Bilar, datorer och jag

Det finns två saker som jag aldrig kommer att älska, trots att jag har stor användning för dem.
Bilar och datorer.
Jag ogillar dem inte helt, jag inser nyttan med dem och använder dem ofta som arbets- och fritidsredskap, men vän med dem är jag verkligen inte. Det är okej så länge de gör vad de ska, men när de inte gör det har jag genast halkat utanför gränsen för vad jag kan kontrollera och begripa, och är helt i den strulande teknikens våld.

När en bil eller en dator krånglar eller behöver ses över reagerar jag därför snarast med att bli superstressad och hypernervös och känna mig som om hela världen rasar samman. Det går inte över förrän allt är tillbaka helt i gamla gängor igen.
Och bilar och datorer känns i grunden fientligt inställda mot mig – de vet att jag inte alls förstår dem, och då tar de gärna tillfället i akt att utnyttja det till att j-as med mig. Ett ömsesidigt agg.

Till detta kommer att man känner sig helt utlämnad när man ska försöka lösa ett bil- eller datorproblem, för just på dessa två områden kryllar det ju av experter vars råd och uttalanden är så avancerade att sådana som jag inte begriper någonting, och när jag söker och googlar efter lösningar hamnar jag enbart i just sådana initierade diskussionstrådar som bara gör mig ännu mer desperat. Ofta inleds de dessutom med ”jag har det här problemet, jag vet ingenting om bilar/datorer, kan ni hjälpa mig” och sedan blir det en diskussion där frågeställaren icke desto mindre verkar hänga med utmärkt på alla förslag: ”aha, då vet jag, jag har en XYZ, då behöver jag ju bara GH:a JUY:en och köra en DFA med BLK i ÖR så löser sig allt, tack”. För en annan blir detta enbart frustrerande.

Sammanfattningsvis: Bilar och datorer är användbara, men samtidigt otäcka, och jag kan aldrig slappna av till 100 % i användningen av dem.
Är det någon annan som känner likadant? Hojta gärna till i så fall. Särskilt om ni är killar! För det lär ju vara typiskt manligt att gilla bilar eller datorer eller båda, så jag blir kanske lite uppmuntrad om jag får höra att det finns män som delar mitt främlingskap för dem.

(Om någon undrar vad som utlöste denna klagosång, så kan jag säga att min nya dator funkar, det verkar vara lugnt. Däremot håller vi just nu på att mixtra med min gamla dator som inte funkade lika bra, så att den ska gå att använda till annat i fortsättningen – just nu kör vi en total återställning av den – och detta ger upphov till olust trots att datorn i fråga egentligen nu är helt överflödig och det kan kvitta vad som händer med den.)

(Teckning: Jemima.)