Coldplay, Guns N’Roses och konserter jag missat

I förrgår satt jag på tåget och hörde två tjejer prata i sätena bakom mig. Även om jag naturligtvis inte tjuvlyssnade aktivt (nej då!) så kunde jag inte undgå att uppfatta att de var på väg till Göteborg för att gå på konsert med Coldplay på Ullevi samma kväll.
Och när de började prata om Coldplay-låtar, och en av dem sade att ”vad är det nu den heter, den där lugna på senaste skivan …”, så fick jag god lust att vända mig om mot dem och hjälpsamt säga: ”Everglow!!!” För det var säkert den låten de menade.

Tror inte det hade tagits särskilt väl emot, så jag lät bli. :) Men oavsett detta så var det lite kul att konstatera att de där tjejerna skulle gå på Coldplay. Jag hade egentligen inte haft något emot att göra det själv heller, för jag gillar Coldplay väldigt mycket, men nu befann jag mig ju på resande fot precis under de två kvällarna som Coldplay spelade på Ullevi – och även om jag inte gjort det hade jag säkert missat tillfället att skaffa biljett, för jag är inte den som brukar observera sådant där.

Coldplay är inte de enda jag har missat de senaste dagarna, för igår kväll så spelade av en ren händelse en gammal favoritgrupp för mig, det (delvis) återförenade Guns N’Roses, i Köpenhamn. En kompis var till och med där, och jag hade nog kunnat tänka mig att vara det själv också – jag kände ju ändå till att GN’R skulle ut på turné och även komma till Skandinavien. Men det där att verkligen gå så långt som att ta reda på exakt när det är och köpa biljett och fråga någon annan (t.ex. min kompis) om vi skulle slå oss ihop, det är inget jag brukar göra och då blev det inte så nu heller. I morgon fortsätter GN’R med att spela i Stockholm, men jag har ingen som helst möjlighet att komma loss och åka dit, det är för sent påtänkt.

Faktum är att konserter för mig är ett fullständigt oskrivet blad. Om man frågar mig hur många konserter med favoritgrupper jag har besökt, så är svaret mycket enkelt: ingen alls!
Jag har nog enstaka gånger (mycket få gånger) varit på musikaliska tillställningar som man kan kalla konserter, men just pop- och rockkonserter med den musik jag gillar allra mest … icke. Jag har aldrig heller besökt någon rockfestival, och jag har inte varit och sett någon deltävling i Melodifestivalen (trots att det brukar vara en i Göteborg vartenda år), än mindre Eurovision Song Contest. Jag har aldrig sett några av mina favoritartister uppträda live, om man undantar ett tillfälle 1995 då jag faktiskt såg och hörde Thomas Di Leva (som jag gillar skapligt) framföra några av sina låtar på en kristen konferens i Växjö, men på den tiden var Di Leva ännu inte någon favorit och jag var ju inte heller precis i första hand där för att höra honom.
Nej, det är helt enkelt dåligt ställt med mig när det gäller att gå på konserter och spelningar.

Varför det har blivit så kan nog ha flera orsaker, men en omständighet som jag brukar kunna skylla på är ju det faktum att åtskilliga av mina allra största favoritartister och favoritgrupper är inaktiva eller upplösta sedan länge. Det gäller till exempel ABBA, Beatles, Dire Straits, Eurythmics och The Ark. Och är de inte inaktiva så är de sådana som sällan eller aldrig spelar live, som Vangelis. Jag är därför van vid att aldrig kunna avnjuta min favoritmusik live, och blir därför lat och avtrubbad och tänker inte på att sådana möjligheter över huvud taget finns.
Sedan finns det förstås en hel del artister/grupper jag gillar som faktiskt är aktiva fortfarande, som t.ex. nämnda Coldplay och Guns N’Roses, Mando Diao (även om de på sistone tappat sin viktigaste medlem), Nightwish, OneRepublic med flera. Men där missar jag alltså tillfällena och håller inte koll på när de spelar i närheten, delvis på grund av ovan nämnda avtrubbning.
Här är också en bidragande orsak att jag i flera fall saknar likasinnade bekanta som jag skulle kunna gå på konsert tillsammans med. Coldplay till exempel – jag känner ingen annan som är så förtjust i Coldplay att jag skulle kunna föreslå den personen att vi går på Coldplay ihop, och det skulle kännas trist att gå själv, så då blir det bara inte av.
Vidare känner jag också att jag kanske inte är tillräckligt mycket ”hardcore-fan” till de artister/grupper jag lyssnar på, och att det då kanske bara blir konstigt om jag går på konsert med dem. Jag tycker till exempel rätt så bra om Bruce Springsteen – men jag tillhör ju verkligen inte de värsta Bruce Springsteen-freakarna för det (så stora detaljkunskaper om honom har jag inte), och då är det väl mer rättvist om det är de freakarna, som är riktigt insatta, som får biljetterna de gånger som The Boss spelar på Ullevi? Freak är jag egentligen bara när det gäller ABBA (som är upplösta) och Eurovision (som är krångligt att se på plats).
En sista orsak till att jag missar alla konserter är just att jag tidigare har missat alla konserter.
Jag är så obekant med konsertvärlden att detta i sig blir en anledning att inte gå på några i fortsättningen heller: jag är ju inte alls något ”fan” som smälter in i miljön bland de andra musikälskarna och vet hur man beter sig. Det blir liksom som en ond cirkel, och här spelar åldern in lite också faktiskt … jag är ändå 39 nu, och man kan väl inte sätta igång och bli konsertbesökarnovis i den åldern? Nej, risken är stor att jag skulle känna mig ganska bortkommen.

Nu ska jag förstås inte låta alltför bitter, för egentligen saknar jag väl inte det här med konserter så mycket att det stör, och längtar inte alls efter det på samma sätt som jag t.ex. kan längta efter resor. Musik brukar ändå i regel låta bäst hemma i hörlurarna när det är tyst runt omkring och man lyssnar på en ordentligt utförd studioinspelning som man hör alla detaljer av. Så jag missar kanske inte särskilt mycket i själva verket.
Men ibland tänker jag att det ändå skulle vara lite kul att gå på konsert med någon av de artister jag gillar allra mest.
Ja, om det är någon som känner mig som läser detta så kan ni ju hojta till om ni reagerar på någon av de artister och grupper som jag nu har nämnt att jag gillar. Jag gör er gärna sällskap om ni tänker gå på konsert med någon av dem! Säg bara till i god tid.
Någon gång ska väl vara den första …