Min utlandsresestatistik (intresseklubben antecknar så pennan glöder)

Jag är rätt så förtjust i att resa, och särskilt i att resa utomlands.
Det har jag också fått tillfälle att göra några gånger.
Ja, det har jag faktiskt. Ett bra tag tyckte jag att jag jämfört med många andra inte hade rest utomlands särskilt ofta, och det gav mig vissa komplex eftersom jag ju Vill Se Världen, och varför får inte jag göra det när alla andra får? Men jag har på senare år insett att det ändå har blivit ett antal tillfällen.
Och eftersom jag när det gäller resor inte bara gillar att tänka framåt mot resor jag vill göra i framtiden, utan även att tänka bakåt på resor jag faktiskt gjort, så fick jag häromdagen för mig att göra en hel sammanställning över alla de där utlandstripparna jag varit ute på. Med lite statistik till på köpet, över antalet besökta länder och var jag har varit flest gånger och så.
Så håll i er – här kommer nu strax min stora utlandsresegenomgång, från att jag föddes 1978 och ända fram till dags dato! (Kanske föga intressant för andra än mig själv, men en och annan kanske blir inspirerad.)
Är det då objektivt sett många eller få utlandsresor jag har gjort egentligen? Ja, att det över huvud taget var möjligt för mig att göra sammanställningen visar att det fortfarande är ett överskådligt antal, och därmed kanske inte jättemånga. Det finns ju folk som reser utomlands väldigt mycket i jobbet till exempel, och för dem är det komplett omöjligt att inte tappa räkningen. Men jag skulle nog inte heller vilja påstå att jag är dåligt berest. Trots allt var det också förenat med viss ansträngning att göra genomgången … jag fick ta en hel del hjälp av mina gamla dagböcker, annars hade det inte gått.

Nåväl, här kommer sammanställningen, och efter den följer statistiken.

SAMMANSTÄLLNING: MINA UTLANDSRESOR ÅR FÖR ÅR
När ett land står inom parentes är det för att jag vid detta tillfälle åkte igenom landet i fråga i ett fordon (tåg, buss eller båt) utan att trampa dess mark.
Länder som jag flugit över i ett flygplan räknas inte med här, mycket för att jag inte vet riktigt säkert vilka länder jag faktiskt flugit över.

1978-1983: Inga utlandsresor.
1984: Resa till Finland: Kimitoön (där mammas släkt kommer ifrån, och där mormor och morfar hade sitt sommarhus). Min första utlandsresa.
1985: Resa till Finland: Kimitoön.
1986: Resa till Finland: Kimitoön.
1987: Ingen utlandsresa.
1988: Resa till Danmark: dagstur till Fredrikshamn.
1989: Resa till Danmark: dagstur till Helsingör.
1990: Resa till Finland: Kimitoön.
1991: Resa till Finland: Kimitoön.
1992: Resa till Finland: Kimitoön.
1993: Resa till Finland: med husvagn genom Åland till fastlands-Finland.
1994: Klassresa till Österrike med flera länder: resväg (Danmark-)Tyskland-Österrike-Italien-Österrike-Tyskland(-Danmark).
Resa till Danmark: husvagnssemester på Bornholm.
Resa till Finland: Kimitoön.
1995: Resa till Norge: dagstur till Röros från Härjedalen.
1996: Tågluff: resväg (Tyskland-)Tjeckien-(Slovakien-)Ungern-(Kroatien-)Slovenien-Italien-Vatikanstaten-Italien-(Frankrike-Monaco-)Frankrike-Storbritannien-Belgien-(Tyskland-)Danmark.


Så här såg jag ut när jag tågluffade 1996 (här uppe på kupolen på Peterskyrkan i Rom). Sådana tider det var. :)

1997: Resa till Finland: Kimitoön.
1998: Resa till Kanada: resväg via Storbritannien. Årets sista fyra månader i Kanada.
1999: Årets första fem månader i Kanada. Hem med resväg via Storbritannien.
2000: Resa till Finland: Kimitoön.
2001: Resa till Finland: Helsingforskryssning.
Bröllopsresa till Spanien med flera länder: resväg (Danmark-)Tyskland-Frankrike-Spanien-Andorra-Spanien-Frankrike-Tyskland-(Danmark).
Resa till Danmark: dagstur till Fredrikshamn.
2002: Resa till Finland: Helsingforskryssning, vintern.
Resa till Finland: Helsingforskryssning som bröllopspresent, våren.
Resa till Finland: Kimitoön, sommaren.
2003: Resa till Egypten: charter till Hurghada/El Gouna.
2004: Resa till Finland: Helsingforskryssning.
2005: Ingen utlandsresa.
2006: Resa till Finland: Helsingforskryssning.
2007: Resa till Finland: Helsingforskryssning.
2008: Resa till Finland: Helsingforskryssning med mitt jobb.
Resa till Finland: Helsingforskryssning.
Resa till Norge: dagstur till Sandefjord.
2009: Resa till Finland: Helsingforskryssning.
2010: Resa till Danmark: Legoland och Lalandia.
2011: Resa till Finland: Helsingforskryssning.
2012: Resa till Tyskland: Berlin och Dresden, resväg (Danmark-)Tyskland(-Danmark).
2013: Resa till Danmark: tvådagarstur till Köpenhamn.
Resa till Danmark: Legoland och Lalandia.
2014: Resa till Norge: ”Äventyrsresan” till Tromsö och Lyngseidet, och därefter direkt Finland: Helsingforskryssning.
2015: Resa till Finland: Helsingforskryssning.
Resa till Polen: Gdansk och Helhalvön.
2016: Resa till Storbritannien: London, resväg Danmark-Storbritannien-Danmark.
Resa till Grekland: charter till Kreta.
Resa till Danmark: dagstur till Köpenhamn.


Silja Serenade i hamnen i Helsingfors - ett mycket vanligt förekommande resmål i min utlandsresestatistik. :)

STATISTIK ÖVER MINA UTLANDSBESÖK
Här blir det genast en definitionsfråga när ett besök i ett annat land egentligen ska räknas som ett riktigt besök, och hur många gånger ett land ska räknas under en och samma resa.
Jag har för att gardera mig använt mig av flera olika metoder i statistiken, som jag förklarar efter hand.
Sverige räknas aldrig med i statistiken, om någon undrar.

Antal besökta länder: 22.
Antal besökta länder (ej medräknat länder där jag inte trampat marken): 19.
Antal utlandsresor räknat i restillfällen (där t.ex. tågluffen är ett enda tillfälle): 42.
Antal utlandsrestillfällen i snitt per år: 1,1.

Antal besök i andra länder – här kan man räkna på åtminstone fyra sätt, men i samtliga fall betyder ”besök” att jag helt enkelt färdades in i ett land som inte var Sverige.
Variant A – där varje inträde i ett nytt land räknas för sig, även återkomster under ett och samma restillfälle (typ när jag var i Österrike, reste in i Italien en sväng och sedan kom tillbaka till Österrike – då räknas Österrike två gånger): 78 besök i andra länder.
Variant B – där länder som besöktes flera gånger under ett och samma restillfälle ändå bara räknas en gång var (som Österrike i exemplet ovan): 65.
Variant C – där varje inträde i ett nytt land räknas för sig som i variant A, och ”genomreseländer där jag inte trampade marken” ej är medräknade: 65.
Variant D – där länder som besöktes flera gånger under ett och samma restillfälle ändå bara räknas en gång som i variant B, och ”genomreseländer där jag inte trampade marken” ej är medräknade: 57.

Land som jag besökt vid flest tillfällen: Finland, 22 gånger oavsett definition, med Danmark som tvåa.
Land som jag tillbringat mest sammanlagd tid i: Kanada, med Finland som tvåa och Danmark förmodligen trea.
Land som jag tillbringat kortast tid i: Monaco (några minuter, fast bara i ett tåg), alternativt Vatikanstaten och Andorra (några timmar var) eller Belgien (lite längre tid, men bara ett par timmar på Belgiens mark, resten var i ett tåg).
Nordligaste punkt jag varit på: Tromsö, Norge.
Västligaste punkt jag varit på - och tillika den mest avlägsna: Banff, Kanada.
Sydligaste och östligaste punkt jag varit på: Hurghada, Egypten (fast noga räknat är Hurghadas flygplats den sydligaste punkten medan själva staden Hurghada är den östligaste).


Det stora slottshotellet i Banff i de kanadensiska Klippiga bergen - längre bort från Sverige än så har jag aldrig varit. (Bild från Wikipedia.)

Jahapp – det var den statistiken det. :)
22 (alternativt 19) besökta länder, och 42 tillfällen då jag rest utomlands. Drygt en utlandsresa om året i genomsnitt. Och 22 besök i Finland, varav 12 i form av Helsingforskryssningar. Om jag får säga det själv så tycker jag inte det är så fasligt dåligt.
Men man kan naturligtvis alltid bli bättre. Jag siktar på att komma iväg och fylla ut ännu fler vita fläckar på min karta. Jag har fortfarande så där 50–60 år på mig att göra det. Och nu när jag har grundsammanställningen kan jag uppdatera den då och då.
Hoppas att jag har inspirerat en och annan läsare att gripa sig an uppgiften att själv sammanställa sina utlandsvistelser!
Trevlig resa!

Lite om flaggor ...

Ja, jag vet, jag kan inte klara mig någon längre tid utan att göra en topplista i någon form – särskilt inte när jag har en blogg att publicera listorna på. :)
Och här kommer en topplista över något som jag faktiskt aldrig gjort topplista över tidigare, underligt nog, eftersom det är ett område som jag alltid varit fascinerad av. Nämligen flaggor.
Jo, för det är ju så att jag är mycket förtjust i flaggor och rentav ganska intresserad av vexillologi, som är ett finare ord för läran om flaggor. Det har varit så ända sedan jag var mycket liten. Varför jag har den lilla svagheten vet jag inte riktigt. Jag tycker väl helt enkelt bara att det är så tjusigt med alla dessa vackra, klara färger som harmoniserar med varandra – dessa stolta fanor som flammar stolt mot dunkla skyar. Att det sedan finns en hel massa intressant symbolik i flaggorna och att var och en av dem har sin egen historia och kulturella betydelse gör ju inte saken sämre. Man förstår världens länder bättre när man läser på om flaggor, man blir allmänbildad, och allmänbildning är aldrig fel.
Det är nog också så att flaggorna och flaggviftandet är en av de faktorer som gjort att jag är så förtjust i såväl Eurovision Song Contest som diverse internationella idrottstävlingar. Det skulle bli så mycket tråkigare om inte länderna hade sina flaggor med sig som symboler och förstärkte känslan av tävling (men också gemenskap!) på det sättet.

I alla fall, här följer nu då alltså min Topp 10-lista över personliga favoritflaggor, rangordnade efter bästa förmåga. Naturligtvis högst subjektivt, men jag har ändå försökt motivera varför just jag gillar just dessa länders flaggor så mycket.
Observera att det bara är världens suveräna stater som ingår i urvalet – det var tillräckligt svårt att välja ändå utan att ha med en massa andra områden också.

10. MALAWI
Det östafrikanska landet Malawi har en trikolorflagga i svart-röd-grönt, vilket i sig inte är så dumt, men den förbättras dessutom dramatiskt av den läckra röda solen, som mot svart botten stiger upp över det röda fältet nedanför. Enkelt men effektfullt.

9. BRASILIEN
Fantasin kan man inte klaga på när det gäller Brasiliens flagga – här finns både en rektangel, en romb och en cirkel i ett och samma motiv, och cirkeln i fråga är inget mindre än en tjusig karta över södra halvklotets stjärnhimmel. Med Brasiliens valspråk ”Ordem e progresso” (ordning och framsteg) finurligt och knappt synligt inskrivet tvärs över. Färgkombinationen med grönt, gult och blått är inte heller dum. Kanske någon tycker att det blir lite för mycket på en gång, men för mig funkar det som helhet och blir till en spännande flagga.

8. TYSKLAND
Trikolorer är i regel ganska tråkiga, men det finns några stycken som ser mer spännande ut, t.ex. Estlands blå-svart-vita , Luxemburgs med sin vackra ljusblå nyans – och så då den här från Tyskland, som till och med tar sig in på topp 10-listan. Kanske kan det förklaras av att jag gillar rött och gult, men jag tycker alltså den är riktigt njutbar, med det svarta som nästan smälter över i rött som övergår i gyllene: ett snyggt och smakfullt spektrum.

7. ISLAND
Egentligen är alla de nordiska korsflaggorna ganska fina – Finlands iskyliga vita och blå fana kan vaja väldigt snyggt ibland, och likaså Sveriges varmare blågula . Men den allra vackraste kombinationen i Norden tycker jag faktiskt att Island har. Den djupblå tonen (som nästan ligger åt det violetta hållet) som matchar det vita och röda i perfekta proportioner … vatten, is och lava … det funkar helt enkelt väldigt bra.

6. KIRIBATI
Den lilla önationen Kiribati i Stilla havet har en flagga som länge faktiskt var min favorit, eftersom den är så väldigt stämningsfull, med den gyllene fregattfågeln som breder ut vingarna över solen som går upp ur det böljande havet. Samma känsla som Malawi men snäppet bättre. Att flaggan inte hamnar högre på listan nu beror på att färgerna i den ändå inte harmoniserar riktigt … det röda skär sig liksom mot det andra. Men det är fortfarande en tjusig och lite udda flagga.

5. STORBRITANNIEN
Union Jack ser onekligen väldigt ståtlig ut, och den är dessutom så smart och klurigt uttänkt att man inte kan motstå den: flaggan är ju en kombination av Englands röda kors mot vit botten , Skottlands vita andreaskors mot blå botten samt Irlands gamla röda andreaskors mot vit botten . Det enda jag vänder mig mot är att det sistnämnda röda korset är inlagt i det vita på ett lite snett och asymmetriskt sätt – det är tydligen meningen, för att det inte ska se ut som att Irlands kors är lagt över Skottlands, men det är det enda som stör intrycket. Likväl är detta en flagga med stil. Rule Britannia!

4. JAMAICA
Jamaicas flagga är ovanlig på det sättet att den numera är den enda nationsflaggan i världen som inte innehåller någon av de tre vanligaste flaggfärgerna rött, vitt och blått. Här är det istället svart, gult och grönt som gäller, i en komposition som bygger på ett andreaskors, och det ser riktigt snyggt och harmoniskt ut. Man kan ju i och för sig undra varför Jamaica med all sin reggae och rastafari inte körde med rött, gult och grönt istället, men visst blev det bra så här.

3. LIBYEN
I samband med den arabiska våren 2011 skrotade Libyen den helgröna flaggan som var diktatorn Gaddafis påfund , och återgick till den flagga de haft tidigare. Det var bra gjort av dem tycker jag, för även om den helgröna var originell så var den ju urtrist, och den här känns verkligen häftig. Färgkombinationen rött-svart-grönt är gräll men inte dum, och jag gillar att svart är den dominerande färgen av dem: den vita halvmånen och stjärnan kommer bäst till sin rätt mot den bakgrunden.

2. KANADA
Visst är väl det där lönnlövet ståtligt! Och tack och lov att Kanada inte behöll sin gamla ”Red Ensign”, som var en sådan där flagga med Union Jack uppe i hörnet som Australiens (fast röd) . När de istället skulle byta till något mer personligt på 60-talet så såg de verkligen till att placera sin nationalsymbol på precis rätt sätt, som en del i en enkel men snillrikt utformad rödvit komposition. Det är en design som sticker ut, och vajar majestätiskt.

1. GREKLAND
Detta är min största favorit, och det är inte bara för att jag precis har varit i landet. :) Greklands blåvita flagga är helt genialisk och minst sagt utsökt, med en harmoni i designen som inget annat land kan överträffa. Se bara hur de växelvis blåa och vita ränderna nästan omärkligt övergår i korset uppe i hörnet, som en elegant synvilla, men fullständigt rakt och regelbundet. Det är helt enkelt oerhört vackert gjort. Och naturligtvis är det trevligt när länder har kors på sin flagga, det kan jag ju inte låta bli att tycka. Grattis Grekland till titeln!

Om du själv har åsikter om dessa eller andra flaggor så får du gärna kommentera! ;)

P.S. För rättvisans skull ska jag också räkna upp fem stycken ”bubblare” som nästan, men inte riktigt, tog sig in på denna lista. Dessa är: Spanien , Israel , Estland , Bhutan och Botswana .

Är vissa nationer elakare än andra?

I Ungern är många människor väldigt mycket emot invandring. Snart ska ungrarna hålla en folkomröstning, där resultatet förmodligen kommer att bli att de inte vill ta emot flyktingar. Är ungrarna då ett främlingsfientligt, rasistiskt och elakt folk?
Vid andra världskrigets slut stormade ryssarna i Röda armén in i Tyskland och gjorde sig skyldiga till mängder av övergrepp, våldtäkter, mord, förstörelse och andra missgärningar. Är ryssarna då ett brutalt, grymt och elakt folk?
När det å andra sidan gäller tyskarna så är det ju välkänt vad de för sin del gjorde under andra världskriget: hur de lät sig hjärntvättas av Hitler och medverkade till att utrota judar och andra ”underlägsna” folkslag. Är tyskarna då ett naivt, farligt och elakt folk?
Under inbördeskriget i före detta Jugoslavien på 1990-talet var det framför allt serberna som begick brott mot mänskligheten: såväl i Bosnien som Kosovo gjorde de saker som är så ruskiga att jag nästan inte ens kan beskriva dem här. Är serberna då ett ociviliserat, hänsynslöst och elakt folk?
Just nu håller Turkiet på att utvecklas till en diktatur under ledning av Erdoğan, som många turkar av allt att döma sympatiserar med. Turkarna verkar över huvud taget lite konstiga, då de alltjämt vägrar erkänna att de hade ihjäl massor med armenier i ett regelrätt folkmord för hundra år sedan. Är turkarna då ett illvilligt, våldsamt och elakt folk?

Det där var några exempel på hur olika nationer och folkslag har stämplats, och fortfarande stämplas, som ”onda” av ett eller annat skäl. Naturligtvis finns det fler att ta upp. Israeler beskylls ofta för att vara vidrigt omänskliga, liksom deras motpart palestinierna, och andra arabisktalande. Vi kan också nämna japaner, kineser, romer och indianer (den sistnämnda benämningen är mycket generaliserande) som exempel på folk som nu och i historien har betraktats som särskilt grymma och stackars den som hamnar i klorna på dem.
Jag har själv då och då hört folk i min absoluta närhet yttra förfärade uttalanden om hur hemska t.ex. ryssar och serber är, för det har de antingen själva bevittnat eller hört överlevande bekanta berätta om.
Men är det verkligen så att en del folk är mer grymma och blodtörstiga än andra? Borde man rentav akta sig för att fraternisera med våldsbenägna ryssar, potentiellt galna serber, främlingsfientliga ungrare, rasdiskriminerande israeler eller oborstade turkar, och i ren protest låta bli att resa till deras länder?

Med all respekt för de människor som själva drabbats av våld från vissa nationer – det är klart jag fattar att det är svårt att bli av med bilden av ryssar som brutala monster om man själv varit med om ryska illdåd – så vet jag själv vad jag har för uppfattning på den här punkten.
Nämligen att inget folk och inget land i grunden egentligen är värre än de andra. Vi är alla lika goda, eller snarare onda, kålsupare. Det är jag övertygad om.
När det är krig och uppror så kan alla, och jag säger alla, förvandlas till vilddjur. Svenskar skulle också kunna det. Kom inte och säg något annat. Steget från att vara en civiliserad och bildad människa till att låta sig ryckas med i rysliga krigståg och härjningar är inte alls så långt som man kan tro.
Tyskland är egentligen ett väldigt bra bevis på den saken. För om man tänker efter lite så framstod Tyskland före andra världskriget faktiskt, nästan mer än något annat land, som ett toppexempel på en civiliserad och anständig nation där folk var hyggliga och förståndiga: en nation av framsteg. Det är ingen slump att så många här i Sverige före (och under) kriget såg upp till Tyskland. Jämfört med ryska bolsjeviker och ohederliga sydlänningar så var ju tyskarna i mångas ögon ett under av gott uppförande, ordning och moral – låt vara att de startat det första världskriget, men det fanns ändå en syn på dem som goda människor.
Och ändå. Ändå var det just i Tyskland, det förträffliga dygdemönstret till land, som man röstade fram en galen diktator till makten och kollektivt svalde hans lögner och propaganda, och det var under tysk ledning som ett av tidernas värsta brott mot mänskligheten begicks i gaskamrarna. Inte bara där förresten – det är faktiskt så att Röda arméns härjningar i östra Tyskland 1945 delvis var en hämnd för motsvarande saker som tyskarna gjort under Operation Barbarossa i Sovjet några år tidigare.
Tyskarna blev grymma under andra världskriget, trots att de i Sverige och på andra håll sågs som ett av de mest välartade länderna.
Är inte det ett bra bevis för att vilket land som helst skulle kunna göra sig skyldigt till samma sak?
Som sagt, vi är alla i grunden lika onda. Vi har våldet och perversionen i oss. Det gäller alla länder. Man kan inte påstå att något land är särskilt hemskt – det är till och med lite rasistvarning på att påstå det tycker jag.

Men, kanske någon invänder, det syns ju att vissa är värre än andra! Om vi återgår till Ungern till exempel så verkar det ju som en ovanligt stor andel av ungrarna är högerextrema, nynazistiska och allmänt rasistiska, jämfört med många andra länder i Europa. Andra kan insistera på att ryssars eller varför inte japaners illdåd är särskilt otäcka, och en och annan kanske hävdar att araber och ”afrikaner” verkar ha en särskilt stor våldstendens och gärna våldtar kvinnor och så.
Här får man väl för det första se över sina fördomar lite – det är inte säkert att bilden stämmer i så hög grad som man tror. Arabers och afrikaners våldsamhet och kvinnoförakt skulle jag för egen del gärna vilja se statistisk bevisning för innan jag godtar det som ett faktum.
Sedan är det också så att även om fördomen faktiskt stämmer, så finns det givetvis faktorer som kan förklara varför en nation verkar sticka ut på ett negativt sätt. Ungern ser onekligen uppenbart främlingsfientligt ut, men jag har svårt att tro att ungrarna skulle vara otrevligare än andra för det. Deras inställning till främlingar kan kanske förklaras av deras historia – de har en lång erfarenhet av att ligga inklämda mitt i Europa och ha ett helt eget och annorlunda språk och kultur, och att vara ständigt ansatta av mäktiga grannar och försöka stå upp för sin egen särart. Kanske är det delvis denna (nästan nödvändiga) stolthet som har orsakat att de nu vrider sig oroväckande högerut. Givetvis finns det också andra faktorer som spelar in för Ungern: inte bara många utan väldigt många. Historiska, kulturella, politiska, samhälleliga, religiösa, geografiska, psykologiska, precis allting. Det är säkerligen en komplicerad väv av omständigheter, mycket svår att reda ut, som har påverkat ungrarna och format den ungerska mentalitet vi ser idag.
Likadant är det med alla andra folk. Ryssarna har gått igenom mycket under sin historia, likaså japanerna, turkarna, israelerna, palestinierna, allihop. Det har lett till att de har gjort det de har gjort och fortfarande gör. Plus att krig som sagt alltid gör förutsättningarna sämre; det är då grymheten kommer fram på ett särskilt sätt.
Man måste försöka förstå bakgrunden innan man fördömer eller uttalar sig nedlåtande om ett helt folk på en gång. Om det är något man inte gillar hos en nation så vinner man ingenting på att ta avstånd från eller ha fobi för den, utan det som behövs är snarare att sätta sig in lite bättre i den, så att bilden klarnar. Då först kan man kanske också påverka läget i landet och inom folket i fråga.
Låt mig på nytt påminna om att vi, trots yttre påverkan, i grunden är likadana.

Jag är säker på att majoriteten av människorna i Ungern är hyggliga och trevliga, trots att så många av dem har märkliga politiska åsikter. Jag är personligen rätt så fascinerad av Ungern och det ungerska språket, och skulle gärna åka dit och stifta närmare bekantskap med landet. Ungerns politiska liv avskräcker mig inte från det, snarare tvärtom faktiskt – man blir ju onekligen lite nyfiken.
Och om bara några dagar ska jag åka till Grekland. Även där är det många som röstar på högerextrema partier, men inte får jag för mig att bojkotta Grekland för det. Tvärtom är jag för närvarande helt uppfylld av intresse för landet jag ska åka till. Så borde man alltid kunna känna, vare sig det gäller Grekland, Ungern, Ryssland, Tyskland, Serbien, Turkiet, Israel, Palestina, Japan – eller Sverige.
Vi är alla lika.