Nu bloggar jag igen!

Ja, det har gått ett bra tag sedan sist, det har det ju allt. Senaste gången jag skrev ett inlägg här på ”Mitt liv som igelkott”-bloggen var den 1 september 2010. Efter det höll jag under en kort tid till på en ”familjeblogg” som jag hade gemensam med resten av familjen, men ganska snart lade jag av helt och hållet. Tyckte inte det var så kul att blogga längre, helt enkelt.
Nu däremot, över fem år senare, är tiden mogen att komma tillbaka hit och återuppta igelkottbloggen – på samma sida, samma webbadress, samma layout (jag ändrar lite detaljer och tar bort inaktuella länkar bara).

Varför gör jag nu detta?
Jo, det har faktiskt en hel del med mina Facebookvanor att göra. På Facebook är jag ju fortfarande ganska aktiv. Och det förhåller sig så att jag väldigt ofta skriver inlägg till Facebook som jag inte lägger ut – men ändå sparar.
Att jag inte lägger ut dem beror i ganska hög grad på att dessa reflektioner blir alldeles för långa. Jag känner att jag liksom inte kan pracka på mina Facebookvänner (många av dem känner jag ju bara ytligt) all denna smörja som de kanske inte är särskilt intresserade av. Dessutom får jag alltid en massa eftertankar och blir väldigt osäker på om det ens är lämpligt att jag visar upp det jag just har skrivit. Det kanske är helt befängt. Jag blir utskämd på hela Facebook. ;) Folk kommer att tycka att jag inte är klok. Jag får stå ut med en hel störtflod av upprörda kommentarer som jag inte kan eller hinner svara på.
Därför har jag en hel mängd sparade Facebookinlägg som har förblivit opublicerade. Det är faktiskt numera nästan vanligare att ett inlägg jag skriver inte blir utlagt än att det blir det.
Men samtidigt känns det väldigt frustrerande att aldrig få användning för alla de där tankarna som jag bara måste spruta ur mig. Bara för att texten blev för lång, eller bara för att jag har mina tvivel om dess lämplighet för en stor Facebookpublik.

Dock finns det en lösning på detta. Nämligen att jag drar igång bloggen igen. Varje gång jag skriver ett Facebookinlägg som blir för långt, eller som det känns onödigt att lägga ut inför alla, så hamnar det här istället. Då kommer det bara att ses av dem som följer bloggen och är intresserade. Möjligen kan jag ju ibland länka till inlägget från Facebook, så kan vännerna där välja om de vill titta eller inte.
Jag tycker att detta kan vara värt ett försök.
Men bloggen kommer alltså inte i första hand, utan den aktiveras bara när jag skriver något som är för långt eller pretentiöst för Facebook, helt enkelt.
Sedan kan bloggämnena fortfarande variera. Det blir säkert mycket om Eurovision, naturligtvis. Men även politiska och religiösa kommentarer, och lite resebeskrivningar, och vardagskommentarer av olika slag om barn och bil och hus och hund, och om mitt jobb som frilansöversättare. Vi får se. Lite av varje blir det nog. Och det kommer säkerligen att hända att jag plockar fram en del av de där tidigare oanvända inläggen och lägger ut dem också, om de inte har hunnit bli alldeles inaktuella.
Jag sätter igång inom kort.