Igelkotten recenserar en resa: Silja-kryssning Stockholm-Helsingfors

(recension juni 2024)

Nu är det sista dagen i juni månad och jag har inte fått ur mig någon recension för månaden ännu … mycket för att jag helt enkelt inte kommit på något att recensera.
Men jag kom i sista stund på att jag kan ta till ett annorlunda grepp och recensera en typ av produkt som jag inte recenserat tidigare, åtminstone inte på det sättet. Nämligen en resa.
Jag är ju inte bara förtjust i resor utan har precis nyligen varit ute på en, närmare bestämt en kryssning mellan Stockholm och Helsingfors med Silja Line. Och varför inte recensera hur det är? Så blir det som ett slags rekommendation av vad som ju faktiskt också är ett inramat resepaket som går att fälla omdömen om.

Det är förstås inte första gången som jag och familjen gör just den där trippen – från Stockholm till Helsingfors över en natt, en dag i Helsingfors och så tillbaka igen över en natt till. Det konceptet har vi gjort så många gånger att de inte går att räkna. Har man en gång blivit Finlandskryssningsfantast så bara måste man återkomma då och då. Följaktligen är jag väl kanske lite partisk från början, för jag anser ju att en Helsingforskryssning i grunden är trevlig och minnesvärd nästan oavsett vad som händer under resan och hur kvaliteten är på detaljerna. Men jag ska ändå försöka vara någorlunda saklig i min redovisning och skriva så att någon som själv aldrig gjort resan kan få en rättvis uppfattning.

Sammanfattningsvis, beträffande omständigheterna: När vi åkte nu den här gången så gjorde vi alltså det med Silja Serenade, som tillhör Silja Line (egentligen heter de numera Tallink Silja, men jag kommer aldrig att helt förlika mig med att rederiet köptes upp av Tallink och därför tänker jag fortsätta säga Silja i all oändlighet). Vi utgick från Värtahamnen i Stockholm söndagen efter midsommar klockan 16:45, vi var framme i Helsingfors måndag förmiddag klockan 10:30 finsk tid (09:30 svensk), sedan avgick båten hemåt igen samma dag 17:00 finsk tid (16:00 svensk) och vi var tillbaka i Stockholm på tisdagen 10:00. Det är det upplägg det brukar vara.
Och jag tar och delar upp detta i två olika delar, båtresan respektive Helsingforsvistelsen, och tänkte rada upp diverse olika aspekter av dem som är värda att kommentera, i synnerhet för en utomstående.


BÅTRESAN

Först och främst: för den som inte vet så är Silja Serenade, och hennes nästan identiska systerfartyg Silja Symphony, två stora och flotta fartyg som bara i sig ger en upplevelse och är värda att man åker en tur med dem. De har vid det här laget varit i trafik i många år mellan Stockholm och Helsingfors, men de har fräschats upp då och då så att man inte märker att de faktiskt är byggda redan 1990, och den senaste renoveringen var ganska nyligen, så för närvarande känns det extra fräscht att vara ombord på dem. Det är prydligt i hytterna och i alla de allmänna utrymmena. Och Silja Serenade (som alltså var den av systrarna vi åkte med nu i det här fallet) är på det hela taget en förträfflig kryssningsskuta som är ett slags föregångare till alla de enorma vräkiga kryssare som nu för tiden stävar omkring i Medelhavet och Västindien. Fartyget utmärks framför allt av sin snitsiga promenadgata på däck 7, Promenade, som skär rakt igenom hela båten på längden och är kantad av butiker och restauranger – plus att den är öppen hela vägen upp till glastaket ovanför däck 12 så att många av hytterna har kunnat placeras i långa rader med fönster ner mot Promenade. Nu hade inte vi en sådan hytt, och det brukar vi sällan ha eftersom vi föredrar de hytter som har havsutsikt istället, men det är en klar fördel att kunna välja antingen-eller och det innebär också att det är en större andel av fartygets hytter som har fönster i någon form, inåt eller utåt. Mycket praktiskt och som sagt oerhört snyggt designat – en alltid lika maffig syn. Fartygets beskaffenhet höjer alltså upp betyget på en Helsingforskryssning rejält redan från början, för det här är liksom ingen vanlig tråkig färja!
När det gäller allt vad man kan sysselsätta sig med ombord så har jag följande att säga.

Maten brukar vi på våra kryssningar alltid inta i den stora bufférestaurangen Buffet Serenade (ligger på däck 6 men har en smart ingång/nedgång från Promenade på däck 7), där det serveras smörgåsbord. Vill man välja något annat så finns det ett antal andra matställen ombord också, längs hela Promenade, men buffén känns för oss alltid som det mest prisvärda och trevliga alternativet, för där kan man ju äta och dricka hur mycket man vill. Och smörgåsbordet gjorde oss inte besvikna den här gången heller: där finns goda och intressanta rätter i överflöd och kvaliteten är utmärkt. Så där på sommaren tenderar det visserligen att bli ganska trångt i lokalen när det är många resenärer som äter, men det är snabbt övergående: när man väl har börjat förse sig och är på plats vid bordet är det bara att njuta, och det dröjer inte länge förrän folk har börjat gå och det genast blir tystare och mer svängrum. Likadant är det vid frukosten, som serveras i samma restaurang och också alltid är utsökt.

Karaoke är något som ofta brukar förknippas med kryssningar, och detta finns också längst upp i fartyget, på ”extradäcket” däck 13, i den festvåning precis under skorstenen som numera går under namnet ”New York Club and Lounge”. (Jag föredrog det ursprungliga namnet ”Stardust”, som ännu lever kvar i och med att hissknappen som leder dit är märkt med en stjärna.) Tyvärr är klubben/loungen nu för tiden inredd på ett ganska spartanskt sätt, med borden glest utströdda på en enda rad så att det inte blir någon riktigt intim stämning i publiken. För en svensk resenär är det kanske inte heller jättekul att de allra flesta som sjunger karaoke där i lokalen är finnar som sjunger okända finska låtar – men där blir det ju vad man gör det till, för dels kan man se den finska karaoken som en exotisk del av kryssningsnöjet, dels är det fritt fram att själv gå fram och sjunga något ”svenskt”! Förut hade stället en katalog med låtar man kunde bläddra i, men numera får man istället söka fram lämplig låt i en app … ja, det kanske går att vänja sig vid. Tröttnar man sedan på karaoken ligger det nära till hands att beundra utsikten genom glasfönstren (det är ju som sagt högst upp i fartyget, så det går att se en del därifrån) eller gå ut och ströva på däckpartierna intill. En del av karaokebarens sittplatser är, åtminstone sommartid, förlagda utomhus, och däck 12 alldeles nedanför utgörs dels av ett prima soldäck – där vistades vi nu den här gången med stor behållning, då vädret var perfekt – dels av den vindskyddade passagen Moonlight Promenade som är trevlig att gå i.

För övrig underhållning ombord finns det flera olika ställen, bland annat en pub i akterdelen av Promenade, men den plats som vi i vår familj oftast söker oss till är ”Starlight”, tidigare kallat ”Atlantis Palace”. Det är en stor show- och danslokal i två våningar som upptar en stor del av fartygets för, med ett dansgolv som görs om till scen när det blir dags för uppträdanden, och där finns också barer och en spelhall med roulette/Black Jack och spelautomater. Så där kan man uppehålla sig länge: oftast finns det gott om sittplatser, utom kanske just när showen ska börja. Showen i fråga, som brukar kallas ”midnattsshow” även fast den inte alltid börjar vid midnatt (det märkte vi brådstörtat nu under vår resa), brukar vara något slags dansuppvisning som alltid är trevlig att titta på om än inget överdådigt, och beträffande besökarnas egna dansmöjligheter så finns det alltid något fullt kompetent liveband på plats som håller igång under kvällen. Ibland är det mest barn som skuttar runt på dansgolvet, men då och då blir det tillfälle för oss ”gamla” att ta en svängom också. Är man inte jätteangelägen om att dansa eller se på showen så rekommenderar jag att man åtminstone tillfälligt slår sig ner i den del av Starlight som ligger ”bakom” scenen/dansgolvet, det vill säga precis framme i fören med utsikt genom panoramafönstret rakt fram. Så där en ljus kväll och natt i juni blir det synnerligen angenämt att kunna se ut dit. Så länge man nu kan … för tyvärr stänger Starlight redan klockan ett på natten (finsk tid) så att man blir mer eller mindre tvungen att gå och lägga sig. Det hade inte skadat om de erbjudit möjligheten till mer långvarigt nattsudd.

När det gäller spel så har jag länge haft en passion för att pröva lyckan på pokerautomaterna, där det faktiskt har brukat finnas vissa möjligheter att gå med vinst. Tyvärr har automaterna bytts ut och gjorts om rätt mycket på senare år, och för närvarande är de inställda så att det är ganska meningslöst att försöka dubblera vinsten (där gäller en ”slumpa ett kort högre än dealerns”-princip som uppenbart missgynnar den som spelar). Plus att de nu också är helt kontantfria så att man måste inleda med att blippa sitt kort och får lösa ut eventuella vinster med en utskriven kupong … det är väl en oundviklig konsekvens av det kontantlösa samhället i både Sverige och Finland, men jag tyckte det var roligare att stoppa mynt i automaterna och höra hur det rasslade. Jag tänker nog inte spela på automaterna mycket mer på kryssningarna.

En helt annan aspekt av färden på Silja Serenade är resvägen, och där måste jag säga (vilket jag märkte särskilt tydligt den här gången) att om det är på sommaren och vackert väder så gör man klokt i att stå på däck långa stunder, särskilt de första timmarna efter avfärden från Stockholm. Naturen och miljöerna där i skärgården är fantastiska att se från ett båtdäck. Likaså är det stämningsfullt att befinna sig där ute när fartyget på utresan anlöper Mariehamn vid elvatiden på kvällen. Eller att göra det på tillbakavägen från Helsingfors, när det går att skåda Hangö och Bengtskärs fyr i fjärran.

Shopping till slut finns det rika möjligheter till i den rejält tilltagna taxfreebutiken ombord. Hur pass fördelaktiga priserna är kan förstås diskuteras, men det kan nog finnas ett och annat fall där man kan kommer över någonting billigare än man hade gjort iland. Sortimentet på alkohol, godis och parfymer är i alla fall, och har alltid varit, rikt.


I HELSINGFORS

Nu går vi över till vad man kan hitta på under den tid då Silja Serenade ligger vid kaj i Helsingfors och man som kryssningsresenär går av (såvida man inte ligger bakfull i sin hytt 😊). Den tid man har är alltså sex och en halv timme, i praktiken fem och en halv eftersom man bör vara noga med att vara tillbaka ombord i god tid och inte råka bli strandsatt när fartyget ger sig av igen.
Och faktum är att fem och en halv timme nästan känns för lite, åtminstone om man har tänkt sig en sådan aktivitet som att åka ut till fästningsstaden Sveaborg (som är Helsingfors allra största sevärdhet) eller till Högholmens djurpark. De sakerna tar sin lilla tid, särskilt som man ska passa båttider fram och tillbaka, och vill man använda Helsingforsvistelsen till dem är det nog bäst att inte göra något annat först utan att sätta igång så fort man kommit av Silja Serenade.

Nu är det ju det att i min familj så vill vi alltid gå på stan också, och gå i affärer och handla typiska finska mat- och godisvaror som inte finns i Sverige, och då blir det svårt att kombinera med Sveaborg eller Högholmen. Då blir det helt enkelt en fråga om vad man prioriterar. Jag vet i alla fall sedan tidigare att Sveaborg är värt att besöka, men som sagt, man ska ha tid på sig för att få ut något av det. Väljer man bort detta får man nöja sig med att ströva omkring i Helsingfors – och det är förstås inte så dumt det heller. Senatstorget med domkyrkan och de andra monumentala byggnaderna är ståtligt, Salutorget är mysigt att gå omkring på och Stockmanns varuhus har väl kanske inte direkt låga priser men är ett tjusigt Mammon-tempel.
Andra saker som går att hinna med under de timmar man har (även om vi inte tog dem nu på den här resan) är den mycket originella Tempelplatsens kyrka (som man brukar få ta spårvagnen till), den likaså iögonfallande ortodoxa Uspenskijkatedralen, en sightseeingtur med båt som utgår från Salutorget (Helsingfors är en stad som passar att se från vattnet) samt en tur i det pariserhjul som också står där i närheten. Mycket mer hinner man nog inte med av det som finns på gångavstånd. Men det är åtminstone en riktigt stor fördel att färjeläget där Silja Serenade lägger till är beläget en ganska kort bit från Salutorget och Helsingfors centrum. Det måste vara mycket värre för de finländare som åker på Sverigekryssning och som när de kommer till Stockholm hamnar i den avsides belägna Värtahamnen och är tvungna att söka sig till Gärdets tunnelbanestation innan de över huvud taget kan börja ”göra stan”.

Ja, det här var nog allt jag hade att säga om en Helsingforskryssning för den oinvigde. Sammanfattningsvis kan jag, även om jag nu också har nämnt vissa mindre bra detaljer, helt klart rekommendera den där turen.
Sedan är det ju oundvikligen så att en stor trivselfaktor för min egen del är att jag, med mina finska rötter och mina besök hos släkten i Finland som barn, naturligtvis älskar Finland och alltid blir smått galen av patriotism och blodsbandskänslor varje gång jag kommer dit. Därför känns det alltid större för mig att komma till Finland än det kanske gör för andra. Men med tanke på att min fru och våra barn (som inte har samma anknytning till Finland som jag) har smittats och uppskattar de där kryssningarna väldigt mycket de också – det gjorde de även denna gång – så måste det ju ändå vara någonting som gör en tripp till Helsingfors till en garanterat trivsam resa för vem som helst. (Vilket också märks på den stora mängd internationella passagerare som brukar finnas med.)
Testa själva vetja! Om ni inte redan gjort det. Båten är en minnesvärd farkost, om inte annat.

Resa: 2 dagars kryssning Stockholm-Helsingfors-Stockholm, Silja Line.
Betyg: 9 av 10.