Bland fotbollsfans förekommer det ett väldigt typiskt fenomen. Vi skulle kunna kalla det för ”offsidesyndromet”.
Det går ut på att när det egna laget gör mål efter en misstänkt offsidesituation, så tycker man naturligtvis inte att det var offside. Men när motståndarlaget gör mål på ett sätt som ser exakt likadant ut, så tycker man med samma hundraprocentiga säkerhet att det var offside (och ropar då allsköns fula saker och anser med bestämdhet att alla såg ju att det var en klar offside utom den där korkade snubbelfoten till domare som aldrig lärt sig reglerna i fotboll och uppenbarligen är partisk och mutad och håller på det andra laget, bla bla bla).
Samma reaktioner kan uppkomma t.ex. när bollen rullar på mållinjen så att det är oklart om den är inne eller ute, vid fällningar och skador, vid spelfördröjning, för att inte tala om när en match blir avbruten på grund av stök (vems är felet?) … men jag väljer alltså att benämna hela supporterbeteendet i fråga för offsidesyndromet. Det kan sammanfattas med att man inte alls bryr sig om någon objektiv bedömning, även om man vill få det att se ut så, utan är helt och hållet styrd av sina klubbfärger – det egna laget gör alltid allting rätt och man tolkar allt i det lagets favör.
Nu är det ju dessvärre så att offsidesyndromet inte är begränsat till fotboll eller ens till sportens värld, utan det går att se det för jämnan på olika håll, inte minst politiskt.
Jag har ju för närvarande Facebookpaus, men bland det sista jag såg innan jag tog den pausen var alla reaktionerna på skandalen med Anders Borg. Vänstertyckare som påpekade att det han gjort var mycket allvarligt och rentav oförlåtligt, och högertyckare som kanske inte direkt tog honom i försvar men ändå hade attityden att ”alla kan väl göra fel” och istället bollade tillbaka och fick det att se ut som det var den elaka vänstern som var de stora skurkarna eftersom de utsatte Anders Borg för ett så obarmhärtigt drev (och eftersom ”vänstern inte är bättre själva” och är ”hycklare i största allmänhet” med mera).
Jag är säker på att om det istället varit en vänsterpolitiker som gjort bort sig på något sätt så hade förhållandet varit det omvända. Då hade minsann inte högern dragit sig för att utsätta den politikern för precis samma störtflod av ilsken kritik och klander som Anders Borg nu fick ta emot, och den störtfloden hade vänstern i sin tur klagat högljutt över, och högern hade vidare kritiserat alla som påpekat förmildrande omständigheter, och så hade det fortsatt. Men detta var det ingen som verkade tänka på nu.
Det var inte första gången jag såg sådan politiskt relaterad pajkastning mellan vänstern och högern, men det blev nästan ännu tydligare än vanligt i detta fall. Och det var en av de faktorer som fick mig att ta Facebook-pausen just när jag gjorde och inte vänta en vecka till. Jag blir verkligen trött av detta meningslösa ordkrig, och är för närvarande uppriktigt glad att slippa eländet.
Offsidesyndromet är i högsta grad närvarande inom politiken, i samhällsdebatten och på sociala medier. Precis som fotbollsfansen är styrda av sina lagfärger, så är folk styrda av de politiska färger och andra ideologiska eller religiösa färgtoner de har. De må tala vackert om att vara objektiv och rättvis och föra en sansad och saklig debatt, men i slutändan trillar de i fällan och drabbas av offsidesyndromet i alla fall. Det spelar ingen roll vad de har för principer för vad som är okej och hur reglerna ska vara och vilka misstag man ska tillåtas göra – för i slutändan försvarar de bara (direkt eller indirekt) den egna sidan och kritiserar den andra, utan att bry sig om att tillämpa samma regler på båda. De ser bara motståndarnas oduglighet och sin egen förträfflighet i alla lägen.
Det är sådant som kallas dubbelmoral och inkonsekvens, och just det är för övrigt också något som politiska/ideologiska/religiösa grupperingar gärna påpekar hos sina meningsmotståndare, men de har det alltså precis lika mycket själva (fast i motsatt riktning). Talesättet ”för den rene är allting rent” stämmer ganska bra här.
Som grädde på moset anmärker de dessutom på andra parter, exempelvis media eller rättsväsende, som de menar inte hanterar, beskriver och bedömer situationen på rätt sätt och därför måste vara styrda av de elaka och dubbelmoraliska krafterna (om man nu kallar det ”PK-media” eller ”borgarmedia”, det är hugget som stucket). Ungefär på samma sätt som fotbollsfansen skäller på domaren. Ja, parallellen är tydlig.
Tyvärr verkar det inte heller finnas några undantag från det här, utan offsidesyndromet förekommer i alla kretsar. Någon kanske inte håller med mig på den punkten – ”vi är minsann inte sådana, det vet vi väl bäst själva, vi är alltid objektiva!” – men jag kan upplysa om att jag i vanliga fall är inne på Facebook mycket ofta, och där ser jag statusar och går in och tittar på diskussioner från rätt många olika inriktningar: höger, vänster, kristna, ateister, konservativa, liberaler, HBTQ, rasister, antirasister ... you name it, och jag har bara kunnat konstatera att de uppför sig likadant allihop och hemfaller åt offsidesyndromet. Alla gör det. Det finns inget forum som helt klarar att undvika det. Förvisso finns det enstaka personer och debattörer som är hyfsat skickliga på att vara objektiva, men jag skulle nog påstå att även de kan faila någon gång. Och även om det faktiskt skulle finnas personer som helt undviker offsidesyndromet, så kommer man inte ifrån att det finns inom alla grupper åtminstone. Det är beklagligt men så är det – och det är som sagt därför jag har dragit mig undan så jag slipper se det, för det syns så ofta att man blir alldeles matt.
Jag ska väl förresten påpeka att jag inte alls har fått för mig att jag själv är oberörd av offsidesyndromet. Det är jag övertygad om att jag inte är. Jag är säkerligen lika illa själv. Men det gör inte saken bättre.
Situationen är att folk med sina skygglappar är snabba att bli förorättade om just deras kretsar blir kritiserade, snabba att fördöma, selektiva med förlåtelse, oförmögna att se saker ur någon annans synvinkel än sin egen eller världen genom något annat färgfilter än det de fått genom den ideologiska omgivning de låst in sig i. Gäller alla.
Personer i diverse grupper anser att det är de själva och deras gelikar som är goda och civiliserade och kämpar för rättvisa och tolerans här i världen, och att det är meningsmotståndarna som står för hatet. När de själva säger något kritiskt tycker de att det är kritik, om motståndarna säger något kritiskt tycker de att det är hat. Gäller alla.
Meningsmotståndare som är särskilt irriterande sätts gärna i samband med nazister – just nazistkopplingen görs frekvent av alla grupper och sidor (utom möjligen nazisterna själva). Gäller alla.
Samtidigt betonar man som sagt gärna att det ska råda respekt och hänsyn i ens eget kommentarsfält (till skillnad från i motståndarnas). Vilket det sedan ändå inte gör, men det tänker man inte på, för inställningen är att den egna sidan ju alltid skriver respektfullt och dessutom är ursäktade när de inte gör det. Offsidesyndromet igen. Gäller alla.
Tänk om man kunde försöka bemöda sig om att tänka sig in i de andra sidornas syn och världsbild någon gång ...? Och försöka bli objektiv på riktigt, även om det strider mot vissa fixa idéer man har?
Först då kan vi kanske komma någon vart.
(Bilden från Sportal.se)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar