Snart ska vi åka på Finlandskryssning igen. (Känns bekant på något sätt …)
Det mesta blir förmodligen som vanligt på den resan, och det är ju också lite det som är poängen. Men en detalj blir inte riktigt densamma och det är att den här gången reser vi inte upp till Stockholm med SJ. Vi tar tåget från Skåne som vanligt, det gör vi, det är ju där vi har mina svärföräldrar som vi som vanligt utnyttjar som hundvakter – men vi prövar på att ta Snälltåget därifrån. Det bara blev så, för Snälltåget kan bokas via SJ:s sajt trots att det inte är SJ, och eftersom nu Snälltåget råkade vara billigast så blev det det.
Jag fick emellertid lite kranka bleka eftertankar när jag hade bokat det där, för efteråt nåddes jag av vissa uppgifter om att Snälltåget inte är särskilt bra att åka med, i synnerhet för att de tydligen har en tendens att drabbas av förseningar. Just förseningar vill vi ju inte drabbas av på vägen upp till kryssningen, för om tåget blir alltför sent så missar vi båten till Finland.
Därför har jag de senaste tre vardagarna ägnat mig åt att undersöka hur det är ställt med Snälltågets punktlighet. Det finns en sajt på nätet som heter ”Tåg.Info”, där man i realtid kan följa alla tåg som kör omkring i Sverige och se på ett väldigt informativt sätt hur de ligger till i tid och om de är försenade. Jag har inte alls tittat på just denna sajt tidigare, men nu gjorde jag det och blev genast ganska intresserad. Naturligtvis koncentrerade jag mig då också på Snälltåget, närmare bestämt just den förbindelse som vi själva kommer att åka med i april (det tåget ska vara framme i Stockholm klockan 14:20 enligt tidtabellen). Denna förbindelse har jag kollat upp förseningsstatus på i tre dagar, och det kan säkert bli fler, ända tills jag har bildat mig en uppfattning om hur ofta och hur mycket Snälltåget är försenat.
Resultatet? Jo, under de här första tre dagarna så var Snälltåget sju minuter för sent till Stockholm den första dagen, fem minuter för tidigt den andra och hela 29 minuter för sent den tredje – på grund av ett fordonsfel, stod det en anmärkning om vid det tillfället. Det där sista känns en aning oroväckande, för 29 minuter är inte helt okej, även om det än så länge inte finns anledning till akut nervositet. (Vi har råd med max en och en halv timmes försening inför kryssningen innan det blir kris.) Men jag ska alltså fortsätta kolla.
Intressant nog, ska jag tillägga, så har Snälltåget också själva en funktion på sin egen hemsida där man kan följa deras tåg, och det gjorde jag en stund den första dagen innan jag övergick till Tåg.Info – och då konstaterade jag att de förseningar som förekom den dagen (i slutändan sju minuter till Stockholm C) rapporterades på Tåg.Info men däremot inte av Snälltåget själva. Snälltåget förnekade så att säga sina egna förseningar, såg det ut som … fast det kan naturligtvis finnas andra förklaringar till detta.
Ja, det där håller jag egentligen helt med om själv också. Särskilt som jag ändå inte kan göra något åt saken. Våra tågbiljetter är bokade och det är oundvikligen Snälltåget vi ska resa med, så det spelar ingen roll vad jag får fram för statistik. Det hade på så sätt varit bättre för min sinnesfrid om jag bara lät alltihop vara och struntade i förseningsrisken och satte mig helt okunnigt och förutsättningslöst på tåget i april ihop med familjen med inställningen att få en trevlig resa.
En annan aspekt är också att även om Snälltåget skulle visa sig vara försenat ofta, så är ju alternativet knappast bättre, för alternativet är att åka upp med SJ och de är inte precis heller kända för att alltid hålla tiden. (Och om vi tar bilen så hamnar vi bergis i en stillastående kö på E4:an på grund av att det inträffat en olycka i påsklovstrafiken.)
Nej, egentligen borde jag sluta kolla upp det här. Men jag kan inte låta bli att göra det ändå – delvis för att det är intressant i största allmänhet att titta på tåg, det har jag ju tyckt sedan barnsben.
Men nu ska jag fortsätta skriva lite till, för jag har kommit på en parallell till det här beteendet från min sida.
Och det är att på samma sätt som jag sitter och fördjupar mig i Snälltågets förseningar, helt utan att det tjänar något till, och med den enda effekten att jag blir mer uppskrämd, så finns det många andra människor i Sverige som gräver ner sig i andra uppgifter, helt på samma onödiga sätt.
Vilka jag syftar på? Jo, det är alla de personer som är rädda för invandrare (i synnerhet muslimer).
Precis som jag så har de lyssnat på rykten som satt igång deras oro, men medan jag tog in informationen att Snälltåget är förseningsdrabbat, så tog de in informationen att invandrare är farliga. Och nu sitter de precis som jag och läser mer och mer om just det där som de fruktar, och uppfylls ännu mer av fruktan ju mer de läser. De läser om kriminalitet bland invandrare, om terrorism bland invandrare, om hur elaka och opålitliga invandrare är. De litar på att uppgifterna de läser är hela den faktamässiga sanningen, och blir därför ännu mer uppskakade. När de ser andra uppgifter om att läget inte alls är så farligt, så ser de det som lögner av ”de etablerade medierna”, precis så som jag slutade lita på Snälltågets egen rapportering trots att det kan finnas förklaringar till att den verkade fel. Och om det finns anledningar till den brottslighet bland invandrare som de uppmärksammar så ser de inte dessa förklaringar, precis som jag inte heller accepterar anledningarna till tågförseningar.
Att det kan finnas fler sidor av saken, en mycket större helhetsbild, faller inte dessa personer in – för på samma sätt som jag faktiskt inte alls har kollat alla de andra tågen som Snälltåget kör, utan bara just den förbindelse som vi ska åka med, så snöar de här människorna in sig endast på vissa områden där det verkar vara särskilt illa ställt (ibland, i alla fall) och generaliserar det till att detta gäller överallt. Precis som jag inte heller har bemödat mig om att uppfatta positiva omdömen om Snälltåget, så verkar inte dessa personer bemöda sig om att uppfatta positiva erfarenheter av invandrare heller.
Precis som jag blev särskilt bekymrad över den där 29-minutersförseningen, och därför glömmer att tåget bara var sju minuter sent den första dagen och till och med för tidigt den andra dagen, så ser dessa människor framför allt det som gör dem mest oroade, inte det andra.
Precis som jag lätt glömmer att även SJ minsann också kan drabbas av förseningar (och att man kan fastna i trafiken med en bil), så glömmer dessa människor att invandrare och muslimer ingalunda ensamma står för det som är fel i samhället.
Och de som fruktar invandrare gör det också i onödan, precis som jag – därför att de egentligen inte kan göra något åt saken, oavsett om de har rätt eller inte. De skulle lika gärna kunna låta bli att jaga upp sig och andra, och ta det lugnt istället och lita på människor precis som jag i normalfallet borde lita på såväl Snälltåget som SJ. Allt deras grävande leder till är att de blir mer rädda och misstänksamma, precis som jag är misstänksam mot Snälltåget. Dessutom kan de smitta andra med sin oro, precis som jag mycket väl kan smitta min familj med min oro om jag rapporterar resultaten av mina tågefterforskningar. Följden kan bli en utbredd misstänksamhet och rentav hat mot invandrare, precis som mitt beteende kan leda till att Snälltågets rykte oförtjänt svärtas ner.
Varför gör vi så här? Är det för att de, och jag, bara vill ha någon sorts kontroll över tillvaron? Känna oss säkra? Den strävan är i så fall förgäves. Det går ändå som det går.
Ja, sådana här reflektioner kan man få när man gräver ner sig i förseningsstatistik.
Än en gång: jag borde låta bli det. Jag vet ju inte alls hur Snälltåget är förrän jag själv har prövat. Jag har sett en del gott om Snälltåget också, till exempel att de har mysiga gammaldags tågvagnar, och vi kommer att få sitta i en sådan där liten kupé med sex platser precis som på Hogwartsexpressen. Kan säkert bli trevligt.
Det borde jag koncentrera mig på istället för på förseningsnoja.
Och personer med invandrarskräck borde göra likadant på sitt håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar