fredag 15 januari 2010

Men varför i halva friden skriver jag ingenting här längre?

Ja, jag vet att läget nu börjar bli kritiskt.
Drygt två veckor in på det nya året har jag inte skrivit något blogginlägg över huvud taget, och nu börjar folket bli otåligt. Min blogg är ju som bekant extremt populär. Alla mina fans i hela Sverige, som redan har trollbundits av mitt charmiga utseende, min självsäkra attityd, fräscha klädstil och svällande överarmsmuskler, väntar självklart också på det allra viktigaste – ett nytt visdomsord från mig i cyberrymden, där det ju är jag som har den allra mest intressanta och relevanta personliga sidan.
Alla dessa människor som ser upp till mig, tar efter mina kloka åsikter, beundrar mitt vidunderliga sätt att uttrycka mig, och har mig som ständig förebild i hela sitt dagliga liv… jag vet att de allesammans hänger här inne varenda dag och hoppas så innerligt på att det ska finnas något att läsa den här gången. Mot allt förnuft, trots att de inte fått något automatiskt meddelande om att min blogg uppdaterats, hoppas de att det ska vara något fel på den funktionen och att jag ska ha skrivit något i alla fall. Bara därför att varje nytt inlägg på min blogg ger en glimt av ljus i deras januarimörka vardag och värmer deras vinterfrusna hjärtan. De längtar och trängtar efter mina banbrytande budskap, efter mer kycklingsoppa för sina själar, och varje gång de besviket konstaterar att min uppenbarelse uteblir på nätet, bläddrar de håglöst vidare vid sin dator och slöläser komplett meningslösa melodifestivalsajter istället. Jag beter mig minst sagt respektlöst mot alla de vanliga medelsvenssons som dyrkar mig.

Nej, skämt åsido. Anledningen till att jag inte skrivit på så länge är att jag helt enkelt inte haft lust eller inspiration. Ämnen att skriva om har jag fortfarande, massor (jag har en lista över väntande ämnen...), men inget som har känts tillräckligt angeläget. Jag har tappat sugen lite grann när det gäller att blogga. Det känns inte som att det är värt det riktigt, åtminstone inte att göra det regelbundet, för jag tror inte jag har särskilt många besökare ändå om sanningen ska fram.
Sitter just nu rätt mycket med min keyboard på kvällarna istället, och komponerar en ny låt. Det är just nu avsevärt roligare än att skriva.
Fast jag tänker inte lägga ner bloggen för gott. Jag har den för att skriva av mig funderingar om allt mellan himmel och jord, och det kan ju hända att behovet av att göra detta blir starkare igen längre fram. I så fall spelar det ingen roll om folk här på nätet, som min syster säger på sin egen blogg, vill ”läsa om man vill det, eller skita i det om man vill det”.

Med detta meddelande vill jag i alla fall säga att jag nu även officiellt tar paus med bloggandet ett tag. Sedan vet jag inte hur lång pausen blir. Det kan mycket väl hända att jag är igång igen redan i morgon och har fått en ny kick, men det kan också dröja betydligt längre. Vi får se. Jag vill i alla fall inte vara bunden till bloggen just nu.
Så nu vet ni det. På återseende en annan gång.