Jag vill motionera – men hur?

Vilket är egentligen det bästa sättet för mig att motionera ...?
Det vet jag verkligen inte alls, och jag är nästan desperat att få veta det, för på något sätt vill jag faktiskt motionera och behöver det också. Jag är kanske inte jätteöverviktig (ca 87 kg, 183,5 cm), men minskar ändå gärna på midjemåttet en bit (ca 100 cm) och vill helst vara någorlunda i form, för hälsans skull. Så vilken metod ska just jag använda? Som inte är direkt plågsam men ändå effektiv? Om ni som läser detta är dietister eller hurtbullar eller idrottslärare eller något annat käckt, så får ni gärna ge mig ett råd. Har ni ingen möjlighet till det kanske ni vill läsa ändå bara för att få en inblick i min anspråkslösa vardag. :)

Just nu är läget följande. Jag har en hund och går promenad med honom två eller tre gånger om dagen – att ha hund är det bästa sättet att få motion, säger ju många.
Men jag har på känn att det inte riktigt räcker med det. Därför har jag på sistone utökat en av promenaderna (lunchpromenaden) genom att inleda den med en språngmarsch: jag försöker springa hela vägen upp för den långa, branta backen som börjar vid vårt hus. Dessutom kommer det en annan, kortare uppförsbacke längre bort som jag också tar springande. En sorts ”intervallträning” kan man kalla detta, och nog gör det mig andfådd alltid.
När jag sedan kommer in igen efter denna ”lunchpromenad plus”, så brukar jag dessutom fortsätta med några manövrar till. Dels gör jag några hängande armlyft i bjälkarna under taket på altanen, och därefter gör jag ”plankan” samt så många ordentliga situps som jag orkar (försöker öka successivt för varje vecka) inne på vardagsrumsgolvet. Mycket smärtsamt, och om jag ska vara ärlig så avskyr jag det, men jag gör det i alla fall bara för att det troligen är nyttigt.

Jag har dessutom en annan taktik, mer passiv, och det är att jag hela tiden står upp när jag jobbar. Jag arbetar 100 % vid en dator och den står på ett höj- och sänkbart skrivbord, och numera har jag bordet upphissat konstant och sitter aldrig ner – för stillasittande är ju en stor riskfaktor och det undviker jag alltså nu helt på jobbet. Jag hoppas naivt på att kilona på detta sätt ska rinna ner i fötterna på mig och försvinna, och ibland känns det faktiskt som det funkar: jag kan vara rätt sliten i kroppen vid dagens slut. Å andra sidan kanske det inte är så nyttigt för höfterna och så? Jag vet inte, men jag har prövat det där ett tag nu.
Dessa saker – promenader, ibland med lite spring, plus armlyft/plankan/situps, och så att bara jobba stående – är det som jag gör varje vardag för närvarande. Frågan är om jag borde göra mer, eller ändra på något?

Grejen är att det nuvarande upplägget inte känns så tillfredsställande. Plankan och situpsen är som sagt direkt plågsamma, och löpningen uppför backen är kanske lättare att stå ut med men samtidigt har den en stor nackdel. Det är nämligen besvärligt att springa när jag har hunden med mig; när jag sätter igång så springer han inte bara snällt med utan hoppar och skuttar och nafsar i sitt koppel, och ofta stannar han upp och stretar emot så att det blir ett ytterst otrevligt ryck när jag ska försöka få honom med mig. Det blir liksom ingen rolig löpning på det sättet, och det är nästan så jag tänker att det skulle gå bättre om jag inte hade hund. För då skulle jag kunna springa, mer ostört och längre sträckor, på en del av de tider då jag nu promenerar. På ett sätt skulle inte det alls kännas så dumt.
Nåja, nu har jag ju hund och kommer att ha det ett tag till, så promenadvanan kommer att fortsätta med eller utan löparsträckor. Däremot skulle jag kanske kunna ta en extra löprunda utan hund, har jag tänkt. Å andra sidan blir det mer tid som går åt då – tid har jag inte alltid gott om. Dessutom finns det ett stort hinder för regelbunden löpning, och det är att på vintern och vårvintern är det helt enkelt inte möjligt att springa här på ön där jag bor. Det är för halt och slaskigt och moddigt, och det förhindrar inte promenader, men väl löparturer. Så hur gör man då? Blir det över huvud taget av att man ger sig ut och springer i ur och skur? Gå med hunden måste man göra även om regnet vräker ner, men löparrundor är kanske lättare att ställa in på grund av vädret … det krävs hypergod karaktär för att disciplinera sig till att springa.
Jag borde alltså kanske fundera på ytterligare, alternativa motionsformer – och åter igen, det jag vill uppnå är framför allt att få ner midjemåttet samt ha någorlunda kondis och slippa hjärt- och kärlsjukdomar. Stora muskler och sådant är mindre viktigt.

Men vad gillar du då? undrar kanske någon hjälpsamt. Det är ju viktigt att du väljer en motionsform som du tycker är rolig också och inte bara plågsam. Träna på gym? Simma?
Ja, båda de sakerna har jag tänkt på. Eller kanske inte träna på gym så mycket förresten, för där skulle jag mest bara känna mig bortkommen, och att lyfta skrot skulle förmodligen också kännas plågsamt på ungefär samma sätt som plankan och situpsen gör nu. Simma däremot skulle inte vara dumt alls, för simning är nog nästan den motionsform som jag uppskattar allra mest. Det finns bara en hake: närmaste simhall ligger 20–25 minuter bort, i Stenungsund, och jag vistas enbart hemma på dagarna och jobbar hemifrån. Ska jag ta för vana att göra extra bilturer till simhallen på ett miljöovänligt och tidsödande sätt? Hur ofta då i så fall? (Detta gäller även gym, om jag ändå skulle börja luta åt det: närmaste gym finns 15 minuter iväg.)
Ytterligare ett alternativ är cykling, som jag gillar nästan lika mycket som att simma. Men där kan vädret spela in, precis som med löpning. Dessutom kräver regelbunden cykelmotion inköp av en bättre cykel. Inte för att det skulle spela jättestor roll förstås.

Innan jag sammanfattar borde jag nog egentligen säga något om mina matvanor också, för de spelar ju in … men det är lite komplicerat. Jag äter ganska rejäla portioner till lunch och middag, eftersom jag är en matglad herre, och brukar inte heller kunna låta bli att stoppa i mig en del godis och snacks på helgerna och så. Det sistnämnda kan jag emellertid ransonera om jag vill, har jag märkt – där är problemet bara att hustrun gärna lockar med godsaker och tycker att det är så tråkigt om jag inte är med och äter något gott ibland. Hon rekommenderar istället att jag minskar mina lunch- och middagsportioner, kombinerat med det ”träningsprogram” jag just nu har (det är hon som har föreslagit det där med backlöpning, planka och situps), och den portionsminskningen är något som jag har betydligt svårare för. Vet inte riktigt hur jag ska få ihop den ekvationen.

Ja, så här ser mina funderingar ut. Jag tar väldigt tacksamt emot tips på något upplägg som kan passa alldeles lagom just för mig, med tanke på alla de aspekter jag nämnt nu: vad jag gillar och ogillar i idrottsväg, hunden, omgivningarna, dagsschemat, logistiken, matvanorna.
Ska jag nöja mig med hundpromenaderna och tänka att de är bättre än inget? Vad blir annars bäst? Gör jag rätt i att stå upp och jobba hela tiden? Är det bättre att ha hund än att inte ha någon? (Fundering för framtiden när nuvarande hund går ur tiden.)
Frågorna är många. Svara gärna om ni kan.

Heta bilar och hundförmaningar

Nu så här på sommaren är det rätt vanligt att se ständiga förmaningar om att man inte ska ha hundar i heta bilar. (Och dramatiska artiklar om folk som faktiskt haft det, så att hunden dött eller nästan dött.)
Det är ju också klart att man inte ska ha hundar i hög värme, det har inte vi heller. Men samtidigt är det inte alltid så lätt att komma på var man ska göra av hunden någonstans – det kan hända att han måste vara i bilen en stund ändå – och som hundägare känner man sig onekligen ibland klämd mellan olika åsikter från bestämda hundtyckare. Nästan som i den där gamla fabeln om mjölnaren, pojken och åsnan. Det är inte lätt att förvara hunden så att alla blir nöjda, helt enkelt.
Så här ungefär:

”Va, har du din hund i bilen, är du inte klok? Ingen hund får vara i en bil, inte ens en minut i skugga med dörrarna öppna! Den får inte vara där alls, hur svårt kan det vara att fatta? Djurplågare! Fy!”
”Va, har du din hund med dig hit, är du inte klok? Det är hundförbud här! Ta bort den nu! Genast! Visa hänsyn till de hundrädda! Och allergikerna! Ta bort hunden! Fy!”
”Va, lämnar du din hund ensam hemma, är du inte klok? Den stackars lilla hunden kan inte lämnas ensam mer än några minuter, hundar behöver sällskap och vänskap! Du måste ha den med dig när du åker någonstans, fattar du väl! Djurplågare! Fy!”
”Va, vad menar du med att du inte kan komma för att du måste vara hemma med hunden eftersom det inte finns någon annan lösning?!?!?”

Hur man än vänder sig har man hunden bak. :)
Jag får nästan känslan att vissa inte blir nöjda förrän hunden helt har avskaffats som människans husdjur och alla hundar har släppts ut i naturen istället. Men då blir det väl en massa tjafs om att de är vargar, och vargar är farliga och måste skjutas av …

P.S. Om någon undrar så gör vi i min familj fel på samtliga sätt – vi har ibland Joker i bilen, ibland lämnar vi honom ensam hemma i flera timmar, och ibland har vi till och med fräckheten att ta honom med oss. Men om det kan lugna någon beträffande bilen så parkerar vi alltid i skugga, vevar ner rutorna (ibland öppnar vi rentav bakluckan), ger honom ordentligt med vatten och har dessutom en termometer synlig innanför bakrutan så att folk kan se hur varmt han faktiskt har det innan de krossar rutan. (Det sistnämnda är väl lite osäkert, eftersom det förmodligen räcker med 20 grader för att de värsta hund-i-bil-poliserna ska ta fram hammaren, men i alla fall.)