onsdag 30 juni 2010

Vissling vid spjälsängen

Sedan jag bloggade här sist har det hänt mycket i omvärlden, som jag skulle kunna kommentera när jag nu återupptar min bloggvana på prov igen.
Bara för att nämna några händelser: oljekatastrof, fotbolls-VM med vuvuzelas, Ship to Gaza, svenskt Eurovision-fiasko, Bjästa-skandal, kronprinsessbröllop... Och i min privata sfär så har jag genomgått en operation till, Isak har gått ut sin förskoleklass för vidare befordran till ettan, både han och Lydia har lärt sig simma, och vi har börjat planera vårt nya badrum.
Allt detta skulle jag kunna blogga om. Men min blogg är inte till för att nödvändigtvis fälla kommentarer om allt som är aktuellt, min blogg är enbart till för att jag ska kunna skriva om det jag känner för, och just nu känner jag för att skriva om vissling.
Nej, inte domarens visselsignaler i fotbolls-VM. Jag ska inte skriva om fotbolls-VM har jag ju sagt.

Jag menar att vissla melodier. Det är nämligen en rekommendation som jag tänkte ge till föräldrar med små barn, företrädesvis min svägerska och ”svär-svåger” som snart ska få sin första, men även till er andra som har bebisar eller brukar träffa bebisar.
I en vid det här laget passerad tid brukade jag väldigt ofta vissla melodier för mina barn när de skulle sova, för att få dem att bli lugna och somna med musikens hjälp. Det var särskilt vanligt att jag gjorde det när Isak var liten, upp till två års ålder ungefär, för han kunde vara ganska svår att få att somna.
Även om det ibland var enformigt, kunde det faktiskt också vara ganska trevligt att sitta där bredvid Isaks säng och klappa lätt på honom och vissla melodi efter melodi. Till slut brukade han ju faktiskt somna av det, och så fick man verkligen en speciell, gosig ”gemenskaps-, relations- och samhörighetskänsla” med sonen genom dessa långa stunder varje kväll. Jag ser tillbaka på dem med stor glädje.

Följaktligen vill jag också varmt rekommendera vissling för svårsövda barn. Det är ett utmärkt alternativ om man inte vill sjunga, vilket jag mycket väl förstår om man inte vill.
Och det är för den delen inte så dumt att vissla även i andra sammanhang. Jag kan själv inte låta bli att vissla för mig själv då och då. Det är mer diskret än att sjunga och det kan definitivt låta snyggare än sång ibland. På sätt och vis är vissling samma sak som att spela låtar på ett instrument (till exempel en flöjt), vilket är lite stimulerande. Odla gärna er visselförmåga ni också!
Utan att skryta så vill jag nog påstå att jag personligen visslar hyfsat snyggt – om inte annat så tränade jag ju upp förmågan att vissla snyggt när jag visslade för Isak. Och ju snyggare man lyckas vissla, desto bättre blir förstås upplevelsen för barnet och en själv. (Usch, nu låter jag som baksidestexten på en pekbok.)

Vad var det då jag visslade för något? Jo, jag byggde förstås upp en liten repertoar med favoriter, både som jag själv gillade att vissla rent tekniskt, och som Isak verkade uppskatta och bli lugn av.
Intresseväckande nog så märkte jag allt eftersom att vissa melodier funkar bättre än andra i visslad form. Visor och ballader är bra. Klassiska stycken är bra. Sånger ur musikaler är bra. Halvimproviserad, meditativ ambient-musik är mindre bra. Rock- och poplåtar är mindre bra, även om det finns undantag. Det är helt enkelt så att ju mer melodiös en sång är, desto bättre blir den när den visslas. Därav rockens begränsning, för den genren bygger inte så mycket på starka melodier, i ärlighetens namn. (Pröva t.ex. att vissla Beatles-låten ”I Am The Walrus”, den är ett skräckexempel...)
Här följer ett urval av visslingsfavoriter från min tid med den späde Isak:

Vangelis ”Song Of The Seas” är nog den allra största favoriten. Vangelis musik funkar inte alltid så bra i visslad form, eftersom den är mer stämningsfull än melodisk, men just den här lilla melodin är väldigt vacker att vissla fram. Lyssna själva på den här (obs att det tar någon minut innan låten kommer igång).
Diverse stycken ur musikalerna ”Chess” och ”Kristina från Duvemåla”. Benny Andersson är ett geni på att komma på ljuvliga melodier, men det var inte förrän ABBA-tiden redan var över som han började bli riktigt vass på det, och därför är det ur hans båda musikaler som man kan plocka de riktiga visselskatterna. Ett särskilt bra exempel från ”Kristina” är ”Ljusa kvällar om våren”, som blir helt ljuvlig om man får till den på rätt sätt med sina trutande läppar... Andra nummer som funkar fint är ”Hemma”, ”Min astrakan”, ”Vi öppnar alla grindar”, ”Stanna” och ”Aldrig”, och från den äldre musikalen ”Chess” finns i synnerhet ”Merano”, ”Anthem” och titelstycket. Men för alla dessa Andersson-mästerverk gäller att de är väldigt utmanande att vissla – det är väldigt lätt att komma fel och tappa tonarten, för melodierna är så raffinerade att de ofta blir jättesvåra.
Mats Paulsons ”Visa vid vindens ängar” är en vaggvisa som heter duga, och den blir bara ännu bättre när man visslar den – då behöver man ju inte bekymra sig om texten heller.
Likadant med ”Visa i midsommartid”, alltså den där med ”du lindar av olvon...”. Trolska melodislingor som den inbjuder verkligen till vacker vissling i aftonen.
Och så några melodiska sånger som man kan dra till med om det är juletider: ”Himlen i min famn” med Carola, ”O helga natt”, och ”Stjärngossarnas visa” (den som börjar ”Stjärnan i vinternatt, tindrar så klar, stjärngossens höga hatt...”).

Fler exempel på snygga melodier som passar för vissling: ”Memory”. ”Only Love”. ”Marble Halls” med Enya. Largo ur Vivaldis piccolaflöjtkonsert. Ravels ”Bolero”. Bachs ”Badinerie”. Folkmelodier är som sagt också utmärkta, särskilt om de är finska eller keltiska, men även svenska brukar gå bra. Och varför inte ”Underbart” med Kalle Moraeus och Orsa Spelmän? Denna melodi i folkviseton är häpnadsväckande vacker och har förutsättningar att bli en klassiker i visslingsvärlden.

Men jag skulle kunna hålla på och räkna upp bra visslingslåtar hur länge som helst – nu överlåter jag åt den visslingsintresserade att själv komma på fler. Om man bara gillar att vissla kan man som synes hålla på rätt långa stunder och experimentera och roa sig på ett virtuost sätt samtidigt som man klappar på sitt barn genom sängspjälorna. Då märker nog barnet också att man trivs med att vara där, och då trivs det själv också, och somnar. Bättre kan det inte bli.
Vissla på bara!