario och Luigi. Det kunde vara ganska trivsamt.
Och man lärde sig verkligen spelet utan och innan, de åtta världarna med alla sina banor, och man blev överförtjust varje gång man lyckades klara Lemmy Koopas luftskepp oskadad iförd en hammardräkt, för då fick man ju en annan tackhälsning av den tillbakatrollade kungen när man kommit ner till slottet igen…
Vi fick några ytterligare spel till mitt Nintendo, men inget av dem kom i närheten av Super Mario Bros 3 när det gällde popularitet.

Åter till nuet. Min lillebror var här den gångna helgen, och installerade då just Super Mario Bros 3 på vår dator – i PC-version, men med helt samma välbekanta grafik. Isak blev genast överförtjust, och jag med. Jag har redan suttit och spelat det korta stunder de senaste kvällarna och känt Super Mario-minnena komma tillbaka. Faktiskt kommer jag ihåg anmärkningsvärt mycket av vad det fanns för dolda skatter på de olika banorna och vilka hemliga knep man kunde använda.
Sedan spelar det ingen roll att Super Mario Bros förmodligen står mycket lågt i kurs i stora delar av min bekantskapskrets, där man föredrar de stora fläskiga datorspelen och ser ner på det simpla Nintendo (tror jag).
Jag kommer nog att ägna mig en hel del åt de båda rörmokarna på lediga stunder nu ett tag framöver!

Inför Melodifestivalen

2009-01-26T22:54:00.004+01:00

Nu börjar det dra ihop sig. Nästa lördag är det dags igen. För melodifestival.
Jodå, jag tänker minsann titta i år också. Det ska nog mycket till för att jag inte ska göra det. Numera har jag ju dessutom barn som har lärt sig vad melodifestivalen är för något och helt säkert kommer att vilja titta. Så även om jag var motvillig själv skulle jag slå på TV:n för deras skull.
Jag kommer alltså att följa med hela melodifestivaltåget. Men jag känner faktiskt ändå inte riktigt samma entusiasm och förtjusning som tidigare år. Jag är fortfarande ganska besviken på det fantasilösa urvalet av artister.

Bara för ett par år sedan såg det så väldigt bra ut. Lordi vann hela härligheten 2006, och året därpå fick The Ark representera Sverige. Det verkade som att tävlingen äntligen började bryta ny mark på allvar och övervinna motståndet… min vision skulle besannas och alla artister (oavsett genre och musikalisk ideologi) skulle kanske vilja vara med.
Nu är det dessvärre på väg neråt igen.
Ta bara en titt på vilka artister som ställer upp här i Sverige i år. Jag tycker det känns ganska pinsamt, ärligt talat. Vart tog förnyelsen vägen?

Jag hade velat se åtminstone någon av mina s.k. "drömjokrar" på plats: Roxette (i kraft av sin stjärnstatus), Kent, Håkan Hellström, Mikael Wiehe, Thåström, Basshunter, Robyn eller Di Leva.
I startfältet finns nu istället bl.a. ett antal gamla åldrade artister som försöker sig på någon sorts comeback, många år efter att de senast var i ropet. Lili & Susie, Mikael Rickfors och Susanne Alfvengren. Jag tror inte för ett ögonblick att de lever upp till fornstora dagar med ”Oh mama”, Vingar” och ”När vi rör varann”.
Vidare finns där några one-hit-wonders från 90-talet som på samma sätt verkar vilja ge karriären en ny skjuts. Jennifer Brown och Emilia. Jag är skeptisk. Djupt skeptisk.
Vi hittar också en hel del artister som varit med i festivalen förut – alldeles för många gånger, i vissa fall. Nu är vi trötta på dem. Åtminstone jag. Jag vill inte se Shirley Clamp eller Velvet igen, och faktiskt inte heller BWO, trots att jag i vanliga fall gillar dem skarpt. BWO borde ha visat lite mer stolthet och insett vid det här laget (efter tre försök) att Sverige inte vill ha dem, istället för att skämma ut sig genom att ställa upp för fjärde gången på fem år.
Och de där deltagarna som ska representera den unga, fräscha generationen känns också lite väl slätstrukna tycker jag. De må vara populära och ”Idol”-stjärnor och allt möjligt, men det är inget märkvärdigt med att de dyker upp i melodifestivalen, för sådana som de har varit med förr. Det gäller både Måns Zelmerlöw, Agnes, Amy Diamond, Molly Sandén, E.M.D. och Marie Serneholt (hon från A-Teens).
Vi snackar inte förnyelse här direkt. Ändå är de två sistnämnda jokrar.

Några bidrag känner jag rent automatiskt olust inför. Som de båda dansbanden som är med, Scotts och Thorleifs. Visserligen har jag inte ens hört Scotts (tittade av naturliga skäl inte på ”Dansbandskampen”) och Thorleifs hör till de dansband som jag har lättast att stå ut med… och jag som vill ha med alla genrer har väl rent principiellt inte något emot att dansband medverkar… men i alla fall. Det är ingen favoritmusik.
Och Sahlene och Maria Haukaas Storeng i duett? Vad ska det vara bra för? Kan inte Maria hålla sig till hemlandet? Är det något sorts grannlands- och storebrorskomplex som gör att SVT måste locka över henne hit året efter att hon tog Norge till en femteplats i Eurovision?
Vad gäller jokern Markoolio så hade jag nog kunnat uppskatta att han ställer upp, om det inte vore för att det tydligen är med en kärleksballad. Ska han vara seriös? Hur kommer det att gå då? Jag nästan våndas.

Det är faktiskt så att jag har reagerat negativt till och med på årets val av programledare. Petra Mede? Är hon verkligen en så bra underhållare att det räcker till en hel melodifestivalturné – efter att Kristian Luuk haft hand om den de senaste två åren? Ja, det återstår väl att se.
Att jag också ogillar det nya upplägget med mer telefonröstning och dueller har jag kommenterat redan i höstas, när den nyheten kom.

Men jag ska erkänna att det även finns några tävlingsbidrag som jag kan nicka uppmuntrande åt och ha vissa förväntningar på. Till dem hör operasångerskan Malena Ernman, den fjärde jokern. Det är inget nytt med operapopmixar i melodifestivalen, men det är heller ingen alltför uttjatad genre och det känns fortfarande lovande med ytterligare försök.
Alcazar känns också ganska okej… de har varit med förut, men nu är det ju en annan konstellation. Ingen Magnus Carlsson längre. Då kanske det blir mer spännande.
Caroline af Ugglas kan kanske också få till något bra. Och gruppen H.E.A.T. representerar tydligen hårdrocksgenren. Allt sådant uppskattas.

Icke desto mindre är det ett faktum att den där härliga reaktionen ”jaa, vad bra att han/hon/de är med!” har jag faktiskt bara fått inför två av 32 bidrag.
Vilka då? Jo, Lasse Lindh och Sarah Dawn Finer.
Den förre för att han är mer alternativ av sig och det är uppmuntrande att han gör ett nytt försök, efter att ha misslyckats i fjol. Och den senare för att jag gillade hennes ”I remember love” för två år sedan och gärna vill höra vad hon kan ha att bidra med nu.

Räcker det alltså med att en sextondel av bidragen verkar lovande för att jag ska boka upp mig för sex lördagkvällar i rad?
Ja då. På ett sätt är det ju bra att jag slår mig ner vid TV:n med skepsis och fördomar, för jag får ju också i ärlighetens namn räkna med att jag kan bli positivt överraskad. Det skulle inte förvåna mig om en hel del av låtarna är bra. Om jag har tur kan det kanske rentav dyka upp ett ”hallelujah moment”. Det är fortfarande inte helt omöjligt.

Väl mött framför dumburken!

Favoritkyrkor

2009-01-19T22:08:00.008+01:00

Det finns två saker som jag varit väldigt förtjust i ända sedan tidigaste barnsben.
1. Kyrkor.
2. Att göra listor och rangordna saker.

Ja, då förstår ni väl vad jag tänkte ägna mig åt i detta blogginlägg?
Just det. Jag ska rada upp tio stycken kyrkobyggnader som jag har utnämnt till mina ”favoritkyrkor”. Det är kyrkor som ligger inte bara i Sverige utan också i andra länder. Inbördes ordning saknas, men dessa tio är de som jag särskilt anser förtjänar ett hedersomnämnande.

Vad är det då jag har gått på när jag har utsett en kyrka till favoritkyrka?
Först och främst: det är inte någon rent objektiv bedömning av kyrkornas arkitektur och konstskatter och sådant. En sådan lista skulle bli tämligen tråkig, eftersom den skulle bli ungefär likadan vem som än gjorde den… och typ alltid inkludera Peterskyrkan i Rom, Sagrada Familia och Kölnerdomen.
Inte heller har den här listan något att göra med andliga upplevelser som jag haft i olika kyrkor. Det är klart att sådana associationer också kan ge en väldigt positiv bild av en viss kyrka, och i mitt fall skulle det innebära att kyrkorna i t.ex. Åh, Gamla Hjälmseryd, Långelanda och Onsala skulle vara med på listan. Men nu är det inte just den biten jag är ute efter. Andliga upplevelser kan man ha även i ett gammalt garage, om det skulle vara så.

Nej, det som har gjort att de här tio är mina favoritkyrkor är att jag på ett eller annat sätt har blivit berörd av att se dem och träda in i dem. Det handlar om situationer då jag känt en viss stämning i en kyrka, tyckt att det varit extra högtidligt eller speciellt, verkligen gripits av hur vacker den är och hur fint den är belägen, fascinerats av dofter eller små detaljer. Haft en ”wow”-upplevelse inför helgedomen i sig, helt enkelt.
Man kan säga att det här är kyrkor som har satt spår i mitt minne, av en eller annan anledning. Kyrkor som jag minns att jag verkligen blev förälskad i så fort jag kom dit.
Här är de – och om någon som läser detta själv är intresserad av kyrkobyggnader och att känna stämningar i kyrkor, så kan ju detta vara en sådan där Utmaning till berörd person att göra en egen lista…
(Jag hade tänkt ha med bilder på kyrkorna, men det blev för jobbigt... vill ni se hur de ser ut så får ni googla!)

Habo kyrka (Habo, Västergötland, Sverige)
Varje gång jag kommit in i den här kyrkan har jag tappat andan. En sådan där härlig rödmålad träkyrka – och dessutom är den stor! Rena rama träkatedralen. Ovanligt kyrkorum, med flera stycken extra läktare och andra märkliga extrautrymmen på omotiverade ställen… och så är den fullkomligt späckad med vackra 1700-talsmålningar, överallt. Det är så det hisnar. I Habo kyrka kan man gå omkring och titta hur länge som helst.

Helsingfors domkyrka (Helsingfors, Nyland, Finland)
Det här är den främsta av flera mycket vackra kyrkor i den finska huvudstaden. Oerhört mäktig och gnistrande i vitt och guld tronar den uppe på sin höjd som ett riktigt äkta tempel, med pelare och allt. Invändigt är den i och för sig ganska sparsamt dekorerad, men ändå fortfarande stilren – jättesnygg och rak och utsökt klassicistisk. Nu låter jag som en arkitekturexpert, trots att det inte var meningen, men jag försöker bara förklara den skönhet som just den här katedralen berör mig med.

Nydala klosterkyrka (Nydala, Småland, Sverige)
Nydala är en medeltida klosterplats som inte är så väldigt känd, konstigt nog. Jag för min del känner verkligen historiens vingslag vid den här kyrkan och kvarlämningarna av klostret intill, och det går dessutom att uppleva en viss frid på platsen, eftersom den inte på långa vägar är utsatt för samma turisthorder som klosterkyrkorna i Varnhem eller Vadstena. Förutom själva kyrkan (vacker och romansk, med lite känsla av landsortskatedral) rekommenderar jag att man tittar in även i den lilla ”bondkyrkan” alldeles intill – där är det trångt och enkelt och tillslutet och känslan av medeltid blir ännu starkare.

Lannaskede gamla kyrka (Landsbro, Småland, Sverige)
Det här är min egen gamla hemkyrka, men jag är inte hemmablind – jag har alltid varit väldigt förtjust i den. Enligt min mening är det den finaste av alla små stenkyrkor från 1100-talet som finns i Sverige. I vapenhuset känner man den underbara doften av tjära… och sedan kan man börja beundra målningarna och alla de små pittoreska detaljerna: vigvattenkärlet, stenkistan, det pyttelilla fönstret, enmansbänkarna, och så den pipiga orgeln med cymbelstjärna. Den orgeln är en av de äldsta i Sverige som fortfarande används.

Kolmårdskyrkan (Kolmården, Östergötland, Sverige)
Där går man omkring i Kolmårdens djurpark och så plötsligt dyker den upp, helt omotiverat och charmigt… en kyrka där man minst väntar sig det, modern men smakfullt byggd i gråsten som en grotta, och med stora glasfönster med fantastisk utsikt över Bråviken. Jag kan tänka mig att Kolmårdskyrkan har blivit ett efterlängtat andrum för mången stressad djurparksbesökare.

St. Alban’s Church (Souris, Prince Edward Island, Kanada)
Den här anglikanska kyrkan i fiskeläget Souris är verkligen pytteliten, men det är ändå en fullt fungerande församlingskyrka med alla tillbehör, i miniatyr – och det är det som gör den så obeskrivligt charmig. Gullig, kan man väl också säga. Snyggt läge också, precis vid vattenbrynet. Ett klart exempel på ”wow!”-upplevelse inför en kyrka som i själva verket är otroligt anspråkslös.

Malingsbo brukskapell (Malingsbo, Dalarna, Sverige)
Här har jag bara varit en gång och det var mycket länge sedan, men det var en visit som gjorde intryck. Mitt ute på vischan i södra Dalarna ligger den lilla byn, som till ens förvåning visar sig ha en originell liten åttkantig kyrka – som dessutom ligger i lummig grönska på toppen av en kulle som man kör upp till på en brant och slingrig väg. Alltsammans en riktigt pittoresk idyll, med kristlig stilla ro, som gör att Bergslagens djupa skogar inte känns så gudsförgätna när allt kommer omkring.

Uppsala domkyrka (Uppsala, Uppland, Sverige)
Med viss reservation för att det kan röra sig om andliga positiva vibbar måste jag tillstå att jag tycker att vår ärkedomkyrka är magnifik. På utsidan skaffar man sig nackspärr när man går och blickar upp mot de ståtliga röda fasaderna och smäckra spirorna – på insidan känner man hur det ekar av andlighet under de oändliga valven. Trots att det i utlandet finns många katedraler som är ännu större och mer imponerande, upphör jag aldrig att älska Uppsala domkyrka. Detta trots att jag mer än en gång har snubblat på de förrädiska järnringarna i golvet.

Västanfjärds gamla kyrka (Västanfjärd, Åboland, Finland)
Okej, här är jag verkligen inte opartisk, för det rör sig om en av de två kyrkorna i släktens hemsocken på Kimitoön (se föregående inlägg). Men jag kan ju inte hjälpa att jag är så förtjust i den… Västanfjärds gamla kyrka (det finns också en nyare, en backe nedanför) är oerhört lantlig, fridfull och hemtrevlig, med rödmålat trä och ett typiskt finskt klocktorn med en sådan där liten lökkupol på. Den känns också gammaldags på ett lite ovanligt sätt, i synnerhet invändigt, med knarrande golvplankor, dammiga fönster, avsaknad av elström och kyrkbänkar som inte verkar ha bytts ut sedan 1700-talet. Mormor har alltid menat att det inte går att sitta igenom en hel gudstjänst på dem… men jag gillar kyrkan, icke desto mindre.

Masthuggskyrkan (Göteborg, Västergötland, Sverige)
Den ståtligaste kyrkan i Göteborg, mäktig och rödbrun och synlig på långt håll, magnifikt belägen uppe på berget med en fullkomligt strålande utsikt över hela stan. Om man lyckas slita sig från den vyn och går in i själva kyrkan blir man inte heller besviken – den är vacker och lite ovanlig, med en viss fartygskänsla i kyrkorummet vilket väl är rätt passande. Församlingen som brukar hålla till där är lite väl liberal för min smak, men de har verkligen en kyrkobyggnad att skryta med.

Avslutningsvis: vad kan man dra för slutsatser av detta?
1. Jag gillar röda kyrkor.
2. Jag gillar kyrkor som ligger på höjder.
3. Jag gillar kyrkor som dyker upp på lite omotiverade ställen.
4. Jag gillar små ”pluttinutt”-kyrkor.
5. Jag gillar katedraler.
Helt enkelt: jag gillar kyrkor, och dessa tio rekommenderas!

Finlandsvarning klass III

2009-01-17T00:06:00.002+01:00

Häromkvällen satt jag här vid datorn och pysslade med att ladda ner lite låtar. Avsikten var att sätta ihop en bland-CD med enbart sådan musik som har anknytning till Finland. Lordi, Nightwish, Apocalyptica, The Rasmus, Bomfunk MC’s, Darude… men också Linda Lampenius, Markoolio och Arja Saijonmaa.
CD-skivan i fråga har jag tänkt spela i bilen vid de tillfällen då vi i familjen är på väg upp till Stockholm för att åka på Finlandskryssningar. Så att man får in rätt stämning, typ.
Jag ska till och med ha med ett par typiska ”finlandsbåtljud” i mixen, nämligen ljudet av Silja-båtarnas hissar (”pum-pum”) och det snarlika ljudet från klockradiotelefonen man har i hytten. Det är min yngste bror som spelat in dessa läten och skickat över dem som ljudfiler. Han är Finlandsgalning nämligen.

Hm. Ja, det är ju förstås jag också. Jag är en uppenbar Finlandsgalning.
Vid närmare eftertanke fattar jag inte riktigt vad det är med mig. Jag har alltid haft en passion för Finland, jag har ju mitt ursprung där och har ofta varit där på somrarna, men på senare år har den passionen vuxit sig starkare och starkare. Det har blivit någon sorts patriotism som nästan är osund, med tanke på att jag faktiskt inte är finländare utan svensk.
Exempelvis håller jag nästan lika mycket på Finland som på Sverige när det är tävlingar på TV – i vissa sammanhang rentav mer. Jag har redan skrivit ett par inlägg här på bloggen där jag hyllat Finland. Och jag uppmärksammar förtjust när det är Finlands självständighetsdag den 6 december, men rycker snarast på axlarna ett halvår senare när jag egentligen borde fira järnet.
För att inte tala om hur jag beter mig varje gång jag kommer till Helsingfors – då kan jag riktigt känna hur mitt finländska blod svallar över mer och mer. Jag går omkring där på Esplanaden och Senatstorget, och läser på alla finskspråkiga skyltar och försöker räkna ut vad det står, och andas in den (vanligtvis iskalla) finländska atmosfären, och älskar människorna som går förbi och pratar finska och finlandssvenska. Jag tycker att alla mumintrollen är så charmerande, och att Finlands flagga är så utsökt vacker där den fladdrar i vitt och mörkblått mot en (vanligtvis kylig) ljusblå himmel, och att Helsingfors bländvita domkyrka är världens tjusigaste byggnadsverk, och att det är så härligt att sitta på den (vanligtvis frusna) trappan nedanför kyrkan och dricka Hartwalls Jaffa, och att det är så otroligt gott med karelska piroger.
Nej, det sista tycker jag förresten inte. Ännu.
Men fortsätter det så här så kommer jag snart att ha vållat min egen totala finlandisering.

Nu är Helsingfors inte på långa vägar det som gör mig mest galen. Det som jag brukar drabbas av allra störst längtan efter när det gäller Finland är istället Kimitoön.
Kimitoön. Finlands näst största ö, längs kusten sydöst om Åbo, där min mamma föddes och där många av mina äldre släktingar på hennes sida fortfarande bor, och där morföräldrarnas sommarhus finns kvar i den lilla byn Nivelax.
Jag har inte varit där på rätt många somrar nu, och blir mer och mer sugen på att få återse alla de gamla välkända platserna där på ön. Skärgårdslandskapet. De guppiga småvägarna. Dikeskanterna med massor av smultron. Kyrkorna med sina votivskepp. Dalsbruks marknad med alla försäljarna som hojtar på finska. Den lilla lanthandeln i Nivelax (som skulle ha varit nedlagd för länge sedan om den legat i Sverige). Och kyrkogården där jag har gått omkring och hittat åtskilliga släktingar vilande under gamla multnande gravstenar.
Att jag har drabbats av dessa vördnadsfulla känslor är på ett sätt lite märkligt, för jag har inte sett Kimitoön som något nostalgifärgat barndomsparadis tidigare. Tvärtom har mormors och morfars stuga där alltid kommit i andra hand, efter farmors och farfars småländska Trånshult, där jag har trivts mer än på något annat ställe och också har upplevt som det närmaste jag kommer en ”fast punkt” (eftersom det är den enda plats som jag har återkommit till både ofta och regelbundet hela livet).
Jag kommer ihåg att mamma blev riktigt förnärmad när jag sade det till henne en gång, för hon menade att Trånshult hade ju faktiskt inte alls varit i släktens ägo särskilt länge och om det var någonstans där jag hade lite djupare rötter (och jag har slagit lösa rötter på lite olika ställen, men aldrig riktigt djupa) så var det självklart på Kimitoön. Det finns inget annat ställe där mina släktingar bott i generationer på ett riktigt genuint sätt.
Jag höll inte med i hennes resonemang – då.

Egentligen gör jag det inte nu heller, men någonting är det ändå som händer. Det börjar kännas som att mina förfäders blod ropar till mig ur den finländska myllan. Ett moderland långt borta, jag hör hur det kallar.
Jag börjar förstå de judar som i många hundra år av förskingring längtade efter att få se sitt Jerusalem, trots att de aldrig varit där och det hade gått massor av generationer sedan de lämnat staden… Är det kanske så att man kan ha en intuitiv känsla för sitt ursprung, även om det ligger långt tillbaka?
Ja, jag får kanske akta mig här så jag inte blir alldeles för nationalistisk.
Men sugen på att återse Kimitoön, det är jag allt. Och jag skulle inte ha något emot att utforska även de delar av Finland som jag inte sett. Det är ganska mycket det, faktiskt. Tänk att få ta en titt längs östra kusten med Borgå och Valamo. Bege sig ända längst in i det mystiska Karelen och Savolax, utforska de stora sjösystemen och känna en pust av Kalevala. Fortsätta till Österbotten där de talar svenska precis som på Kimitoön, och vidare upp till ödsliga Lappland: Rovaniemi, Kemijärvi, Enare träsk.
Jag skulle inte heller ha något emot att någon gång åka till Kimitoön landvägen… upp till Haparanda och Torneå och sedan hela vägen ner igen på andra sidan Bottenviken.
Sedan reser jag hem med Helsingforsfärjan, och står där på däck i solnedgången och spanar in mot Hangö borta vid horisonten, och lyckas i kikaren få en skymt av stadens kyrktorn och vattentorn samtidigt som stadsljusen tänds där i fjärran som en vänlig och vemodig sista hälsning.

Det här skulle jag kunna sitta och drömma om ganska länge, så det är nog bäst att jag avslutar detta inlägg nu och istället påminner mig själv om att Helsingfors inte är någon jättemärkvärdig stad egentligen och att mitt eget skärgårdslandskap här i Bohuslän faktiskt är mer fascinerande än det på Kimitoön. Nej, jag får hitta på något annat att göra.
Kanske ska jag samla lite fler låtar till min finländska CD-mix?

När Nasse körde på isen så halkade han

2009-01-14T20:57:00.003+01:00

Tisdag morgon klockan tjugo i nio. Jag har redan jobbat en liten stund men har kommit ut för att vinka av familjen, som just ska ge sig iväg till förskolan (Isak) och kyrkans barnverksamhet (Jemima, Lydia och Adam). Barnen sitter redan på sina platser i bilen.
Och när jag säger hej då till dem utbrister genast Isak:
”Vänta, jag glömde en sak! När Nasse körde på isen så halkade han, och bla bla bla bla bla…”, han improviserar en liten berättelse som varar bortåt en halv minut, och avslutar med ”hej då!”
Så fort han är färdig är det Lydias tur att göra samma sak, lika förtjust:
”Vänta, jag glömde en sak! När Nasse körde på isen så halkade han, och bla bla bla bla bla… hej då!”
Självklart kan inte Adam låta bli att ge sitt bidrag han också, om än inte lika långvarigt:
”Nasse bla bla bla bla… heddå!”
Först efter det kan jag smälla igen bildörren om dem och gå tillbaka in till min väntande jobbdator igen, huttrande efter att ha stått ute i januarikylan utan jacka i två minuter.

Mina barn är ganska förtjusta i att ha rutiner och ritualer. De har vissa bestämda repliker som de tycker att jag och de själva ska yttra i vissa situationer, för att det av någon anledning är så roligt, och de kan ibland bli som galna om man inte gör detta på rätt sätt.
Det där med Nasse var det från början Isak som hittade på. Han har Nasse som någon sorts låtsaskompis, och lade sig till med den där vanan att berätta för mig om Nasses halkkörning varje morgon när han skulle iväg. Berättelserna är alltid lite olika (och högst osammanhängande) men de börjar alltid med ”när Nasse körde på isen så halkade han”. Som synes har Lydia och Adam tagit efter.
Men annars är det nog mest Lydia som har sina förutbestämda dialoger som man måste följa. Vid vissa tillfällen känns det nästan jobbigt att behöva göra det.
Som de gånger när jag tycker att hon ska gå på toa, för att jag vet att hon är kissnödig, och hon är motsträvig. Det enda sättet att få henne att snällt gå och sätta sig på toan vid sådana tillfällen är klassikern ”jag räknar till tre, sedan måste du sitta där, annars bär jag dig dit”. Det brukar funka, för hon vill inte på några villkor bli buren mot sin vilja. Men när Lydia väl är på plats framför toalettstolen har hon fått för sig att jag måste komma dit och säga:
”Tre! Jaha, nu bär jag dig dit!”
Och sedan ska jag upptäcka att hon ju redan står där, och då ska jag säga:
”Nämen du är ju redan där!”
Och då ska hon skratta.
Det är klart att jag kan göra på det sättet om hon nu tycker det är så kul. Lite jobbigt blir det dock när hon tycker att jag säger ”nämen du är ju redan där!” på fel sätt, och att jag istället ska säga typ ”va’, vad nu, oj då, du är ju redan där”.
Eller någon annan variant. Hon går numera in för att det ska bli fel och jag ska göra om replikskiftet från och med ”tre, nu bär jag dig dit!” Och det blir tradigt.
Samtidigt är det svårt att sätta stopp för det, för som sagt, det blir en massa nervpåfrestande skrik och protester om man försöker strunta i alltihop.
Jag vet, jag är en dålig pappa som ger efter för ett uppenbarligen treårstrotsigt barn…

Tänkte dra ytterligare ett exempel, nämligen Lydias standarddialog i samband med att jag nattar barnen på kvällarna. Då brukar jag sjunga ett antal sånger för dem när de ligger i sina sängar (urvalet av sånger är ett kapitel för sig, det ska jag nog skriva om någon annan gång) och när jag är färdig med det brukar det låta på det här sättet:
Jag: Så ja, är det god natt nu?
Dottern: Nej nej nej, du ska säga ”är det god natt nu” och så ska jag svara ja eller nej!
Jag: Jaha, okej. Är det god natt nu?
Dottern (förmodligen illmarigt flinande i mörkret): Nä!
Jag: Men vi har ju sjungit alla sånger nu.
Dottern: Nej, du ska sjunga ”Gullefjun!”
Jag: Ja men det är ju mamma som brukar sjunga den sången.
(Anmärkning: jag har också sjungit om kycklingen Gullefjun ibland, men jag sjunger den på ett annat sätt än Jemima och därför tycker barnen att jag sjunger den fel. Dessutom vill jag slippa sjunga fler sånger, så jag skyller ifrån mig.)
Dottern: Du kan inte den sången.
Jag: Nej, just det. Är det god natt nu?
Dottern: Nej nej nej, du ska säga ”är det god natt nu” och så ska jag svara ja eller nej!
Jag: Okej. Är det god natt nu?
Dottern: Ja!
Jag (reser mig och går mot dörren): Då är det god natt. God natt!
Dottern: Pappa, jag är törstig!
(Jag suckar tungt när jag i vanlig ordning kommer på att jag ju måste ge dottern ett glas vatten redan innan hon lägger sig i sängen. Det här är alldeles definitivt en del av nattningsritualen som är ofrivillig från min sida. Men jag går snällt till köket och häller upp ett glas vatten och räcker det till dottern, som tar några klunkar. Oftast brukar sönerna också vilja ha, och därefter ställer jag glaset på byrån så att de inte behöver ropa om de blir törstiga fler gånger.)
Jag (går ut): God natt!
(Sedan somnar barnen. Det brukar faktiskt inte ta längre tid än några minuter numera.)

Ja, där ser ni. Så pass inrutat kan det bli när Lydia är i farten.
Och jag borde verkligen inte bidra till det. Hon kommer att få tvångstankar så det skriker om det och bli värsta neurotiska vraket när hon blir vuxen.
Men det är svårt att låta bli, man rycks liksom med… och på ett sätt är det väl också tryggt för barnen med väl invanda mönster.
Dock har jag nu börjat försöka undvika att det blir ännu fler ritualer än de som redan finns, som Nasse, toan och Gullefjun.
Kanske säkrast så.

Att översätta kiosklitteratur

2009-01-09T22:29:00.006+01:00

Idag har jag tänkt ge ett exempel på hur man gradvis kan gå från att vara helt sagolikt entusiastisk inför ett projekt, till att nästan tappa lusten för det helt och hållet.

Häromsistens på jobbet fick jag ett översättningstest skickat till mig. Det kommer sådana ibland: särskilda testjobb man får göra åt någon potentiell ny kund som vill se hur bra man är. Och det roliga med just detta test var att det var skönlitteratur! Tre utdrag ur tre olika romaner. Jag kastade mig synnerligen förtjust in i jobbet, och började arbeta avsevärt mer omsorgsfullt med översättningen än vad jag annars gör. För att få översätta skönlitteratur är ju roligast av allt... Jag började drömma om att kanske få nästan bara sådana uppdrag på jobbet istället för tekniska manualer (inget ont om dem, men de kan vara rätt tråkiga!).
Sedan dess har jag hållit på med det där översättningstestet ett tag. Eftersom det saknar deadline har jag bara kunnat hålla på med det när det inte funnits något annat (mer brådskande) projekt att ta itu med, så det har ju varit en tid nu då jag mest har varit otålig att få göra klart alla andra uppdrag för att kunna återgå till mina älskade romanutdrag.
Fortfarande samma iver från min sida, som synes.

Men i förra månaden inträffade något som var lite snopet. Jag hade kommit in på den andra av de tre skönlitterära texterna, och den handlade om någon som kallades "Lady Savannah". Självklart googlade jag för att se om det möjligtvis var någon känd figur. Och en av de träffar jag fick upp var en blogg av en annan översättare, som tydligen höll på med exakt samma provtexter. Hon kommenterade sitt jobb med Lady Savannah - och det framgick att jobbet var för ett kiosklitteraturförlag.
Där sjönk min arbetslust något. Hmm. Kioskromaner är faktiskt inget vidare. Jag kunde för övrigt se i texten om Lady Savannah att det var den sortens genre det var fråga om: det var ett stycke tämligen pinsam mjukporr.
Nåja. Jag förlorade i alla fall inte motivationen helt och hållet, för även kiosklitteratur är ju skönlitteratur och det är fortfarande det som är roligast. Man ska ju inte förakta någon genre i onödan heller, för den delen. Så jag fortsatte att översätta provtexterna, liiite i taget, alltjämt med en viss längtan efter att få ta mig an dem istället varje gång en teknisk manual dök upp.
Kikade också en gång till på den där andra översättarens blogginlägg. Hon citerade ett litet stycke av sin egen "Lady Savannah"-översättning där, och jag märkte intresseväckande nog att hon tagit sig rätt stora friheter och både förkortat och omformulerat texten rejält. Men jag tänkte inte vidare på det utan körde mitt eget race.

Nu igår hade jag slutligen alla tre provtexterna färdiga, och mailade över dem till cheferna för vidare befordran till kunden.
Då kom ett riktigt antiklimax. Min ena chef hörde av sig i morse och gav mig lite fler instruktioner från kiosklitteraturförlaget - instruktioner som jag skulle ha haft från början men inte fått. De instruktionerna var ungefär så här:
"Eftersom förlaget brukar förkorta sina böcker ordentligt vill vi att du skär ner längden på din översättning ca 10 % jämfört med originalet. Du bör också omformulera din text en hel del jämfört med grundtexten och anpassa den till den svenska publiken."
Där kom förklaringen till varför min kollega med bloggen översatt så fritt...

Det var inte kul. Jag blev nästan sur. Inte på chefen som missade att ge mig de där instruktionerna, för sådant kan väl hända den bäste. Nej, jag är irriterad på det där förlaget som har en så märklig policy.
Vadå förkorta med tio procent? Och omformulera jättemycket? Det är faktiskt inte min idé om en bra översättning, att göra på det sättet.
Jag vet att synen på vad som är en bra översättning kan skifta mycket, men i min värld ska man hålla sig till originaltexten så mycket det går och respektera den. Det behöver faktiskt inte innebära att språket blir styltat och osvenskt. Tvärtom är ju det den allra största utmaningen - att vara trogen mot grundtexten samtidigt som man ser till att det svenska språket flyter.
Att komma undan genom att omformulera väldigt radikalt tycker jag bara är fusk. Då är det ingen översättning längre, det blir bara en omtolkning, och författarens språk och stil försvinner helt och hållet. Det är hänsynslöst mot ett konstnärligt verk. Även om boken i fråga är mjukporr och kiosklitteratur.

När jag översatte de där romanutdragen tyckte jag faktiskt (hoppas jag inte skryter) att jag klarade ganska bra att både följa originalet och få texten att flyta. Men nu är ju allt det förgäves. Nu måste jag istället följa bokförlagets instruktioner och börja skära i min färdiga översättning, ta bort de där tio procenten och göra de där omformuleringarna.
Jag är inte säker på att det längre är lika bra flyt i texterna när jag är färdig med den redigeringen... Risken är tvärtom uppenbar att det hela blir stympat.

Ja, jag vet inte hur det kommer att gå med det här skönlitterära jobbet som jag först kände sådan entusiasm för. Men just nu känner jag att om de inte blir nöjda på förlaget så kan det kvitta för min personliga del. (Tråkigt för firman där jag jobbar bara.)
Ett förlag med inställningen att man kan korta ner en hel roman med tio procent är inte ett förlag som jag uppfattar som särskilt seriöst. Då försvinner det mesta av glädjen med att få ägna sig åt skönlitteratur.
Kanske bättre att jag håller mig till de tekniska manualerna.

Diagnostisera mera! Eller...?

2009-01-08T20:35:00.005+01:00

Nu följer ytterligare ett sådant där inlägg som jag skrivit långt tidigare (i det här fallet redan i september faktiskt) men inte vågat lägga ut. Åter igen väljer jag nu att göra det i alla fall. Ämnet är diagnoser på barn och ungdomar, och det kan nog bli en och annan öm tå som blir trampad på. Men förhoppningsvis har jag lyckats uttrycka mig något så när taktfullt.

”Vi tar hänsyn till varje enskilt barns särskilda behov!”
Detta är ett motto som alla skolor och förskolor i Sverige försöker följa nu för tiden. Långt ifrån alla lyckas, den saken är klar. Men det står på vartenda papper som beskriver verksamheten. Barnen och ungdomarna ska betraktas som individer.
Tanken är välmenad, men kanske är det ändå den som har orsakat det fenomen som jag tycker blir mer och mer utbrett bland barn och ungdomar numera – att de får en massa diagnoser ställda på sig hela tiden.
AD/HD och Aspergers syndrom är bland de vanligaste, men det finns andra också. Jobbar man som lärare (som jag har gjort) får man alltid vara med på möten där specialpedagogerna går igenom klasslistorna och räknar upp de elever som har ”särskilda behov”, elever med just sådana diagnoser. ”Bokstavsbarn” kan det ibland heta, eftersom namnen på de olika diagnoserna och syndromen ofta är bokstavsförkortningar. Bokstavsbarnen blir fler och fler, under min tid som lärare fick jag intrycket att det i vissa klasser var nästan hälften av eleverna som det fanns någon anmärkning om ”särskilda behov” på. Ibland till synes obefogat, tyckte jag när jag sedan lärde känna eleverna i fråga (fast då får man förstås komma ihåg att jag inte var någon särskilt bra lärare och förmodligen inte hade mer psykologisk känsla än en bisonoxe...).

Diagnoser är självklart till stor nytta i de fall där de verkligen behövs, eftersom det då blir lättare att ge precis rätt form av stöd och hjälp åt personen det gäller.
Men jag är faktiskt lite tveksam till om en del av de elever som i nuläget ”får en diagnos” verkligen hade behövt det egentligen. Bedömningen är säkert korrekt i många fall, men i andra skulle det inte förvåna mig om den inte är det. Jag misstänker att det går inflation i diagnoser, att de har börjat delas ut lite för lättvindigt.
Det gäller kanske i synnerhet Asperger och AD/HD, som ju är bland dem som specialpedagoger och socialtjänstpersonal verkar tycka är allra roligast att sätta på folk. Jag har bara det senaste året fått höra att flera stycken personer som jag känner har Asperger, andra kände jag till redan tidigare, och varje gång har jag reagerat på samma sätt: ”Va? Asperger? Har hon Asperger? Det märks ju inte ett dugg!”
Även om man tar med i beräkningen att jag som sagt har psykologisk känsla som en bisonoxe, är det faktiskt andra i min omgivning som har reagerat på samma sätt och ställer sig skeptiska till hur diagnosen Asperger utan vidare sätts på en massa människor. Och jag vet att den också har ifrågasatts från professionellt vetenskapligt håll, bland annat för att den är ”för vag”. Så det finns kanske fog för min misstanke: att man från skolornas och socialtjänstens sida i själva verket sätter beteckningen Asperger på alla som är lite asociala och blyga av sig, och AD/HD på alla som är livliga och har svårt att koncentrera sig.

Det har kanske att göra med en alltför nitisk och plikttrogen tillämpning av det där med att ”ta hänsyn till vars och ens särskilda behov”. För samtidigt som det idealet råder finns det ju ett annat ideal i all pedagogisk verksamhet, och det är ”alla ska vara med”-idealet. Den aningen socialistiska folkhemstanken om en gemenskap där man inte ska kunna stötas ut, där något är fel om man är alltför avvikande. Kanske är det kombinationen av de här två tänkesätten som har gjort att man verkar ha någon sorts undermedveten uppfattning om vad som är ”normalt” i en skolklass eller på en förskoleavdelning, och tar till alla de där diagnoserna för att kunna hantera de personer som inte riktigt når upp till det normala. Så har man ju tagit hänsyn till det enskilda behovet, och får gott samvete.
Jag är rätt säker på att jag själv hade blivit föremål för utredning och fått Asperger-etiketten på mig om jag hade gått på lågstadiet nu istället för på 80-talet (och om jag bott på ett annat ställe än småländska Ekenässjön). Jag vågar nog påstå att jag uppträdde mer originellt och avvikande då än vad de flesta ”riktiga” Asperger-personer som jag har träffat gör nu. Men jag klarade mig från alla diagnoser, och nu i vuxen ålder har jag fått veta av en psykolog att jag inte har Asperger utan bara "vissa Asperger-liknande drag". Frågan är om inte många Asperger-barn skulle ha fått samma negativa besked i framtiden om de inte redan fått diagnosen som barn.

Om nu det här stämmer och diagnoser som Asperger och AD/HD delas ut till människor som egentligen inte behöver ha dem, då är det tyvärr lite allvarligt, för risken finns att diagnosen kan slå tillbaka mot dem i framtiden.
Många ungdomar som får sina diagnoser upplever det säkert som en lättnad, för om de nu känner sig lite annorlunda än andra (och det gör många ungdomar, vare sig de har diagnos eller inte!) så gillar de givetvis att kunna sätta ord på det på något sätt. Jag har själv ofta önskat att jag kunde det, vid tillfällen då jag varit deprimerad och grubblat mycket över mig själv. Så att få en diagnos tas säkert väl emot hos de flesta.
Men har man en diagnos hamnar man också i de många socialregister som finns, och kan hos myndigheterna bli stämplad som annorlunda i någon form. Även om det ingalunda behöver få några konsekvenser, kan det i vissa fall bli ödesdigra sådana. Bästa exemplet är förstås min och Jemimas kompis som har blivit fråntagen sitt barn därför att hon fick socialtjänsten på sig som en vakande hök, bland annat på grund av att hon flera år tidigare fått en diagnos. Själv var hon lättad den gången hon lyckades få den diagnosen, men jag skulle tro att hon har ångrat rätt många gånger sedan dess att hon har den. För den medförde att det sociala redan från början behandlade henne fördomsfullt och inte gav henne en chans, vilket ledde till en ond cirkel av självuppfyllande profetia och kommunikationer som urartade. Nu verkar barnet ha blivit omhändertaget nästan för gott, och såväl länsrätten som kammarrätten som tog upp fallet gick på det socialas linje och trodde också på att någon med den diagnos som vår kompis har inte kan klara att ta hand om sitt barn själv.

Jag misstänker att detta bara är början – de sociala myndigheterna kommer säkert att fortsätta hålla ett extra öga på just sådana individer som är försedda med olika bokstavskombinationer. Och med tanke på hur populärt det är att sätta diagnoser på alla som sticker ut på något sätt, kan det bli en rent hisklig situation i Sverige om en eller ett par generationer, då den ena ”normala” hälften av befolkningen får ägna sig åt att vara familjehem och stödfamiljer åt den andra ”diagnostiserade” hälften!
Det kan säkert också komma att synas i skolorna, där eleverna självklart är medvetna om alla de diagnoser som finns att få och kanske socialt delar upp sig i grupper om ”normala elever” och ”särskilda behov-elever”. Då kan nog benämningarna Asperger och AD/HD flyga som skällsord genom luften i varenda skolkorridor.
Att som pedagog då ”ta hänsyn till enskilda behov” känns uppriktigt sagt skrattretande!

Jag är ibland orolig för diagnostiserandets faror, någon gång emellanåt för egen del, eftersom jag hos arbetsförmedlingen har en anmärkning om att jag behöver särskilt stöd enligt vad de kallar ”handikappkoden”. Det var jag själv som lyckades driva igenom detta häromåret, vid ett tillfälle i livet då jag inte mådde så bra rent själsligt, men vem vet vad det kan få för effekter i framtiden att det står där i deras register nu?
Men framför allt är jag bekymrad för mina barn… ifall de t.ex. skulle börja visa upp udda och inbundna ”bokmals”-beteenden och ovanligt socialt uppförande i samma stil som jag själv hade. Tendensen finns där redan. Hur kommer det då att tas emot? Tänk om det kommer någon specialpedagog när de börjar skolan och vill utreda dem och oförtjänt stämplar dem som Asperger? Hur ska det gå för dem i livet sedan, i så fall?
Det tänker jag inte bara acceptera utan vidare, den saken är klar.
Ta gärna hänsyn till barns och ungdomars särskilda behov, men försök för den skull inte att märka ut dem med hjälp av en massa halvflummiga diagnoser hela tiden!

När alla människor är företag

2009-01-04T15:36:00.002+01:00

Jag är anställd på en översättningsbyrå. Det trivs jag med. Att vara anställd alltså. Det är annars inte särskilt vanligt i översättningsbranschen att man anställer folk – de flesta firmorna använder sig istället av ett nät av frilansare, och de flesta enskilda översättare är sina egna enmansföretag.
Men jag är alltså en vanlig enkel anställd, och det passar mig bra. Jag vill koncentrera mig enbart på själva jobbet, jag har inget emot att ta order av två chefer (det blir mycket enklare då) och jag föredrar att inte behöva vara så väldigt självständig hela tiden, som jag skulle bli om jag hade eget företag. (Jag får fatta en hel del egna beslut även som anställd, så jag är ändå inte helt och hållet nickedocka.)
Kort sagt så gillar jag den sorts jobb jag har nu. Att driva mitt eget översättningsföretag känns inte alls som någon lockande tanke.

Därför är det lite intressant att vår regering hela tiden, ända sedan de tillträdde, har verkat ha inställningen att det allra bästa är att vara företagare och att det självklart är vad folk vill. Jag har kommit att tänka på detta på senare tid.
Som Fredrik Reinfeldt sade upprepade gånger i samband med valet 2006: ”Vi vill att människor ska kunna starta företag och förverkliga sina drömmar...” ”Det måste gå lättare att starta och driva företag...” En massa sådant, hela tiden, och på det sättet har han fortsatt sedan dess. Jag har fått intrycket att Reinfeldt tycker att det där att ha ett eget företag och vara fri och självständig, det är framför allt det som det innebär att förverkliga sina drömmar.
Därav också de reformer som regeringen har genomdrivit, som nystartsjobb och annat. Inte i första hand för arbetstagares eller arbetslösas skull, utan för att företagarna ska tjäna på det. Om man tänker efter är det alltid de som vinner i slutändan på regeringens olika förslag.
Att vara företagare är idealet, även om det bara är ett enmansföretag.

Vi kan ju tänka oss ett litet spännande tankeexperiment... tänk om den vision som den borgerliga regeringen har är ett Sverige där alla är företagare? Utan en enda vanlig anställd i sikte?
Att outsourca, privatisera och lägga ut på entreprenad ligger ju onekligen i tiden (i synnerhet för moderater, som verkligen älskar sådant). Sjukvården på mitt närbelägna Orust sköts numera av ett inhyrt företag, på kommunens och regionens vägnar. Silja Line kör inte längre med egna anställda städare utan tar hjälp av ett städföretag vars personal kommer ombord i Helsingfors, gör sitt jobb och går iland igen.
Tänk er detta arbetssätt in absurdum... varenda anställning och tjänst som finns i Sverige upphör, och istället sätter man in glada och energiska egenföretagare på motsvarande platser!
Tänk er ICA-butiken där man inte längre har tio anställda expediter, utan tio enmansföretag i expeditbranschen. Tänk er ett Västtrafik där varje busschaufför har sin egen firma och hyr ut sina förartjänster till det större trafikföretaget.

Praktiskt är det ju för dem som förut var tvungna att ha anställda... för om alla dessa anställda blir privatföretagare istället, då behöver man varken betala arbetsgivaravgift för dem eller ge dem semester och andra förmåner. Riktigt lyxigt.
Arbetsförmedlingen kan man ju också avskaffa, för när alla har ett eget företag blir arbetslösheten noll. Det som möjligen kan behövas är en myndighet för företagshjälp (bemannad med enmansföretag i tjänstemannabranschen, förstås) som hjälper företagen att omstrukturera sig då och då och avgöra vilka tjänster de skulle kunna erbjuda i sin verksamhet: snickeri, matlagning, gräsklippning, spärrvaktande...
För enmansföretagen själva blir det förstås lite värre, när de hela tiden måste kämpa både för att få de rikare företagen som sina kunder och för att kunna behålla dem. Hela tiden på en oregelbunden basis, säkerligen med taskiga arbetstider, ganska lite semester och till låg ersättning (eftersom man måste ha konkurrenskraftiga priser). Ungefär så som många av mina frilansande översättarkollegor har det.
Och så måste de där enmansföretagen marknadsföra sig. Som (fiktivt exempel) den f.d. skolköksanställda kokerskan Mona Pettersson, som nu har företaget Mona Pettersson Cooking Consulting och hela tiden tappert lämnar offertar för att få uppdrag på olika skolor, med hjälp av typiska översättningssvenska marknadsföringsformuleringar: Jag erbjuder professionella, standard- eller skräddarsydda paket- eller enskilda skolmåltidslösningar för en smakfull och minnesvärd måltidsupplevelse!
Eller biovaktmästaren som erbjuder sina tjänster åt SF:s biografer på ett ännu mer avancerat reklamspråk: Hasse Jansson, leading in advanced cinema hall entrance ticket ripping services.
Krångligt. Men visst. Lite motgångar får man väl ta om man ska kunna förverkliga sina drömmar och få vara fri och självständig.
Och för att få fram en effektiv marknad och ekonomisk tillväxt är det säkert fantastiskt.

Ja, man kan ju nästan undra om det är den här sortens blomstrande företagsamhet och ekonomiska system som vår regering vill se. Förhoppningsvis vill de inte det.
Under alla omständigheter föredrar jag som sagt för egen del att vara anställd.