Nationaldagen och flexibla helgdagar

Nationaldagen idag – helgdag. Uppskattat av vissa, sticker i ögonen på andra.
Jag börjar så smått tycka att flexibla helgdagar inte är någon dum idé. Alltså att var och en får tio helgdagar, eller hur många det nu kan röra sig om, som man får placera ut som man vill på tio vardagar under året och vara ledig då.
Och innan ni börjar hojta om sekulariserat samhälle och att bryta traditioner och sådant, så låt mig påpeka några aspekter.

* Vill man iaktta kristna helgdagar så innebär förslaget absolut inget hinder för att fortsätta med det. Det är bara att ta helg på de viktiga kyrkliga röda dagarna och gå i kyrkan – ja, för vi får väl anta att kyrkorna ordnar gudstjänster på kyrkoårets högtidsdagar oavsett om det är allmän helgdag då eller inte.
* Vi slipper allt tjafs om att vissa helgdagar råkar infalla på en lördag eller söndag. Det undviks ju när antalet helgdagar att placera är exakt samma varje år.
* Ur näringslivets perspektiv blir det då inte heller så att vissa år blir ovanligt besvärligt helgrika, utan det blir likadant varje år, vilket i längden blir konsekvent positivt för BNP. Lägg dessutom märke till att det behöver betalas ut mindre OB-tillägg, för när var och en väljer helgdagar själv är det inte heller någon som jobbar mot sin vilja på en helgdag och ska ha extra betalt för det.
* Många företag kan hålla öppet mycket mera, nästan året runt, eftersom det är troligt att det åtminstone är någon på plats på arbetsplatsen som inte har helgdag samtidigt som andra. (Här är givetvis en förutsättning att det visas respekt för när företagsägare resp. anställda iakttar helgdagar, men det kan man väl försöka komma in i.)
* Det kan vara en fördel när det krävs eftertanke för att välja sina helgdagar. För då blir ju alla lite mer medvetna om varför de egentligen vill ”helga” vissa dagar – ibland krävs det till och med att man sätter sig in i kyrkoåret för att över huvud taget klura ut vilka dagar man ska ta helgdag på (”när är långfredagen i år egentligen?”), och då reflekterar man mer. ”Varför tar jag helg idag? Behöver jag egentligen det? Är den här dagen så viktig för mig?”
* Kyrkfolk som ofta klagar på att icke-kyrksamma personer utnyttjar kyrkliga helgdagar för ledighet utan att gå i kyrkan dessa dagar, behöver av denna anledning inte klaga lika mycket längre, eftersom medborgarna kommer att ta ut sina helgdagar på ett mer medvetet sätt och prioritera bort de som de faktiskt på riktigt anser är mindre viktiga.
* Det är över huvud taget mer ärligt och rättvist när alla väljer att helga just de dagar som faktiskt är heliga för dem. Sann religions- och åsiktsfrihet. Vissa håller fast vid de gamla helgdagarna, medan andra passar på att helga Internationella kvinnodagen, Eid al-fitr, Sveriges matcher i fotbolls-VM, onsdagen i Medeltidsveckan eller Jungfru Marie obefläckade avlelse. Var och en blir salig på sin fason. (Jag raljerar lite här men är i grunden allvarlig.)

Det var några fördelar. Nu kan det finnas nackdelar också, till exempel grupptryck och misstänksamhet mot hur andra väljer sina helgdagar. (”Va, tar du helgdag den 6 juni, är du rasist?”) Sedan kan det bli svårorganiserat i skolorna – och hur gör man med helgdagar i kollektivtrafiken? Men jag skulle ändå inte ha något emot att pröva ett flexibelt system. Vi skulle nog slippa en hel del nuvarande irritation på det sättet. Och det skulle kännas modernt.
Man kan ju testa något år i alla fall. Plus att man ju åtminstone kan prata om det. :)