Utveckling och när den plötsligt ska avstanna

Jag upphör aldrig att förundras över att diverse konservativt lagda personer verkar tycka att utveckling är okej – fram till en viss punkt, då det plötsligt kan anses ”klart” och så får det aldrig utvecklas mer.
Ta bara språket till exempel. Svenska språket har utvecklats hela tiden och förändrats en hel del på tusen år, även grammatiskt, och lämnat isländskan och skilt sig från danskan och norskan på vägen. Det ifrågasätter nog ingen. Men så någonstans kring 1950-talet så är det stopp. Nu är det bra, språket behöver inte ändras längre, här träder språkpoliserna in, nu är det rentav förkastligt att införa nya konstiga ord och ändra den grammatik som är spikad en gång för alla. Svenskan är ”klar”.
Sedan har vi det där med folk, länder och nationer. De som finns i Europa har nästan alla bildats genom att olika folkslag har förflyttat sig, ridit och vandrat omkring, bosatt sig på nya ställen och beblandat sig med andra. Folkvandringar är verkligen ytterst komplicerade, och det ifrågasätter nog inte heller många, att det är så våra nationer har uppkommit. Men så kommer det plötsligt en punkt, någon gång i början av 1900-talet, då en del ser det som att alla folkslag och länder är färdigutvecklade. Nu får de inte blandas eller förflyttas mer, absolut inte! Europas och världens nationer är ”klara”.
Ett exempel till: I den Facebook-grupp för kyrkälskare och ”kyrkspanare” jag är med i – Kyrkor, kapell och heliga hus – råder ibland en viss konservatism när det gäller kyrkobyggnader. Det finns många kyrkor i Sverige som byggts om och till på olika sätt genom århundradena, och i sitt nuvarande skick uppskattas de av medlemmarna i den där gruppen: även de kyrkor som är blandningar av olika stilar från olika epoker. Men när någon kyrka i vår tid byggs om på något märkligt sätt, så brukar protesterna hagla i gruppen. Det går väl inte att göra om kyrkobyggnader nu heller! Kyrkobyggnadshistorien höll på fram till en viss tidpunkt och sedan var den avslutad, verkar man nästan tycka. Sveriges kyrkor är ”klara”.
Hänger ni med? Ja, jag kan fortsätta lite till. Julen! Den jul vi firar i Sverige är en produkt av influenser från många olika håll, och det tog flera hundra år innan alla dessa blandningar passade in i den julform som finns idag. Julfirandet är ett resultat av utveckling. Men ändå verkar många anse att julen som den blev någon gång i mitten av 1900-talet, det är den slutgiltiga julen som vi ska vara nöjda med. Den får inte ändras eller utvecklas vidare. Julen är ”klar”.
Till och med en sådan liten detalj som ”Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul”, inom ramen för julfirandet, har tagit sin plats i traditionen genom utveckling. Detta TV-program har inte haft samma utformning hela tiden. Under de första 20 åren varierade det ganska mycket vilka inslag som var med, tills det framträdde ett upplägg som svenskarna hakade sig fast vid (åtminstone i efterhand) och tyckte att ”så där ja, så där blir det bra, nu ska vi inte ändra mer på Kalle Anka”. Början av 1980-talet ungefär. Efter det kan man inte tänka sig vidareutveckling som att ta bort svarta dockor och så. Kalle Anka är ”klart”.

Samma mönster hela tiden – det finns säkert massor med andra exempel. Utveckling är okej fram till ett visst tillfälle, sedan ska den avstanna och allting ligger still. Om utveckling ändå äger rum efter stoppet så ska den snarast hejdas och man ska åtgärda skadan genom att återgå till den fastställda stoppunkten då allting var perfekt. (Man kan undra varför det är just på 1900-talet som detta utvecklingsstopp ska inträffa? Hur förklarar ni det, ni som förespråkar det?)
Man har kanske rentav en tendens att inbilla sig att så som det var vid det där stopptillfället, så har det alltid varit.
En egendomlig form av konservatism. Men det kan nog hända att vi alla gör oss skyldiga till den lite till mans. Själv vet jag att jag tycker just på det där sättet åtminstone på en punkt – nämligen järnvägar. Jag vill att Sveriges järnvägskarta återställs till det mycket finmaskiga spindelnät som fanns år 1936, med järnvägar överallt. :)
Å andra sidan är det inte riktigt samma sak ändå, för jag tycker inte att järnvägsnätet i fråga behöver se ut exakt som det 1936 – det viktigaste är att det är ett finmaskigt spindelnät. Hur trådarna går geografiskt kan man ju med fördel ändra på, så att det passar för dagens behov av järnvägstrafik.
Och på samma sätt kan det väl vara med språk, nationer, kyrkobyggnader, julfirande och Kalle Anka, och allt det andra? Att själva koncepten fortfarande finns, men att de tillåts utvecklas vidare så att de hänger med sin tid? Man kanske inte gillar all sådan utveckling, men även om man kanske tycker att vissa saker var bättre förr så var det säkert andra som var sämre, så det jämnar väl ut sig? Inget är ju nytt under solen ändå. Och utveckling kan ju för all del också innebära att man går tillbaka i tiden och gräver fram gamla saker och låter dem få en renässans (som när nygotiken dök upp i kyrkoarkitekturen på 1800-talet). Huvudsaken är att det inte står still.
När jag nu ändå är inne på bibelcitat i stil med att ”inget är nytt under solen”, så står det ju också i Bibeln att det bara är Guds ord som består. Så är det också. Blott Herrens ord förbliver. Men allt det andra får man nog finna sig i att det kan, får och bör förändras.