ESC 2016: slutlig analys dagen efter

Vi börjar med en upprepning av min kommentar på Facebook från i natt:
Detta var fantastiskt bra för tävlingen. Att den vanns av ett snyggt, proffsigt gjort och framfört bidrag med en skicklig artist. Och att det finns plats för lite allvar mitt i festen så att allt inte bara är ploj. En kommentar till samtiden. En vinnare som ligger i tiden och har något att säga - men samtidigt inte var övertydlig (åtminstone inte på scen).
Sedan också att vinnaren inte var ett svenskbidrag utan verkligen kom från det land den representerade. Skrivet av sångerskan själv - det där med kvinnliga låtskrivare är ju en annan trevlig aspekt rent jämställdhetsmässigt ... Och inte bara vanlig likriktad mainstream-radiopop utan något annat, med lite särpräglad touch. Dessutom en vinnarlåt delvis framförd på ett minoritetsspråk, inte bara på engelska.
Samt, slutligen, att det var den i mitt tycke bästa låten som vann.
Strålande! Perfekt! Kan inte bli bättre.
(Men jag stålsätter mig för att läsa en hel del tjuriga kommentarer i morgon.)

Som sagt, enligt min uppfattning hade det inte kunnat sluta bättre. Den i mitt tycke bästa låten vann, och allvaret bakom festen släpptes fram. :) Jag tror det är nyttigt för ESC att vara världsmedvetet också och inte bara en partybubbla. Men det där nämnde jag ju igår. Jag tror säkert att många är sura över resultatet idag, men jag kan knappast vara ensam om att gilla Ukraina - trots allt fick de 7 poäng av Sveriges TV-tittare också. Och det är väl skönt att slippa bekymra sig över att åka till Ryssland, eller störa sig på att gästen Australien gick och vann?
Man kan notera att det mycket riktigt stämde att Europa som helhet verkade vilja ha något avskalat istället för teknikshower den här gången (det funkar sällan att upprepa föregående års vinstrecept). Dock blev det inte främst Frans som drog fördel av detta utan Jamala, vars nummer byggde till största delen på hennes sång och rörelser, även om där fanns vissa specialeffekter också.

För första gången på fem år fick vi nu en "östlig" vinnare, men det låg nästan i luften att det skulle bli en sådan, om det inte blev Australien (som jag väl får räkna som "västland" trots dess tämligen sydostliga läge). Och jag hoppas verkligen att ingen klagar på att tävlingen går i österled nästa år. Man kan väl inte begära att väst ska vinna varje gång. Att öst i regel var bättre än väst detta år verkade också rätt uppenbart. Inte minst när det gäller mig personligen - jag konstaterade att de fem länder jag själv tyckte bäst om igår var fem före detta Sovjetstater (Ukraina, Lettland, Armenien, Ryssland och uppstudsiga Georgien).
Sveriges femteplacering var alldeles utmärkt och välförtjänt, och den ska vi vara nöjda med. Även här hoppas jag att svenskarna har vett att inte klaga. Trots allt har vi nu kommit på topp 5 fyra av de fem senaste åren och vunnit två av de gångerna, så om man är besviken på att Frans "bara" blev femma är man rent ut sagt bortskämd.

Vidare - det blev en riktigt spännande omröstning, men det hade det nog blivit även om poängen presenterats på det gamla sättet ... det var inga stora marginaler den här gången. Den där sista poängutdelningen var emellertid något i hästväg vad gällde spänning. Även om jag fortfarande anser att juryn borde avskaffas, så hanterade man 50-50-röstsystemet på bästa möjliga sätt i år. Jag ska också medge att juryn har en fördel, nämligen att dess poäng är mer spretiga än tittarnas och därför lämpar sig bättre för presentation land för land - i år gick det verkligen inte att uttråkat sitta i soffan och förutsäga varje lands tolvpoängare (utom i några fall).
Egendomligt nog blev det i år för första gången så att ett land vann utan att ha fått högsta poäng av vare sig tittare eller jury (även om Ukraina förvisso fick sammanlagt flest tolvor). Det gäller att kunna tilltala båda grupperna tillräckligt mycket, helt enkelt.

Vissa länder och deras resultat var roligare än andra att följa och analysera. I synnerhet Polen var oerhört intresseväckande. De fick nästan inga poäng alls av någon jury, men hos tittarna kom de så högt som trea och lyftes upp till en sammanlagd åttondeplats (Polens bästa resultat på väldigt länge). Detta är extra anmärkningsvärt med tanke på att Polen varit väldigt hånade i år för att de valde "The Color Of Your Life" istället för Margarets svenskskrivna radioskvalande "Cool Me Down". Tydligen var den polska TV-publiken faktiskt inte så fel ute ... här fick Europa en fingervisning om att det kanske ändå kan vara bra att satsa på inhemska förmågor istället för inhyrd utländsk hjälp. Kanske stämmer det som en Eurovisionforskare sade, att "svenskifieringen" har sin topp nu i år och kommer att börja avta igen? Hoppas det.
Hur som helst. Andra länder som jag gläds åt att det gick bra för är Bulgarien, Frankrike och Litauen, som samtliga fick topp 10-placeringar efter många år av blygsammare resultat. Sådana variationer i resultatlistan bekräftar också ytterligare en gång att ESC verkligen inte är förutsägbart, som belackarna vill göra gällande.
Till kvällens floppar hörde Italien och Spanien, två Big 5-länder som många hade stora förväntningar på, men jag tycker inte i något av fallen att det var så konstigt att de misslyckades. Italiens låt och framträdande kändes mest bara rörigt, och Spaniens var snudd på kaos, med fall och allt. Och så har vi Tyskland, som lyckades komma sist i finalen för andra året i rad ... här måste tysk TV verkligen ta sig i kragen och börja ändra på saker och ting.

Av särskilt intresse är naturligtvis eventuella skillnader mellan juryernas och tittarnas röster. Den som vill gotta sig i sådan statistik i detalj kan med fördel titta här. Polen var det mest uppenbara fallet där det skilde sig, men även Österrike lyftes upp rejält av tittarna efter att ha fått blygsamma poäng av juryn. Vilket även Ryssland gjorde naturligtvis - här kan vi verkligen snacka om att juryn var försiktig (av politiska skäl, får man nog anta) medan tittarna inte tvekade att rösta ryskt. Åt andra hållet gick det för sådana som Malta, Belgien, Israel och mest markant Tjeckien, som TV-tittarna nollade, taskigt nog.
(Jag kan här konstatera att juryn hjälpte min personliga favorit Ukraina till seger och att Ryssland hade vunnit om inte juryn funnits, men trots det är jag, som sagt, av den uppfattningen att juryn borde avskaffas. Men det kan vi snacka om en annan gång.)
Vad gäller semifinalresultaten så kan vi konstatera att om enbart tittarna fått bestämma hade Bosnien, Makedonien och Vitryssland gått till final istället för Tjeckien, Georgien och Israel. Om enbart juryn fått bestämma hade Montenegro och Slovenien gått till final istället för Österrike och Polen. (Kanske lite förvånande att juryn gillade Montenegro så pass mycket i semi 1 när det i övrigt bara var jag som gjorde det.)

Sveriges arrangemang av årets ESC var fantastiskt bra gjort och alldeles föredömligt. Man blev onekligen stolt över vilken show SVT genomförde. Det enda problemet är att vi nästan sätter ribban för högt för kommande arrangörsländer ... men det får väl bli den tidens sorg.
Det verkade råda en härlig feststämning i Globen, och man fick intrycket att Eurovision blir allt större och engagerande och att det blir allt svårare för kritikerna att avfärda evenemanget som något oviktigt. Inte minst för att nu Kina och USA sände det för första gången. Det är onekligen hela Europas fest, som tilldrar sig intresse även utanför Europa, och på något sätt har den kunnat fortsätta att kännas som "ett ljus i mörkret" (med Malena Ernmans ord) - en uppvisning av Europas positiva sida istället för den mörka och främlingsfientliga. Ukrainas vinst i en sådan "Come Together"-miljö är ett väldigt uppenbart tecken på det. Att Jamala i allt glam och vimmel kan stå upp och sjunga "Where is your heart? Humanity, rise" och "We could build a future where people are free" - och vinna!

Det var väl allt för den här gången, men jag ska kanske avsluta med några ord om framtiden. För hur blir det nästa år? Kommer hela ESC att översvämmas av politiska bidrag och gråtmilda texter om krig och terror nu när en sådan låt vann? Är det slut på glitter och glamour? Och kommer det konfliktdrabbade och inte särskilt rika Ukraina att över huvud taget klara av att arrangera Eurovision?
Som svar på den första frågan så tror jag inte alls att det behöver bli någon sorts "politiktrend". Trots allt är regeln fortfarande att Eurovision ska vara opolitiskt, och politiska inlägg måste fortfarande göras försiktigt. Det kommer länderna självklart att följa, annars blir de ju diskade. Så det kan inte bli alltför tydligt politiskt. Inte mer än de vanliga mönstren som vi ser varje år med aversion mot Ryssland och vissa grannröstningstendenser och så där. Kanske blir det aningen fler subtila politiska inslag från en del länder, men det tycker jag i så fall är enbart av godo. Och feststämning kan jag inte tänka mig att det slutar att vara bara för att ett allvarligt bidrag vann nu.
Vad gäller Ukrainas arrangörsförmåga så klarade de det ju 2005 samtidigt som de hade revolution ... så det borde väl gå nu också. Jag tror emellertid inte att vi ska förutsätta att Ukraina förlägger finalen till Kiev. Det kan hända att de tycker det är tryggare att välja en stad längre västerut, i den lugnare delen av landet. Kanske i Lviv, nära gränsen till Polen, där de är vana vid stora evenemang då flera matcher i fotbolls-EM spelades där 2012. Men det får vi väl se.
Om det skulle hända att Ukraina inte klarar av arrangemanget så kan säkerligen något annat lands TV-bolag hoppa in, så det finns ingen anledning till oro. Viktigast för Ukraina är ju egentligen att de tog hem sin andra seger. Vilket de absolut förtjänade. Ukraina är helt klart bland de bästa Eurovisionländerna på 2000-talet, med många bra resultat, och att de nu tog sin andra seger är bara rättvist.

Grattis Jamala och Ukraina! Vi ses nästa år!