Den tråkiga tyskan ...?

Märkligt ... finns det någon oskriven regel att tyska alltid måste göras tråkigt?

Anledningen till att jag undrar är denna:
Jag sysslar ju med tre språk i Duolingo. Ryska och finska (där jag i båda fallen är klar med kurserna, men repeterar regelbundet för att inte glömma bort språken igen), samt tyska, som jag arbetar mig igenom som bäst.
Och av dessa tre är det för mig helt klart tyska som känns tråkigast. Vilket till stor del beror på stilen på tyskkursen. Alla språkkurser i Duolingo är visserligen uppbyggda på samma sätt, med moduler och övningar som alltid riskerar att bli lite enformiga, och samma fula tecknade figurer. Men ryskan och finskan har åtminstone lite av en glimt i ögat i upplägget, och har t.ex. humoristiska exempelmeningar med blinkningar till filmer och diverse vardagliga detaljer. (”Au, tanskalainen lelu!”, ”aj, en dansk leksak!” 😊)

I tyskkursen däremot lyser all humor fullständigt med sin frånvaro. Duolingo-tyskan har dessutom helt outhärdliga, styltade röster som läser upp meningarna: överdrivet pedagogiskt deklamerande, som hämtat från en gammal språkkassett från 80-talet, fast värre. De ger mig nästan panik och får mig att klicka mig vidare så jag slipper höra meningarna i sin helhet. Och det är ju inte så bra, för meningen är ju att jag ska höra dem för att lära mig uttal.

Det intressanta är att det inte är första gången som jag konstaterar att tyskundervisning är tråkig och träig. Jag har nämligen hört många som läst tyska påstå just det. De två av mina barn som läst/läser tyska har från första stund klagat över hur tråkigt och jobbigt det är. Hustrun brukar beklaga sig över att hon aldrig lärde sig tyska ordentligt i skolan för att det var så trist upplagt. Och jag minns också från min egen skoltid att åtskilliga av dem som hade tyska gick och suckade över den svåra och sega och tråkiga tyskan. När jag tänker på det har jag faktiskt ytterst sällan mött folk som förtjust sagt att ”jaaa, tyska är verkligen kul, jag älskar tyska!” Det är vanligare att jag träffar på anglofiler, frankofiler och hispanofiler. De som lärt sig tyska har mer verkat göra det p.g.a. något slags plikt- och nyttokänsla.
Och när jag själv just nu i Duolingo-tyskan har segat mig igenom en hel modul med massor av övningar där de allra flesta bara varit varianter på ”ich will zum Oktoberfest gehen”, upprepade i all oändlighet, så börjar jag undra. Finns det en tradition av att tyska måste förmedlas genom formell och stel pedagogik som gör alltihop tråkigt? Influerar den traditionen all tyskundervisning, från högstadiets läromedel till Duolingo?

Jag vägrar tro att tyska är ett tråkigt språk i sig, att det är förklaringen. Det tycker jag inte att det är. Tyska är inte mindre intressant än något annat språk jag studerat, och jag vill mycket gärna lära mig det – tidvis har jag ångrat att jag inte läste det i skolan – och jag har för den delen absolut ingenting emot Tyskland eller något sådant. (Så ni som läser detta som är av tyskt ursprung: jag menar verkligen inte att trampa er på tårna!)
Men ärligt talat, finns det någon faktor som gör att man liksom måste lägga upp tyskstudier på ett visst sätt, så att det inte kan bli annat än tråkigt för svensktalande studenter? Går det inte att variera och göra roligare även för tyska?
Jag kan ju ha uppfattat saken fel också, så att det i själva verket vimlar av tyskentusiaster där ute. Ni som på olika sätt har erfarenhet av tyska och Tyskland och tyskundervisning får gärna svara mig, för detta kan vara en intressant lingvistisk nöt att knäcka.