Varför ilska mot tåg och inte mot bilar?

Nyligen var det en tragisk olycka i Stenungsund (som är en av de närmaste tätorterna där jag bor). Det inträffade på en järnvägsövergång för fotgängare – det var en kille som skulle gå över och blev påkörd av tåget och omkom.
Fruktansvärt och djupt sorgligt naturligtvis, och samtidigt också väldigt onödigt, för just den där övergången har det nämligen inträffat dödsolyckor på redan tidigare. Det är ett lurigt ställe där tågen kommer runt en kurva och sikten delvis är skymd av växtlighet. Jag tänker inte spekulera i vilka faktorer som orsakade just den här olyckan, men en riskfylld övergång är det helt klart.
Följaktligen har det också varit mycket upprörda kommentarer till den här nyheten, och kritik mot Stenungsunds kommun och Trafikverket som inte gjort något redan tidigare, och uppmaningar att de måste göra det nu och att tågen måste minska hastigheten. Vilket de nu också kommer att göra, samtidigt som kommunen stänger av övergången och skyndsamt börjar utreda en planskild korsning. Det sistnämnda tycker jag också är en bra idé – det vore inte helt fel med en gångtunnel på det där stället, så folk slipper gå över rälsen. Jag vet att det kan vara rätt nervöst att korsa en järnväg på det sättet, även om man försöker se sig för.

Tyvärr kan jag inte hjälpa att jag också stört mig i viss mån på kommentarerna kring detta. För mitt i all bedrövelse över olyckan så verkar det som en hel del personer lägger skulden på själva tågen, och menar att tåg i sig är farliga och besvärliga och en olägenhet.
Se på den här kommentaren till exempel:
”Stänga dem [järnvägsövergångarna] e en sak, fixa till dem en annan, gör om gör rätt eller dra nytt spår jämte E6:an så vi slipper den där olägliga 1800-tals reliken som skall spärra av hela samhället.”
En sådan replik får mig att skära tänder och känna att det där är allt bra orättvist. Och även om övriga kommentarer kanske inte varit fullt så extrema så var det anti-tåg-stämning i rätt många av dem, och som den stora tågälskare jag är så blev det då att jag reagerade. Det var tragiskt att olyckan inträffade, den hade kunnat undvikas med en gångtunnel eller kanske en lägre hastighet, det är alldeles sant, men man behöver väl inte måla upp tåget som det stora problemet och se det som en mördarmaskin?

Särskilt inte när man jämför attityden med den till bilar. När det gäller tåg så är folk snabba att påpeka att tågen kör alldeles för fort, att det blir olyckor, att det är vansinnigt att de får fara fram så där genom tätbebyggda områden, att rälsen är i vägen för stadsplaneringen och att det är irriterande att man måste vänta vid bommar, att järnvägarna borde dras i utkanten av tätorterna istället. Men föreställ er reaktionerna om man skulle föreslå något liknande för bilar … ”Förbjud biltrafik i Stenungsunds centrum!” ”Bilar ska inte finnas där det vistas fotgängare!” ”Genomfartsleden spärrar av hela Stenungsund, lägg den under jord!” ”Bygg bort gatorna från stadsmiljön!” Vad skulle folk säga om sådana förslag månntro?

Jag vet, jämförelsen kanske haltar något eftersom tåget inte är ett färdmedel som man kommer ända fram till sitt mål med som man gör med en bil, och därför är biltrafik i tätortsbebyggelse mer motiverat. Men i mitt tycke är det också viktigt för kommunikationen att tågresenärer kommer raka vägen in till en centralt belägen station i orten de ska till, och jag anser att även järnvägen kan vara en väl integrerad del av en stadskärna precis som biltrafik på gatorna är (förutsatt att fartgränserna är rimliga för såväl bil som tåg), och om kollektivtrafik i form av bussar eller spårvagnar ses som okej så begriper jag inte varför just tåget måste maka på sig.
I vilket fall som helst så är inställningen till bilars hastighet märklig: där anses fordonet i fråga inte som något hot i lika hög grad, utan tvärtom brukar det väcka ytterst upprörda reaktioner bara det så mycket som antyds att det ska sättas upp en fartkamera någonstans. Ja, när det gäller bilkörande så finns det ju till och med gott om folk som menar på fullt allvar att det är mest trafiksäkert att köra fort (för att det flyter ordentligt då) och att de som kör långsamt utgör en trafikfara. Samtidigt hackar man alltså på tåget för att det går för fort och är för farligt. Bilars hastighet och olycksrisk har vi på något sätt lärt oss att leva med och ha som standard – det finns inte många som skulle börja avsky bilar i allmänhet efter en bilolycka – men tågs hastighet, det är ett hot.

Över huvud taget har jag redan tidigare lagt märke till att människor ofta har en tolerans för biltrafikens brister som de inte har när det gäller tågtrafik. Att man som bilist stannar vid ett trafikljus är något självklart, men måste man stanna för att släppa fram ett tåg är det ett hinder. När man är ute och reser i sin bil och blir försenad, på grund av trafikproblem eller väderförhållanden eller vad det nu kan vara, så skyller man inte det på bilen som färdmedel eller på biltrafiken som fenomen, utan det är bara en försening som man inte kan göra något åt. Däremot om man är ute och åker tåg och blir försenad på grund av liknande strul – då är det själva tågens och tågföretagens fel, och då blir kritiken inte nådig.
(Underligt förresten, att när det gäller kravet på att tågen ska hålla tiden, då är man tydligen inte lika noga med det där att de måste köra långsamt och säkert …)
Jag vet inte riktigt varifrån den här misstänksamheten mot tåg och särbehandlingen av bilar kommer, men visst är den egendomlig.

Själv tycker jag, för att anknyta till den där kommentaren ovan, att det är ytterst märkligt att kalla tågen för en ”1800-talsrelik”. Man kan väl precis lika gärna kalla bilarna för en 1900-talsrelik i så fall. I mina ögon är tåget ett färdmedel i tiden som har alla förutsättningar att leva vidare, inte minst för att det är avsevärt mer miljövänligt än bilen. Tåget ger oanade möjligheter för såväl långresenärer som pendlare som godstransporter, och jag anser verkligen inte att det borde skuffas undan och förvisas till räls utanför städerna och betraktas med skräck och förakt. Rätt använt är tåg och järnvägar storartat!
Den som hackar på tåget, och inte ser att biltrafiken skulle kunna betraktas som minst lika farlig, får helt enkelt mig på sig direkt.

Och just nu är det dagen före midsommarafton och jag följer rapporteringen från den minst sagt kaotiska biltrafiken. Olycka hit och trängsel dit, avåkning här och proppar där … och trots riskerna ger sig folk frivilligt ut i sina bilar i allt detta … just nu framstår bilismen i mina ögon som ett kollektivt vansinne. Men människor bara accepterar det, medan tåget är en olägenhet.
Obegripligt.