Jag håller inte på Östersund i allsvenskan i herrfotboll. Självklart inte – jag föredrar rödvitt, inte rödsvart!
Men jag kan ändå glädja mig åt att det just nu går bra för Östersund i deras Europa League-äventyr. När det gäller svenska klubblags spel i de europeiska cuperna så brukar jag faktiskt över huvud taget så gott som alltid kunna släppa eventuella aversioner jag har mot de klubbarna i vanliga fall, och hoppas på att de ska klara sig bra i Europa. Och med Östersund är det ju dessutom särskilt kul i och med att de finns så pass långt norrut, men ändå når framgångar av den här kalibern.
Jag kan inte låta bli att förundras en hel del över detta fenomen. För bara några år sedan var det knappt någon som visste vad Östersund var för ett lag, men när de gick upp i allsvenskan var det under samfällt jubel från fotbolls-Sverige, och nu verkar de redan anses vara en självklar och etablerad del av allsvenskan och alla vill ha kvar dem där. Östersund är i mångas ögon ett käckt lag som livar upp, och alla beundrar och gillar dem, även de som inte håller på dem.
När hände det senast att ett så nytt lag så oerhört snabbt kunde vinna så mångas sympatier …? Det hör verkligen inte till vanligheterna. Snarare brukar nya obekanta lag bemötas med stor skepsis från fotbollskännarna, som kommer med kommentarer om ”dagsländor”, ”hopköpt lag” och ”ingen fotbollskultur”. Den inställningen saknas helt när det gäller Östersund.
Till och med begreppet ”Norrlandsfönstret” verkar nu ha blivit irrelevant.
Ja, för den som inte vet så var ju Norrlandsfönstret länge ett nedsättande uttryck för när lag från Norrland låg i allsvenskan. Ursprunget till detta är att klubbar norr om Gästrikland (ja, Gästrikland och dess klubbar räknas i detta sammanhang alltså inte till Norrland) under första halvan av 1900-talet av geografiska skäl inte tilläts spela i fotbollens högsta serie, och även efter att de fick det så var det sällsynt och betraktades med ett visst förakt från södern. Om det fanns ett norrländskt lag i högsta serien så var uttrycket att Norrlandsfönstret var öppet, om det inte fanns något så var Norrlandsfönstret stängt. De flesta i fotbolls-Sverige brukade tycka att det borde vara stängt. Och igenspikat. Jag minns själv från förr om åren att i synnerhet GIF Sundsvall ofta brukade få dras med det där snacket om Norrlandsfönstret. Giffarna hade en tendens att åka hiss upp och ner mellan högsta och näst högsta divisionen, och varje gång de åkte ur förkunnades det i pressen att ”den här gången spikar vi minsann igen Norrlandsfönstret – för gott!” och varje gång de kom upp igen suckade pressen motvilligt och trött att ”jaha, då är väl Norrlandsfönstret öppet igen nu då”.
Så har GIF Sundsvall alltid behandlats, något som de absolut har mina sympatier för. Men på senare år så har pratet om Norrlandsfönstret upphört – det är ingen som kommer dragande med det längre. Beror detta på att fotbollstyckarna till slut har accepterat Giffarna? Eller på att Gefle (om man nu räknar Gävle till Norrland även i fotboll) kan anses ha hållit fönstret öppet under de tolv år i följd som de låg i allsvenskan, så att begreppet inte behövdes längre? Kanske, men jag misstänker att det i slutändan var Östersunds uppgång som blev den sista spiken i kistan för fönsterpratet.
Man kan ju allmänt undra varför Östersund genast har tolererats på ett sätt som Sundsvall inte har. Här har Sundsvall hela tiden fått kämpa mot fördomar från sydlig fotbollspress som anser att de är ett tråklag och att de befinner sig för långt bort i Sverige och att de inte har i allsvenskan att göra – och så kommer Östersund (som faktiskt ligger ännu längre bort än Sundsvall) och då är plötsligt tongångarna helt annorlunda.
Jag har förstås inget emot att pratet om Norrlandsfönstret är borta, för i mitt tycke var det hela tiden ett uttryck för diskriminering och intolerans. Och jag unnar också Östersund att vara hyllade och respekterade. Det enda smolket i bägaren är just det där att Sundsvall aldrig har fått åtnjuta samma status, fastän de har funnits i elitfotbollen mycket längre.
Vad är det Östersund gör, och vad är det de har i sin verksamhet, som inte finns i Sundsvall? Varför är Sundsvall ett tråkigt norrlandslag medan Östersund inte är det?
Har det med Östersunds kultur- och mångfaldssatsningar att göra, eller att de är Sveriges första HBTQ-certifierade idrottsförening, eller att supporterklubben är ovanligt angelägen om att vara schysst? Jag kan egentligen inte så mycket om den där verksamheten, men kanske är den nyckeln?
Något är det i alla fall som har gjort att Östersunds FK fått stämpeln ”sympatisk klubb” och att hela Sverige har tagit dem till sitt hjärta direkt. Och oavsett förklaring är det smått förunderligt, för som sagt, så här brukar det inte vara. Något har förändrats. Det brukar inte gå så lätt för en klubb bildad för endast 21 år sedan att få sympatier på denna nivå. I synnerhet inte när klubben är från avlägsna tråkiga Norrland.
Nåja, jag bara undrar, jag klagar inte. Jag hoppas att Östersund fortsätter Europa League-spelet lika imponerande som de har börjat det.
Fast i allsvenskan anser jag fortfarande att de inte får komma i vägen för Kalmar FF. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar