Nu börjar snart herrallsvenskan i fotboll igen – och jag tänkte inleda 2023 års säsong med statistik.
Det var ju också så jag avslutade den förra säsongen i november. Då gjorde jag här på bloggen, som en och annan kanske minns, en stor statistisk analys av hur ofta de allsvenska lagen får sändas i TV. (Faktiskt så var det också då som jag sist bloggade … sidan har fått ligga i träda sedan dess.)
Men den här gången har jag en annan typ av genomgång att presentera. Nämligen en undersökning av vad man kanske kan kalla ”allsvensk värdighet”.
Det är nämligen så att på samma sätt som det förekommer ett visst ”bias” i TV-kanalernas urval av matcher, så finns det en hel del förutfattade meningar i fotbolls-Sverige om vilka lag/klubbar som borde ligga i allsvenskan. Vilka lag som är ”värdiga” att vara där.
Sådana kommentarer kan man ofta se såväl från vanliga tyckare och fans på nätforumen som från journalister. Kommentarer om att ”det och det laget hör hemma i allsvenskan”, ”jag vill att det och det laget ska klara sig kvar”, och ”det och det laget borde åka ut för de är så tråkiga”.
Visst kan man ha sådana åsikter. Jag har själv en ”drömallsvenska” med de 16 lag jag personligen helst skulle vilja se i högsta serien (tänker inte räkna upp dem just nu), och naturligtvis får då alla andra ha sina drömallsvenskor, helt efter vad de tycker rent subjektivt. Det tråkiga är när folk verkar se det som något slags objektiva fakta att vissa lag hör hemma, eller (vanligare) inte hör hemma, i allsvenskan. De motiverar då sin åsikt med att ett lag t.ex. gjort för få allsvenska säsonger och aldrig placerat sig bra, saknar fotbollskultur och anor, är ett hopköpt lag eller har för dåliga publiksiffror … ja, det där med publiksiffrorna är ett alldeles särskilt populärt argument, men skälen kan vara många även i övrigt. Då tror också kritikerna att de har något slags vetenskapliga bevis för att ett lag (självklart inte deras eget) borde förpassas ur allsvenskan.
Det är det beteendet jag kan reta mig lite på, och därför tänkte jag nu göra en liten analys – ja, den blir nog inte lika stor som min förra undersökning – för att se hur det faktiskt blir om man objektivt sammanställer alla klubbarnas meriter i siffror. Så kan man ju hänvisa till det sedan, nästa gång som någon säger t.ex. att ”Kalmar hör inte hemma i allsvenskan”. (Det påståendet om mitt favoritlag har jag sett fler än en gång.)
Sedan är alltså inte min tanke att hela fotbolls-Sverige måste rätta sig efter resultatet av min undersökning och övergå till att heja på och respektera enbart de lag som har bäst meriter. Tvärtom faktiskt. Min egen drömallsvenska kommer inte att påverkas av resultatet, så mycket kan jag säga med en gång. Men jag gör det här därför att jag har på känn att många nog skulle bli förvånade över vilka lag som kommer med om man sammanställer en ”allsvenska med de mest värdiga”. Det kunde ju vara trevligt om man fick tyst på de mest fördomsfulla tyckarna.
Hur har jag då gjort för att mäta allsvensk värdighet och räkna ut vilka klubbar som allra mest ”förtjänar” att spela i högsta serien?
Jo, om det ska bli rättvist så måste jag ju ta upp ett antal punkter i statistiken. Men allra först måste jag bestämma vilka klubbar som ska få ingå i mätningen. Och då känns det ju rimligt att alla klubbar i den allsvenska maratontabellen – alla som någon gång spelat i högsta serien – får vara med i min sammanställning. Det blir 67 stycken bara det. Sedan blir det några andra som slinker med fastän de aldrig spelat i högsta serien – de kommer med i alla fall därför att de lyckas få enstaka poäng av olika skäl.
Vilka områden ska jag mäta och ge poäng för då? Jo, det är sammanlagt tolv stycken, och nio av dem är dessa:
1. Placering i den allsvenska maratontabellen (källa).
2. Antal allsvenska säsonger (källa).
3. Poäng i medaljligan (där ett guld en säsong ger 4 poäng, andraplacering ”stora silver” ger 3, tredjeplacering ”lilla silver” ger 2 och fjärdeplacering ”brons” ger 1) (källa).
4. Antal SM-guld (källa).
5. Antal guld i Svenska Cupen (källa).
6. Publiksnitt under den senaste säsongen 2022 (vilket kräver en liten viktning, det återkommer jag till) (källa och källa).
7. Hemmaarenans storlek (källa).
8. Placering i Svenska Fotbollförbundets ranking för 2022 över hur bra akademiverksamheter Sveriges fotbollsklubbar har (källa).
9. Placering i 2022 års ”Hemmaklubben”-kampanj, som hålls i slutet av varje säsong och som är ett slags mått på hur engagerade supportrar klubbarna har (källa).
En gren som jag har avstått från att ha med är klubbarnas ekonomiska styrka, vilket man hade kunnat mäta t.ex. i årsomsättning, men även i det fallet är det svårt att hitta information – och dessutom hänger en klubbs rikedom väldigt mycket på vilken serie den spelar i, så det hade inte blivit rättvist mot icke-allsvenska klubbar att ta med detta i beräkningen. (Plus att de flesta nog håller med mig om att pengar inte ska få avgöra, även om man tidvis kan se resonemang om att det behövs penningstarka klubbar för att lyfta svensk klubbfotboll internationellt och så där.)
Hur som helst, på alla de här nio punkterna har jag helt enkelt gjort så att jag har sorterat alla klubbar efter deras siffra på respektive område, och de sexton bästa på varje område har fått poäng från 16 till 1. Övriga har fått 0.
Att jag har valt just skalan 1–16 är givetvis för att allsvenskan består av sexton lag; ska man utse vilka sexton som av ren värdighet borde få spela i allsvenskan så borde ju då alltså poängen också delas ut till de sexton bästa i varje gren. (Ett system där alla får poäng, typ från 1 till 67, hade dessutom varit tämligen missvisande och framför allt svårhanterligt.)
Jag ska strax visa upp den stora tabellen/uppställningen där ni själva kan se vad det blir för poäng, men först ska jag påpeka att jag har tagit med ytterligare några ”grenar” utöver de första nio. Jag har nämligen också gett klubbarna poäng för vilket år de bildades och vilket år de debuterade i högsta serien (för om en klubb har anor långt tillbaka ska det naturligtvis uppmärksammas), samt minuspoäng om de inte har spelat i allsvenskan på länge, för ibland kan ju en klubb så att säga bli inaktuell och föråldrad också. (Här är mina källor alla Wikipedia-sidor om varje enskild klubb och fotbollssäsong.) Men de poängen blev jag tvungen att fördela på ett annat sätt, eftersom jag märkte att det hade blivit väldigt skevt att bara belöna de sexton bästa i de fallen. För dessa ”historiska grenar” har jag istället gjort så att varje klubb har fått 1 poäng för vart 10:e år som gått sedan de bildades respektive debuterade i högsta serien. Exempelvis har IFK Göteborg fått 11,9 poäng för att de bildades för 119 år sedan (1904) och 9,9 poäng för att det var 99 år sedan de gjorde debut bland de högsta (1924). På samma sätt har t.ex. Sleipner fått 8,3 minuspoäng för att de inte spelat i högsta serien på 83 år – sådant tycker jag man måste ta hänsyn till, för gör man inte det blir det vissa andra klubbar som nästan inte ens finns längre som kommer orimligt högt upp i min undersökning på bekostnad av sådana som är mer aktuella.
Nu, om ni godkänner de metoder jag använt, kan vi titta på tabellen. Så här ser den ut – klicka på den så kommer den förhoppningsvis upp som bild i lite större format. (Här finns den också som länkad fil.)
Ja, ni kan kika själva och studera alltihop. Här finns en hel del intressant att konstatera.
Jag kanske ska förklara att jag i en del grenar, som synes, inte har behövt redovisa detaljsiffrorna för samtliga klubbar – ibland har det räckt att bara konstatera vilka sexton som är bäst och ge dem deras poäng och sedan inte bry sig om resten. Men i en del fall där det varit möjligt att visa upp siffrorna även lite längre ner så har jag gjort det.
Vidare ska jag kanske förklara det där med publiksiffran. Där är det ju nämligen så att publiksiffror alltid minskar ju längre ner i serierna ett lag ligger – om ett lag rasar ner från allsvenskan till superettan så sjunker deras publiksiffror därefter – och det tyckte jag att jag borde göra en justering för. Därför har jag, för alla de klubbar som för närvarande ligger i superettan, multiplicerat deras publiksiffra med 1,5 för att återge hur det hade sett ut om de legat i allsvenskan istället. (Klubbar som under 2022 låg längre ner än superettan har jag för övrigt inte hittat publikstatistik för, så därför har alla dessa fått en nolla i publikgrenen – men det borde inte spela någon roll eftersom de näppeligen hade slagit sig in bland Sveriges sexton bästa och fått poäng i den grenen i vilket fall.)
Ytterligare en sak jag måste förtydliga är att en del klubbar ibland har fått delade placeringar i vissa grenar (särskilt cupguld och SM-guld). När detta inträffat har jag låtit de klubbarna dela lika på den sammanlagda poängen för de tabellpositionerna. AIK och IFK Göteborg ligger t.ex. på delad andra plats i antal cupguld, och då har de två fått dela på de 15 och 14 poäng som tvåan och trean får i den grenen, och alltså fått 14,5 poäng var (29 delat med 2). Jag antar att ni läsare hänger med på den principen också.
Vad kan man nu säga om tabellen så som den blev, med alla de här ”meritpoängen”?
Ja, det man först lägger märke till är givetvis vilken klubb som vinner och visar sig ha allra mest allsvensk värdighet. Det visade sig bli, kanske inte alldeles skrällartat, AIK. ”Gnagets” resultat i alla de tolv grenarna räckte sammantaget för att ge AIK en poäng på 154,6, och det blev en förstaplats av det. Grattis AIK. Den som stenhårt anser att man ska hålla på laget med de sammantaget främsta meriterna bör alltså hålla på AIK enligt min undersökning. Tvåa och trea blev, inte heller särskilt oväntat, Malmö FF och IFK Göteborg. (Dock klarar AIK förstaplatsen enbart p.g.a. sin framskjutna position i Hemmaklubben, så där kan man kanske invända att den grenen avgjorde det hela på ett orättvist sätt … men som sagt, jag hade ju ingen annan bra metod att mäta supporterskap på.)
Vi kan även se att det finns grenar i sammanställningen där en del klubbar oväntat plockar poäng. Norrby och IFK Malmö tar hem en hel del bara på att de råkar spela på väldigt stora arenor – å andra sidan har de inte särskilt många poäng utöver det, så de glider ändå en bra bit ner. En del klubbar som är väldigt gamla tar hem poäng tack vare det, men det motverkas ofta av att de också får mycket minuspoäng då de inte varit med på ett tag (gäller t.ex. Sandvikens IF och IFK Eskilstuna). Sedan har vi några ”udda fåglar” som jag har markerat på ett speciellt sätt: några klubbar existerar inte alls längre och dem har jag satt på rosa bakgrund, och så har vi några stycken som aldrig spelat i högsta serien men kommit med här ändå för att de förekommer i rangordningarna i enstaka grenar. (Göteborgs IF t.ex. tog ett SM-guld under den avlägsna dimmiga tiden innan allsvenskan fanns.) Dem har jag satt i röd text och placerat utanför tabellen.
Men vi kanske ska titta på det som jag själv tycker är intressantast – vilka sexton klubbar är det som är bäst? Det är ju min huvudfrågeställning … om man ”rent objektivt” ska plocka ut de sexton som har mest allsvensk värdighet och borde få bilda en ”objektiv” drömallsvenska, vilka blir det då?
Jo, vi ser att förutom topptrion AIK, Malmö FF och IFK Göteborg så blir det dessa:
Djurgården, IFK Norrköping, Helsingborg, Hammarby, Elfsborg, Örgryte, Halmstad, Kalmar FF, Gais, Öster, Örebro, Degerfors och Åtvidaberg.
Där har vi alltså facit. Det är de och inga andra som är värdiga att få spela i allsvenskan.
Nu ska det nämnas att det är en viss strid i tabellen om den sextonde och sista platsen. Den klubb som precis missar är Landskrona, till förmån för Åtvidaberg, och det kan jag ju medge att om jag var svartvitrandig Landskrona-supporter så skulle jag inte se med blida ögon på det resultatet. Särskilt inte med tanke på att det enda som avgör den kampen till Åtvidabergs fördel är att Landskrona tillbringat längre tid utanför allsvenskan fram till nu än Åtvidaberg har gjort (2005 respektive 2015 var de bådas senaste besök) och därför har fått en minuspoäng mer och då går miste om platsen bland de sexton.
Å andra sidan hade det blivit sådana målfoton hur jag än hade gjort … så jag får nog vidhålla att det är så här det ska se ut i alla fall.
I övrigt kan jag naturligtvis inte låta bli att påpeka att jag sitter och myser över att Kalmar FF har en ganska självklar plats bland de sexton. Kalmar gjorde sin högsta serien-debut rätt mycket senare än många andra lag, det är sant, men de samlar ändå poäng så det räcker till en elfteplats. Faktum är att KFF ligger bland de sexton bästa i Sverige både sett till maratontabellen, antal allsvenska säsonger, medaljligan, SM-guld, cupguld, publiksnitt, arenakapacitet, akademirankingen och Hemmaklubben. Samtliga nio alltså.
Det är något att stoppa upp i halsen på folk som ifrågasätter Kalmar FF:s värdighet och tradition. Som sagt så förekommer det nedlåtande kommentarer om KFF då och då, att de inte har tillräcklig fotbollskultur och anor och så, men det här resultatet visar att det påståendet stämmer helt enkelt inte. Det är fel. Det är bara struntprat. Inte ens anklagelsen att ”Kalmar har ingen publik” håller, för även sett till publiksiffra (och även med superettanlagens siffror uppjusterade) hör Kalmar till Sveriges sexton bästa.
Så var det med det. Ha! Där fick ni.
Jag är naturligtvis öppen för att man skulle kunna utforma den här undersökningen på ett annat sätt – har ni förslag så får ni gärna höra av er – men efter det här misstänker jag väldigt kraftigt att hur man än bär sig åt så har Kalmar FF allsvensk värdighet. (Ja, det skulle vara om man minskar ner allsvenskan till tio lag då … i en sådan platsar de inte. Men hur kul är det med en så liten allsvenska?)
En liten rolig parentes är att jag, bara för att testa mitt resultat, satte det där populära AI-verktyget Chat-GPT på att svara på min frågeställning. Jag ställde den här frågan till Chat-GPT:
Vilka sexton fotbollslag borde spela i Allsvenskan sett till meriter, tradition och popularitet?
Och det här svaret fick jag av roboten i fråga:
Det är svårt att välja endast sexton fotbollslag att spela i Allsvenskan baserat på meriter, tradition och popularitet eftersom det finns många lag med en rik historia och en stor fanskara. Men om man ska göra ett försök kan följande sexton lag nämnas:
AIK, Djurgårdens IF, IFK Göteborg, Malmö FF, Helsingborgs IF, Östers IF, IFK Norrköping, Gais, IF Elfsborg, Örebro SK, Hammarby IF, Kalmar FF, Landskrona BoIS, Trelleborgs FF, GIF Sundsvall, BK Häcken
Dessa lag har alla en lång och framgångsrik historia, stora fanskare [sic!] och har presterat väl på den svenska fotbollsscenen genom åren. Men det finns många andra lag som också skulle kunna ha rätt att spela i Allsvenskan baserat på sina meriter och sin popularitet.
Ett intressant (och diplomatiskt) svar! Jag och Chat-GPT är alltså överens om tolv av sexton lag. Och Kalmar FF är med även i AI-urvalet.
Nu ska jag avslutningsvis säga, som jag också var inne på i början, att i själva verket behöver man inte alls bry sig om min uppställning, eller Chat-GPT:s eller någon annans. Jag lovar att jag hade haft Kalmar FF som mitt favoritlag även om de legat längre ner på listan (och när jag först började hålla aktivt på dem i början av 1990-talet så gjorde de det!). Sympati för ett fotbollslag hänger inte alls enbart på hur förnäma anor och meriter klubben har, eller på publiksiffror eller arenastorlek för den delen, utan det ligger mycket mer än så i supporterkärleken. Det är självfallet fullt möjligt att ett lag har gedigen värdighet och fotbollskultur, och hängivna fans som älskar laget, trots att det sällan eller aldrig legat i allsvenskan.
Dessutom behöver jag väl nästan inte ens påpeka det självklara: att det i slutändan alltid ska vara det sportsliga som avgör om en klubb ska spela i allsvenskan eller inte. Ska man gå efter andra faktorer kan man lika gärna avskaffa vårt seriesystem med en gång och ha en stängd högsta serie som i NHL-ishockeyn, där klubbarna utifrån olika icke-sportsliga kriterier beviljas licenser och tillstånd för att få vara med. Ack så tråkigt det skulle bli.
Möjligen kan man ha sådana här siffror att stoltsera lite med emellanåt, om man råkar hålla på ett av lagen med digra meritlistor. Men ”allsvensk värdighet” hänger inte på sådant.
Och när det gäller min egen ”drömallsvenska”, de sexton lag som jag själv skulle tycka var roligast att ha i allsvenskan, så tar jag inte några hänsyn till tradition och historia. Eller jo, lite kanske (jag har nog ändå alltid tyckt att det är en fördel att vara ett ”gammalt fint och rutinerat allsvenskt lag” 😊), men min förkärlek för landsortslag och underdogs samt min lokalpatriotism spelar också in en hel del i mitt urval. Ifall ni undrar så kan jag nu också avslöja hur min drömallsvenska ser ut … den består av de här sexton:
AIK, Degerfors, Elfsborg, Gais, IFK Göteborg, Hammarby, Helsingborg, Jönköpings Södra, Kalmar FF, Ljungskile, Malmö FF, Mjällby, IFK Norrköping, GIF Sundsvall, Åtvidaberg och Örebro. (Sedan kan Brage, Halmstad och Öster ibland få kliva upp och byta plats med de tre sistnämnda, så blir det bra.)
Men det är alltså bara vad jag själv rent subjektivt skulle tycka var roligast. Jag kan inte underbygga det med några fakta.
Min poäng med hela det här inlägget och den här stora undersökningen är alltså (paradoxalt nog) att ingen behöver använda sig av den undersökningen. Men om ni ändå avser att tänka i de banorna, så vet ni nu vad rena fakta visar om allsvensk värdighet!
