För närvarande testar jag sex timmars arbetsdag.
Om nu det där med arbetstid gäller mig … jag är ju inte anställd utan frilansande egenföretagare som jobbar hemifrån och är flexibel och styr över min egen tid.
Men det angår nog mig ändå. Även om jag är frilansare så har jag ett väldigt kraftigt behov av att strukturera mina arbetsdagar för att inte bli alldeles nipprig i skallen, och så har det varit hela tiden. Jag försöker jobba efter ett så normalt schema som möjligt, med något så när regelbundna kontorstider i grunden. Jag har en timplan som jag använder för att planera vilka projekt jag ska jobba med olika dagar, och för att se om jag kan tacka ja till något mer eller om det är fullt på att göra-listan.
Den timplanen har jag hittills byggt på principen att översättning tar i genomsnitt 600 ord i timmen, och att varje arbetsdag i regel är åtta timmar lång (med smärre variationer).
Och det är de åtta timmarna som jag just nu prövar att göra till sex istället.
Stundtals känns det nämligen som att åtta timmar är för mycket – eller åtminstone som att det blir svårt att få ihop tiden då. Jag har ett visst ”livspussel”, med ärenden som måste uträttas och diverse tillställningar och tidsbokningar på dagtid (oftast sådant som har med barnen att göra), och även kvällsaktiviteter som gör att middag och sådant ibland måste tidigareläggas. Med åtta beräknade arbetstimmar och arbetsstopp först klockan 17 så gör de där sakerna ofta att min timplanering spricker. För att inte tala om alla oförutsedda uppgifter som jämt dyker upp på jobbet och tar en massa tid i anspråk. Ett åttatimmarsschema är helt enkelt väldigt känsligt för rubbningar. Resultatet blir då att jag antingen måste flexa jobb till kvällen (och även blir nojig och känner att jag måste jobba i förväg på kvällarna för att vara riktigt säker på att hinna med nästa dags projekt) eller helt enkelt får stryka timmar och försöka anpassa planeringen därefter. I båda fallen blir följden en allmänt stressig känsla.
Därför gör jag nu det som allt fler börjat pröva på sistone. Sedan några dagar tillbaka räknar jag med sex timmar varje dag. Standardarbetsdagen börjar då klockan 08:00 och slutar 15:00 (med en timmes lunchrast). Fördelarna blir många – en är till exempel att de där ärendena som tar tid på dagtid, dem kan jag då lägga efter klockan tre utan att det längre påverkar själva arbetsdagen.
Men kommer inte följden att bli en väldig ekonomisk förlust för mig nu när jag tappar två arbetstimmar varje dag? Jag kan väl omöjligt ta på mig lika mycket uppdrag längre när jag har så pass mycket mindre tid? Och då förlorar jag väl en massa pengar?
Nej då – här tänker jag att jag istället ska jobba mer koncentrerat och fokuserat under de sex timmar jag faktiskt jobbar. Bli effektivare under den arbetsdag jag har, så att säga. Jag tror inte alls att det är någon dum idé. Har man åtta timmars arbetsdag blir man lättare trött och hängig och orkeslös – det har jag verkligen märkt av för egen del – men om det bara är sex så blir effekten en positiv energistimulans: då blir man sporrad att verkligen få något uträttat under den tiden, och får i slutändan lika mycket gjort under sex timmar som man förut fick på åtta. I alla fall känns det som detta kan funka för mig. Som jag nämnde räknade jag tidigare med att översättning för mig i genomsnitt tar 600 ord per timme, och det var det måttet jag använde för att räkna ut hur mycket jag skulle kunna hinna med. Nu har jag ändrat till 800 per timme istället: ordmängden per dag blir då densamma (4 800) men antalet timmar är, som sagt, bara sex.
Visst kommer det säkerligen att hända vissa dagar att de sex timmarna inte räcker till. En del projekt går onekligen långsammare att tröska sig igenom än 800 ord per timme. Och sådana där oförutsedda uppdrag och extrauppgifter kan förstås alltid dyka upp och kullkasta tidsschemat. Men: här är fördelen att om min ordinarie arbetsdag slutar klockan 15 så har jag faktiskt tid kvar under resten av eftermiddagen, som jag kan använda till övertid om det krisar sig på det sättet. ”Reservtid”, helt enkelt, utan att det ställer till det alltför mycket och förstör hela kvällen som det hade gjort vid en åttatimmarsdag.
Och om jag inte behöver använda den reservtiden så är det bara för mig att koppla av, och ordna ärendena i privatlivet om sådana finns, och i övrigt bara varva ner efter jobbet och känna att jag inte behöver lida någon akut tidsnöd och stressa.
Jag tycker att detta åtminstone kan vara värt att pröva, så därför gör jag det nu. Jag har tidvis känt mig stressad på jobbet det senaste året, och det verkar vettigt att försöka vidta någon sorts åtgärd. Trots allt måste man vara rädd om sin hälsa.
Sedan vet jag ju att förslag om sex timmars arbetsdag inte faller i god jord på vissa håll, till exempel hos Svenskt Näringsliv, som snarast får skrämselhicka och panikångest och protesterar hysteriskt varje gång någon debattör ens andas om saken. I dessa kretsar verkar man tycka att åtta timmars arbetsdag är en spiksäker garant för prestanda och effektivitet och tillväxt, och att BNP sjunker snabbare än regalskeppet Vasa och hela ekonomin rasar ihop som ett korthus om det slöa folket har fräckheten att börja jobba ännu mindre.
I alla fall kan man ju åtminstone föreslå det, och testa på vissa håll, innan man dömer ut konceptet. Inte utesluta det per rutin och i ren skräck.
Själv har jag väl ännu inte varit igång med detta tillräckligt länge för att kunna utvärdera på allvar, men just nu är min känsla av sex timmars arbetsdag väldigt positiv. Det har börjat bra så att säga. Det känns som jag redan märker en skillnad. Inte en negativ skillnad i resultat, men däremot en angenäm skillnad i mentalt lugn och förmåga att hantera saker och ting på jobbet utan att bli konfys och panikslagen.
Så det verkar väldigt lovande än så länge. Vad Svenskt Näringsliv än säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar