I en värld av fuzzies

När jag översätter så gör jag det för det mesta i olika program där man använder översättningsminnen, och översätter en mening i taget.
Om man då kommer till en mening som finns helt och hållet i minnet sedan tidigare, så fylls den i automatiskt – det blir en ”100-procentare”, som vi säger i branschen.
Om meningen finns till viss del i minnet, men inte helt, så fylls den också i automatiskt – det blir en ”fuzzy match”, som kan vara si och så många procent. 99 % betyder att meningen från minnet är i stort sett snarlik den nya, medan det i t.ex. en mening på 70 eller 80 % är lite fler ord som är olika. Ju lägre procentsiffra, desto mer nytt är det i meningen, och under en viss gräns blir det ”no-match”. Var den gränsen går varierar mellan kunderna.
Nu är grejen att kunderna brukar betala mindre för 100 % och fuzzy, och fullpris endast för no-match (enligt en pristrappa som även den brukar variera från kund till kund). Och det kan väl vara rimligt ibland, men ofta kan det också kännas väldigt orättvist.

Som till exempel häromdagen, när jag fick upp den engelska meningen ”Underside of the case”, och så kom det upp en fuzzy-träff ur minnet, 75 procent. Fuzzy-meningen i fråga var ”Outside of the U.S.”, översatt i minnet med ”Utanför USA”. Det enda som detta översättningsförslag har gemensamt med den nya meningen som ska översättas är, som synes, biten ”side of the”. Och det hade jag ju ingen som helst nytta av. Men ändå var det en 75 % fuzzy och jag kommer att få mindre betalt för den.
Sådant kan man råka ut för, ganska ofta till på köpet, och det kan kännas minst sagt surt. Särskilt när det inte är fråga om korta meningar som i exemplet, utan lite längre meningar som faktiskt tar tid (men ändå inte är lika bra betalda). Och riktigt frustrerande blir det när meningarna i fråga innehåller taggar och andra markeringar som gör att man ändå inte kan använda det automatiskt ifyllda förslaget rakt av utan måste skriva om manuellt här och där för att få formatet rätt. (Ibland kan den enda skillnaden mellan en ny mening och förslaget från minnet vara att den förra är skriven med stora bokstäver och den andra med små, och då blir det en 99-procentare, med betalning därefter, men hela meningen måste ändå skrivas om.)
Då känns det nästan som ett hån, det där med procenten och betalningstrappan. Man riktigt föreställer sig att det sitter någon där och ler förnöjt och säger att ”ja men där har du ju fått flera ord gratis som du inte behöver ta reda på vad de betyder, det är klart du inte behöver samma betalning då”.
Man har lust att ruska om den personen och säga: ”Så är det inte alls – grejen med översättningsminnen är inte att jag får hjälp med svåra ord som fyller i sig själva, för jag kan ju redan engelska, det är liksom därför jag översätter från det. Grejen med översättningsminnen är att de ska underlätta rent tekniskt så att det går fortare. När de inte underlättar alls så borde jag ha fullt betalt för de där fuzzy-meningarna.”

Nu är det dessvärre inte möjligt att driva igenom fullt betalt för fuzzies. Hela facköversättningsbranschen är uppbyggd på att sådana ska ge rabatt, och det är knappast tänkbart att begära något annat. Det enda man kan göra är att försöka förhandla sig till en pristrappa som är rimlig, och se till att det är acceptabla villkor i övrigt.
Inte för att det nu är särskilt lätt att få acceptabla villkor. Exempel på oacceptabla är när kunder använder flera översättningsminnen, även sådana som är irrelevanta för det aktuella projektet, och ibland rentav stora korpusar med massor av meningar i. Det säger sig självt att när man har så mycket källor så blir det naturligtvis många fler fuzzy-meningar som föreslås av minnet – men med irrelevant innehåll i, sådant som inte alls handlar om det ämnet man sysslar med just då. I vissa fall kan det alltså bli fullständigt oanvändbara förslag ur minnet. Men fuzzy blir det likväl – med lägre pris!
Kunden (och ursprungskunden) tjänar naturligtvis in rejält med pengar på det här, men för översättaren som faktiskt utför jobbet blir det betydligt sämre förhållanden, och det kan också ifrågasättas hur kvaliteten på översättningen egentligen blir. Sådana där irrelevanta minnesförslag ger ju upphov till stor förvirring med minnena och termerna i dem, och det hela kan stundtals nästan påminna om maskinöversättning. Ja, faktum är att vissa program rentav kan skapa automatiska fuzzy-förslag med hjälp av maskinöversättningsfunktioner, så då liknar det maskinöversättning ännu mer. (Men det är ändå en mänsklig översättare som gör jobbet, det vill säga jag, som då med fördel kan få bära hundhuvudet om kvaliteten blir dålig.)

I synnerhet det program som heter MemoQ är mer eller mindre konstruerat just för att man ska kunna jobba på det här sättet. MemoQ räknar dessutom orden på ett annat och ”smartare” sätt än andra översättningsprogram, då det lyckas känna av meningar som det märker är ”fuzzy av en no-match” och därmed räknar dessa meningar som fuzzy där andra program hade sett dem som no-match, om ni förstår hur jag menar. Och programmet är dessutom så lurigt att det räcker med att ord liknar ord som finns i minnet för att det ska bli fuzzy-träff, även om det inte är samma ord – som i mitt exempel ovan där ju likheten mellan ”underside” och ”outside” gav utslag och bidrog till att siffran blev 75 %. MemoQ är på flera sätt ett praktiskt verktyg, men just på den punkten är det irriterande eftersom det åstadkommer fler fuzzy = mindre betalt.
Det finns översättningsbyråer som jobbar i MemoQ och som verkligen använder stora korpusar för att fler no-match ska bli fuzzy, och som till råga på allt har en ytterst ofördelaktig pristrappa där fuzzy-meningar ända ner till 50 procent endast betalas med halva ordtaxan. Efter den förklaring jag nu har gett så förstår ni nog att projekt från sådana kunder riskerar att bli en mycket dålig affär, särskilt när projekten är stora. Vid ett tillfälle när jag hade en sådan kund lyckades jag påtala det orimliga i denna situation och förhandla mig till en bättre pristrappa. Men även om jag löste just detta så finns det ju säkert kvar många andra översättare som tvingas använda dåliga pristrappor i kombination med osunda fuzzy-hanteringsprinciper.

Ja, nu vet ni lite om hur vi översättare har det. Inte alltid en dans på rosor.
Jag ska kanske påpeka att jag med denna klagosång inte är ute efter att tala illa om kunder i allmänhet, för de flesta av dem brukar vara väldigt trevliga och visar även förståelse för problemen. De är ju egentligen på sitt sätt själva drabbade. Jag menar mer att kritisera branschen som helhet och hur allting är upplagt med programmens funktioner. Ibland får man onekligen en känsla av att vara offer för en alltför långtgående spar- och rationaliseringsiver.
Det finns många knep som stora företag, byråer och programutvecklare kan ta till för att kringgå och komma undan villkor och spara pengar.
Även språktekniska knep.